Fastighetsmarknaden i Spanien står i stor kontrast med det vi upplever i Sverige om man undantar hyresökningarna.
Statistiken för 2023 är nu klar och visar en generell uppgång nationellt för hyror med 10,1% och 8,1% för fastigheter.
De största hyresökningarna har skett i storstadsregionerna och de tre största i Segovia (24,6%), Valencia (21%) och Palma (20,2%).
När det gäller fastighetspriserna har de största prisökningarna har varit i Soria med 23,1 %, Santa Cruz de Tenerife 20,9 % och Huesca med 18,5 %.
Observera att benämningen fastigheter även inkluderar lägenheter, då de juridiskt jämställs med detta genom ägandeformen i Spanien.
Alla spanska städer ingår inte i sammanställningen men de som ingår och för oss semestersvenskar som äger eller avser att i en framtid anskaffa ett boende är kanske de mest intressanta Malaga och Alicante.
För Malaga har den största prisökningen både för att hyra och köp varit i de östra och centrala delarna, med 3 723 euro/m2 respektive 3 567 euro/m2, och hyror på 15,1 euro/m2 per månad och 14,7 euro/ m2 vilket är mycket över genomsnittet som är 2 668 euro/m2 resp. 13,6 euro/m2 för uthyrning.
Områden som slagit historiska rekordordpriser och inte någon gång tidigare varit dyrare, är två områden norr om stadscentrum, Puerto de la Torre (2 246 euro/m2) och Ciudad Jardín (1 779 euro/m2). Samtidigt är Centrumområdet samt Cruz del Humilladero (12,7 euro/m2) de områden i Malaga som slagit historiskt rekord i hyreskostnader per kvadratmeter.
Genomsnittspriser/kostnader för olika bostadsområden i Malaga stad.
De procentuella ökningarna av både fastighets och hyresnivåer har i Alicante varit större än i Malaga. Fastighetspriserna ökade i genomsnitt med 17,5 % och hyrorna med 16 %. Det genomsnittliga priset per kvadratmeter var 1 915 euro samt uthyrningspriser på 10,8 euro/m2 per månad och är båda nya historiska rekord.
Genomsnittspriser/kostnader för olika bostadsområden i Alicante stad.
Måste nog medge att de senaste inläggen har haft en underton av negativitet där det mest skrivits om saker att se upp med samt några av alla de risker eller snarare fällor man kan råka ut för som man kanske inte i förväg riktigt kan förutspå.
Det här inlägget kommer inte att göra saken bättre, tvärtom. Det är fullt av cynism. Tycker ändå att det måste uttryckas annat och i stora delar annorlunda perspektiv i kontrast till alla dem som målar upp allt i ett rosaskimrande ljus, som inte minst många mäklare i Spanien försöker göra. Det är deras levebröd att sälja drömmar och så många fastigheter som möjligt. Tidningsartiklar om kändisar och TV-program där de till slut uppfyller sin dröm och för all framtid lever lyckliga därefter gör inte saken bättre.
Det finns ett flertal anledningar till att ett köp kan gå både helt eller förhoppningsvis bara delvis fel. Inte endast för att livssituationen eller ekonomin förändras eller att man tvingas till kostsamma renoveringar för saker man missat. Sådana uppenbara saker nämns inte här. Inte just nu i vart fall.
Det flesta är dock uppenbart mycket nöjda eller ganska nöjda med sina köp. Säkerligen mer än 90 % och det är faktiskt svårt att hitta någon som inte är det. Kanske är det så att några av dem som inte är det, inte gärna varken för sig själv eller för utomstående vill medge det.
Något vi fick höra innan vårt köp var att det tydligen fanns flera svenskar på den spanska solkusten som sålt sina bostäder på grund av en orsak vi inte riktigt hade räknat med. Han förklarade för mig, att själv hade han fått stora problem med alkohol. De första åren bara när han var i Spanien, men efter fyra-fem år hade det smittat av sig även till Sverige. Han hade möjlighet till ganska långa och många semesterperioder och hade en stor bekantskapskrets som ofta hälsade på.
De som stannar endast i några veckor kan kanske klara av en mycket hög alkoholkonsumtion under den korta perioden menade han, men under hans, ofta två månader långa semestrar några gånger om året, kom vännerna som på ett pärlband och hälsade på. Det blev många och mycket blöta fester nästan hela tiden och gästerna ville gärna bjuda honom gentilt och rikligt med alkohol som en sorts hyra för att de fick bo där gratis. Han fick även en bekantskapskrets där nere och menade att vissa av dem fick samma problem som honom. Med alkoholen.
Han valde till slut för sin hälsas skull att sälja och menade att fler än honom, både före och efter av samma orsak gjort det samma. Nej sade han, ständigt festande och billig lättillgänglig alkohol klarade i vart fall inte han av.
Ensamhet. Det låter ju nästan otroligt att det ens skulle kunna finnas, när man själv tydligt sett det sprudlande utelivet med fyllda sandstränder och restauranger, flanerande semesterglada människor överallt. Eller?
Jodå, det finns också där. Överallt. Idyllen man semestrade i på sommaren, med myllrande av liv och rörelse kan mycket väl vara som en öken stora delar av året där så gott som alla restauranger och t.o.m. vissa livsmedelsaffärer har stängt. Poolen, där man kanske fått nya bekantskaper är nu både kall och folktom och ingen enda ses bada där på flera månader. Utan bil finns det kanske knappt någon möjlighet till att ens försöka ha ett socialt umgänge. Möjligen kan taxi vara det enda alternativet. Ibland, men inte alltid finns det kanske några få bussförbindelser.
Bekantskaperna man gjorde är hemma och arbetar och inväntar den kommande sommaren för nästa efterlängtade semester. På vissa mindre semesterorter och i vissa områden utanför de större städerna ägs mer än 80 % av bostäderna av familjer som bara spenderar några veckor där om året. De få åretruntboende är ofta spanjorer som inte är särdeles intresserade av något umgänge med pensionärer från Norden som dessutom inte pratar spanska.
Det finns endast ett mycket fåtal berättelser om det på svenska och då främst från nyblivna pensionärer som drabbats av Lappsjuka och till slut valt att sälja och flytta hem för gott. Däremot finns det mycket mer information om fenomenet på utländska sidor. Fram för allt på engelska och tyska. I Sverige verkar det som om man inte gärna pratar om det underligt nog. Kanske för att det är ett vanligare fenomen för just dem, men kanske ändå inte särdeles troligt att det skulle vara så mycket vanligare ibland andra nationaliteter.
Det kan både gå lätt och fort, men ofta kan det ta något år att bygga upp en stabil bekantskapskrets i utlandet, där framför allt bl.a. svenskklubbarna, men ett flertal andra klubbar och föreningar som finns på många av orterna kan vara en av nycklarna till samhörighet och umgänge, vilket kommer att skrivas om senare. Samtidigt. Om man har ett fritidsintresse som t.ex. golf, kan det vara mycket enkelt att få i vart fall en ytlig bekantskapskrets på bara några få veckor eller månader.
Norrläge utan sol: Det finns inte speciellt många som uttrycker det, med de som gör det är inte nöjda med att lägenheten har norrläge och aldrig har sol på terrassen. Däremot är det många spanjorer som föredrar det. Kanske även vissa svenskar som bor där året om, men vi från kalla norden brukar vanligtvis uppskatta söder- eller österläge med i vart fall sol några timmar om dagen fram för allt på vintern. Känner f.ö. till några som redan sålt och flera som har för avsikt att göra det just på grund av avsaknandet av sol.
Trafikbuller kan vara ett stort problem, speciellt om terrassen eller balkongen ligger på de nedre våningarna utmed en hårt trafikerad gata, men det problemet har jag tidigare skrivit om så lämnar det därhän.
Gemensamhetspool. Känner en familj som nyligen valde att sälja och köpa ett boende som hade det. De nyttjade tidigare en kommunal större anläggning och tyckte det var lite bökigt att göra det i längden. Det är dock långt ifrån alla som vill ha det, då dem kanske endast badar i havet eller kanske inte alls. Då är det snarare en fördel att inte ha det, då det i så fall bara belastar skötselföreningens ekonomi och gemensamhetsavgifterna i onödan.
Kanske är det bara några år kvar då man kan köpa en flygbiljett på flera av lågprisbolagen tur och retur för under en tusenlapp när det inte är högsäsong till ett semesterboende 300 mil hemifrån. Troligen kommer det snart att bli betydligt dyrare. Hur mycket kostnaderna kommer att öka eller när är inte lätt att avgöra, men kan i framtiden innebära att intresset för att köpa något utomlands minskar. Om man då vill sälja i en framtid riskerar det att blir mycket svårt eller att man får sälja med förlust.
Idag flyger fram för allt lågprisbolaget Ryan Air reguljärt även från lite mindre flygplatser. Fram till 2021 var det från bl.a. Skavsta, Västerås och Växjö, men även från de större flygplatserna Arlanda och Landvetter. 2021 valde de att helt sluta flyga från Skavsta. Troligtvis är det många nära den flygplatsen som flög både till Alicante och Malaga som sedan dess fått hitta nya och säkert i många fall tidsmässigt längre resor ned. Sådana nedläggningar går knappast att förutsäga, men kan när som helst drabba den egna favoritflygplatsen.
Flera ledande, fram för allt men inte endast svenska affärsmän och ekonomer har uttryckt, att om inte kronkursförsvagningen stoppas kan en Euro om några år kosta upp till 20 kronor eller t.o.m. mer. Spanien kommer då inte längre att vara det billiga semesterresemålet för svenskar som det en gång varit. Samtidigt kommer de fasta kostnaderna för ett eget boende i svenska kronor öka betydligt.
Vi har pratat med ett flertal som inte skulle kunna tänka sig att köpa något utomlands och de menar att det blir billigare för dem att hyra och att inte äga, samt att de kan välja nya ställen hela tiden. Har givetvis gjort en alternativkalkyl och kommit fram till att om vi använder vår lägenhet ca 5- 6 veckor om året så innebär det att vi inte skulle kunna hyra något liknande boende billigare. Att bara räkna ekonomin är inte ens i närheten en korrekt kalkylering, då det inte är samma sak att hyra som att ha något eget. Fördelarna i att äga anser vi med god marginal överväger, men den kalkylen skall man kanske ändå ha i bakhuvudet innan man köper och tänka efter hur många veckor om året man avser eller har möjlighet att använda det.
