Dags för återbesök så här fem månader senare till Playa Punta Prima. Missade av någon anledning att fotografera den lilla men naggande goda stranden vid förra besöket.
Blev ett återbesök med bil och efter att ha missat nedfarten från N332 några gånger kom jag till slut rätt. Parkerade på baksidan, eller kanske är det egentligen framsidan av Puntaprima Restaurante?
Baksida eller kanske egentligen framsida av Puntaprima Restaurante?
Var inte inne på restaurangen under förra besöket. Uppfattade då att den nog inte var så stor på insidan, men förstod nu att jag hade fel. Den är t.o.m. ännu större än uteserveringen med den fantastiska utsikten.
Tog en snabbtitt på menyn på deras hemsida, som f.ö. hittas enkelt med en QR-läsare på mobilen. Exklusiv fiskmeny med priser från lite under 20€. På köttmenyn fanns det även där rätter från lite under 20€, samt revbensstek för två personer från Angusrasen som kostade en bit över 70€. Sommeliern har sammansatt en mycket varierande vinlista med vin från 18.50€ till som mest 290€. Ett glas av alla sorter husets vin, inklusive två olika Cava, kostade 4.50€. Helt klart en restaurang som kommer att prövas en dag när man är inställd på fina viner, exklusiva rätter och en nota därefter. Ville inte passa på att prova husets vin då jag körde bil.
Tog därefter trapporna ned till stranden och slutligen foto…
Bild på den lilla men naggande goda stranden Playa Punta prima
… på Playa Punta Prima, som nog tyvärr kan ha lite problem med tång emellanåt, eller kanske att kommunen slarvar med räfsningen, såsom de är ganska duktiga med i vart fall i centrala Torrevieja. Det var på vissa ställen ganska mycket tång. Några badande fanns det, som dock inte kom med på bild då det endast var mycket korta bad. Förmodligen för att vattentemperaturen fortfarande är ganska låg i Medelhavet.
En trevlig sak är att det på dem flesta badstränderna i regionen finns speciella fotduschar, där irriterande sand lätt sköljs bort från fötterna innan man sätter på strumporna/skorna.
Avstängda fotduschar
Tyvärr är det inte säsong nu, så ingen av dem fungerade eller var snarare avstängda. Säsongen börjar inte förrän mitten av maj och sträcker sig till i början av september. De tänker nog inte på oss blåfrusna och soltörstande Nordeuropéer som flyger söderut och redan i mars och upplever en Svensk normalsommar och vissa som gärna badar när temperaturen i vattnet överstiger 16 grader.
Den välskötta strandpromenaden ovanför stranden. Vy söderut:
Den välskötta strandpromenaden ovanför stranden. Vy söderut.
Nedan, strandpromenaden norrut med restaurangens uteservering till vänster och det egentliga Punta Prima längs bort på bilden och ut i vattnet:
Strandpromenaden norrut med restaurangen till vänster.
Lite kommentarer:
Inte lika intressant att besöka Punta Prima med bil som med cykel eller i mitt fall elsparkcykel från Torrevieja längs med stranden som gjordes i november förra året. Lite av charmen försvann givetvis.
Synd även att de stänger av vatten, hiss med mera på stranden när det inte är säsong, men är inte unikt för den.
Nämnde i förra inlägget att det troligen inte är sol på stranden sen eftermiddag, men det verkar uppenbart som om det är det. Var där kl. 15.30 och det såg ut att kunna vara sol någon timma till. Kanske ända fram till 18.00 beräknat på vintertid och följaktligen ca 19.00 vid sommartid.
Trevlig att restaurangen verkar ha öppet året om, med fantastisk utsikt på uteserveringen, exklusiva rätter och vin på menyn. Kan dock uppenbart bli relativt kostsamt att äta där. Skulle tro att en fin måltid för två med huvudrätt, vin och efterrätt kostar från ca 80€ och uppåt, så inte en restaurang för den ekonomiskt sinnade, men troligen värt det. Kommer att besöka den någon gång och dela med mig av erfarenheterna.
Har allt mer den sista tiden förfasats över inlägg på Facebook när det gäller diskussioner om var, när och hur man bör eller måste Spanskregistrera sin bil som befinner sig i landet, samt vad som gäller med besiktning. Gissningar och uppenbar missinformation sprids och blir till slut felaktiga och potentiellt mycket dyrbara sanningar.
Skall därför en gång för alla försöka förklara hur lagstiftningen ser ut, till fromma för de många Svenskar som har en bil här. Lyssna och lär. Snälla… Var dock uppmärksamma på datumet när inlägget skrivs, då lagstiftningen är under förändring.
En gång i tiden, för bara några år sedan, var inte den Svenska Transportstyrelsen uppkopplad elektroniskt med den Spanska motsvarigheten DGT och polisen. DGT eller den Spanska polismyndigheten var inte heller uppkopplad mot den Svenska. Böter för fortkörning, rattfylla och felparkeringar tog evinnerlig tid och med stora problem att inkräva hos de Svenska fordonsägarna om det ens var möjligt. Det var lite Vilda Västern med en svenskregistrerad bil i Spanien. Diverse kommersiella inkassoföretag fick ibland den otacksamma uppgiften att på bästa sätt förhoppningsvis lyckas med att inkräva böterna för respektive Spansk Region. Så är det alls icke nu, men är en allt för lång historia att gå in på detalj här.
Ett gott råd i all välmening, kör aldrig en bil obesiktigad, onykter, för fort eller parkera fel, för dem hittar dig utan problem numera och kommer att inkräva böterna med en minutiös precision. En obetald fortkörningsbot eller vilken annan bot som helst, går numera automatiskt till Kronofogden om den inte betalas, genom ett nytt och förenklat EU-förfarande. Det går inte längre att, som var enkelt för några år sedan, smita från böter som utfärdats i ett annat EU-land genom att t.ex. strunta i att hämta ut rekommenderade brev från utlandet. En väsensskild skillnad mot för bara några år sedan.
Kortfattat kan man säga att den Spanska motsvarigheten till Transportstyrelsen och den Spanska polisen har avsevärt större möjligheter idag att samarbeta och har numera genom direktaccess tillgång alla EU-länders Nationella Trafikregister.
Kommer att i kronologisk ordning försöka förklara de vanligaste och allvarligaste missuppfattningarna:
Påstående: Om en Svenskregistrerad bil befinner sig mer än 183 dagar i Spanien (mer än ett halvt år) är man skyldig att Spanskregistrera den.
Nej, nej, nej… En bil är inte en fysisk person som är skyldig att skatteregistrera sig i Spanien om den vistas här mer än 183 dagar om året. Enligt både EU-lagstiftning, Spansk Nationell och Svensk lag finns det ingen tidsgräns för hur länge ett Svenskt eller f.ö. annat utlandsägt fordon får vara i Spanien. Skulle dock ägaren befinna sig i landet mer än 183 dagar om året, skall man skattskriva sig, varefter även bilen då skall vara registrerad i samma land. Lagstiftningarna innebär därför att de flesta semesterfordon inte behöver registreras i landet de befinner sig i. Dock kan det möjligen, men är ytterst tveksamt, i vissa Spanska regioner finnas lokal lagstiftning som anger annat, men det finns i vart fall inte i Alicante- eller Malagaregionen.
