Det kan bli mycket dyrt att använda parasoll i Spanien

Parasollkriget i Spanien

Att turister handduksreserverar solstolar vid poolen på charterhotell är något som nog alla har sett eller själva gjort när de varit på semester.
Jag skriver lite om det här:

Numera har många hotell regler för detta och försöker få bort fenomenet. Solstolar, där många av dem som största delen av dagen inte används mer än av en handduk. Tyvärr är det ju så, att oftast är det väldigt trångt runt poolen och för få solstolar, så om man vill sola på eftermiddagen finns det ibland inga som är lediga. Finns det några, så kan de mycket väl vara i skuggan, så på ett sätt förstår jag dem som gör så. Att det finns ett liknande fenomen med strandparasoll var jag lyckligt ovetande om, tills för några år sedan.

Hösten 2021 åt jag lunch på en av restaurangerna vid strandpromenaden på Playa Cura i Torrevieja. Kom i samspråk med en Rysk familj med en dotter i 6-års åldern. De hade köpt en lägenhet på fjärde våningen ovanför restaurangen, med en som de målande berättade, fantastisk medelhavsutsikt och sol nästan hela dagen. De hade också fått ett s.k. “Golden Visa” på grund av bland annat lägenhetsinvesteringen. Deras “Golden Visa” innebar att de numera sedan något år tillbaka även var Spanska medborgare.

Det var för övrigt inte första gången jag hade ett längre samtal med en rysk familj som hade blivit Spanska medborgare. Det hade jag haft tidigare, på våren samma år där de förklarade att det var vanligt att de flyttade till ett EU-land, då de inte ville att deras barn skulle växa upp och gå i skolan i Ryssland. I just Torrevieja, men även i många andra Spanska städer, var det mycket vanligt.

Efter ett tag, när kaffet hade kommit in och frun och dottern badade, kom samtalet in på just stranden Cura, där han menade att det under högsäsong hade varit svårt för dem att få en bra plats där. Mannen menade att bl.a. på grund av att han betalat så mycket som han gjort för lägenheten, skulle de ha en egen avgränsad och specificerad yta som bara fick användas av dem och ingen annan. Han framförde även att det också endast skulle vara dem som bor närmast stranden som skulle få använda den. Ett sorts boendepass skulle behöva uppvisas för säkerhetsvakterna som skulle finnas för att spärra av stranden för obehöriga. Han var besviken över att det inte var så här, då det var mycket vanligt på badstränderna i Ryssland.

Sedan några år tillbaka hade de därför, på grund av de tråkiga omständigheterna med avsaknaden av säkerhetsvakter, alltid under högsäsong minst ett parasoll placerat på stranden för att i vart fall försöka få bort några av de “obehöriga badgästerna” och därigenom ha tillgång till sin alldeles egna plats när de ville. Det var dock mycket trist att de ibland försvann. Helt enkelt blev stulna, vilket han var mycket upprörd över. Dock var det inte så kostsamt att köpa nya, vilket de fick göra minst tre-fyra gånger om året och hade numera ett litet lager av parasoll i lägenheten. Ibland när de hade gäster på besök, ställde de givetvis upp fler. Ibland tre-fyra stycken. Han var förvånad över att jag inte gjorde som honom.

Insåg ganska snart att det var bäst att försöka hålla masken och inte gå i polemik med honom angående den krassa inställningen han hade till offentliga badstränder. Vi var uppenbarligen uppvuxna med helt olika perspektiv på tillvaron. Tänkte däremot tyst för mig själv på den Spanska lagstiftningen om hittegods och att man kanske skulle tipsa om att det finns minst ett parasoll på Curastranden som man kan inlämna till polisen, för att någon månad senare kunna kvittera ut utan kostnad.