Områden förändras över tid. Ett område som varit prunkande och levande i årtionden kan förändras över tid och till slut bli vanskött och övergivet av både ägarna och kommunen. Särskilt i Torrevieja finns det områden några kilometer norr om centrum som på grund av olika faktorer blivit mycket nedgångna. Under charterturismens högtid på 60-80 talet valde bl.a. ett större charterföretag att anlägga helt nya områden med hundratals radhus, då hotellkapaciteten inte räckte till för den starkt expanderande turismen. Hotellen kunde helt enkelt inte möta efterfrågan av gäster. Byggandet skedde i många fall på oklara grunder och inte alltid med godkända bygglov. Under företagets kris på 80-talet såldes radhusen till privatpersoner och flertalet av dem har än idag inte giltiga bygglov. Samtidigt tvistas det fortfarande om vem som har ansvar för skötseln av t.ex. gator, gemensamma grönytor, elektricitet, vatten och avlopp. Visa av fastigheterna har också flera gånger under långa perioder inte haft tillgång till varken vatten eller el. Flera som idag försöker sälja sina fastigheter där har mycket svårt för att göra det och priserna blir därefter. Kommunen har sedan åtminstone 10 år tillbaka försökt hitta en lösning för bl.a. de ogiltiga byggloven men även verkat för att bilda skötselföreningar och vara behjälpliga med att restaurera flera av gatorna och omgivningarna. I april 2023 beslutades det till slut om en kommunal upprustningsplan för vatten, avlopp, el och gator. Det skulle t.o.m. kunna vara en bra investering för framtiden att köpa i dem områdena idag. Att köpa något där är mycket prisvärt och om det blir som politikerna vill, att hela området restaureras i grunden, kommer troligen priserna för en fastighet att öka. Dock är vår grundinställning att man inte skall köpa ett semesterboende som en framtida investering, då det är så många faktorer att ta hänsyn till och att det är allt för mycket som kan gå fel i en oförutsäglig framtid.
Modelo 720, även internationellt kallad det Spanska skatteverkets massförstörelsevapen kommer jag inte att ta upp särskilt ingående just nu, utan det behöver i detalj noga dissekeras i ett flertal kommande inlägg då konsekvenserna av att göra fel med den kan få livslånga ruinerande och omvälvande konsekvenser. Inte minst för den som skriver sig i Spanien och drabbas av konsekvenserna av att inte fylla i den alls eller flera år för sent. Detta gäller också dem som dristar sig till att tillbringa mer än 183 dagar i Spanien och råkar ut för en tvingande skatteskrivning. Modelo 720 måste alla fylla i som har över 50 000 Euro i utlandstillgångar. Det är dock en lång och mycket, mycket allvarlig historia. Flera ärenden är f.ö. på väg att avgöras i EU-domstolen, där de i tidigare utslag på goda grunder anser att det spanska skatteväsendet bryter mot både EU-lagstiftningen och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Ett mycket känt fall är där en taxichaufför förlorade i den spanska högsta domstolen och skulle betala 442,000€ i skattetillägg på en pensionsförsäkring på 340 000€ han hade intjänat i Schweiz och för sent uppgett det i skattedeklarationen. Han överklagade till EU-domstolen och vann 2022. De uttalade då samtidigt att den spanska skattelagstiftningen i det hänseendet på flera punkter bryter mot den fria rörligheten och flera av grunderna i den gemensamma EU-lagstiftningen. Den mycket ifrågasatta skattelagstiftningen finns ändå fortfarande kvar i Spanien och används fortfarande.
Att det dessutom finns ett politiskt vänsterparti i den spanska riksdagen som aktivt försöker urholka äganderätten och både stödjer och uppmanar till olagliga hus- och lägenhetsockupationer, s.k. Squatting i bland annat outnyttjade semesterbostäder är också det en allvarlig situation som givetvis också kommer att tas upp i senare inlägg.
Efter ett flertal, till synes svagt underbyggda landexpropriationer, med ur ett europeiskt perspektiv mycket udda expropriationslagstiftning med mycket korta överklagandetider, helt utan eller med en uppenbart undermålig ersättning har också lett till flera pågående mål i EU-domstolen. Bland annat har fram för allt flera utländska ägare drabbats mycket hårt av det till synes mycket godtyckliga förfarandet. Mer information om det kommer att skrivas i framtida inlägg.
Nog nu. Har varit tillräckligt negativt denna gången för flera av läsarna. Man klarar inte av hur mycket som helst när man slösurfar och råkar hitta denna blogg och särskilt detta inlägget efter en Googling. Det enda man vill få är goda råd och positiva känslor under sökandet efter sitt framtida drömboende i solen. Detta är självklart inte vad som förväntades.
Dessutom kommer det som tas upp givetvis inte att drabba läsaren, för just vi är ju så mycket smartare än så för att gå på så enkla och uppenbara fintar.
Precis som alla de 10 000-tals svenskar inte heller gjorde när dem genom aggressiv övertalning av påstridiga bedragare skrev på dyrbara timesharekontrakt för fantasisummor på 90-talet. Där dessutom många av dem än idag sitter fast och får betala hutlösa summor varje år för sina outnyttjade veckor. Kanske är det t.o.m. så att en del av just dem bedragarna har sadlat om till mäklare på de mest välkända semesterorterna. Men, det berör ju inte någon av läsarna här.
Eller?
Lyssna inte för mycket på det här brutala och negativa inlägget som står i uppenbart skarp kontrast till de flertalet brunbrända och kotlettkammade eller välsminkade rosendoftande mäklarnas skönskrivning av hur det egentligen är.
De som drabbas negativt är trots allt mycket få. Kanske bara några enstaka av ett hundratal, men ändå allt för många.
Det finns många bra rekommendationer att hitta relativt lätt på internet när det gäller att köpa ett semesterboende i Spanien. Bedömer att ett av dem bästa är att i god tid innan bilda sig en väl och underbyggd uppfattning om de områden man är intresserade av. Det är inte möjligt att till fullo göra det med t.ex. Google Streetview och Earth som vi gjorde, även om det hjälpte till en del. Det bästa är att hyra en lägenhet i området några gånger innan. Om man har möjlighet, gärna på olika årstider då vissa områden nästan är folktomma under lågsäsong vilket i och för sig mycket väl kan vara det man letar efter.
Man kan då få en god uppfattning om t.ex. restaurangutbud även på lågsäsong då många av dem stänger ned, samt trafik och parkeringssituation på högsäsong, närhet till livsmedelsaffärer där man tycker att utbudet är tillräckligt varierat, avstånd till favoritstranden m.m. En annan möjlighet är om man hyr i närheten att man besöker intressanta områden genom att köra bil, cykla eller helst gå en runda på olika tider, t.ex. både på morgnar och kvällar samt gärna även på helgdagar.
Området vår lägenhet ligger i är ganska litet och kallas för Muelle Pesquero, Fiskepiren och är hamnområdet där den långa piren ligger och ca trehundra meter förbi Plaza de la Constitución norrut. Vi kände inte så väl till det innan och kan nu konstatera att flera av gatorna är ganska hårt trafikerade. Då vi har terrassen på en innergård hör vi dock inte så mycket av den, vilket kanske är viktigt att tänka på om man skall köpa något där. Vi kan också konstatera att det är ca 700 m till den närmsta sandstranden men ganska långt, lite mer än en kilometer till det som blivit vår nya favorit, Playa Cura. Det optimala hade varit om lägenheten hade varit åtminstone 500 m närmre. Ännu längre, lite mer än 2 km är det till en av våra favoritrestauranger, El Tiberon på Playa de los Locos.
I vårt sökande, samt också efteråt har det framkommit flera områden som vi tycker är intressanta, då vi har för avsikt att köpa något större i framtiden. Vi har dock ännu inte bestämt oss för om det blir en större lägenhet, radhus eller en villa.
När det gäller lägenhetsområden som vi själva dock inte är så intresserade av, men som vi anser är några av de mest prisvärda, kanske i hela Torrevieja men ändå är ganska centralt, är de som heter El Molino, Möllan och Parque de las Naciones, Nationernas park. Det viktiga är att den inte ligger för nära motorvägen N332, Calle de Orihuela och Ronda D Ricardo Lafuente Aguardo som är mycket starkt trafikerade. Andra prisvärda områden kan vara Parque Aquatico, vattenparken och vissa områden i Nueva Torrevieja så som Aguas Nuevas men kan vara ganska långt ifrån en badstrand. Annat bra och prisvärt område kan vara i närheten av Plaza Europa som dock mest består av radhus. Skall man lyxa till det och har en bra budget kanske området i närheten av Cala Del Palangre kan vara bra samt stora delar av Los Locos.
Något man inte heller får glömma bort är området norr om som heter Miramar och hela vägen upp till stranden La Mata och vidare till Torre La Mata som kanske kan vara lite väl lugnt på vintern för vår smak, men har en mycket fin badstrand med en strandpromenad delvis genom ett naturskyddsområde. Det är för övrigt den största stranden i hela Torreviejaområdet. Samtidigt finns det även mycket fina områden söderut nära Playa Flamenca, Playa de La Zenia och Cabo Ruig, där man får räkna med relativt höga priser. Något lägre priser är det i närheten av det populära köpcentret La Zenia. Det verkar som om hela området Orihuela Costa har blivit allt mer populärt de senaste åren.
När det gäller villor och radhus vill vi inte än uttala oss särskilt specificerat, då det är under pågående närmare granskning, men kommer att tänka på Los Frutales och flera delar av Nueva Torrevieja. Vi är för övrigt inte ens säkra på att det blir i Torrevieja vi köper. En av oss tycker bl.a. att det kanske ändå är en något för liten stad.
Det är säkert en del som inte alls håller med oss när vi rekommenderar dessa områden, vilket naturligtvis beror på vad man har för referenser, önskemål, kravspecifikationer och budget. Det finns en del områden man kanske skall undvika, men vill inte gå in på det här.
För att söka mer information kan det vara bra att bli medlem i de många Facebookgrupperna och skriva ett inlägg med frågor eller göra en sökning i dem efter tidigare inlägg. Dock är det så att de flesta verkar vara mycket nöjda med där de till slut köpt och rekommendationerna kan därför spreta en hel del. Det kan mycket väl också vara så att en del rekommendationer har en dold agenda, men vill inte gå in på det djupare här. Det viktiga är i vart fall att innan köp ha en god uppfattning om vad man är ute efter och att man åtminstone gör en kravspecifikation.
Andra bra saker kan vara att hyra flera gånger i olika boenden då man kan få en någorlunda uppfattning om vilka minimikrav man vill ställa på t.ex. lägenhetsstorlek, planlösning, köksinredning, storlek på badrum, sovrum och terrass m.m. Generellt sett är både lägenheter och radhus ur ett svenskt perspektiv ofta mycket mindre även om det givetvis finns en hel del undantag.
Som jag nämnt i föregående inlägg räknar man bostadsyta på ett annat sätt, där den yta som mäklarna anger i sina annonser uteslutande är den totala byggnadsytan inklusive terrass och gemensamhetsområden. På lagfarten och originalritningarna är däremot ytan oftast specificerad i delar varför man först efter att ha granskat dem kan få en någorlunda korrekt uppfattning om vad vi här i Sverige menar med bostadsyta.
Så här i efterhand, två år efter köpet kan vi konstatera att vi båda tycker att lägenheten är något för liten, men med den smarta och väl genomtänkta möbleringen fungerar det mesta, förutom problemet med att ordna en ugn i köket och det lilla badrummet. Om vi hade bestämt oss för en högre budget, ca 30 000€ mer, hade vi kunnat köpa en lägenhet i samma område med ytterligare ett sovrum och större kök. Vi hade dessutom i realiteten kunnat ha haft det, vilket gör att vi ångrar oss en del idag.