Om någon läsare skulle kunna hänvisa till en lokal lagstiftning som anger annat, skulle det vara mycket! uppskattat med en kommentar. Transportstyrelsen ger däremot uppgifter på sin hemsida om detta som uppenbart och otvetydigt är felaktiga, att en bil skall registreras i landet där den huvudsakligen används. Det finns inget som helst lagstöd för det överhuvudtaget. Efter mejlkontakt med en specifik förfrågan, bekräftar de uppgifterna jag angett ovan samt felaktigheterna på deras hemsida. Trots det, tar de sig tyvärr inte tid för att ta bort eller rätta skrivningen. Deras skrivning tror jag är en av huvudanledningarna till att det sprids så många felaktigheter om detta på nätet. EU-lagstiftningen anger klart och otvetydigt att huvudregeln är att en bil skall vara registrerad i det land där ägaren är bosatt.
Man har dessutom rätt att fritt välja att registrera en bil i alla EU-länder trots att man inte är skattskriven (folkbokförd) där, som t.ex. i Spanien. Förutsättningen är att man har en fast adress, vilket är fallet om man har ett semesterboende som man hyr en längre period eller äger. Ytterligare en förutsättning, förutom detta, är att man har ett Spanskt NIE-nummer. I Sverige heter det f.ö. Samordningsnummer.
ITV i Spanien
Påstående: Det går bra att besiktiga en Svensk bil i Spanien och köra med den här, trots körförbud i Sverige, bara den är besiktigad på ITV, motsvarande den Svenska bilbesiktningen. Körförbudet gäller bara i Sverige.
Nej, nej nej… En bil som har körförbud i ett EU-land har automatiskt körförbud i hela EU, trots att körförbudet är utfärdat i landet den är registrerad i. Det är endast myndigheten/förvaltningen i det land där bilen är registrerad som kan utfärda körförbud på grund av utebliven kontrollbesiktning och ingen annan, men innebär alltså inte att körförbudet inte gäller i andra länder.
Sedan EU-undantaget för utlandsbesiktning avskaffades för Svenska bilar i september-oktober 2022, finns det idag ingen annan möjlighet än att besiktiga bilen i Sverige. Undantag ges inte längre, ännu, men kan kanske eventuellt komma att förändras genom förnyad EU-lagstiftning, samt att det möjligen kommer att etableras Svenska besiktningsföretag i Spanien som samarbetar med den Svenska Transportstyrelsen. Den Svenska Fordonsslagen utesluter inte en möjlighet till detta. Samtliga Svenska besiktningsföretag skall dock vara ackrediterade, godkända, av Swedac samt att det skall ske en årlig revision. Ackrediteringen och den årliga revisionen sker både skriftligt och med personliga besök och inspektioner på anläggningen. Dessutom måste företaget vara en Svensk juridisk person (ett företag), med huvudkontor i Sverige.
Huvudsakligen är det en fullständigt felaktig uppfattning att en Spansk besiktning av en svenskregistrerad bil skulle vara giltig för en bil som har körförbud i Sverige. Det kan bli en mycket dyrbar erfarenhet. Det är aldrig tillåtet att köra en Svenskregistrerad bil med körförbud i Spanien, hur väl den än har gått igenom ITV. De som tror att körförbudet gäller endast i Sverige har tyvärr helt fel. Körförbudet gäller i hela EU, men är utfärdat av en Svensk myndighet, Transportstyrelsen.
Diskussionen huruvida en svensk hel/halv/trafikförsäkring, eller garageförsäkring gäller när den finns eller körs i Spanien med körförbud lämnar jag delvis därhän, då det är olika för respektive försäkringsbolag, men huvudsakligen är ett Svenskt trafikförsäkringsbolag enligt lag är skyldiga att utfärda åtminstone en trafikförsäkring enligt Trafikskadelagen (1975:1410) och försäkringsrörelselagen (2010:2043), för ett fordon som inte är avställt, men har körförbud. Det följer logiskt och analogt skrivningen i den Svenska lagstiftningen, som anger att det är tillåtet att köra ett fordon med körförbud till reparation eller besiktning, så länge bilen är trafikförsäkrad.
Ett kryphål är dock lagtexten i den Svenska fordonsslagen som anger, att trots körförbud får bilen köras kortast lämpliga sträcka till verkstad för reparation eller besiktning. Den Spanska polisen är ofta medvetna om detta, då det samma gäller för flera andra EU-länder, dock inte för Spanskregistrerade bilar. Det finns numera ett flertal och alldeles färska exempel på att obesiktigade utlandsägda bilar har fått lämnats på plats och sedan bogserats bort till en uppställningsplats, vilket säkerligen kommer att bli vanligare i framtiden. Polisen har som nämnts tidigare numera direktaccess till alla bilregister i EU och kan på några sekunder få reda på om bilen har körförbud eller inte.
Påstående: Jag kan avregistrera min bil i Sverige och parkera den på gatan utanför min fastighet/lägenhet när den inte används.
Nej, nej, nej… En avregistrerad Svenskregistrerad bil, eller inte heller någon annan avställd bil överhuvudtaget får parkeras på offentliga/kommunalt/statligt ägda parkeringsplatser eller gator i Spanien. En bil, även om den är utlandsägd, måste vara besiktigad, inregistrerad, skattad och försäkrad. Ingen enda bil i Spanien får finnas i trafiken, på gator eller parkeringsplatser utan detta. Detta gäller även om den inte körs eller är tänkt att användas på ett tag. Skall en bil parkeras och vara avställd, måste den förvaras på privatägd mark. Den Spanska lagstiftningen är något otydlig, men antyder att marken bör vara inhägnad eller åtminstone klart avskild. Det kan vara i ett stängt privat garage, en privat uppfart med grind vid ett radhus eller villa, gensamhetsparkering som är avgränsad och ägs/sköts av en Comunidad/skötselförening eller en flygplatsparkering.
Den Spanska polisen har outtalat haft överseende med avställda utlandsägda bilar som parkeras på annat sätt, endast av icke lagenlig hänsyn. Främst för att inte störa turismen för mycket, men kommer garanterat att allt mer följa lagstiftningen vilket innebär att de kan beslagta nummerplåtarna eller bärga bort den. Till och med Svenska husbilar med bl.a. kostsam Malusskatt som ställs av när de är parkerade här, riskerar uppenbart att fraktas bort enligt den Spanska lagstiftningen. En husbil kan dock stå avställd och uppställd på en avgränsad camping, men får aldrig avställd parkeras på någon enda av de Spanska offentliga parkeringsplatserna eller gatorna.
Uppgifterna i inlägget är i flera steg verifierade och faktakontrollerade varför bloggförfattaren är relativt säker på att uppgifterna är korrekta.
Metamorfosen är till slut fullbordad. Vår stackars lilla och lite gistna dam, som i flera år kämpat med snö och slask har nu slutligen emigrerat permanent och har fått ett nytt medborgarskap. Vintersulorna lämnades f.ö. kvar, som en hämnd och åminnelse av ett hårt och kallt tidigare liv. Nej, nu skall det njutas av värme och sol och sommartofflorna skall för all framtid användas hädanefter.
I juli 2021 var det stressiga tider. Inte bara med att leta efter en mycket liten bil som överhuvudtaget skulle kunna köras ned i garaget. Hur trånga Spanska garage kan vara, kan bara dem förställa sig som har kört ned i ett sådant.
