Month: September 2023

Hörde talas om något för några månader sedan som kallades för äventyrsgolf genom en av de många Facebookgrupper vi är med i och som verkade uppskattas av de flesta som spelat det.

Hade ingen aning om vad det kunde vara för något, så det var dags att googla lite och titta på Google Maps. Hittade Greenland golf och läste recensionerna som överlag var mycket positiva.

Hade det i bakhuvudet och diskuterade det med min sambo om vi inte skulle prova på det under nästa period vi var i Spanien. Tyvärr är hon lite tveksam till alla former av minigolf, då hon tycker att de svenska banorna ibland är mycket dåligt skötta och att det ibland snarare är mer tur än skicklighet att få ett lågt resultat. Håller i mycket med henne, men har kanske inte lika höga krav och ser det mest som ett tidsfördriv, snarare än att jämställa det med en sport.

Har själv spelat långgolf i över 45 år och allt mer börjat uppskatta minigolf. Inte minst på grund av de problem jag fått med fötterna de senaste åren och att man ju inte behöver gå så långt när man spelar minigolf. Puttningen sitter dessutom i ryggmärgen, så ibland kan det gå riktigt bra.

Lördag morgon under frukosten blev det att ta fram Google Maps och förbereda avfart.

Greenland Golf

Lite mer än 14 kilometer dit och 20 minuter med bil från Torrevieja centrum. Det skulle möjligen gå att cykla dit också samt att det i recensionerna fanns någon som åkt taxi, men självfallet är det bästa egen bil. Det lär heller inte finnas några bussar som stannar i närheten av anläggningen. Den närmsta busshållplatsen verkar vara i Los Montesinus med ca 4 kilometers gångavstånd, vilket kanske är lite väl långt för de flesta.

Ingången till anläggningen

Vi valde att välja paketpriset golf och mat för 18€. Vill man endast spela kostar det 11€. Vi tyckte dock att det lät ganska prisvärt med mat. Vill man ha både mat och en Cocktail kostar det 25€. Vi valde att äta efter rundan, men man kan även äta innan. De ville att man redan innan skulle välja vilken mat man ville ha efter spelet, vilket vi tyckte var lite ovanligt, men beror nog på att de vill förbereda maten. Tror att det kan vara mycket folk under högsäsong och då går det givetvis lättare att servera många personer snabbare när de i förväg vet vad som skall ätas.

Ganska många klubbor att välja mellan

De hade i vart fall ett par hundra klubbor att välja mellan och det fanns två varianter. En helt i metall och en klädd med gummi ytterst på bladet. Vi valde de i metall. Vill påpeka att bladen var i ganska dåligt skick. De flesta hade ganska djupa repor och märken som självfallet skulle kunna påverka bollriktningen både oväntat och slumpmässigt. Synd att det var så faktiskt, då det är fullt möjligt att renovera i vart fall de i metall. Vi hittade dock två som var i ganska bra skick som vi valde att spela med.

Övningsgreen

Något som varje långgolfare med självaktning alltid gör före spel är att övningsputta lite och det rekommenderar jag varmt alla att göra. Även de som kanske bara spelar minigolf en gång om året eller t.o.m. mer sällan och kanske inte alls bryr sig om resultatet utan endast upplevelsen. Antalet slag per bana var maximerat till sju och det kan vara ganska roligt att komma under det någon gång mer än bara ibland. Puttingreenen är dessutom nära nog exakt lik banorna. Det är också så att hastigheten på banorna knappt märkbart skiljer sig åt sinsemellan heller. Det kan jag lova att man inte är bortskämd med i långgolf.

Ganska lutande banor

De flesta hålen hade dessutom uppbyggda vallar som var mycket bra att använda sig av för att få bollen att rulla dit man ville. Givetvis lite svårt att räkna ut exakt, men fungerade i de flesta fall ganska bra för att komma någorlunda nära så att det sedan bara behövdes en en- eller tvåputt för att håla ut. Riktigt knepigt att ibland att försöka räkna ut hur bollen skulle gå när det ibland behövdes användas två vallar eller en vall och sedan studs på en sten, men mycket roligt när det fungerade. Dessutom lutade de flesta banorna som gjorde det än svårare, men lång ifrån omöjligt. Snarare bara lite roligt och utmanande.

Min sambo som från början var ganska tveksam till utflykten ändrade ganska snart inställning och uppskattade verkligen de mycket välskötta banorna och att de var rena från diverse skräp, som t.ex. grus, kvistar och löv, vilket man inte är bortskämd med i Sverige. F.ö. var hela området mycket välskött.