Även om jag tills nyligen varit helt ovetande om fenomenet, har flera Spanska kommuner däremot uppmärksammat det de senaste åren. “Parasollkriget”, La guerra de sombrillas som det kallas, har lett till att flera kommuner numera ger dem som sätter upp ett parasoll före bestämda tider, eller sätter upp ett och sedan inte använder det under några timmar, dryga böter på mellan 750-3000 €.

Den för Svenska mått mätt höga bötessumman stämmer väl överens med den Spanska rättstillämpningen, att det skall vara mycket kostsamt att bryta mot lagen.

Samtidigt har det anställts strandvakter som har till uppgift att samla ihop de mänger av reservationsparasoll som finns på stränderna och som bedöms aktivt inte användas, för att sedan lämnas in till polisen, där ägarna kan hämta ut dem om de betalar böterna.

Som en strandvakt förklarar:
-Det första jag gör är att se om det finns något annat i närheten, som en väska eller strandtofflor. Finns det något sådant, kan de vara ute i vattnet och bada och då låter jag det stå kvar.

Naturligtvis har parasollreservanterna ett motmedel mot detta och har lärt sig, att om badvakten är lurig, bevakar och väntar några timmar tills någon kommer, förnekar de att det är deras parasoll och tar den avsevärt lägre ekonomiska förlusten av att förlora ett parasoll.

Ibland lägger de också ut något annat billigt i närheten, som en strandkasse och en gammal dagstidning, utslitna strandtofflor eller några strandleksaker väl synligt, för att det skall se ut som om parasollet används.

Människan är helt enkelt uppfinningsrik…

Länk:

https://www.rtve.es/noticias/20220720/guardar-sitio-sombrilla-hasta-3000-euros-multa/2389786.shtml?fbclid=IwAR2Hcp_qpgDnWVcIml2q_9z3yHLy8XLb-LQTSYJm2OVvMVObm79exEjAxd

Ny djurskyddslag på gång i Spanien

Den Spanska djurskyddslagstiftningen har i mer än ett decennium debatterats och kritiserats hårt, både nationellt och internationellt. Bl.a. på grund av det, har en ny lag aktivt utarbetats de senaste åren.

Debatten om förslaget till den nya lagstiftningen har varit mycket tuff, men röstades till slut igenom i parlamentet den 9:e februari i år, för vidare bearbetning i den Spanska Senaten (Överhuset) varefter de efter denna, skickar lagstiftsskrivningen vidare till Parlamentet för slutgiltigt beslut. Man förväntar sig att den kommer att vara färdigbehandlad senare i år.

Tyvärr och som är allt för vanligt i Spanien, är den i sitt nuvarande skick mycket luddig, otydlig och svårtolkad. Man får verkligen hoppas på att det blir avsevärt bättre när den väl är på plats.
Otydligheten består bl.a. av vilka djur som skall räknas som sällskapsdjur, då det i den nuvarande skrivningen omnämns att samtliga djur som bedöms kunna väga över två kilo som fullvuxna och finns sig i privat ägo skall kunna räknas som ett.

Just nu arbetas det med en lista med djur, där det ingående kommer att specificeras vilka husdjur som är tillåtna, vilket samtidigt innebär att samtliga andra djur som inte finns med på den inte kommer att vara tillåtna att ha som husdjur. Dock får de som dessförinnan äger ett som blir otillåtet behålla det, men inte skaffa fler.

Huvuddragen i lagstiftningen kommer att bli enligt följande:

  • Alla husdjur skall registreras i ett nationellt register samt chipmärkas.
  • Katter får vara ensamma högst tre dagar och hundar 24 timmar, vilket f.ö. är mycket längre än den Svenska lagstiftningen. Dock är det positivt att det numera finns en lagstiftning om detta överhuvudtaget, då det inte funnits tidigare.
  • Katter som vistas utomhus skall vara steriliserade.
  • Hundägare skall ha en giltig ansvarsförsäkring (tredjepartsförsäkring) som bl.a. täcker skador på människor eller andra djur.
  • Alla djuruppfödare, även de som föder upp sällskapsdjur måste vara licensierade och bl.a. följa nya utarbetade riktlinjer om avelslämplighet. Det kommer samtidigt att vara ett allvarligt brott att föda upp och vidareförsälja utan licens.
  • Butiksförsäljning av katter, hundar och illrar förbjuds 12 månader efter lagen träder ikraft och de får i framtiden endast sälja akvariefiskar, gnagare och fåglar.
  • Blivande hundägare skall vara godkända på en hundägarkurs innan köpet, samt att de som idag äger en får två år på sig att genomgå och bli godkänd på den.
  • Den nuvarande skrivningen om att förbjudna hundar är de som “Potentiellt är farliga” ändras till att “hundar måste genomgå och klara ett socialiseringstest”, vilket skall genomföras enskilt för varje hund. Det är idag dock okänt om det bara skall gälla vissa raser eller samtliga hundar.
  • Hundar och katter får aldrig vara utomhus dygnet runt. Framförallt inte på balkonger, terrasser och innergårdar, samt när de är utomhus måste ha möjlighet till skydd mot väder, som t.ex. regn och sol och ha tillgång till mat och vatten
  • Minimimått för burar samt vistelseutrymme i hemmet för lösgående djur (t.ex. katter och hundar) kommer att specificeras.
  • Lagen kommer att undanta arbetshundar i jordbruket och jakthundar om de har en spårsändare men skall ha tillgång till väderskydd, vatten och mat.

Det kommer inte att bli billigt att bryta mot lagen, då böterna blir mellan 500-200 000 €, samt husdjursförbud i upp till 10 år. De som bryter mot lagen skall kunna dömas till fängelse mellan 18 månader till tre år för dem allvarligaste brotten.

Något som är speciellt positivt är när det gäller förvildade djur i urbana miljöer, som t.ex. vildkattskolonier. I lagen klargörs det tydligt vem som ansvarar för dem. I framtiden kommer det att bli stadsförvaltningen/kommunernas enskilda ansvar att sterilisera och se till att de har det bra. Innan har det till största delen fått bekostas genom privata insamlingar.

Sammanfattningsvis är det mycket bra att det till slut har röstats igenom en övergripande djurskyddslagstiftning, som i ett internationellt perspektiv är acceptabel. Den tidigare lagstiftningen har i många delar varit uppenbart undermålig och skyddet för husdjur har till stora delar inte alls varit reglerad.

Länkar:

Djurskyddslagen :

https://www.congreso.es/es/busqueda-de-iniciativas?p_p_id=iniciativas&p_p_lifecycle=0&p_p_state=normal&p_p_mode=view&_iniciativas_mode=mostrarDetalle&_iniciativas_legislatura=XIV&_iniciativas_id=121/000117

Skrivningen i annex till brottslagstiftningen: https://www.congreso.es/es/busqueda-de-iniciativas?p_p_id=iniciativas&p_p_lifecycle=0&p_p_state=normal&p_p_mode=view&_iniciativas_mode=mostrarDetalle&_iniciativas_legislatura=XIV&_iniciativas_id=121/000118

Sverige 2023-02-16

En kort spontanutflykt som blev lite längre än planerat.

De stora salthögarna en bit från centrala Torrevieja har nog de flesta som varit i staden någon gång sett på håll. Idag var dags att se dem på närmre håll. Visste att de fanns vid Saltfabriken intill den man i folkmun kallar “Den Rosa Sjön”. Kände dessutom till att det går någon sorts turisttåg dit från försäljningsbodarna vid hamnen i Centrala Torrevieja, men fick Googleuppgifter om att de endast gick mellan juli-september. Då det var i mitten av novenber och så pass nära, skulle det ju vara en bagatell samt billigare att ta sig dit själv. Eller?

Inget var planerat för dagen, så det fick bli en titt på vännen Google Maps efter en näringsrik frukost med färska grönsaker och lite frukt. Snabbt gavs ett förslag på hur rutten skulle kunna se ut.