Mattor uppklistrade på pelare och hörnor, bara för att inte fullständigt repa sönder lacken är som tur är standard. En normalsvensk bil är i stort sett omöjlig att få ned. Min sambo vågar fortfarande inte efter två år varken köra upp eller ned. Det kan i förstone tyckas vara lite klent, men samtliga som vet hur det kan se ut och hur trångt det kan vara, vet mycket väl hur det är och förstår henne fullständigt. Lovar…
Lägenheten var sedan länge överförd och en mängd saker skulle ned. Vi hade nog under några år framöver kanske kunnat ta ned allt partivis under kanske 4-5 flygresor genom att släpa på fullpackade 20 kg resväskor eller alternativt köpa det mesta där nere. Men nej, vi bestämde att vi ville ha en mängd privata och specifikt svenska saker. Saker vi kände till. Det där med släpandet av väskor på flygplatser, hyrbilar och depositioner samt tvivelaktiga och potentiellt mycket dyra hyrbilsrepor och lackskador var inte något för oss. Speciellt inte då vi lyxat till lägenhetsköpet med garage och allt.
Nej, vi ville att det skulle det stå en egenägd alldeles privat bil och vänta förväntansfullt och startklar på oss under semestrarna. Inte en endaste krona skulle de sannolika bucklorna och reporna kosta oss. Det Svenska EU-undantaget för besiktning var ännu gällande. Trots det besiktigades vår lilla och något gistna pärla i förtid i Sverige bara några dagar innan nedfärden. Kanske skulle den sedan ändå köras hem ibland tänkte vi, för att ha en kort semester i Sverige. Men nej. De 300 milen från Sverige till Spanien är många och mycket långa, så vi bestämde att det aldrig skulle bli en sådan lång resa med bil igen.
Stressigt var det. Tidigt på morgonen i slutet av juli kl. 04.00, med en extremt fullpackad bil startade färden. Rödby-Puttgarden avklarades en tidig förmiddag och milslånga köer på Autobahn väntade. I en fruktansvärd asfalstshetta i norra Tyskland, slutade klimatanläggningen att fungera. Totalt och fullständigt. Det var 30 grader ute med klarblå himmel och gassande sol. Över 50 grader i bilen och inte ett moln på himlen. I den oerhörda hastigheten av 5 km i timmen sniglade sig bilen söderut i mer än 4 timmar. Mitt i natten blev det övernattning i södra Frankrike. 7 timmar senare med en enkel frukost i magen bar det söderut igen.
Norra Spanien och ännu varmare. Temperaturmätaren på instrumentpanelen som maximalt kan visa 55 grader klarade inte av att avgöra hur varmt det var i kupén. Den fungerar sedan dess inte som den skall f.ö. och visar numera minusgrader när det uppenbart är mer än 20 grader. Exakt 48 timmar efter starten var bilen framme och nere i ett svalt garage.
Aldrig mer någonsin kommer den att köras norrut igen kom vi överens om. Kände dessutom ett metafysiskt och absolut medhåll från den glödheta svartlackerade plåten på den något ålderstigna bilen.
Några månader senare blev vi på det klara med att något Svenskt besiktningsundantag inte var på fråga längre, varför det var dags att planera för permanent emigration och registrering i det Spanska bilregistret. Det Spanska språket är inte omöjligt att lära sig. Alls icke, då det ligger nära Italienska, franska och latin, men fick anse oss besegrade då det gällde de snåriga lagtexterna och formaliteterna för att överföra en bil. En Gestoria fick anlitas.
Efter mycket Googlande och goda råd på Facebook, kontaktades ett välrenommerat företag, som f.ö. ligger alldeles i närheten av Carrefour och ITV (Den Spanska besiktningen) i Torrevieja per mejl och vi fick ett prisförslag.
Egentligen var det nog alldeles för kostsamt att genom en Gestoria, eller ens alls omregistrera en så pass gammal dam, men i oktober kördes ändå bilen dit varefter nycklarna överlämnades inför den förestående registreringsbesiktningen. De skötte allt. Absolut allt och inget behövdes göras av någon annan. Det kostade ungefär 30% av begagnatpriset vi gett i Sverige. Hade vi gjort det helt själv kom jag fram till att vi hade sparat ca 250€. Nu kom det att kosta ca 800€ totalt vilket berodde på på att bilen var relativt gammal, mer än 10 år. Skatten beräknas bl.a. på marknadsvärdet.
En nyare bil som bara är några år gammal kan kosta över 3000€ att överföra. T.ex. kostade en Volvo V70 från 2016, totalt 1450€ att överföra enligt uppgifter från en Svensk jag träffade och pratade med på den Gestorian vi båda använde oss av.
Formellt sett är det inte speciellt komplicerat att utan hjälp och helt själv registreringsbesiktiga en bil här, men går inte in på i detalj hur man går till väga. Det blir i vart fall några besök på det lokala Sumakontoret och registreringsbesiktning på ITV, betalningar och kvittoförevisande innan man själv tillåts att tillverka nummerplåtarna, som f.ö. bara tar några minuter, men det är en lång historia som jag utelämnar här. Andra kan detta mycket bättre och vet precis hur man gör. Dock är det nästan obligatoriskt att åtminstone klara av det Spanska språket på en ganska hög nivå.
Kontrollerade bilpriserna i Spanien efter den dyrbara omregistreringen och vad en likvärdig spanskregistrerad bil som vår skulle kosta. Som så många andra Spaniensvenskar kunde vi som en liten tröst konstatera att välhållna och välservade lågmilare är mycket dyrare här än i Sverige.
Några timmar senare skickade de ett SMS om att registreringsbesiktningen var klar och att bilen kunde hämtas. Inga anmärkningar. Bilen gick igenom med rent papper och fick förklarat att de nya registreringshandlingarna och de nya nummerplåtarna kunde hämtas om ca 2 veckor. De erbjöd även servicen att leverera dem hem personligen. Jag valde det förstnämnda. De skulle ringa eller SMS:a när allt var klart. De gjorde så och plåtarna hämtades.
Då bilen formellt sett i det läget var avregistrerad i Sverige, skulle egentligen nummerskyltarna ha satts på innan man körde med den, samt att den skulle vara försäkrad i Spanien. Kontrollerade dock noga innan färden med den Svenska Transportstyrelsen och kunde konstatera att den fortfarande var både registrerad, skattad och försäkrad i Sverige. Det visade sig senare, att det tog mer än två månader innan den blev avregistrerad i det Svenska registret. Vägskatten hade f.ö. Gestorian betalt fram tills nästa skatteperiod som var i maj året efter och ingick i priset.
Dagarna efter var det dags att resa norrut, med flyg som tur var och bilen förvarades i ett slutet garage. Dock oförsäkrad med de Svenska nummerplåtarna fortfarande på. Att ha en avställd och oförsäkrad bil på en spansk parkeringsplats eller gata är förknippat med stora risker för omhändertagande och bortforsling av polisen, vilket jag kommer att skriva mer om i detalj senare. Men i ett ljummet och låst garage två våningar under mark stod den tålmodigt och väntade på oss inför nästa semester.
Hemifrån och i Sverige per mejl blev den försäkrad i ett Spanskt försäkringsbolag. Det var bara att slutligen byta ut nummerskyltarna och köra den varhelst den ville.
Lite till behövdes dock fixas innan det hela har klart. Autogiro för fordonsskatten är ganska bra att ha. Att köra en oskattad bil kan bli mycket dyrt. Förutom böter på upp till 2000€ samt bortforsling till polisupplag, kan registreringsskyltarna beslagtas på plats. Allt detta sker utan undantag om man skulle drista sig till att förutom köra med en obetald skatt även köra oförsäkrat. Vill varna för att polisen är helt obevekliga om de skulle ertappa en bilist med att göra detta. Därför var det lämpligt att ordna med autogiro på skatten såsom redan var ordnat med försäkringen.