Mitt Waterloo

Mitt Waterloo blev detta hålet. Jag gav mig tusan på att spela den som föreslagits av skylten, att träffa krokodilen i gapet så att bollen rullade igenom och stannade nära hålet eller t.o.m. gick i direkt. På alla de tidigare banorna hade jag oftast inte spelat som skyltarna föreslog, utan valt en säkrare väg där jag visste att bollen i vart fall skulle hamna någotsånär nära hålet på första slaget. Efter fyra misslyckade försök valde jag att spela som först tänkt och sänkte bollen på det maximala antalet slag man fick använda. Sju slag och möjligheten att gå alla de 18 hålen på par (50 slag) utraderades. Kan rekommendera att inte göra som jag gjorde. Nästan omöjligt att lyckas. Mycket bättre att välja den säkrare vägen runt om. Min sambo gjorde så och spöade mig rejält på det hålet.

Banorna och greenerna faller betydligt på vissa hål

Här ser man tydligt hur vissa av banorna lutade, men på just denna blev det lättare att komma närmre hål på första slaget just på grund av det.

Lite näring efter ett väl förättat värv

Efter ca en och en halv timme efter mycket väntan bakom ett gäng norrmän på de sista sju hålen som spelade sex personer tillsammans, vilket f.ö. inte var tillåtet då det var klart uttryckt att maxantalet var fem, var vi klara med vår runda. Vi stördes inte särdeles mycket av att få vänta lite, då vi ju inte hade bråttom och njöt av de välskötta omgivningarna. Dessutom fanns det bänkar på skuggiga platser lite överallt.

Till mat beställde jag en Friterad fisk med pommes frites (Fish and Chips) och min sambo grillad kyckling med pommes frites. Vi båda var ganska nöjda med maten. Kycklingen var vällagad och pommes fritesen var kanske något underfriterade, men helt ok ändå. Fisken jag fick var i mitt tycke alldeles för stor. Säkert 250-300 gram och runt 150 hade räckt utmärkt för mig. Fick lämna lite av den, vilket jag inte gillar att göra. Den var dock bra tillagad (friterad) och välsmakande, något likt Alaska Pollock. Remouladsåsen var hemmagjord, men inte lika välsmakande som den är i Sverige, men absolut ätlig.

Lite väl mycket gurka i den som tog över smaken för mycket. Men, för att vara en typ av barmat till skillnad från restaurangmat, var båda rätterna som helhet absolut väl godkänd. Dryckerna ingick inte i priset utan fick betalas separat. En stor öl och en Coca Cola kostade 4.80€ vilket var ok det också. Maten kostade oss därmed ca 19€ för båda, vilket var överkomligt och ganska prisvärt.

Lite reflektioner och en sammanfattning:

För att ta sig till anläggningen är det bästa sättet att köra med egen bil. Flertalet hurtbullar har även cyklat dit.  Vi tillhör dock inte den kategorin, då en ambulans i så fall högst troligt hade fått hämta oss halvvägs, men är uppenbart fullt möjlig att göra för vissa. En del gäster har använt sig av taxi. men har ibland haft problem att få en körning tillbaka till Torrevieja. I värsta fall kan man kanske be om skjuts av andra besökare?

Det är ingen minigolfbana men är ändå är det så. Svårighetsgraden är låg och nöjesfaktorn är hög. De flesta kommer att klara av hålen utan att straffas med att inte få håla ut med de maximala sju slagen per bana. Om man provputtar på övningsgreenen och får en någorlunda känsla över hastigheten så är vi övertygade om att de flesta klarar av att håla ut innan maxantalet slag. Gör det! Öva innan, så blir det så mycket roligare. Vi studerade norrmännen på de sista hålen och konstaterade att de flesta puttade alldeles för hårt. Ofta mer än dubbelt så mycket som behövdes och rullade ofta av banan med ett pliktslag som konsekvens.

Som långgolfare imponerades jag av förslagenheten, banans uppbyggnad och den uppenbart låga svårighetsgraden om man tänkte efter lite. Det gällde att försöka beräkna fallet på banan och att använda sig av vallarna samt valla i stenarna. Imponerad över upplägget helt enkelt och mycket roligt även för mig.