Ca två kilometer till Saltfabriken

Endast lite mer än två kilometer, innebar att mat och dricka inte ens skulle behövas packas ned, men med tanke på tidigare strapatser togs det med ändå, vilket senare skulle visa sig vara ganska förutseende.

Som nämnts tidigare anses de rutter som ritas upp endast vara förslag, då det nästan uteslutande blir en del omvägar och berikande “felnavigeringar”. Att köra vilse eller fel på semestern innebär ju ofta att man får se saker man inte hade räknat med eller ens visste fanns.

Ned för backen söderut på Av. Diego Ramirez Pastor…

Söderut på Av Diego Ramirez Pastor.

…förbi den lilla parken till vänster, vid slutet av gatan, där man svänger ned till höger…

Vägen ned till Saltfabriken.

Under viadukten vid N332 och fram till…

Grinden innan Saltfabriken

en låst och bevakad grind med skyltar om tillträde förbjudet. Dessutom, bakom grinden kom ett litet tåg med flera vagnar och turister på körande, så uppgifterna om att det inte körde i november stämmer inte.

Snopet. Inget att göra mer än att fotografera salthögarna på lite suktande avstånd. Otroligt vad de ser höga ut så här lite närmre, men ändå på avstånd. Kanske mer än 30 m och nog innehållandes flera år av saltförbrukningen i ett mindre land.

Salthögarna på ett retsamt avstånd

För att få lite tröst inspekterades även graffitimålningarna som var “ganska” fina. Ingenting som brukar gillas, då inställningen generellt är att graffiti oftast innebär att förstöra, men i sällsynta fall kan de faktiskt vara ganska fina. Så som dessa.

Graffiti på viadukten under N332
Graffiti på viadukten under N332

Så lätt skulle inte salthögarna komma undan, utan nu var det en utmaning att försöka komma närmre, samt att komma t.o.m. ända ned till saltsjön. Google maps gav ett förslag till rutt ned till det s.k. badstället i närheten av Urb. Torreta III.

Rutt från Saltfabriken till den s.k. badplatsen vid Saltsjön

3,3 km dit, vilket innebär en dagstur på ca 10 km totalt, vilket elsparkcykeln klarar galant. Uppskattade nu förutseendet med att det packades ned förplägnad och såg fram emot en liten eftermiddagstugga nere vid Saltsjön.

Bara att vända om, tillbaka ut på Av. Diego Ramires Paztor, ta vänster, 150 m norrut och sedan till vänster igen, till vägen som också den har en viadukt under N332. Såg att det på vänstra sidan av vägen fanns en mycket bra cykelväg ända ut till Torretaområdet som användes.

Avtagsvägen från Av. Diego Ram. Pastor på väg till saltsjön

Ville så gärna komma närmre salthögarna och körde efter ca en kilometer ned till vänster. F.ö. första avtagsvägen till vänster efter viadukten, men kom ändå aldrig riktigt nära dem.

Salthögarna fortfarande på ett något irriterande avstånd

Färden fortsatte ca 8-900 m parallellt med Saltsjön…

Väg norrut parallellt med saltsjön

tills det blev helt stopp längre fram. Kontrollerade kartan och kom fram till att det var som en labyrint och helt omöjligt att komma vidare rakt fram. Bara att vända och köra halvvägs tillbaka för att kunna komma ut på den ursprungliga rutten.

Vet inte vad området heter, bara att det liggen ca 1 km innan Torreta III. Det var i vart fall ett mycket fint område med uppenbart välskötta stora och kostsamma villor med prunkande trädgårdar. Nu i november verkade dock området vara ganska folktomt, men säkert fullt av människor under högsäsong.


Tillbaka ut på vägen, fram till rondellen i Torreta, ned till vänster. På bilden finns ingången ned till sjön efter gräsmattan i det vänstra övre hörnet i det lägre buskaget.

Nedgången till sjön. Till vänster efter gräsmattans slut.