Vi bedömde det dock då som att det ju var vi som skulle köpa lägenheten för våra egna behov och ingen annans, men nu i efterhand har vi upptäckt att det ibland varit lite väl stökigt att ha gäster i bäddsoffan i vardagsrummet. Varken vi eller gästerna har riktigt fått tillräcklig med enskildhet då man lever så nära in på varandra. Det finns ingen dörr för gästerna att stänga och t.ex. kunna ta sig en välbehövlig sovmorgon. Dessutom skulle ett extra sovrum kunna ha använts som arbetsrum när man inte har besök.
Vi hade inte för avsikt alls att hyra ut, men har i efterhand lyssnat allt mer på dem som gör det. Främst en bekant som har en lägenhet med två sovrum i Alfaz Del Pi som hon själv använder ca tre månader om året. Ungefär som vi själva gör. I det ena sovrummet där hon har sin egna säng, plockar hon in och förvarar dem privata ägodelarna. Därefter låser hon rummet när hon reser därifrån. Under många av de månaderna hon inte är där långtidsuthyr hon bl.a. till grannar och andra hon känner väl. Därigenom får hon in betydligt mer än vad lägenheten kostar henne i fasta utgifter. Vi har idag delvis ändrat inställning när det gäller uthyrning och skulle i så fall gjort samma som henne, men det har vi ingen möjlighet till. Vi har också fått ett flertal förfrågningar om uthyrning av personer vi känner väl, men känner att vi idag inte vill göra det med tanke på lägenhetens begränsningar.
När det gäller uthyrning får det nämnas att det endast är en av oss som är positiv till det. Den andra ser mest fördelarna med att ha ett helt eget boende och att säkert kunna veta att allt ser likadant ut som när man lämnade det.
Som nämnts tidigare analyserades solvinkelen och soltiden på terrassen under hösten, vintern och våren med Google Earth, varvid vi kom fram till att den åtminstone skulle vara något lite mer än 7 timmar och därför i enlighet med kravspecifikationen på minst 6 timmar. I verkligheten visade det sig vara 8 timmar. Dock, året efter köpet påbörjades ett bygge vid sidan av fastigheten som till slut blev 5 våningar inklusive en mindre byggnad på takaltanen. Under hösten och våren pågick arbetet som intensivast 6 dagar i veckan till sent på kvällarna och hördes tydligt in i lägenheten. Dessutom skuggade nybyggnationen morgonsolen med nästan en timme om dagen fram till kl. 9 under vintertid och 10 på sommartid. Då vi båda lider av en lätt morgontrötthet gjorde det inte oss så mycket då vi sällan går upp mycket tidigare när vi har semester, men var ändå inget vi räknade med. Kanske skulle vi varit förutseende och kontaktat byggnadskontoret innan köpet för att undersöka eventuella bygglov i omgivningarna vilket vi kommer att göra vid det framtida köpet vi planerar. Vi skickar detta vidare som en rekommendation till andra att kanske göra. Besökte f.ö. en bekant förra året som för 20 år sedan köpte en större lägenhet på övervåningen av en bungalow med fin medelhavsutsikt, men som genom åren byggts bort och idag helt skyms av nybyggda höghus och hotell.
Något vi allt mer har diskuterat är hur mycket vi saknar kvällssolen. Särskilt på hösten och senvåren. Det optimala är givetvis att ha sol hela dagen, men är svårt att hitta i det området vi köpte och kostar dessutom en hel del mer och var därför utanför vår budget.
Innan köp är det också bra att även bedöma hela det gemensamma bostadshusets yttre och inre skick innan och inte bara lägenheten. Kanske fram för allt fastighetens tak och ytterväggar, vilket jämfört med ett köp i Sverige är betydligt viktigare att göra. För att försöka undvika att allt för djupt gå in på skillnaderna med en svensk bostadsrätt, kan man konstatera att avsättningen till underhållsfonder inte sker ens i närheten med så stora belopp. En spansk skötselförening får inte heller pantsätta och ta upp lån med fastigheten som säkerhet, då lägenhetssinnehavarna har en enskild och exklusiv panträtt. De kan heller aldrig få det t.ex. genom ett styrelsebeslut. Så är det inte i Sverige, där en bostadsrättsförening kan ta ytterligare lån vid eventuella behov.
Det innebär, att om något allvarligt skulle hända med fastigheten eller om det behövs större renoveringar, får alla de enskilda bostadsägarna solidariskt dela på kostnaden. I vårt fall har vi en gång fått betala 25€ extra för ommålning av garageporten samt under ett år fått göra en extra avsättning på 25€ varje månad för en planerad ommålning av ytterfasaden och renovering av poolområdet. Skulle något allvarligt hända kan kostnaderna uppenbart bli avsevärt mycket högre än så. Vi fick dessutom ingen information om de planerade extrabetalningarna innan köpet, trots att det hade diskuterats på årsmötet några månader innan. Det slutgiltiga beslutet fattades dock på det efterföljande årsmötet.
Lycka till i jakten på en plats i den spanska solen!
I slutet av oktober 2020 var det slutligen dags att träffa mäklaren utanför lägenheten och äntligen få nycklarna. Han var mycket trevlig och hjälpte till med att visa var de många nycklarna passade, förklarade hur elen fungerade då de två huvudsäkringarna, en för vattenpumpen på utsidan i trapphuset och den andra för elen inne i lägenheten alltid var avslagna när den inte användes. Samma var det med huvudkranen för vattnet. Han rekommenderade oss att göra på samma sätt. Ett flertal turistlägenheter hade drabbats av olyckor som lätt skulle kunna ha undvikits informerade han oss om.
Skall kortfattat delge några av riskerna vi utsatte oss för, men fram för allt vilka negativa konsekvenser det gav genom att köpa en lägenhet i Spanien utan att först ha sett den. Så här i efterhand kan man konstatera att de flesta av dem var relativt enkla nybörjarmisstag, medan några andra var något svårare att förutse.
Lägenheten såldes möblerad och mäklaren angav i annonsen att den hade ett sovrum, vardagsrum och kök på totalt 49 kvadratmeter, vilket vi i förväg visste inte är vad vi i Sverige menar med boyta, då även gemensamhetsutrymmen, så som trapphus, hisschakt med mera inräknas. Samma är det med parkeringsplatser.
Den verkliga boytan var nästan fyra kvadratmeter mindre än uppgett, samt att parkeringsplatsen var fem kvadratmeter mindre. Även terrassen ingår i det som man i Spanien anger som byggyta, vilket innebar att hela lägenheten med kök, badrum vardagsrum och terrass faktiskt var några kvadratmeter mindre än vårt vardagsrum inklusive matrum i vår villa i Sverige. Lägenheten var därmed i verkligheten lite mer än 45 kvadratmeter samt att parkeringsplatsen var 13,2 kvadratmeter på mycket trånga två plan under jord.
Mindre än 2 km norrut från lägenheten vid det kraftiga skyfallet 2012
Dessutom, två år efter köpet, hösten 2022 skulle det visa sig att det blev en översvämning med två decimeter vatten stående i garaget under några dagar efter ett kraftigt skyfall, varefter samtliga bromsskivor på bilen rostade ihop. Dock gick det att med våld och flera meters total däcksladd frigöra dem till slut. Finns nog bättre sätt att lösa ett sådant problem, men upptäcktes först timmen innan den skulle registreringsbesiktigas på ITV. Blev informerad av en granne att översvämningen hade skett ungefär en månad tidigare. Möjliga garageöversvämmningar är inte ovanligt och något man givetvis bör fråga om och undersöka innan köp, vilket vi tyvärr inte gjorde.
Detsamma skulle mycket väl även kunnat drabba lägenheten vid t.ex. ett slagregn på terrassen om terrassdörrarna inte varit täta, vilket de ibland inte är, men som de som tur var visade sig vara. Det kan även komma in regnvatten under den nedre löpskenan om den inte är korrekt tätad, samt även över den om terrassen inte dräneras på ett korrekt och tillräckligt sätt.
Fotografierna och filmerna som mäklaren skickade till oss analyserade vi mycket noga under ett flertal timmar. Sprickan på en av kakelplattorna på golvet i badrummet kunde vi se, vilket även bekräftades av mäklaren, samt att de hade slarvat med den nyligen utförda ommålningen av väggarna på några ställen. Vad vi inte riktigt kunde föreställa oss var att badkaret i verkligheten var betydligt kortare än vad vi uppfattade. Då det dessutom var inbyggt längst in på kortsidan, innebar det att badrummet var något smalare än vi tänkt oss.
Sängen i sovrummet hoppades vi skulle vara 200 cm lång och kanske 180 eller i vart fall 160 cm bred, vilket den inte var. Måttet var istället 190×135, vilket vi dock var något förberedda på eftersom det är ett mycket vanligt sängmått i Spanien, vilket gjorde att sovrummet såg något större ut än det var.
Bäddsoffan i vardagsrummet var också den åtminstone 20 cm kortare. Vi räknade inte riktigt med att det fanns tresitsiga bäddsoffor som var 200 cm långa, vilket dessutom ställt till med avsevärda problem under de åren vi letat efter en ny. T.ex. är samtliga tresitsiga bäddsoffor på IKEA minst 20–35 cm längre och passar inte in i vardagsrummet på grund av en väggnisch som den nuvarande soffan passar perfekt in i. En längre bäddsoffa än vi har idag, kan vi på grund av planlösningen tyvärr inte utan betydande kompromisser ha.
Något som var mycket påtagligt, otrevlig, påträngande och otvetydigt slog emot vid det första besöket var en oerhört olustig och stark stank. Ungefär som en kvarglömd gymnastikpåse med svårt svettiga gymnastikskor och kläder som kvarglömts i ett elevskåp på högstadiet under sommarlovet. Den genomträngande och ytterst olustiga doften var mycket obehaglig.
Det var så illa att lite efter tre på morgonen den första natten, vaknade jag av den och var tvungen att kräkas. Övervägde seriöst att byta till hotell under saneringen. Förstod allt mer varför lägenheten inte hade sålts under hela det året den varit utannonserad.
Något sådant går tyvärr inte att föreställa sig och särskilt inte genom endast bilder och filmer. Man kan knappt tro att något sådant existerar i verkligheten. Lägenheten fick totalsaneras i grunden så snart det var möjligt. Efter några dagars heltidsarbete av tvättmaskinen, torktrasor och golvmopp blev det en något bättre doft. Ny överdragsklädsel på sängen och bäddsoffan, ny bäddmadrass samt skumtvätt av samtliga möbler blev en acceptabel nödlösning. Risken var uppenbart att stanken även hade satt sig i väggar, golv och tak, men så illa var det inte. Ett halvår senare vid vårt nästa besök var lukten helt borta.
Så här ser det ut när en AC läcker kondensvatten. Blir fort många liter.
