Charterturisten som inte visste så mycket, fast han trodde det. Del 2

Fortsättningen på inlägget:

Besvikelsen över det misslyckade husköpet på Sicilien gnagde fortfarande i bakhuvudet när vi steg på planet i Växjö påsken 2019 för direktflyg till Alicante/Elche flygplats. Tre timmar senare landade vi och hämtade sedan ut vår hyrbil för vidare transport till lägenheten vi hyrt i Gran Alacant.

Mindre än sju timmar efter att vi lämnat vår bostad i Sverige, var vi på plats och igång med att packa upp resväskorna.

Redan första kvällen började vi diskutera vilken skillnad det var i restid. För att komma till det tilltänkta huset på Sicilien fanns det några olika alternativ. Den billigaste resvägen var att flyga från antingen Köpenhamn, Göteborg, Skavsta eller Stockholm till Bergamo eller Rom, för att sedan flyga vidare till Trapani, Palermo eller Catania, varefter vidare med hyrbil eller ca 5 timmar med tåg till Patti och sedan byta till buss i ca 30–40 minuter. Restiden skulle då i bästa fall bli ca 18 timmar, men skulle även kunna innebära en övernattning halvvägs, beroende på veckodag och datum.

Andra alternativet som var lite dyrare var direktflyg från samma flygplatser förutom Skavsta, till Trapani, Palermo eller Catania och sedan så som nämnts tidigare med hyrbil eller tåg och buss. Restiden skulle då i bästa fall bli 14 timmar.

Efter en god natts sömn blev det en tidig morgon för att börja med att utforska omgivningarna. Första turen gick norrut ca 12 mil till Denia. Efter ett kortare stopp fortsatte vi söderut och stannade bl.a. till i Calp, Alfas Del Pi, Benidorm, Villajoyosa och Alicante. I Alicante besökte vi den mycket välkända saluhallen och inhandlade lite varor för kvällens middag.

Karta över rutten Gran Alacant-Denia och tillbaka

Efter en dags vila och restaurangbesök i närområdet, var det dags att köra 10 mil söderut till Cartagena och sedan sakta norrut med stopp i bl.a. Cabo de Palos, Bahia Bella, Los Alcazares, Torre de la Horodada och Torrevieja.

Gran Alacant-Cartagena och tillbaka

Intrycken var liknande som förra utflykten, men vi kunde inte hitta några större sandstränder i Cartagena. Vi kunde inte riktigt heller, under den korta vistelsen, se charmen med den staden.

Cabo de Palos och vidare ut på udden La Manga var en märklig upplevelse. I vart fall ur vårt perspektiv. Fina sandstränder, men med en flera mil långsmal utdragen gles hotell- och höghusbebyggelse, bitvis avbruten med låghus och villor. Vi förstod inte riktigt planen med detta, förutom att de flesta troligen hade havsutsikt. Någon tydlig avgränsad stadskärna fanns inte heller. Att semestra där utan bil syntes i stort sett ogörligt om än inte omöjligt.

Los Alcazares ansåg vi däremot vara en trevlig lite mindre stad med en strandpromenad och badstrand vid hamnen samt flera kilometer norrut. Även om många av husen var nybyggda, verkade de ha varit något så när måna om att försöka bevara den ursprungliga arkitekturen, vilket även innebar att det inte fanns några hotell eller höghuskomplex i stadskärnan. Många mycket charmiga restauranger och den vi besökte bjöd på samma upplevelse som i Villajoyosa. God mat, bra service och mycket trevlig personal.

San Pedro Del Pinatar stannade vi inte i, men kunde ändå ana att den möjligen var liknande Los Alcazares, men verkade inte riktigt vara lika charmig, men vi kan mycket väl ha fel om detta.

Torre de la Horodada var mest låg och nybyggd bebyggelse av villor, radhus och en del lägenhetskomplex. En lugn och enkel tillflyktsort för soltörstande svenskar där kanske inte så mycket händer på vintern.