Hur gör man då detta? Ganska enkelt faktiskt.
Det finns olika Sumakontor som ansvarar för olika saker. Vissa handhar endast fastighetskatt medan andra fixar mer eller mindre allt annat. Tog en promenad med IBAN numret i fickan noga nedskrivet och gick till ett Sumakontor på adressen Calle Patricio Perez 20 i Torrevieja. Efter en liten och ängslig väntan, då jag trodde att det var obligatoriskt att i förtid boka tid på nätet eller per telefon, vilket visade sig vara felaktigt, träffade jag en mycket trevlig äldre herre bakom en disk som dock inte talade ett endaste ord Engelska.
Med de fåtaliga och garanterat felaktigt uttalade Spanska orden ordnade det sig enkelt: Impuesto sobre vehículos al débito directo. Orden var noga nedskriva på en papperslapp, men han förstod direkt. Några minuter senare, efter noga granskning av legitimation och bankuppgifter och en underskrift på en datorplatta var det hela fixat. Fick dessutom ett kvitto på det.
Kvitto på det fixade autogirot på fordonsskatten
Dock, när jag försökte förklara att jag också ville ha en miljödekal till bilen, havererade det totalt. Till slut var det en annan besökare som kunde förklara på knappändig Engelska att det kunde man göra på något som hette Oficina de Correos. Vad det nu skulle vara hade jag ingen som helst aning om, men det låg bara några hundra meter från där jag var. Fick adressen och sedan hjälp av oumbärliga Google Maps för att hitta fram till vilket visade sig vare ett nästan alldeles ordinärt Spanskt Postkontor.
Bara att ta en kölapp i maskinen på vinst eller förlust, för att sedan stå i kö. Efter ca 20 minuter var det min tur. Den mycket unga mannen bakom disken kunde inte ett endaste ord Engelska, men efter att med en penna uppritat hur jag trodde ett miljömärke såg ut, förstod han vad jag menade och förklarade med hjälp av Google Translate att jag måste uppvisa något som hette “Permiso De Circulation”.
Bara att ta sig hemmåt och hämta rätta papper och återigen fixa en kölapp. Givetvis var jag numera oerhört förberedd efter flitigt användande av Google Translate. T.o.m så pass att jag numera visste att ett miljömärke förmodligen hette “etiqueta ambiental para el coche”, eller i vart fall något ganska snarlikt.
De rätta dokumenten är mycket viktiga i Spanien
Att sedan trycka på rätt knapp på köbiljettmaskinen var inte det lättaste, men så här den den ut:
Köbiljettmaskinen på postkontoret.
Sedan att trycka på rätt benämning för ärendet var rena gissningen, men ser nu i efterhand att man faktiskt kan välja Engelska på den.
Bild på kölappsmaskinens bildskärm
Inget av alternativen när det gällde ärenden för en bil syntes, så av ren tur tryckte jag längst ned till höger på “Siguente” och plötsligt fanns valet “Trámites de vehicolos” och följaktligen skrev den ut en lapp som ser ut enlig nedan:
Kölappen för fordonsärenden på postkontoret
Den mycket trevliga gamla damen kunde garanterat och uppenbart inte ett endaste ord Engelska, men med den enkla meningen “etiqueta ambiental para el coche”, fixades allt på några minuter. Fem Euro fattigare och med min spegelvända etikett på ett papper för uppklistrande på insidan av framrutan, gick jag nöjt hem och behöver numera inte oroa mig för att bilen är oförsäkrad, oskattad eller får böter när vi kör in i områden som kräver en miljödekal. Bara att sätta den nyinköpta dekalen på insidan och undersidan av framrutan på passagerarsidan.
Miljödekal för vår kära gamla dam
Den tidiga förmiddagen blev till en förnöjd eftermiddag när allt var ordnat. Imorgon väntar en ny dag och då det skall letas efter en bilreparatör som kan fixa den havererade klimatanläggningen.
Ytterligare äventyr med ett Spanskt bilägande väntar.
Spanien 2023-03-15
För mer information finns det en mycket bra sida på Sumas hemsida som dessutom är på Engelska och som pedagogiskt förklarar hur man kan ordna med autogiro. Det går tydligen även att göra det per telefon. För att kunna logga in på deras hemsida behöver man BankID från antingen Sabadell, eller Caixa bank. BankID skall tydligen kunna gå att ordna om man besöker någon av de bankerna personligen. Är inte särdeles säker på att dem uppgifterna även gäller för Expats, de som inte är skrivna i Spanien, men det verkar så. Det kan rimligen även bli ytterligare problem om man inte har något konto i någon av dem bankerna.
De stora salthögarna en bit från centrala Torrevieja har nog de flesta som varit i staden någon gång sett på håll. Idag var dags att se dem på närmre håll. Visste att de fanns vid Saltfabriken intill den man i folkmun kallar “Den Rosa Sjön”. Kände dessutom till att det går någon sorts turisttåg dit från försäljningsbodarna vid hamnen i Centrala Torrevieja, men fick Googleuppgifter om att de endast gick mellan juli-september. Då det var i mitten av novenber och så pass nära, skulle det ju vara en bagatell samt billigare att ta sig dit själv. Eller?
Inget var planerat för dagen, så det fick bli en titt på vännen Google Maps efter en näringsrik frukost med färska grönsaker och lite frukt. Snabbt gavs ett förslag på hur rutten skulle kunna se ut.
Ca två kilometer till Saltfabriken
Endast lite mer än två kilometer, innebar att mat och dricka inte ens skulle behövas packas ned, men med tanke på tidigare strapatser togs det med ändå, vilket senare skulle visa sig vara ganska förutseende.
Som nämnts tidigare anses de rutter som ritas upp endast vara förslag, då det nästan uteslutande blir en del omvägar och berikande “felnavigeringar”. Att köra vilse eller fel på semestern innebär ju ofta att man får se saker man inte hade räknat med eller ens visste fanns.
Ned för backen söderut på Av. Diego Ramirez Pastor…
Söderut på Av Diego Ramirez Pastor.
…förbi den lilla parken till vänster, vid slutet av gatan, där man svänger ned till höger…
Vägen ned till Saltfabriken.
Under viadukten vid N332 och fram till…
Grinden innan Saltfabriken
… en låst och bevakad grind med skyltar om tillträde förbjudet. Dessutom, bakom grinden kom ett litet tåg med flera vagnar och turister på körande, så uppgifterna om att det inte körde i november stämmer inte.
Snopet. Inget att göra mer än att fotografera salthögarna på lite suktande avstånd. Otroligt vad de ser höga ut så här lite närmre, men ändå på avstånd. Kanske mer än 30 m och nog innehållandes flera år av saltförbrukningen i ett mindre land.
Salthögarna på ett retsamt avstånd
För att få lite tröst inspekterades även graffitimålningarna som var “ganska” fina. Ingenting som brukar gillas, då inställningen generellt är att graffiti oftast innebär att förstöra, men i sällsynta fall kan de faktiskt vara ganska fina. Så som dessa.
Graffiti på viadukten under N332Graffiti på viadukten under N332
Så lätt skulle inte salthögarna komma undan, utan nu var det en utmaning att försöka komma närmre, samt att komma t.o.m. ända ned till saltsjön. Google maps gav ett förslag till rutt ned till det s.k. badstället i närheten av Urb. Torreta III.