Vi fick även installera två nya AC-anläggningar, en i sovrummet, den andra i vardagsrummet samt två utomhusenheter, vilket kostade oss ca 2000€. Vi hade räknat med det, då vi var informerade i förväg. Inte minst genom alla bilder. Vi hade dock inte räknat med att den förberedda och inbyggda avloppsanläggningen för kondensvattnet inte fungerade, vilket första veckan ledde till en översvämning i vardagsrummet och en förstörd vägghylla under, vilket blev till en extrakostnad på 100€ för vidareledning till annat och fungerande avlopp. Vägghyllan blev lite missfärgad ovanpå och den har vi inte bytt än.
Kompromisser som trots allt fick göras:
Vi hade räknat med att bygga om lite i framtiden och ha både en diskmaskin och ugn i köket, vilket vi var medvetna om inte fanns när vi köpte den. Vi såg framför oss att ta bort bidén i badrummet och installera en toppmatad tvättmaskin där, samt ha en diskmaskin i köket på den nuvarande tvättmaskinens plats. Men eftersom badrummet var ca 30-40 cm smalare än vad vi först trodde, innebär det att det blir ganska trångt men är ändå möjligt att göra i en framtid.
En ugn kan vi också installera under spisen, men på grund av att grytskåpet idag är där, skulle det inte finnas någon självklar plats för dem längre. Köket är med andra ord för litet. Det finns för få köksskåp helt enkelt. Vi har idag en mindre ugn som vi tar fram vid behov och ställer ovanför spisen. En nödlösning som för tillfället fungerar acceptabelt, men inte i längden. Att diska för hand ser vi i nuläget inte som ett problem, mer än att det blir ganska mycket disk när vi har gäster på besök.
Vilka potentiella risker vi uppenbart tog och utsatte oss för genom att inte ha sett lägenheten i verkligheten:
Fuskbyggen är inte särdeles ovanligt i Spanien, vilket innebär att väggar golv och tak oftast inte håller den kvalitet vi är vana vid. Betongsprickor, fuktskador, mögelproblem och sättningar. Det senare är en uppebar risk då det inte är ovanligt med mindre jordbävningar i regionen. Ibland flera gånger om året och kan påverka vitala strukturer på ett allvarligt sätt.
Englas fönster- och terrasspartier är mycket vanliga och innebär kostnader för byte eller onödigt höga uppvärmningskostnader på vintern och svalka på sommaren. Dock blev vi informerade efter specifik förfrågan om att det var tvåglasfönster med isolerglas i lägenheten, men skulle potentiellt kunna vara en relativt dyrbar missräkning.
Man får också vara klar över att normalt sett är inga inner- eller ytterväggar tillnärmelsevis lika välisolerade som i Sverige. Både när det gäller ljud, värme och kyla. Att ha en lägenhet nära ett hisschakt kan innebära uppenbara bullerproblem. Det undersökte vi inte innan köpet och hade helt enkelt tur med det. Hisschaktet angränsade inte till vår lägenhet men var en ren tillfällighet. Grannens lägenhet ligger emellan. Däremot hör vi ibland från vårt vardagsrum, som angränsar till hans kök, när han tvättar på sena kvällar och nätter. Det har blivit mycket vanligare att tvätta på natten i Spanien den sista tiden för att elen är mycket billigare då, så ibland gör vi också det.
Elsystem i Spanien kan vara en ren katastrof och bör, inte minst av säkerhetsskäl besiktigas av en fackman innan köp. Fastigheten var relativt nybyggt, så vi litade på att det var i någorlunda skick, men skulle uppenbart ändå kunna vara ett potentiellt kostsamt problem.
Vatten och avloppsystem bedömde vi skulle vara i bra skick av samma ovanstående anledning, men skulle mycket väl kunnat ha varit en katastrof. Dock upptäckte vi ganska snart att vasken i köket och toaletten läckte. 100€ senare var dem problemen lösta, men kunde i värsta fall ha blivit betydligt mer kostsamt.
Alla dessa frågor om möjliga problem ställde vi till mäklaren som svarade tillfredställande, men man skall ha klart för sig att en mäklare där inte har något egentligt ansvar för objektens skick och möjliga framtida problem. De förmedlar endast affären och kan därför utan sanktionsmöjligheter välja att ljuga eller förtiga uppenbara problem. De har inte heller obligatoriska ansvarsförsäkringar som skulle kunna täcka sådant. Dock är det en ny lag på gång, vilken innebär att alla mäklare eller möjligen endast mäklarkontor skall registreras i ett nationellt register senast i september 2023. Vad det innebär för mäklarnas ansvar vet jag inte just nu, men tänkte undersöka saken och skriva lite om det i senare inlägg.
Vi avråder alltså bestämt för att köpa en lägenhet utan föregående fysiskt besök, men känner idag att vi nog ändå gjorde en bra affär, eftersom bostadsmarknaden under pandemin i stort sett stod helt stilla och att många säljare sänkte priserna. Att köpa på det sättet vi gjorde var trots allt inte helt ovanlig under den perioden. Men med tanke på alla de potentiella och allvarliga misstagen vi faktiskt skulle kunnat ha gjort, som vi kanske bara genom ren tur till största delen lyckats undvika, är det garanterat den sista affären vi gör på det sättet.
Andra ganska uppenbara och enkla misstag vi gjorde var t.ex. att inte efterfråga byggnadsritningar samt att det faktiskt hade varit enkelt och relativt billigt, mellan 3-400€ för att låta en fackman på plats göra en besiktning.
Nästa affär kommer därför att göras på ett helt annorlunda sätt.
Ytterligare misstag, eller snarare fel- eller missbedömningar vi nu i efterhand kommit fram till att vi gjort, kommer framledes fylligt att delges i senare inlägg till fromma för inte minst dem dem som funderar på att köpa ett semesterboende i solen.
Efter Spanienbesöket påsken 2019 och våra utflykter på större delen av kustremsan på Costa Blanca, ca 10–15 mil norr och söder om Alicante, kom diskussionen bl.a. att handla om de tidigare drömmarna om Sicilien och en jämförelse med det nyupptäckta området och landet.
Vad som avses med begreppet Costa Blanca är tydligen lite varierande. Vissa menar att det endast är Alicanteprovinsen som avses, medan andra menar att det är hela kustremsan från Cabo de la Nao i norr och i söder ned till Almeria. För att inte gå in för djupt i den diskussionen kan man i vart fall konstatera att vi upptäckte stora delar av kustremsan i provinsen Alicante.
Ju äldre man blir, desto bekvämare blir man. Restid som i yngre dagar var en upplevelse i sig, uppfattas allt mer som ett bekymmer. Bl.a. med obekväma tider, väntetider och köer. Varje gång vi flög ned till Sicilien såg vi den långa restiden, oftast med byte av flyg m.m. i sig som en upplevelse. Vi försökte upptäcka hela den italienska ön under de 12 åren vi varit där och lyckades nästan. Vi hittade nya pärlor varje gång och ibland var eller varannan dag. Många av städerna och byarna vi besökte var insvepta som i en dimma av historiens vingslag. Man kunde nästan fysiskt inandas medeltiden och det kändes ofta som om tiden stått stilla i flera hundra år. Fantastisk arkitektur och underbara människor.
De främsta nackdelarna vi upplevde var trafiken i de större städerna, samt maten. Det är många som blir förvånade när vi så totalt avfärdar den sicilianska maten, men vi har över tid fått ett förbehållslöst och enhälligt medhåll av samtliga vi känner till som också varit där. Visst finns det ibland bra mat på restaurangerna, men det är uppenbart ovanligt och mycket svåra att hitta. Ibland t.o.m. omöjligt i mindre städer. Bra mat finns dock, men är oftast mycket dyr. Ibland mer än 100€ per person och går att hitta på lyxiga restauranger och hotell som serverar central- eller nordeuropeisk mat. Men inte ens där är alltid maten väl tillagad eller ens god, vilket vi tyvärr fått erfara vid ett flertal tillfällen.
Några fördelar med Sicilien:
Arkitekturen
Bevarandet av de historiska byggnaderna
Mycket trevlig befolkning
Färsk frukt och grönsaker på marknaderna
Fantastisk utsikt från de många bergsbyarna ofta en kort utflykt på några enstaka mil från de flesta kuststäderna och bergsbyarna
Det är lätt att hitta ett hus i bra skick med 3–4 sovrum med Medelhavsutsikt och en solig terrass för under 100 000€ i en mindre bergsby ca 15–30 minuter från kusten. Sådana hus finns överallt på bl.a. norra och östra Sicilien som vi var mest intresserade av. Dock inte i närheten av Palermo, Messina och Catania samt några få andra städer. Med den budgeten går det t.o.m. att finna mindre palats, dock ett relativt nedgånget sådant, på 400-600 kvm med medelhavsutsikt, vilket inte minst SVT-serien ”Husdrömmar Sicilien” bevisade som dokumenterat renoveringen av Palazzo Cirillo i Termini Imerese på norra Sicilien. Enligt relativt säkra uppgifter inköptes det för 70 000€ och med överföringsavgifter blev kostnaden totalt lite över 80 000€.
Varmt klimat och gröna kullar och berg
Några nackdelar med Sicilien:
Restiden
Trafiken
Maten
Språket, då det var mycket ovanligt att de talade något annat än italienska (Sicilianska) i de mindre städerna och byarna. Det var inte vanligt med engelska i de större städerna heller.
Några nackdelar med Spanien, samt specifikt området Costa Blanca:
Helhetsintrycket av området som sådant, uppfattade vi inte ens i närheten ha samma charm och historiska känsla som Sicilien generellt sett, men måste nog ändå såhär i efterhand backa lite från det. Det går att leta upp platser med ursprunglig arkitektur och historiska byggnader i de flesta städerna i Costa Blancaregionen, men de är inte lika vanligt förekommande och utgör ofta endast mindre kvarvarande delar och ibland endast ett eller enstaka kvarter i stadskärnorna. Dock finns det flera mycket välbevarade städer några mil in från kusten, men det hade vi inte någon kuskap om då eftersom vi helt koncentrerade oss på kuststäderna.
Benidorm uppfattade vi vara en extremt överetablerad turiststad, proppfull med lägenhets- och hotellkomplex. Inte alls vad vi sökte. Dock garanterat full av liv, folk, restauranger och affärer, speciellt på sommaren.
Generellt uppfattade vi att regionen på de flesta ställen var mycket och i flera fall extremt hårt exploaterade av turistindustrin. T.ex. i området från Playa Honda och norr om, ut på halvön till Cabo De Palos och La Manga.
Naturen var i delar avsevärt torrare än stora delar av Sicilien hur nu det var möjligt. Klimatet anges dock vara semi-arid, semiökenklimat i Alicanteregionen, medan det på Sicilien är Medelhavsklimat, vilket förklarar en del. Även de många salinerna längs med kusten på flera ställen tyckte vi inte var särdeles tilltalande för landskapsbilden.
Landskapet runt Alicante och Torrevieja är relativt platt, vilket många uppskattar, vilket vi dock inte själva riktigt gör.