Färden gick vidare till Torrevieja, där det överallt på strandpromenaden och på restaurangerna hördes nordiska språk och engelska. Det verkade finnas fler nordeuropéer än spanjorer och så här efteråt är det frågan om inte den spontana reflektionen var korrekt. De första intrycken var att staden som helhet inte var så särdeles charmig, förutom hamnen, strandpromenaden och kyrkan på Plaza de la Constitución. Något som förvånade oss positivt var även badstränderna i de centrala delarna och särskilt då Playa Cura.

Santa Pola, som f.ö. ligger utmed kusten ca 5 km rakt söderut från Gran Alacant, besöktes dagarna efter med tillhörande medelhavsbad, samt att Alicante och Torrevieja återbesöktes. Efter en fantastisk Paella på El Tiberon i Torrevieja började det utkristallisera sig lite mer om och i så fall var vi eventuellt i framtiden skulle köpa ett utlandsboende.

Mätta på både intryck och god mat diskuterade vi vidare och började så smått jämföra Italien med Spanien och initialt och preliminärt kom vi fram till följande:

Trafikrytmen i Italien går inte på något vis att jämföra med Spanien, då den är betydligt och avsevärt lugnare i spanien, även om det verkade som om de inte visste så mycket om rondellkörning, vilket egentligen är en obetydlig petitess i jämförelse. Det fanns ont om parkeringsplatser, men situationen i Italien och speciellt på Sicilien är tyvärr året om mycket värre.

Ingen stad vi besökte gick arkitektoniskt att jämföra med Sicilien. Tyvärr finns det i spanien många relativt nybyggda hus, hotell och höghuskomplex som i mycket tog över stadsbilden, även om det fanns några mindre delar av stadskärnorna som något lite gick att jämföra med Italien.

Många fina, både mindre och större sandstränder. Mycket tätare än på Sicilien. I vart fall på de relativt korta sträckorna vi körde.

Språket. De flesta vi samtalade med talade engelska eller i vissa fall tyska, förutom några försäljare i saluhallen i Alicante som endast pratade spanska, men förstod ändå min usla Italienska. I de flesta mindre städerna och byarna på Sicilien pratar de endast italienska.

Maten på de slumpvis valda restaurangerna i Villajoyosa och Los Alcazares imponerade. Både när det gällde service, kvalitet och pris. Det samma upplevde vi på restaurangerna i Gran Alacant. Maten var över lag avsevärt mycket bättre än på Sicilien.

Slutligen men inte minst så var det uppenbart enklare resväg och mindre restid till solen på Costa Blanca än på Sicilien.

Dessa, våra första spontana och ytterst ytliga reflektioner måste givetvis tas med en nypa salt, då det inte ens i närheten på en veckas semester, fanns tillräckligt med tid att fördjupa sig i de olika fördelarna och nackdelarna med respektive stad och det är givetvis inte riktigt rättvist att efter några timmars besök avfärda en stad. Dock tycker vi att det är viktigt med den första magkänslan man får när man gör ett besök för första gången.

Att försöka jämföra Las Palmas eller Palma de Mallorca på 80- och -90 talet med det vi upplevde på Costa blanca 2019 är inte riktigt rättvist. Hade fullständigt missat den avsevärda utvecklingen som på flera sätt i positiv bemärkelse skett de senaste 30 åren. Dessutom är heller inte en charterresa med hotellboende jämförbar med en semester med boende i en “riktig” bostad, som t.ex. den vi hyrde.

Det var bara att till slut erkänna, att jag uppenbart varit en charterturist som inte visste så mycket, fast jag trodde det.

Under den kommande sommaren och hösten skedde därför många och långa diskussioner om ett framtida köp av en semesterbostad utomlands. I vilket land det skulle bli, eventuella områden samt att en budget och kravspecifikation arbetades fram och nedtecknades.

En lång historia, som dock kommer publiceras här senare.

Sverige 2023-07-13

One thought on “Charterturisten som inte visste så mycket, fast han trodde det. Del 2”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

nine − 2 =