Rutt från Saltfabriken till den s.k. badplatsen vid Saltsjön
3,3 km dit, vilket innebär en dagstur på ca 10 km totalt, vilket elsparkcykeln klarar galant. Uppskattade nu förutseendet med att det packades ned förplägnad och såg fram emot en liten eftermiddagstugga nere vid Saltsjön.
Bara att vända om, tillbaka ut på Av. Diego Ramires Paztor, ta vänster, 150 m norrut och sedan till vänster igen, till vägen som också den har en viadukt under N332. Såg att det på vänstra sidan av vägen fanns en mycket bra cykelväg ända ut till Torretaområdet som användes.
Avtagsvägen från Av. Diego Ram. Pastor på väg till saltsjön
Ville så gärna komma närmre salthögarna och körde efter ca en kilometer ned till vänster. F.ö. första avtagsvägen till vänster efter viadukten, men kom ändå aldrig riktigt nära dem.
Salthögarna fortfarande på ett något irriterande avstånd
Färden fortsatte ca 8-900 m parallellt med Saltsjön…
Väg norrut parallellt med saltsjön
…tills det blev helt stopp längre fram. Kontrollerade kartan och kom fram till att det var som en labyrint och helt omöjligt att komma vidare rakt fram. Bara att vända och köra halvvägs tillbaka för att kunna komma ut på den ursprungliga rutten.
Vet inte vad området heter, bara att det liggen ca 1 km innan Torreta III. Det var i vart fall ett mycket fint område med uppenbart välskötta stora och kostsamma villor med prunkande trädgårdar. Nu i november verkade dock området vara ganska folktomt, men säkert fullt av människor under högsäsong.
Tillbaka ut på vägen, fram till rondellen i Torreta, ned till vänster. På bilden finns ingången ned till sjön efter gräsmattan i det vänstra övre hörnet i det lägre buskaget.
Nedgången till sjön. Till vänster efter gräsmattans slut.
Ingången ned till sjön…
Ingången ned till Saltsjön
…där det alldeles intill finns en skylt som uttryckligen förbjuder bad. Har fått uppgifter om att man kan få upp till 1000€ i böter om man gör det.
Skylt som talar om att det är ett naturskyddsområde, samt att det är badförbud i sjön.
Vägen ned till sjön är bitvis ganska smal och besvärlig, med en del stora stenar, men fram för allt leriga och djupa vattenpölar då det regnat en del under natten. Fick bli en del omvägar, men det gick bra.
På stigen ned till Saltsjön
Slutligen framme, med salthögarna i bakgrunden.
Nere vid Saltsjön
Hmm… Det där med badförbud verkar inte riktigt fungera. Att bara doppa fötterna är nog inte jämställt med att bada, eller? Utanför fotot finns det dock minst två badande, men ville inte fotografera dem med tanke på att det är förbjudet. Kanske badar dem för att det är både benämnt och utsatt på kartan som en badplats. Kanske var det innan det blev ett badförbud?
“Badplatsen” vid Saltsjön
Efter en tidig lunch var det dags att ta sig hemåt. Gångstig med Urb. el Hondo i bakgrunden…
Gångstig med Urb. el Hondo i bakgrunden
…samt med lite varierande kvalitet på dem, men helt OK att ta sig fram på. Fick dock bära elsparkcykeln.
Varierande kvalitet på gångstigarna
Inga övriga utflykter eller felkörningar på hemvägen och efter totalt ca 2 och en halv timme totalt var turen avslutad.
Sammanfattning och lite synpunkter:
Lite synd att det inte gick att komma närmre Saltfabriken och salthögarna utan förbokad guide, komma vid speciella uppsamlingstider eller att åka turisttåget. Någon av dessa turer kommer dock att göras i framtiden.
Inga större svårigheter med cykelvägarna, (eller gångvägarna heller för den delen) då det var i bra skick efter Av. Diego Ramirez Pastor. Dock fanns det ett större vägarbete innan Torretaområdet, så det var lite knöligt att komma förbi det, då de hade anlagt provisoriska gång- och cykelvägar. Bilvägen var i delar helt avstängd. Det finns även ett flertal markerade parkeringsplatser i närheten, samt att det även går bra att parkera på gatorna omkring.
Omvägen ned till till vänster för att fotografera salthögarna, innebar att det blev en liten extratur på ca en kilometer, då det var omöjligt att göra annat än att vända rakt tillbaka efter vägens slut för att komma ut från området. Skulle ju kanske vara trist att göra det som gående om man inte räknat med en lite extra lång promenad. Villaområdet är dock mycket fint, med en del lyxvillor samt genomgående välskötta och prunkande trädgårdar. Så en del att se och inget att ångra.
Kunde inte hitta några skyltar som upplyste om var nedgången till saltsjön var, så den kom lite plötsligt, men var ändå inte särskilt svår att hitta. Vägen ned på ca 200 m var ganska besvärlig i delar, speciellt efter regnet, samt ibland mycket smal. Vet inte riktigt hur de fick ned barnvagnen som syns på en av bilderna. Kanske har de burit den vissa sträckor eller kanske finns det en annan väg ned?
Strandkanten var inte speciellt sandig, utan bestod snarare av både stora och mindre vassa stenar och hård lera. I vattnet var det mjuk lera med en del vassa stenar även där. Skall man bada om man gör det trots förbudet, vilket f.ö. verkar vara mycket vanligt, är det nog lämpligt att ta med badtofflor.
Sjön som kallas “Den Rosa Sjön” heter egentligen Laguna Salada de Torrevieja och är en av de två saltsjöarna nordväst om Torrevieja och den nedersta av dem.
Hela området omkring “badplatsen” är ett naturreservat. Har sett sjön mycket mer och tydligt rosa på sensommaren. I november var den inte speciellt färgrik. Möjligen hade den en ytterst liten nyans av rosa.
Efter ett flertal utflykter med Elscootern, var det dags för en lite längre sådan. Många hade pratat så gott om naturreservatet La Mata och den norra saltsjön Laguna Salada De Mata, så det var dags att undersöka saken själv.
Tyvärr, så här i efterhand får jag nog bedöma utflykten som lite dumdristig och väl äventyrlig i delar av den.
Google Maps stakade ut en bra cykelväg trodde jag:
6,4 km som kanske skulle kanske bli 15 km totalt med lite felkörningar eller impulser att besöka lite mer. Såg bra ut, varefter äventyret startade efter en tidig lunch, en söndag i mitten av november.
Redan innan bron över motorvägen N-332, började jag tycka det var lite obehagligt. Ingen rolig väg över och som jag därför ville lämna så fort som möjlig. Det bara såg lite konstigt ut i fjärran, till höger, innan sjön som syns på fotot (lite till höger om staketet). Det fanns ju inte riktigt någon cykelväg där, eller?
Jodå, den finns, i vart fall på kartan…
…men var inte så väl lämpad för en scooter. Möjligen skulle en cykel vara det. I vart fall inledningsvis…
Kunde köra lite försiktigt och sakta några hundra meter, innan det blev mycket värre.
Det här var helt enkelt ingen cykelväg längre. Hade t.o.m. problem med att gå på den. Fick fälla ihop scootern och bära den långa sträckor. Kom efter ett tag fram till ett flera kilometer långt staket med en öppning och ingångsstig. Efter ett tag fanns det knappt någon stig kvar.
I långa sträckor var cykelvägen inte ens en stig. D.v.s. att de var i mycket! sämre skick än den på bilden ovan.