Några fördelar med Spanien och området Costa Blanca:
Att sitta i en solstol på den egna terrassen i ett stort hus med medelhavsutsikt i en siciliansk bergsby med milsvid utsikt kan i förstone tänkas vara som en dröm, men kanske inte speciellt rolig om man tänker efter lite mer. I den byn vi tänkte köpa huset, San Piero Patti, hade vi enligt uppgift varit de enda svenskarna, samt att det periodvis bodde några få tyskar och engelsmän några veckor om året. Att känna samhörighet och att kunna prata, få nya vänner och umgås med både landsmän och andra på ett otvunget sätt, t.ex. på en restaurang innebär en hel del fördelar. I den sicilianska byn var det enligt uppgift av en barista på ett av de lokala caféerna samt mäklaren, som f.ö. endast talade Italienska, inte en enda av italienarna i byn som pratade eller ens förstod engelska och än mindre svenska. Kanske hade vi blivit smittade av de många anekdoterna om Björn Afzelius som på 80-talet köpte ett hus i Ligurien i bergsbyn Castelvecchio. Dock, en uppenbar skillnad var, att på grund av hans kändisskap kom flera svenskar några år senare att köpa hus i samma by. Fortfarande äger ett flertal svenskar än idag hus där. Samma dragningskraft får vi nog tyvärr inse att inte någon av oss har.
Trafikrytmen i Spanien är inte på något enda sätt jämförbar med Italien, även om den de senaste åren lugnat ner sig märkbart där på grund av en kraftig utbyggnad av fartkameror. Har hört många historier om hur hemsk trafiken skulle vara i Spanien, men går inte att på något enda sätt jämföra med t.ex. Catania, Palermo eller Messina. De som kört bil där vet precis vad jag menar.
På ett större köpcentrum i Palermo 2012 tog vi oss tiden att försöka räkna ut hur många procent av bilarna som hade större bucklor i plåten, vilket visade sig vara mer än 50 %. Vår hyrbil var f.ö. en av dem. Det är enligt flera mycket initierade uppgifter en vanlig vardagshändelse med mindre krockar och plåtskador och hör helt enkelt till körstilen. I ett sådant trafikklimat är det inte speciellt uppmuntrande att ha 1000-1200€ i deposition och veta att den uppenbart kan avdunsta när som helst ganska snabbt. Att vi klarat oss under alla år är en prestation vi är stolta över. Gjorde dessutom en alternativkalkyl och kom fram till att efter ca 6–8 hyrbilsveckor skulle det inte vara en förlust att förlora depositionen då självriskelimineringen skulle ha varit dyrare. Dock påverkade tyvärr risken att förlora den, med uppenbara och efterföljande problem, betydligt semesterglädjen. Numera när vi i arbetet besöker Italien betalar vi alltid för självriskeliminering, då sannolikheten för plåtskador eller repor statistiskt sett betydligt ökat efter osannolika 14 år av skadefrihet. Dessutom lugnar det nerverna betydligt och därigenom hela upplevelsen när man kör en helförsäkrad hyrbil.
Maten. Vi är båda ganska kräsmagade och känsliga när det gäller mat. Vi har några enstaka och enkla grundläggande krav. Maten som serveras skall genomgående innehålla respektfullt och varsamt hanterade råvaror av hög kvalitet, vara eftertänksamt tillagade av en kock som gärna får strö kärlek och tid över den. Det är tyvärr nästan omöjligt att finna i Italien.
Skall inte överdriva för mycket när det gäller det spanska köket, för det finns bottennapp även där, men den absoluta lågpunkten som serveras på en spansk restaurang är inte sällan över genomsnittet på Sicilien. Vi har tyvärr serverats en nästan oätlig tapasrätt på en spansk restaurang i Torrevieja, men de är i jämförelse relativt välsmakande. Liksom oss, har säkerligen flera andra någon gång tagit en promenad på en strandpromenad och lockats av en trottoarpratare som deklarerar att de har små och till synes läckra och prisvärda tapasrätter för några enstaka euro. Dock blir smaklökarna ibland svårt misshandlade, vilket tyvärr hände oss då vi blev serverade några lätt hormondoftande fläskköttbullar i en undersaltad tomatsås. Tyvärr kunde vi konstatera att de underkokta fläskbullarna i den sura tomatsåsen översteg ett flertal av de rätter vi serverats på Sicilien, hur osannolikt det än kan verka vara. Dock när det gäller både sallader och efterrätter anser vi dem vara bättre i Italien, men det kan man tyvärr i längden inte klara sig på.
Tillgängliga flyg till de turistområden i Spanien vi var intresserade av överstiger vida utbudet till Sicilien. Det finns direktflyg även dit, men i relativt begränsad omfattning i jämförelse. Restiden från södra sverige eller Köpenhamn som är alternativen för oss, till de två största turistområdena i Spanien är mycket kortare. Första gången vi reste tillsamman till Spanien och Gran Alacant, kunde vi packa upp resväskorna mindre än sju timmar från det att vi lämnat vår boende i Sverige.
När vi vägde för och nackdelar mellan länderna kom vi tillslut fram till ett beslut. Det fick helt enkelt bli Spanien. Vi konstaterade också att bara för att man köper en semesterbostad, innebär det ju inte automatiskt att utlandssemestrar i andra länder blir uteslutna. Saknar vi Italien för mycket, vilket vi säkerligen kommer att göra, får det bli så att vi reser dit.
Nästa steg var att spika en budget, söka mer kunskap om Spanien och bestämma oss för vilket område samt i vilka städer vi skulle koncentrera vårt sökande.
Också det ledde till långa diskussioner under hösten och vintern 2019 samt under större delen av 2020.
Har allt mer den sista tiden förfasats över inlägg på Facebook när det gäller diskussioner om var, när och hur man bör eller måste Spanskregistrera sin bil som befinner sig i landet, samt vad som gäller med besiktning. Gissningar och uppenbar missinformation sprids och blir till slut felaktiga och potentiellt mycket dyrbara sanningar.
Skall därför en gång för alla försöka förklara hur lagstiftningen ser ut, till fromma för de många Svenskar som har en bil här. Lyssna och lär. Snälla… Var dock uppmärksamma på datumet när inlägget skrivs, då lagstiftningen är under förändring.
En gång i tiden, för bara några år sedan, var inte den Svenska Transportstyrelsen uppkopplad elektroniskt med den Spanska motsvarigheten DGT och polisen. DGT eller den Spanska polismyndigheten var inte heller uppkopplad mot den Svenska. Böter för fortkörning, rattfylla och felparkeringar tog evinnerlig tid och med stora problem att inkräva hos de Svenska fordonsägarna om det ens var möjligt. Det var lite Vilda Västern med en svenskregistrerad bil i Spanien. Diverse kommersiella inkassoföretag fick ibland den otacksamma uppgiften att på bästa sätt förhoppningsvis lyckas med att inkräva böterna för respektive Spansk Region. Så är det alls icke nu, men är en allt för lång historia att gå in på detalj här.
Ett gott råd i all välmening, kör aldrig en bil obesiktigad, onykter, för fort eller parkera fel, för dem hittar dig utan problem numera och kommer att inkräva böterna med en minutiös precision. En obetald fortkörningsbot eller vilken annan bot som helst, går numera automatiskt till Kronofogden om den inte betalas, genom ett nytt och förenklat EU-förfarande. Det går inte längre att, som var enkelt för några år sedan, smita från böter som utfärdats i ett annat EU-land genom att t.ex. strunta i att hämta ut rekommenderade brev från utlandet. En väsensskild skillnad mot för bara några år sedan.
Kortfattat kan man säga att den Spanska motsvarigheten till Transportstyrelsen och den Spanska polisen har avsevärt större möjligheter idag att samarbeta och har numera genom direktaccess tillgång alla EU-länders Nationella Trafikregister.
Kommer att i kronologisk ordning försöka förklara de vanligaste och allvarligaste missuppfattningarna:
Påstående: Om en Svenskregistrerad bil befinner sig mer än 183 dagar i Spanien (mer än ett halvt år) är man skyldig att Spanskregistrera den.
Nej, nej, nej… En bil är inte en fysisk person som är skyldig att skatteregistrera sig i Spanien om den vistas här mer än 183 dagar om året. Enligt både EU-lagstiftning, Spansk Nationell och Svensk lag finns det ingen tidsgräns för hur länge ett Svenskt eller f.ö. annat utlandsägt fordon får vara i Spanien. Skulle dock ägaren befinna sig i landet mer än 183 dagar om året, skall man skattskriva sig, varefter även bilen då skall vara registrerad i samma land. Lagstiftningarna innebär därför att de flesta semesterfordon inte behöver registreras i landet de befinner sig i. Dock kan det möjligen, men är ytterst tveksamt, i vissa Spanska regioner finnas lokal lagstiftning som anger annat, men det finns i vart fall inte i Alicante- eller Malagaregionen.
Om någon läsare skulle kunna hänvisa till en lokal lagstiftning som anger annat, skulle det vara mycket! uppskattat med en kommentar. Transportstyrelsen ger däremot uppgifter på sin hemsida om detta som uppenbart och otvetydigt är felaktiga, att en bil skall registreras i landet där den huvudsakligen används. Det finns inget som helst lagstöd för det överhuvudtaget. Efter mejlkontakt med en specifik förfrågan, bekräftar de uppgifterna jag angett ovan samt felaktigheterna på deras hemsida. Trots det, tar de sig tyvärr inte tid för att ta bort eller rätta skrivningen. Deras skrivning tror jag är en av huvudanledningarna till att det sprids så många felaktigheter om detta på nätet. EU-lagstiftningen anger klart och otvetydigt att huvudregeln är att en bil skall vara registrerad i det land där ägaren är bosatt.
Man har dessutom rätt att fritt välja att registrera en bil i alla EU-länder trots att man inte är skattskriven (folkbokförd) där, som t.ex. i Spanien. Förutsättningen är att man har en fast adress, vilket är fallet om man har ett semesterboende som man hyr en längre period eller äger. Ytterligare en förutsättning, förutom detta, är att man har ett Spanskt NIE-nummer. I Sverige heter det för utländska medborgare Samordningsnummer.
ITV i Spanien
Påstående: Det går bra att besiktiga en Svensk bil i Spanien och köra med den här, trots körförbud i Sverige, bara den är besiktigad på ITV, motsvarande den Svenska bilbesiktningen. Körförbudet gäller bara i Sverige.
Nej, nej nej… En bil som har körförbud i ett EU-land har automatiskt körförbud i hela EU, trots att körförbudet är utfärdat i landet den är registrerad i. Det är endast myndigheten/förvaltningen i det land där bilen är registrerad som kan utfärda körförbud på grund av utebliven kontrollbesiktning och ingen annan, men innebär alltså inte att körförbudet inte gäller i andra länder.