Banan är absolut inte vansinnigt svår och defenitivt inte som en barnsligt komplicerad minigolfbana som man kan ställas inför i Sverige, där det ofta gäller att försöka träffa minimala gångar av hinder där minsta miss straffas med att bollen studsar tillbaka och att man får börja om.  Eller att den faller mitt i ett upp och ned hinder, vilket är ganska löjligt faktiskt. Nej, varenda minigolfare på denna banan kan nå hålet på ett realistiskt antal slag om man tänker efter lite samt utan att ha lasersikte på klubban. Tack för det!

Vi kommer garanterat att besöka anläggningen fler gånger och njuta över att den är till för alla. Vi är övertygade om att även den absolut uslaste minigolfaren uppenbart kan ha hur mycket nöje som helst av ett besök och dessutom njuta av besöket efter lite provputtning på övningsgreenen innan.

Vill dock skryta lite med att jag trots den fatala och ödesdigra missen på krokodilhålet gjorde fem birdies, men ändå hamnade på 4 över par, vilket innebär 54 slag. Förhoppningsvis kommer jag att slå det vid nästa besök.

Sverige 2023-09-14

Första gången det hände var hösten 2021. Vi hade köpt lägenheten året innan och det var dags för mig att testa restaurangutbudet i Torrevieja lite mer ingående.

Hittade en restaurang med fin utsikt över Los Locosstranden. Beställde några tapas, bl.a. grillade kycklingvingar i tacosås och en härligt kall öl och njöt av den varma oktobersolen. Några minuter senare kom det in två svenska damer som jag uppskattade var i nylig pensionsålder, vilket senare visade sig stämma bra.  De frågade om de fick sitta vid samma bord som mig vilket var ok, då det fanns sex sittplatser som bestod av två hopställda bord med stolar även på ändarna. Endast en plats var ju upptagen av mig. En stund därefter kom mina första tapas och en ny öl beställdes då den första redan var urdrucken.

Efter en trevlig pratstund framkom det att de nyligen gått i pension och tillsammans långtidshyrde en lägenhet i närheten av Plaza Europa och hade för avsikt att stanna tills i mars nästa år. De trevliga och belevade damerna drack vardera flera glas vin ett imponerande tempo.

Under diskussionen framgick det uppenbart att de båda var ute efter en man. Den ena kvinnan var änka sedan några år tillbaka och den andra frånskild och ensam sedan ett tiotal år. Under diskussionen ändrade de tydligt tonläge när det visade sig att jag hade en sambo i Sverige och att jag var själv i Spanien eftersom vi inte kunde ha semester samtidigt.

Kändes som om att damerna var en typ av friska och ungdomliga pantertanter som lite kunde jämföras med 80-talets manliga strandraggare i badbyxor med string.  De hoppades uppenbart att i vart fall en av dem skulle få napp. Jag är inte särskilt bortskämd med smicker, men rodnade faktiskt tydligt och uppenbart vid flera tillfällen.

Då min mat tog god tid på sig att tillagas, valde damerna att lämna innan jag ätit klart. De reste sig upp, tackade för trevligt sällskap och gick in för att betala.

Efter en kort stund kom de ut, tackade återigen för mitt sällskap och lämnade restaurangen.

En halvtimme senare bad jag om notan och kunde konstatera att den innehöll fyra glas vin jag varken beställt eller hade druckit. Servitrisen menade att damerna uppgett att det var jag som bjöd på de sista glasen, men inte de första två som de betalade för. Jag skulle därför vara betalningsskyldig till större delen av deras nota. Jag vägrade naturligtvis men servitrisen var mycket påstridig och menade att det var mitt ansvar då jag bjudit in dem till mitt bord, vilket ju inte var sant. De hade uppenbart bjudit in sig själva.

Efter en stund av delvis ganska hätsk diskussion med ytterligare serveringspersonal, kocken och ägaren löste det sig till slut. Det var inte första gången deras gäster råkat ut för det samma, men var tydligen ovanligt när det gällde skandinaver. Samtidigt brukade de som lämnades kvar oftast betala ändå, vilket de vädjade till mig att också göra. Självklart gjorde jag inte det, av starka principiella skäl.

Andra gången något liknande hände var förra veckan på en bar i norra Torrevieja och stämningen var betydligt mer obehaglig och hätsk. Uppenbart mer aggressiv än förra gången och jag räknade med att polis eventuellt kunde komma att tillkallas.

Tidigare på kvällen hade vår granne i fasigheten, som för övrigt också är svensk, kontaktat oss och inbjöd oss att träffas på en bar i norra Torrevieja. Han hade bestämt möte med två andra svenskar och menade att vi också gärna fick komma, vilket vi tackade ja till.