Ingången ned till sjön…

Ingången ned till Saltsjön

…där det alldeles intill finns en skylt som uttryckligen förbjuder bad. Har fått uppgifter om att man kan få upp till 1000€ i böter om man gör det.

Skylt som talar om att det är ett naturskyddsområde, samt att det är badförbud i sjön.

Vägen ned till sjön är bitvis ganska smal och besvärlig, med en del stora stenar, men fram för allt leriga och djupa vattenpölar då det regnat en del under natten. Fick bli en del omvägar, men det gick bra.

På stigen ned till Saltsjön

Slutligen framme, med salthögarna i bakgrunden.

Nere vid Saltsjön

Hmm… Det där med badförbud verkar inte riktigt fungera. Att bara doppa fötterna är nog inte jämställt med att bada, eller? Utanför fotot finns det dock minst två badande, men ville inte fotografera dem med tanke på att det är förbjudet. Kanske badar dem för att det är både benämnt och utsatt på kartan som en badplats. Kanske var det innan det blev ett badförbud?

“Badplatsen” vid Saltsjön

Efter en tidig lunch var det dags att ta sig hemåt.
Gångstig med Urb. el Hondo i bakgrunden…

Gångstig med Urb. el Hondo i bakgrunden

…samt med lite varierande kvalitet på dem, men helt OK att ta sig fram på. Fick dock bära elsparkcykeln.

Varierande kvalitet på gångstigarna

Inga övriga utflykter eller felkörningar på hemvägen och efter totalt ca 2 och en halv timme totalt var turen avslutad.

Sammanfattning och lite synpunkter:

Lite synd att det inte gick att komma närmre Saltfabriken och salthögarna utan förbokad guide, komma vid speciella uppsamlingstider eller att åka turisttåget. Någon av dessa turer kommer dock att göras i framtiden.

Inga större svårigheter med cykelvägarna, (eller gångvägarna heller för den delen) då det var i bra skick efter Av. Diego Ramirez Pastor. Dock fanns det ett större vägarbete innan Torretaområdet, så det var lite knöligt att komma förbi det, då de hade anlagt provisoriska gång- och cykelvägar. Bilvägen var i delar helt avstängd. Det finns även ett flertal markerade parkeringsplatser i närheten, samt att det även går bra att parkera på gatorna omkring.

Omvägen ned till till vänster för att fotografera salthögarna, innebar att det blev en liten extratur på ca en kilometer, då det var omöjligt att göra annat än att vända rakt tillbaka efter vägens slut för att komma ut från området. Skulle ju kanske vara trist att göra det som gående om man inte räknat med en lite extra lång promenad. Villaområdet är dock mycket fint, med en del lyxvillor samt genomgående välskötta och prunkande trädgårdar. Så en del att se och inget att ångra.

Kunde inte hitta några skyltar som upplyste om var nedgången till saltsjön var, så den kom lite plötsligt, men var ändå inte särskilt svår att hitta.
Vägen ned på ca 200 m var ganska besvärlig i delar, speciellt efter regnet, samt ibland mycket smal. Vet inte riktigt hur de fick ned barnvagnen som syns på en av bilderna. Kanske har de burit den vissa sträckor eller kanske finns det en annan väg ned?

Strandkanten var inte speciellt sandig, utan bestod snarare av både stora och mindre vassa stenar och hård lera. I vattnet var det mjuk lera med en del vassa stenar även där. Skall man bada om man gör det trots förbudet, vilket f.ö. verkar vara mycket vanligt, är det nog lämpligt att ta med badtofflor.

Sjön som kallas “Den Rosa Sjön” heter egentligen Laguna Salada de Torrevieja och är en av de två saltsjöarna nordväst om Torrevieja och den nedersta av dem.

Hela området omkring “badplatsen” är ett naturreservat. Har sett sjön mycket mer och tydligt rosa på sensommaren. I november var den inte speciellt färgrik. Möjligen hade den en ytterst liten nyans av rosa.