Sedan EU-undantaget för utlandsbesiktning avskaffades för Svenska bilar i september-oktober 2022, finns det idag ingen annan möjlighet än att besiktiga bilen i Sverige. Undantag ges inte längre, ännu, men kan kanske eventuellt komma att förändras genom förnyad EU-lagstiftning, samt att det möjligen kommer att etableras Svenska besiktningsföretag i Spanien som samarbetar med den Svenska Transportstyrelsen. Den Svenska Fordonsslagen utesluter inte en möjlighet till detta. Samtliga Svenska besiktningsföretag skall dock vara ackrediterade, godkända, av Swedac samt att det skall ske en årlig revision. Ackrediteringen och den årliga revisionen sker både skriftligt och med personliga besök och inspektioner på anläggningen. Dessutom måste företaget vara en Svensk juridisk person (ett företag), med huvudkontor i Sverige.
Huvudsakligen är det en fullständigt felaktig uppfattning att en Spansk besiktning av en svenskregistrerad bil skulle vara giltig för en bil som har körförbud i Sverige. Det kan bli en mycket dyrbar erfarenhet. Det är aldrig tillåtet att köra en Svenskregistrerad bil med körförbud i Spanien, hur väl den än har gått igenom ITV. De som tror att körförbudet gäller endast i Sverige har tyvärr helt fel. Körförbudet gäller i hela EU, men är utfärdat av en Svensk myndighet, Transportstyrelsen.
Diskussionen huruvida en svensk hel/halv/trafikförsäkring, eller garageförsäkring gäller när den finns eller körs i Spanien med körförbud lämnar jag delvis därhän, då det är olika för respektive försäkringsbolag, men huvudsakligen är ett Svenskt trafikförsäkringsbolag enligt lag är skyldiga att utfärda åtminstone en trafikförsäkring enligt Trafikskadelagen (1975:1410) och försäkringsrörelselagen (2010:2043), för ett fordon som inte är avställt, men har körförbud. Det följer logiskt och analogt skrivningen i den Svenska lagstiftningen, som anger att det är tillåtet att köra ett fordon med körförbud till reparation eller besiktning, så länge bilen är trafikförsäkrad.
Ett kryphål som använts av bl.a. svenskar, har varit lagtexten i den Svenska fordonsslagen som anger, att trots körförbud får bilen köras kortast lämpliga sträcka till verkstad för reparation eller besiktning. Den Spanska polisen är ofta medvetna om detta och har tidigare haft ett icke lagenligt överseende, då det samma gäller för flera andra EU-länder. Dock inte för Spanskregistrerade bilar. Den Spanska fordonslagen anger klart och tydligt att samtliga motorfordon, även utlandsregistrerade, som används i den spanska trafiken måste vara skattade, försäkrade och ha en giltig besiktning. Det finns idag numera ett flertal och alldeles färska exempel på att obesiktigade utlandsägda bilar har fått lämnats på plats och sedan bogserats bort till en uppställningsplats, vilket säkerligen kommer att bli vanligare i framtiden. Polisen har som nämnts tidigare numera direktaccess till alla bilregister i EU och kan på några sekunder få reda på om bilen har körförbud eller inte.
Påstående: Jag kan avregistrera min bil i Sverige och parkera den på gatan utanför min fastighet/lägenhet när den inte används.
Nej, nej, nej… En avregistrerad Svenskregistrerad bil, eller inte heller någon annan avställd bil överhuvudtaget får parkeras på offentliga/kommunalt/statligt ägda parkeringsplatser eller gator i Spanien. En bil, även om den är utlandsägd, måste vara besiktigad, skattad och försäkrad. Ingen enda bil i Spanien får finnas i trafiken, på gator eller parkeringsplatser utan detta. Detta gäller även om den inte körs eller är tänkt att användas på ett tag. Skall en bil parkeras och vara avställd, måste den förvaras på privatägd mark. Den Spanska lagstiftningen är något otydlig, men antyder att marken bör vara inhägnad eller åtminstone klart avskild. Det kan vara i ett stängt privat garage, en privat uppfart med grind vid ett radhus eller villa, gensamhetsparkering som är avgränsad och ägs/sköts av en Comunidad/skötselförening eller en flygplatsparkering.
Den Spanska polisen har outtalat haft överseende med avställda utlandsägda bilar som parkeras på annat sätt, endast av icke lagenlig hänsyn. Främst för att inte störa turismen för mycket, men kommer garanterat att allt mer följa lagstiftningen. I flera kommuner, bl.a. Torrevieja och Alicante har detta, som politikerna anser vara ett problem diskuterats vid ett flertal tillfällen de senaste åren, där de uttalat att de önskar att polisen skall arbeta mer aktivt med detta. Då det under högsäsong oftast är brist på parkeringsplatser, anser de att avställda och långtidsparkerade bilar upptar parkeringsplatser som istället hade kunnat användas av andra.
Lagstiftningen innebär att de kan välja mellan att beslagta nummerplåtarna eller att bärga bort bilen. Till och med Svenska husbilar med bl.a. kostsam Malusskatt som ställs av när de är parkerade här, riskerar att få böter, beslagtagna registreringsskyltar eller att bilen fraktas bort.
Ganska nyligen (september 2022) fick f.ö. en svensk familj med en parkerad och avställd husbil böter för detta i Torreviejaregionen på en parkeringsplats vid La Matastranden, där de dessutom blev informerade om att de övervägde att också beslagta registreringsskyltarna. En husbil kan dock stå avställd och uppställd på en avgränsad camping, men får aldrig avställd parkeras på någon enda av de Spanska offentliga parkeringsplatserna eller gatorna.
Uppgifterna i inlägget är i flera steg verifierade och faktakontrollerade varför bloggförfattaren är relativt säker på att uppgifterna är korrekta.
Metamorfosen är till slut fullbordad. Vår stackars lilla och lite gistna dam, som i flera år kämpat med snö och slask har nu slutligen emigrerat permanent och har fått ett nytt medborgarskap. Vintersulorna lämnades f.ö. kvar, som en hämnd och åminnelse av ett hårt och kallt tidigare liv. Nej, nu skall det njutas av värme och sol och sommartofflorna skall för all framtid användas hädanefter.
I juli 2021 var det stressiga tider. Inte bara med att leta efter en mycket liten bil som överhuvudtaget skulle kunna köras ned i garaget. Hur trånga Spanska garage kan vara, kan bara dem förställa sig som har kört ned i ett sådant.
Mattor uppklistrade på pelare och hörnor, bara för att inte fullständigt repa sönder lacken är som tur är standard. En normalsvensk bil är i stort sett omöjlig att få ned. Min sambo vågar fortfarande inte efter två år varken köra upp eller ned. Det kan i förstone tyckas vara lite klent, men samtliga som vet hur det kan se ut och hur trångt det kan vara, vet mycket väl hur det är och förstår henne fullständigt. Lovar…
Lägenheten var sedan länge överförd och en mängd saker skulle ned. Vi hade nog under några år framöver kanske kunnat ta ned allt partivis under kanske 4-5 flygresor genom att släpa på fullpackade 20 kg resväskor eller alternativt köpa det mesta där nere. Men nej, vi bestämde att vi ville ha en mängd privata och specifikt svenska saker. Saker vi kände till. Det där med släpandet av väskor på flygplatser, hyrbilar och depositioner samt tvivelaktiga och potentiellt mycket dyra hyrbilsrepor och lackskador var inte något för oss. Speciellt inte då vi lyxat till lägenhetsköpet med garage och allt.
Nej, vi ville att det skulle det stå en egenägd alldeles privat bil och vänta förväntansfullt och startklar på oss under semestrarna. Inte en endaste krona skulle de sannolika bucklorna och reporna kosta oss. Det Svenska EU-undantaget för besiktning var ännu gällande. Trots det besiktigades vår lilla och något gistna pärla i förtid i Sverige bara några dagar innan nedfärden. Kanske skulle den sedan ändå köras hem ibland tänkte vi, för att ha en kort semester i Sverige. Men nej. De 300 milen från Sverige till Spanien är många och mycket långa, så vi bestämde att det aldrig skulle bli en sådan lång resa med bil igen.
Stressigt var det. Tidigt på morgonen i slutet av juli kl. 04.00, med en extremt fullpackad bil startade färden. Rödby-Puttgarden avklarades en tidig förmiddag och milslånga köer på Autobahn väntade. I en fruktansvärd asfalstshetta i norra Tyskland, slutade klimatanläggningen att fungera. Totalt och fullständigt. Det var 30 grader ute med klarblå himmel och gassande sol. Över 50 grader i bilen och inte ett moln på himlen. I den oerhörda hastigheten av 5 km i timmen sniglade sig bilen söderut i mer än 4 timmar. Mitt i natten blev det övernattning i södra Frankrike. 7 timmar senare med en enkel frukost i magen bar det söderut igen.
Norra Spanien och ännu varmare. Temperaturmätaren på instrumentpanelen som maximalt kan visa 55 grader klarade inte av att avgöra hur varmt det var i kupén. Den fungerar sedan dess inte som den skall f.ö. och visar numera minusgrader när det uppenbart är mer än 20 grader. Exakt 48 timmar efter starten var bilen framme och nere i ett svalt garage.
Aldrig mer någonsin kommer den att köras norrut igen kom vi överens om. Kände dessutom ett metafysiskt och absolut medhåll från den glödheta svartlackerade plåten på den något ålderstigna bilen.
Några månader senare blev vi på det klara med att något Svenskt besiktningsundantag inte var på fråga längre, varför det var dags att planera för permanent emigration och registrering i det Spanska bilregistret. Det Spanska språket är inte omöjligt att lära sig. Alls icke, då det ligger nära Italienska, franska och latin, men fick anse oss besegrade då det gällde de snåriga lagtexterna och formaliteterna för att överföra en bil. En Gestoria fick anlitas.
Efter mycket Googlande och goda råd på Facebook, kontaktades ett välrenommerat företag, som f.ö. ligger alldeles i närheten av Carrefour och ITV (Den Spanska besiktningen) i Torrevieja per mejl och vi fick ett prisförslag.
Egentligen var det nog alldeles för kostsamt att genom en Gestoria, eller ens alls omregistrera en så pass gammal dam, men i oktober kördes ändå bilen dit varefter nycklarna överlämnades inför den förestående registreringsbesiktningen. De skötte allt. Absolut allt och inget behövdes göras av någon annan. Det kostade ungefär 30% av begagnatpriset vi gett i Sverige. Hade vi gjort det helt själv kom jag fram till att vi hade sparat ca 250€. Nu kom det att kosta ca 800€ totalt vilket berodde på på att bilen var relativt gammal, mer än 10 år. Skatten beräknas bl.a. på marknadsvärdet.
En nyare bil som bara är några år gammal kan kosta över 3000€ att överföra. T.ex. kostade en Volvo V70 från 2016, totalt 1450€ att överföra enligt uppgifter från en Svensk jag träffade och pratade med på den Gestorian vi båda använde oss av.
Formellt sett är det inte speciellt komplicerat att utan hjälp och helt själv registreringsbesiktiga en bil här, men går inte in på i detalj hur man går till väga. Det blir i vart fall några besök på det lokala Sumakontoret och registreringsbesiktning på ITV, betalningar och kvittoförevisande innan man själv tillåts att tillverka nummerplåtarna, som f.ö. bara tar några minuter, men det är en lång historia som jag utelämnar här. Andra kan detta mycket bättre och vet precis hur man gör. Dock är det nästan obligatoriskt att åtminstone klara av det Spanska språket på en ganska hög nivå.