Vi tre träffades inledningsvis på restaurangen och efter en stund, efter vår första dryckesbeställning och servering, kom det andra sällskapet. Två svenska paranta damer i tidig pensionsålder. Hungriga beställde de mat. Grillat revben med var sitt glas vin. Efter revbenen beställde den ena damen en stor öl, vilken hon avnjöt med stort behag.

Damerna tackade för sig med uppdruckna glas och tomma tallrikar. Lämnade bordet och uppgav att de skulle betala notan, varefter de gick vidare.

En timma senare, efter att jag och min sambo delat en portion av samma maträtt som damerna inlevelsefullt rekommenderat, efterfrågade vi notan. Notan innehöll förutom det vi beställt ytterligare ett glas vin och en stor öl. Ingen av oss hade druckit någon öl och vinet var ett glas för mycket. Det enda som var betalt av damernas nota var revbenen och ett glas vin. Vi tre kvarvarande visste mycket väl att damerna hade druckit vars ett glas vin samt att en av dem druckit ytterligare en stor öl, men att de uppenbarligen inte betalt för det.

Serveringspersonalen med notan menade att det var vårt absoluta ansvar att betala hela notan och om vi inte gjorde det skulle det bli allvarliga problem. Vi avkrävdes aggressivt och bestämt att slutbetala bordet, då de menade att det var vi som bjudit in dem. Stämningen blev mycket hätsk och efter en häftig diskussion fick annan personal ta över.

Grannen, som bjudit in oss är som många andra svenskar konflikträdd, men hade faktiskt och reellt det egentliga ansvaret då vi inte bjudit in någon. Han menade att det måste ha blivit ett ursäktligt misstag.

Jag har en helt annan och mycket cynisk inställning. Den ena damen som uppenbart inte betalade alls för sina drycker och som dessutom innan beställningen beklagade sig över att rätten var kostsam till det ohemula priset av 12,90 Euro, kan inte ha betalat för lite av misstag. Det är inte möjligt att betala 6 euro för lite för ett så enkelt restaurangbesök och beställning.

Enligt min mening var det uppenbart att hon smet från delar av notan och överlämnade problemet till oss.

Med en tydlig besk och bitter bismak efter flertalet uttalade hot om att tillkalla polis och andra obehagliga konsekvenser och oerhört otrevlig stämning, betalade vi till slut endast det vi själva beställt och konsumerat. Det var uppenbart att restaurangen genom den starka påtryckningen ville förmå oss att betala även deras obetalda beställning, vilket jag misstänker att många faktiskt hade gjort mot deras vilja, bara för att undvika konflikt.

Tror knappast att vi är de enda som utsatts för detta och ser fram emot kommentarer från andra som kanske har drabbats av något liknande.

I Sverige gäller att om samtliga restauranggäster i ett sällskap väljer att inte betala och smiter från notan, så är samtliga av dem solidariskt betalningsansvariga. D.v.s. att varje enskild smitande gäst enskilt och personligen är skyldiga att betala hela notan, enligt huvudregeln i Skadeståndslagen. Den eller dem som betalar, har sedan en regressrätt (kan kräva betalning på utlagt belopp) av de övriga som inte ha betalt, vilket framgår i 9 kap. 2 § 2 st. Brottsbalken samt 2 kap 2 § och 6 kap. 4 § i Skadeståndslagen.

Dock, om endast delar av sällskapet väljer att smita från notan är de kvarvarande gästerna inte betalningsskyldiga för dem som smitit. Däremot är smitarna solidariskt betalningspligtiga (om de är två eller flera). De som smiter från notan har då gjort sig skyldiga till ringa bedrägeri, men inte de kvarvarande gästerna. Brottet som de smitande gästerna gör sig skyldiga till kan inte de kvarvarande gästerna lastas för.

Hur lagstiftingen ser ut i Spanien har jag i dagsläget inte någon ingående information om, men ponduspostulerar att den högst troligt är liknande den svenska, vilket innebär att det inte finns något betalningsansvar överhuvudtaget för det kvarvarande sällskapet gentemot de som väljer att smita från notan. D.v.s. att man endast är betalningsavsvarig för det man själv bestält och konsumerat.

Om du blir lurad på en Spansk krog så som vi blev, så är det givetvis naturligt att vägra betala. Om de hotar med polis som i vårt fall, är vi övertygade om att dem hade stått på vår sida. Det är aldrig och kommer inte heller någonsin att vara korrekt att betala för en annas nota, trots att oärliga människor och aggressiv restaurangpersonal försöker få oss att göra det.

Sverige 2023-09-12