I fjärran hade jag dock skymtat sjön, så jag gissade att jag var på någorlunda rätt väg, men visste inte riktigt säkert hur långt det var. Google Maps fungerade inte heller så bra och informerade om att den endast kunde ge en ungefärlig position. Vilket den gjorde. Jag befann mig enligt den ungefär mitt ute i fältet till höger på ovanstående bild.
Jag var uppenbart i egentlig mening vilse. Fick bära scootern långa sträckor över små fält efter kompassriktningen istället. Mycket vätska var som tur nedpackat och användes vid de flertaliga pauserna.
Så här efteråt kan man konstatera att jag nog skulle ha vänt om långt tidigare istället, men äventyrargenen tog över lite för mycket. Det finns kanske en bättre väg än den jag tog, men det kommer jag inte att försöka undersöka närmre i framtiden. Blev faktiskt lite rädd periodvis att inte klara ut det, med tanke på mina från början lite trasiga fötter. Till slut kom jag dock fram till en bättre väg
Som jag kunde köra sakta och försiktigt på och kom sedan fram till…
…vägen som i sin tur leder fram till…
…utsiktstornet som var det planerade slutmålet för utflykten. Utsikt över sjön, som f.ö. var mycket större än jag trodde.
Nedanstående foto på den egentliga ingången till naturreservatet, som jag starkt rekommenderar er att använda istället för den “vägen” jag använde. En stor parkeringsplats finns dessutom alldeles intill.
I anslutning till ingången finns det en liten, men trevlig botaniskt trädgård med ett flertal växter. Bl.a. Rosmarin, som det doftade starkt av där jag var vilse.
Man skulle ju kunna tro att äventyret skulle ta slut där och att det bara var att åka hem, men icke. Att återvända samma väg jag kom ifrån var inte ett alternativ. Efter spaning på Google Maps blev valet att köra mot..
…Norra Playa Torre de la Mata. Återigen lite obehagliga vägar under och efter en tunnel nära rondellen vid N332…
…och ut vid sidan av den stora vägen. Som tur var fanns en cykelväg bredvid.
Ned för backen 500 m, svängde till vänster och kom slutligen, som en bonus, fram till…
…norra Playa de la Mata. Efter en välbehövlig medhavd mat- och dryckespaus, körde jag lite söderut till…
…den långa strandpromenaden. Jag var vid det laget så uttröttad att jag långsamt och försiktigt, kanske och förmodligen mot trafikreglerna, körde längs med havet och ända ned till…
…återbesök av södra Playa de la Matastranden. Efter ytterligare paus och förfriskning och njutande av utsikten, var det dags för hemfärd. Då scootern aldrig tidigare varit ute på en så pass lång resa, var det intressant att veta om det fanns något kvar av batteriet. Jodå…
… den hade nog klarat lite till. Däremot hade inte jag gjort det. Efter lite mer än fem strapatsrika timmar var vi äntligen hemma igen för en välbehövlig vila.
Sammanfattning:
Obegripligt att Google Maps markerat ut vägen till höger efter vägbron som cykelväg. Är nog snarare ett önsketänkande av stadsplanerare och kartritare. Kanske finns det en annan och bättre väg som inte jag hittade.
Dessutom var det ett virrvarr av många olika vägar och vägstumpar. Minst ett tiotal, så det var rena labyrinten. Det är INTE lätt att ta sig fram där. Varken med cykel eller scooter eller ens att gå. Vill bestämt varna för dem vägarna. Fick bära nästan en kilometer sammanlagt, vilket egentligen är helt orimligt och faktiskt ganska farligt utan ordentliga vandrarkängor. Många stigar hade t.ex. både stora stenar, men framför allt mängder med mindre och vassa stenar överallt.
Det positiva övervägde ändå. Om än inte allt, så det mesta. De många kvittrande fåglarna och den fantastiska äkta, något karga och torra södra Spanska landskapet, som inramades av den genomträngande och omisskänneliga underbara doften av bl.a. Oregano och Timjan. Skulle givetvis ha stannat till och plockat lite. Fyllt kryddburkarna och tagit med lite hem till Sverige. Men, det är ju så lätt att vara efterklok.
Så här efteråt har jag funderat lite över om det möjligen var så att jag egentligen gick mellan och ibland rakt över ett flertal odlingsåkrar. Det var nästan orimligt många och stora täta ansamlingar av krydd- och örtplantor för att vara naturligt. Men det var det kanske. Den äkta rena Spanska naturen. Det är ju ett naturreservat och där får man väl inte bruka jorden?
T.ex. var hela det gröna fältet till höger på bilden på ett av dem ovanstående bilderna, (där Google Maps menade att jag befann mig mitt i ett fält), ett hektarstort område av enbart Timjan.
Gångstigarna längs med sjön och fram till utsiktstornet och vidare till kryddträdgården var inga problem att ta sig fram på. Jämna och fina med många parkbänkar, flera med bord för kunna stanna en stund för en picnic, eller bara vila sig en stund och njuta av omgivningarna.
Att cykla är f.ö. inte tillåtet på den anlagda stigen från utsiktstornet ända fram till utgången.
Vill ändå rekommendera en utfärd tillnaturreservatet. Kommer nog själv att återbesöka det snart. Då med målet ta mig den fyra kilometer långa vandringsstigen västerut. Ända från den östra ingången (den som finns på foto ovan), fram till utsiktstornet “Torre Observatorio Canal de las Salina” som ligger vid den västra sidan av sjön och mitt emellan de två saltsjöarna.
Att jag dessutom som avslutning fick ett verklighetsperspektiv på hur bred, men framförallt lång stranden La Mata faktiskt är, var ju bara en bonus. Kan rekommenderas som en enskild och mycket trevlig promenad på några kilometer.
Punta prima. En plats jag i förstone hörde talas om som ett bra ställe för kustnära spöfiske. Sedan att det även var ett litet samhälle i kommunen Orihuela Costa, eller kanske snarare ett mindre bostadsområde. Söder om Torrevieja med en liten och väl gömd strand, fick jag höra senare. Det skulle tydligen vara ett mycket trevligt och personlig område.
Men, hörsägen är inget jag litar på endast, så det behövdes helt enkelt undersökas.
Google Maps är behjälplig med mycket och återigen gavs det en föreslagen rutt. Anledningen till att jag benämner det som föreslagen, är att det oftast visar sig vara det. Ett flertal felkörningar och omvägar är inte ovanligt. Snarare hör det till vanligheterna…
6,3 km enkel resa kan mycket väl innebära 15 km med returen, men det klarar en full laddning på scootern galant, vilket bevisades några dagar tidigare vid utflykten till Södra La Matastranden. Den turen kan du f.ö. läsa om på denna länken:
Första stoppet (Foto 1) blev vid slutet av den centrumnära och mycket välkända stranden Playa del Acequión, som ligger söderut inne i den stora hamnen i Torrevieja och Norrut från den gamla saltpiren, ända fram till Canal de Acequión, som går från saltsjön och ut i Medelhavet, intill den första pirarmen i innerhamnen.
Minst 20 restauranger och ett flertal pubar finns i tält på stranden mellan husen och vattnet på den ca 500 m långa stranden.
På andra sidan saltpiren och inte mer än kanske 100 meter därifrån, rakt söderut finns…
Playa De Los Naufragos (Foto 2). Bl.a. med uppsatta nät för Beachvolleyboll, boulebanor och en bred strandpromenad. Då jag var osäker på om det var tillåtet att köra på den, blev det att köra upp på den större vägen, vilket inte kändes så tryggt dock, med mycket trafik och dubbelfilig väg. Höll mig istället på en parallellväg till den istället…
…som ligger till höger, på andra sidan buskarna. Vägen (Foto 3) kan mycket väl vara en s.k. interurban väg, vilket innebär att det inte är tillåtet att cykla eller köra scooter på, så därför valde jag att hålla till höger om denna.