Kontrollerade bilpriserna i Spanien efter den dyrbara omregistreringen och vad en likvärdig spanskregistrerad bil som vår skulle kosta. Som så många andra Spaniensvenskar kunde vi som en liten tröst konstatera att välhållna och välservade lågmilare är mycket dyrare här än i Sverige.
Några timmar senare skickade de ett SMS om att registreringsbesiktningen var klar och att bilen kunde hämtas. Inga anmärkningar. Bilen gick igenom med rent papper och fick förklarat att de nya registreringshandlingarna och de nya nummerplåtarna kunde hämtas om ca 2 veckor. De erbjöd även servicen att leverera dem hem personligen. Jag valde det förstnämnda. De skulle ringa eller SMS:a när allt var klart. De gjorde så och plåtarna hämtades.
Då bilen formellt sett i det läget var avregistrerad i Sverige, skulle egentligen nummerskyltarna ha satts på innan man körde med den, samt att den skulle vara försäkrad i Spanien. Kontrollerade dock noga innan färden med den Svenska Transportstyrelsen och kunde konstatera att den fortfarande var både registrerad, skattad och försäkrad i Sverige. Det visade sig senare, att det tog mer än två månader innan den blev avregistrerad i det Svenska registret. Vägskatten hade f.ö. Gestorian betalt fram tills nästa skatteperiod som var i maj året efter och ingick i priset.
Dagarna efter var det dags att resa norrut, med flyg som tur var och bilen förvarades i ett slutet garage. Dock oförsäkrad med de Svenska nummerplåtarna fortfarande på. Att ha en avställd och oförsäkrad bil på en spansk parkeringsplats eller gata är förknippat med stora risker för omhändertagande och bortforsling av polisen, vilket jag kommer att skriva mer om i detalj senare. Men i ett ljummet och låst garage två våningar under mark stod den tålmodigt och väntade på oss inför nästa semester.
Hemifrån och i Sverige per mejl blev den försäkrad i ett Spanskt försäkringsbolag. Det var bara att slutligen byta ut nummerskyltarna och köra den varhelst den ville.
Lite till behövdes dock fixas innan det hela har klart. Autogiro för fordonsskatten är ganska bra att ha. Att köra en oskattad bil kan bli mycket dyrt. Förutom böter på upp till 2000€ samt bortforsling till polisupplag, kan registreringsskyltarna beslagtas på plats. Allt detta sker utan undantag om man skulle drista sig till att förutom köra med en obetald skatt även köra oförsäkrat. Vill varna för att polisen är helt obevekliga om de skulle ertappa en bilist med att göra detta. Därför var det lämpligt att ordna med autogiro på skatten såsom redan var ordnat med försäkringen.
Hur gör man då detta? Ganska enkelt faktiskt.
Det finns olika Sumakontor som ansvarar för olika saker. Vissa handhar endast fastighetskatt medan andra fixar mer eller mindre allt annat. Tog en promenad med IBAN numret i fickan noga nedskrivet och gick till ett Sumakontor på adressen Calle Patricio Perez 20 i Torrevieja. Efter en liten och ängslig väntan, då jag trodde att det var obligatoriskt att i förtid boka tid på nätet eller per telefon, vilket visade sig vara felaktigt, träffade jag en mycket trevlig äldre herre bakom en disk som dock inte talade ett endaste ord Engelska.
Med de fåtaliga och garanterat felaktigt uttalade Spanska orden ordnade det sig enkelt: Impuesto sobre vehículos al débito directo. Orden var noga nedskriva på en papperslapp, men han förstod direkt. Några minuter senare, efter noga granskning av legitimation och bankuppgifter och en underskrift på en datorplatta var det hela fixat. Fick dessutom ett kvitto på det.
Kvitto på det fixade autogirot på fordonsskatten
Dock, när jag försökte förklara att jag också ville ha en miljödekal till bilen, havererade det totalt. Till slut var det en annan besökare som kunde förklara på knappändig Engelska att det kunde man göra på något som hette Oficina de Correos. Vad det nu skulle vara hade jag ingen som helst aning om, men det låg bara några hundra meter från där jag var. Fick adressen och sedan hjälp av oumbärliga Google Maps för att hitta fram till vilket visade sig vare ett nästan alldeles ordinärt Spanskt Postkontor.
Bara att ta en kölapp i maskinen på vinst eller förlust, för att sedan stå i kö. Efter ca 20 minuter var det min tur. Den mycket unga mannen bakom disken kunde inte ett endaste ord Engelska, men efter att med en penna uppritat hur jag trodde ett miljömärke såg ut, förstod han vad jag menade och förklarade med hjälp av Google Translate att jag måste uppvisa något som hette “Permiso De Circulation”.
Bara att ta sig hemmåt och hämta rätta papper och återigen fixa en kölapp. Givetvis var jag numera oerhört förberedd efter flitigt användande av Google Translate. T.o.m så pass att jag numera visste att ett miljömärke förmodligen hette “etiqueta ambiental para el coche”, eller i vart fall något ganska snarlikt.
De rätta dokumenten är mycket viktiga i Spanien
Att sedan trycka på rätt knapp på köbiljettmaskinen var inte det lättaste, men så här den den ut:
Köbiljettmaskinen på postkontoret.
Sedan att trycka på rätt benämning för ärendet var rena gissningen, men ser nu i efterhand att man faktiskt kan välja Engelska på den.
Bild på kölappsmaskinens bildskärm
Inget av alternativen när det gällde ärenden för en bil syntes, så av ren tur tryckte jag längst ned till höger på “Siguente” och plötsligt fanns valet “Trámites de vehicolos” och följaktligen skrev den ut en lapp som ser ut enlig nedan:
Kölappen för fordonsärenden på postkontoret
Den mycket trevliga gamla damen kunde garanterat och uppenbart inte ett endaste ord Engelska, men med den enkla meningen “etiqueta ambiental para el coche”, fixades allt på några minuter. Fem Euro fattigare och med min spegelvända etikett på ett papper för uppklistrande på insidan av framrutan, gick jag nöjt hem och behöver numera inte oroa mig för att bilen är oförsäkrad, oskattad eller får böter när vi kör in i områden som kräver en miljödekal. Bara att sätta den nyinköpta dekalen på insidan och undersidan av framrutan på passagerarsidan.
Miljödekal för vår kära gamla dam
Den tidiga förmiddagen blev till en förnöjd eftermiddag när allt var ordnat. Imorgon väntar en ny dag och då det skall letas efter en bilreparatör som kan fixa den havererade klimatanläggningen.
Ytterligare äventyr med ett Spanskt bilägande väntar.
Spanien 2023-03-15
För mer information finns det en mycket bra sida på Sumas hemsida som dessutom är på Engelska och som pedagogiskt förklarar hur man kan ordna med autogiro. Det går tydligen även att göra det per telefon. För att kunna logga in på deras hemsida behöver man BankID från antingen Sabadell, eller Caixa bank. BankID skall tydligen kunna gå att ordna om man besöker någon av de bankerna personligen. Är inte särdeles säker på att dem uppgifterna även gäller för Expats, de som inte är skrivna i Spanien, men det verkar så. Det kan rimligen även bli ytterligare problem om man inte har något konto i någon av dem bankerna.
Efter den svåra bilolyckan på tidigt 90-tal, konstaterade läkaren att jag skulle bli rullstolsbunden långt innan jag fyllde 50. Nu har jag passerat den åldern, sitter inte i rullstol, går ganska obehindrat, men orden finns för alltid kvar i bakhuvudet om att det nog blir så i en framtid i alla fall.
I mer än två och ett halvt år, med otaliga operationer däremellan, tog jag till slut mina första stapplande steg våren 1994. Jag fick trots allt behålla båda fötterna, hyffsat fungerande.
Händelserna formade för alltid mitt framtida liv, där allting sedan dess handlade om att omgivningen skulle vara, eller skulle kunna vara möjligt att handikappanpassa. Även om jag idag ganska obehindrat kan gå flera kilometer ibland när fötterna mår bra, finns ändå tanken om den framtid läkaren stakade ut. Hus och lägenhetsköp skulle hädanefter alltid vara eller kunna bli handikappanpassat.
Erfarenheterna och råden som ges här, är med bakgrund av de egna erfarenheterna. Kan givetvis inte riktigt sätta mig in i hur det är att vara t.ex. permanent ryggmärgsskadad. Dock vet jag väl och har erfarenhet av att vara bunden till en rullstol och inte kunna gå alls, men hjälpligt använda armarna och med muskelkraft kunna flytta/lyfta benen. Den som läser och har avsevärt svårare handikapp, får försöka ha överseende med det perspektivet.
Inlägget skrivs bl.a. men inte alls endast, för att min sambo har en släkting som är ryggmärgsskadad och rullstolsbunden, samt funderar på att köpa något semesterboende i Spanien. Hon har hört (Googlat) om att Torrevieja inte skulle vara handikappvänligt.
Jag håller inte med, även om det finns ett flertal möjliga hinder, vilket dock inte är unikt för just Torrevieja. Däremot har kommunen aktivt arbetat de senaste 30 åren för att försöka göra så gott de kan.
Satt på en strandpromenadbänk ungefär på mitten av den 400 m långa Playa Del Curastranden, när tanken slog mig. Skulle jag kunna komma ned till stranden och bada som rullstolsbunden?
Följ med på fotosessionen och bilda dig en egen uppfattning, för själv tror jag att det det är fullt möjligt.
Playa Del Cura, prästens strand, är den mest centrala stranden i Torrevieja. De första två Fotografierna, efter kartan, är i mitten av stranden norrut och sedan söderut, tredje fotot är skylten som är i den norra ändan. De efterföljande fotografierna är sedan ca 30 m ännu mer norrut från skylten, varefter de i följd alla är är söderut, förbi Cura och ytterligare ca 300 m ned mot hamnpiren. Räknade inte alla rullstolsramperna, men de var i vart fall mer än 5 st.
Först kartan över Curastranden och förbi, där de sista fotografierna togs:
Fotografier norrut och sedan söderut från ungefär mitten av stranden:
Fotografi norrut
Om man tittar väldigt noga på fotografiet, ser man en liten röd “friggebod” där strandvakterna håller hus. Mellan åtminstone maj-september, går det att där låna en rullstol med bredare däck, för att lättare kunna komma ned till vattnet och inte gräva ned sig och “fastna” i sanden, som man gärna gör med en vanlig rullstol, som ju har smala däck.
Cura stranden söderut ungefär från mitten
Skylten som berättar lite om stranden måste ju givetvis fotograferas:
Skylten på den norra delen av Playa Del Cura
Ca 20-30 m norrut från skylten finns den första trärampen ned mot stranden, ytterligare 20m norrut, i ryggen s.a.s. finns den röda “Friggeboden” där det går att låna specialrullstolar under högsäsong. Varför de inte har den servicen under en längre period än maj-september är lite dåligt, då ju många nordbor som har lägenhet och hus är där även på vintern:
30 m norr om informationsskylten och den första rampen.