Så fort det var möjligt svängde jag höger och ned på en mycket lugnare och enfilig väg…
…med stora lyxvillor intill havet (Foto 4). Givetvis hade alla villor som låg mot havet privata stränder och magnifik havsutsikt. Lugnt och fint kom jag vidare till…
… något som heter Ferris Playa (Foto 5), där Torrevieja syns längst bort i bakgrunden.
På nedanstående (foto 6), knappt hundra meter söderut i motsatt riktning från det tidigare, ser man…
…början på den ca 2 km långa strandvägen (foto 6) som leder ända ned till Punta Prima .
Vid slutet av strandpromenaden och alldeles i närheten, endast 50 m till höger från detta (Foto 7, med Torrevieja i bakgrunden) ligger…
… Punta Prima (Foto 8), med flera spöfiskare som hoppas på napp och kanske t.o.m. en god och vällagad nyfångad medelhavsfisk till kvällsmat.
Kan mycket väl hända att jag packar ned fiskeutrustningen och återbesöker. Kommer givetvis att hoppas på lite napp och en välsmakande fiskgryta eller Paella på kvällskvisten senare samma dag.
Färden fortsatte ca 200 m längre söderut (Foto 9), (något felplacerat på kartan. Skall vara 200 m längs kusten från foto 8), då det skulle undersökas vidare om de rykten jag hört stämde om…
…den nästan obefintliga och lilla badstranden Playa Punta Prima ens fanns, mer än i hörsägen. Lär vara den minsta stranden i hela regionen.
Längs med havet ett par hundra meter längre fram såg jag den, men jag missade att fotografera av någon outgrundlig anledning. 100 meter njutbar sandstrand fanns det dock alldeles något säkert, men inte en endaste meter mer. Några hundra soldyrkande och badtörstande samtidigt, så skulle de vara som packade sillar. Lovar… Däremot fanns det..
… en sandad yta delvis med gräsovanför sandstranden (över vallen som skyddar mot havet) som skulle kunna vara utmärkt för den något mindre kräsne att sätta en solstol på och njuta av solen och salta bad.
Skulle tro att det mesta av sandstranden hade spolats bort av höstvågorna när jag var där och det var mest en stenstrand. Troligtvis gör dem som med många andra stränder i regionen, fyller på med sand inför säsongen. Har sett fotografier med mycket mer sand än vad den hade nu.
Något som imponerade på mig var att…
…det finns möjlighet för handikappade att ta sig ända från början av stranden (foto 8), längs hela stranden fram till trapporna på den södra änden, där det finns en hiss. Mycket imponerande. Tyvärr så stänger de av den redan den 15 september. Ovanför trapporna…
Har man en fin utsikt över stranden ända till Punta Prima.
Hemvägen var inte tillnärmelsevis lika exotisk och intressant, förutom att det finns en bra cykelväg längs med N332 och som jag på hemvägen använde mig av. Ända från rondellen, “Rotonda de Punta Prima”. Var hemma på mindre än en halvtimme.
Hela rundturen tog lite över tre timmar, med en mat och dryckespaus på ca 30 minuter längst ute på Punta Primaudden.
Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det var en trevlig eftermiddagsutflykt som jag gärna gör om. Gillade dock inte den stora vägen ovanför Playa De Los Naufragos och skall försöka ta reda på om det är tillåtet att använda cykel/elscooter på strandpromenaden. Skulle man få det, så kan man komma ända fram till Punta Prima längs med stranden, undantaget två sträckor.
Där strandpromenaden från Playa De Los Naufragos tar slut. Man får då ta sig upp till den stora vägen, Av Desiderio Rodrigues och sedan ned mot havet till vänster efter 3-400 m och fram till Av Mare Nostrum. (foto 4).
Man kan heller inte komma ända ned till stranden/havet på den sistnämnda vägen alls (ca 1 km), då det uteslutande var privata ständer där. Det är först i slutet av den, vid Ferris Playa (Foto 5 och 6) man gör det.
Det går inte heller att cykla eller använda elscooter på delar av strandpromenaden efter Ferris Playa, då den i delar är väldigt smal och i ganska dåligt skick. Det hade regnat dagen innan, så det fanns även många och ganska stora och djupa vattenpölar. Man får istället leda cykeln/elscootern vid vissa ställen.
Att Playa Punta Prima samt bostadsområdet runt omkring anses vara personligt och familjärt håller jag med om. Liten men naggande god strand i en skyddad vik med sol i stort sett hela dagen, förutom möjligen under sen eftermiddag. Kanske kan det dock bli lite väl trångt där under högsäsongen.
Bra initiativ att ha en hiss vid stranden och första gången jag sett det i Spanien, men inte OK att de stänger av den redan i mitten av september.
På strandpromenaden ovanför finns det en restaurang med fantastisk utsikt som absolut skall provas i framtiden.
En dag i början av november 2022 fick elscootern arbeta flitigt. Anledningen till att jag ibland inte går eller cyklar, som kanske annars vore det naturliga valet, beror på en trafikolycka för snart 30 år sedan. Båda fötterna blev allvarligt skadade och beroende på hur dagsläget är med dem, får jag ibland använda detta “hjälpmedel”. Fördelen med att låta bilen stå i garaget, är dessutom att man ser så mycket mer och är närmre den fantastiska naturen i och omkring Torrevieja.
Playa De La Mata, en strand jag bara hade hört talas om i Facebookgrupper samt att perifera bekanta (vänners vänner) har har ett hus där och alltid talar så väl om stranden.
Men… Första gången jag hörde talas om den, lät det inte så bra i mina öron, då det enligt min ytterst begränsade Spanska, borde Mata betyda död. Det var kanske, trodde jag först, en strand där många fiskebåtar och handelsskepp gick i kvav och att många besättningsmän drunknade och dog som flugor just där.
Så illa var det nu inte och fick det ingående förklarat av en Spaniensvensk som menade att det visserligen kan betyda det jag trodde, men att namnet kommer genom betydelsen av en speciell buskväxt eller typ av planta som det finns det en hel del av just där.
Med hjälp av Google Maps planerades rutten:
6,4 km dit. Borde innebära ca 15 km totalt med några avstickare och felkörningar här och där, vilket innebär att batteriet kommer att räcka, förhoppningsvis…
Första stoppet blev utmed den välkända och dramatiska klippkusten ca 2 kilometer efter Playa De Los Locos vid Cala De Los Trabajos. (Foto 1)
Har varit där flera gånger tidigare och oftast sett många spöfiskare, som kastar sina fiskedrag långt ut i havet, men inga idag…
Kort efteråt, ca en kilometer, stannade jag för att njuta av utsikten och ta ytterligare ett fotografi (mellan Foto 1 och 2, missade att markera ut det på kartrutten), nära Cala Del Mojon, och ca 100 m innan det välkända hotellet Masa International, nästan helt upp för den långa och kraftiga uppförsbacken. Stackars cyklister som måste kämpa med den…
Turen fortsatte uppför ca 200 m till och nästa paus blev vid Parque de la Torre del Moro (Foto 2), med fantastisk utsikt över både Torrevieja och ända bort till min slutdestination.
Urspunget till det ganska primitiva vaktornet lär vara i början av 1300-talet för att vakta La Mata- och Torreviejakusten och varna för pirater och erövrare. 1378 blev det dock attackerat av muslimska krigare från havet och blev sedan raserat.