Ca 20 meter längre söderut hittar man en gjuten ramp som också kan användas av en rullstol:
Gjuten ramp ned till stranden.
På bilden ser man i bakgrunden rampen på den tidigare bilden och den röda stugan där man kan låna en “strandrullstol”.
100 m längre söderut finns ytterligare ramp ned:
Ramp ned till stranden med fotdusch.
Spanjorerna (men många fler förutom Svenskar) är uppenbarligen påhittiga. En liten fotdusch installerad på stranden för att få bort irriterande sand innan de nybadade fötterna får strumpor igen.
Avslutningen av den förra rampen med fotduschen väl placerad
Ca 100 m söderut hittar man nästa ramp:
Ytterligare 100 m söderut.
Jo, 100 m ytterligare söderut så finns ännu en ramp, med en bekväm fotdusch, men jag skulle inte våga åka ned där själv med en rullstol, då den inte är så välunderhållen:
Saknas lite plankor här…
Kommunen har kanske missat eller glömt att underhålla alla ramperna. Jag skulle i vart fall inte vilja åka ned där utan personlig assistans. Ser lite väl dristigt ut att göra det. Man vill ju inte gärna fastna där..
Bilden under är ca 100 m efter Cura, där det även där finns en bra ramp ned:
100 m efter cura, med en ramp ned.
När vi nu lämnat Playa Del Cura söderut ca 100 m, samt tagit oss ytterligare ca 100 m förbi den föregående rampen, finns det ett mycket! bra ställe för en rullstol. Hela platsen är jämn. Gjuten eller med plattor och det finns en ramp nästan ända ned till vattnet.
Plattsatt och gjuten badplats.
Under högsäsong finns det badvakter samt handikappanpassad toalett och en välfungerande dusch, inte bara för fötterna. Under vilka månader de finns där vet jag inte, men kommer att ta reda på det. I vart fall finns det där under maj-september. Bilden under är från samma badplats:
ca 200 m söderut från Playa Del Cura finns denna badplats.
Platsen är mycket lättåtkomlig från strandpromenaden med rullstol. Tror att denna kanske är den bästa och mest lättillgängliga stranden/badplatsen i hela Torrevieja centrum för rullstolsbundna. I vart fall hade jag själv med en rullstol, utan assistans, inte haft några större problem att komma ända ned till sanden och ned till vattnet, även med min “vanliga” rullstol.
Lycka till med era semestrar och var INTE rädda för att åka till Torrevieja, trots att ni kanske behöver en rullstol för att ta er fram.
Att turister handduksreserverar solstolar vid poolen på charterhotell är något som nog alla har sett eller själva gjort när de varit på semester. Jag skriver lite om det här:
Numera har många hotell regler för detta och försöker få bort fenomenet. Solstolar, där många av dem som största delen av dagen inte används mer än av en handduk. Tyvärr är det ju så, att oftast är det väldigt trångt runt poolen och för få solstolar, så om man vill sola på eftermiddagen finns det ibland inga som är lediga. Finns det några, så kan de mycket väl vara i skuggan, så på ett sätt förstår jag dem som gör så. Att det finns ett liknande fenomen med strandparasoll var jag lyckligt ovetande om, tills för några år sedan.
Hösten 2021 åt jag lunch på en av restaurangerna vid strandpromenaden på Playa Cura i Torrevieja. Kom i samspråk med en Rysk familj med en dotter i 6-års åldern. De hade köpt en lägenhet på fjärde våningen ovanför restaurangen, med en som de målande berättade, fantastisk medelhavsutsikt och sol nästan hela dagen. De hade också fått ett s.k. “Golden Visa” på grund av bland annat lägenhetsinvesteringen. Deras “Golden Visa” innebar att de numera sedan något år tillbaka även var Spanska medborgare.
Det var för övrigt inte första gången jag hade ett längre samtal med en rysk familj som hade blivit Spanska medborgare. Det hade jag haft tidigare, på våren samma år där de förklarade att det var vanligt att de flyttade till ett EU-land, då de inte ville att deras barn skulle växa upp och gå i skolan i Ryssland. I just Torrevieja, men även i många andra Spanska städer, var det mycket vanligt.
Efter ett tag, när kaffet hade kommit in och frun och dottern badade, kom samtalet in på just stranden Cura, där han menade att det under högsäsong hade varit svårt för dem att få en bra plats där. Mannen menade att bl.a. på grund av att han betalat så mycket som han gjort för lägenheten, skulle de ha en egen avgränsad och specificerad yta som bara fick användas av dem och ingen annan. Han framförde även att det också endast skulle vara dem som bor närmast stranden som skulle få använda den. Ett sorts boendepass skulle behöva uppvisas för säkerhetsvakterna som skulle finnas för att spärra av stranden för obehöriga. Han var besviken över att det inte var så här, då det var mycket vanligt på badstränderna i Ryssland.
Sedan några år tillbaka hade de därför, på grund av de tråkiga omständigheterna med avsaknaden av säkerhetsvakter, alltid under högsäsong minst ett parasoll placerat på stranden för att i vart fall försöka få bort några av de “obehöriga badgästerna” och därigenom ha tillgång till sin alldeles egna plats när de ville. Det var dock mycket trist att de ibland försvann. Helt enkelt blev stulna, vilket han var mycket upprörd över. Dock var det inte så kostsamt att köpa nya, vilket de fick göra minst tre-fyra gånger om året och hade numera ett litet lager av parasoll i lägenheten. Ibland när de hade gäster på besök, ställde de givetvis upp fler. Ibland tre-fyra stycken. Han var förvånad över att jag inte gjorde som honom.
Insåg ganska snart att det var bäst att försöka hålla masken och inte gå i polemik med honom angående den krassa inställningen han hade till offentliga badstränder. Vi var uppenbarligen uppvuxna med helt olika perspektiv på tillvaron. Tänkte däremot tyst för mig själv på den Spanska lagstiftningen om hittegods och att man kanske skulle tipsa om att det finns minst ett parasoll på Curastranden som man kan inlämna till polisen, för att någon månad senare kunna kvittera ut utan kostnad.
Även om jag tills nyligen varit helt ovetande om fenomenet, har flera Spanska kommuner däremot uppmärksammat det de senaste åren. “Parasollkriget”, La guerra de sombrillas som det kallas, har lett till att flera kommuner numera ger dem som sätter upp ett parasoll före bestämda tider, eller sätter upp ett och sedan inte använder det under några timmar, dryga böter på mellan 750-3000 €.
Den för Svenska mått mätt höga bötessumman stämmer väl överens med den Spanska rättstillämpningen, att det skall vara mycket kostsamt att bryta mot lagen.
Samtidigt har det anställts strandvakter som har till uppgift att samla ihop de mänger av reservationsparasoll som finns på stränderna och som bedöms aktivt inte användas, för att sedan lämnas in till polisen, där ägarna kan hämta ut dem om de betalar böterna.
Som en strandvakt förklarar: -Det första jag gör är att se om det finns något annat i närheten, som en väska eller strandtofflor. Finns det något sådant, kan de vara ute i vattnet och bada och då låter jag det stå kvar.
Naturligtvis har parasollreservanterna ett motmedel mot detta och har lärt sig, att om badvakten är lurig, bevakar och väntar några timmar tills någon kommer, förnekar de att det är deras parasoll och tar den avsevärt lägre ekonomiska förlusten av att förlora ett parasoll.
Ibland lägger de också ut något annat billigt i närheten, som en strandkasse och en gammal dagstidning, utslitna strandtofflor eller några strandleksaker väl synligt, för att det skall se ut som om parasollet används.
Vi hade länge inställningen att man inte ska titta särdeles mycket på TV när man har semester, men vissa dagar kan det ändå kännas skönt att sitta i soffan och slötitta på någon serie samt hålla sig nyhetsuppdaterad.
Kort efter vårt lägenhetsköp i Spanien diskuterade vi om internet och Svenska Tv-kanaler, men kände inte riktigt att vi hade ett särdeles stort behov av det. En ny TV inköptes dock under andra besöket. I husets Kabel TV utbud finns det mer än 60 kanaler, varav samtliga var på Spanska eller dubbade, förutom två Engelskspråkiga som dygnet runt sänder 10-40 år gamla Amerikanska och Engelska kriminalserier odubbat. Ganska roligt att bl.a. återse Kojak och Hill Street Blues förvisso, men det blev lite tråkigt i längden.
På telefonerna loggade vi in och tittade på både på Teliaplay och Netflix, som vi har hemma i Sverige, men har man inte det går det även att i webbläsaren eller genom appar se SVT-play och TV4.
Ja, en telefon har en liten skärm, men det fungerade bra med läsglasögon på. Så har vi länge gjort i vår husbil när vi av olika anledningar inte kan få in några Tv-kanaler. Antingen när vi är utomlands eller befinner oss i antennskugga. Efter ett tag sneglade jag lite avundsjukt på den relativt nyinköpta 50-tums Tv:n och undrade om det ändå inte gick att få över den lilla mobiltelefonbilden dit på något sätt.
Nästa resa tog jag därför stolt med mig en nyinköpt Cromecast, kopplade in den och försökte förtvivlat få över bilden, men kunde helt enkelt inte lyckas. Vi fick hjälp av flera andra, som inte heller lyckades. Det fick bli som förut, att se nyheter på mobilskärmen och gamla kriminalserier på Tv:n.
Dock tror jag att det finns gott om tekniska snillen som på bara några minuter hade lyckats med det, men inte vi. Googlade förtvivlat både här hemma och i Spanien för att försöka förstå varför. Den enda förklaringen jag kunde komma fram till, är att det förmodligen behövs en Router mellan sändningen från mobiltelefonen och Cromecastenheten, men är lång ifrån säker på att det är så.
Resan efter tog jag med mig en liten bärbar dator som enkelt kan uppkopplas till internet med telefonen, genom att man skapar en mobil hotspot på den. Ett litet lokalt Wifi nätverk som man loggar på med datorn. Allt fungerade utmärkt och jag började att använda datorns större skärm för att se de Svenska kanalerna. Blev riktigt nöjd faktiskt och lite bortskämd med den oerhörda skärmstorleken på 12 tum och att jag inte behövde använda läsglasögon längre för att se textremsorna.
En kväll, några dagar senare satte jag på den stora Tv:n för att titta på några gamla deckare och fick en underlig fråga på skärmen, på Svenska dessutom!
Vill du logga in på Wifi-nätverket?
Wifi-nätverket hade dessutom samma namn som det jag skapat på telefonen. Angav därför koden och en helt ny TV värld öppnade sig. Plötsligt och av en slump, hade jag exakt samma kanaler på Tv:n i Spanien, som hemma i TV-soffan i Sverige.
Hur det kunde komma sig att Tv:n helt själv hittade Wifi-nätverket och “pratade Svenska” med mig samt hur det fungerar rent tekniskt, har jag ingen som helst aning om. Huvudsaken är att det fungerar.
Otroligt att det kan vara så svårt, men ändå så enkelt ibland.