På 1500-talet återuppbyggdes det av den historiskt kända och militära ingengören Juan Bautista Antonelli och fick då det namnet det har idag, “La Torre del Moro”
Flera gånger under 1900-talet har det blivit renoverat och 1985 beslutades det att klassas som kulturhistoriskt byggnadsminne, tillsammans med den omliggande 23 000 kvadratmeter stora parken. Den senaste renoveringen skedde 1994.
Turen gick vidare uppför den kraftigt stigande backen. Kom till slut över krönet där scootern i nedförsbacken ivrigt och ljudligt varnade för något jag först inte förstod vad det var, förrän jag tittade på hastighetsmätaren. 36 km/h. Hastighetsrekord, men uppenbart både farligt och olagligt. Så det blev att bromsa ordentligt. Tyvärr missades avfarten ned till stranden och var nästan ända framme vid motorvägen N-332. Var bara att vända och köra uppför igen.
Körde även då för långt och kom istället ned till Urbanisationen Cabo Cervera, (Foto 3) men det gjorde absolut ingenting, tvärtom. Mycket fint ställe…
Slutdestinationen var endast femhundra meter framför mig, något till vänster från mitten i bilden, så det var bara att köra tillbaka…
ock komma fram till denna gatan och (Foto 4) avtagsvägen nedåt…
…till detta stället. Äntligen framme trodde jag, (Foto 5) men insåg ganska fort att detta bara är en liten del av den mycket långa stranden La Mata, samt att stranden på foto bortom soptunnan faktiskt heter Playa Cabo Cervera och ingenting annat.
Dock, precis till vänster om denna, finns en skylt som berättar att…
…den södra delen av La Mata stranden, Playa de la Mata sur (Foto 6) börjar där, men bara är en liten bit av den långa stranden.
100 m norrut stannar jag för en längre rast och njuter ändå av att med viss tvekan ha nått mitt mål för dagen.
Sätter mig på en strandpromenadbänk (Foto 7) och inmundigar medhavd dryck och förtäring. Njuter av den varma novembersolen och de modiga medelhavsbadarna. Den 10 november var det otroliga 24 grader i vattnet, vilket är ovanligt, t.o.m. för att vara i södra Spanien.
Var tvungen att försöka få en glimt av den övriga Lamatastranden, som uppenbart är mycket lång. (foto 8 nedifrån den södra delen).
Sammanfattning:
En ganska oproblematisk tur, förutom felkörningarna, som dock gav tillfälle till att även besöka Urb. Cabo Cervera. Den långa backen uppför, ända från ca 500 m från slutet av Playa Los Locos och upp till krönet några hundra meter efter tornet Torre del Moro, suger nog musten av dem flesta cyklister.
Den välskötta parken runt tornet, är väl värt en liten paus och en promenad med fantastisk utsikt över kusten och havet.
I början av stranden finns en stenlagd strandpromenad med ett flertal restauranger med havsutsikt och som kommer att besökas i framtiden.
Att Playa de la Mata var så pass lång, var jag inte riktigt klar över innan och inbjöd till förnyad undersökning.
Hela Playa de la Mata kom för övrigt av en tillfällighet att besökas senare samma vecka, vid avslutningen av en mycket! strapatsrik och lång utfärd till Parc de la Mata.
Debattvågorna om elsparkcyklar har gått höga även i Spanien. Kanske t.o.m. ännu högre och intensivare än i Sverige, vilket har inneburit ett flertal förändringar och skärpningar de senaste åren till en med Svenska mått mätt, mycket hård lagstiftning.
I Spanien jämställs de av myndigheterna ungefär huvudsakligen, dock med vissa begränsningar om var man får köra, med ett motorfordon. Detta innebär att det är (dock av jurister starkt ifrågasatt) liknande trafikregler och bötesbelopp som vid bilkörning, samt att förutom att de kan beslagtas på plats, även att man eventuellt får sitt körkort indraget/ogiltigförklarat eller att man t.o.m. skulle kunna få fängelse.
Tyvärr, som ofta när det gäller Spansk lagstiftning, är den svårtolkad eller feltolkad av myndigheter eller båda samtidigt. Dessutom finns det förutom Nationellt, även ett stort utrymme för Regional, Kommunal och lokal områdeslagstiftning. Det innebär att det är mycket svårt att på detaljnivå kortfattat och ibland t.o.m. faktiskt inte alltid möjligt. att koncist och precist redogöra vad som gäller specifikt i de olika regionerna och städerna/kommunerna.
När det gäller den Nationella lagtiftningen, är det just nu (sedan januari 2022) nedanstående nationella bestämmelser som gäller enligt myndigheterna. Vill dock påpeka, att den troligen återigen kommer att skärpas och tydliggöras i en nära framtid. Detta bl.a. för att det uppmärksammats att alla de tidigare, men även den nuvarande lagstiftningen delvis har feltolkats av bl.a. DGT.
Genom information från den Spanska, någorlunda motsvarigheten till Transportstyrelsen, Dirección General de Tráfico (DGT), kan man ändå någorlunda kortfattat sammanfatta på vilket sätt de tolkat den nuvarande Nationella lagstiftningen. Dock måste det tydligt klargöras att de alltså tolkar trafiklagarna, vilket de f.ö. allt för ofta gör helt tokigt. Tyvärr händer det ibland att de publicerar uppenbart felaktig information som går längre och utöver vad det egentligen har lagstiftats om.
Då de även har till uppgift att kontrollera efterlevnaden av trafikreglerna på alla statliga vägar med hjälp av en mycket stor trafikpolisorganisation, innebär det att de på grund av dessa feltolkningar ibland ger helt felaktiga böter.
För att komplicera det ytterligare, finns det även kommunala och regionala poliser, som har att tolka, förutom de Nationella, även de regionala och kommunala. Ofta har de inte tillräcklig kunskap att göra det på ett korrekt sätt, så tyvärr finns det även där åtskilliga exempel på felaktigt utfärdade böter.
Även om DGT uppenbart usprungligen tolkat den Nationella lagen fel, vilket de i och för sig senare delvis backat ifrån efter protester från bl.a. jurister och advokater och numera anger det endast som rekommendationer, hävdar vissa trafikpoliser fortfarande att bl.a. kraven på belysning, reflex bak på ryggen samt hjälmtvång ändå gäller. Det är kanske bäst att följa det ändå, så att man inte får böter i onödan.
När det gäller utrustningskrav uppger DGT forfarande delvis felaktigt och summariskt att vissa minimikrav skall vara uppfyllda. Detta kommer dock att förändras och skärpas betydligt efter januari 2024. Alla som säljs därefter måste vara certifierade och godkända innan, för att vara lagliga att använda.
De som är sålda före certifieringskravet, kommer under en övergångsperiod att få dispens fram till januari 2027. Det vill säga, att elsparkcyklar som inte har eller klarar av den certifieringen, då inte längre får användas alls och kommer därför att kunna beslagtas av polisen.
Kraven på en ocertifierad elsparkcykel fram till den 22 januari 2027 och som är såld före den 22 januari 2024 menar DGT är:
Minst ett bromssystem som kan kontrolleras från styret
Ringklocka,
Röd reflex bak, vit fram samt två st orange på vardera sida, fram och bak.
Vit belysning framtill och röd baktill.
Maximal hastighet mellan 6-25 km/h.
Vid körning i mörker eller dålig sikt, belysning samt reflexmaterial baktill på ryggen, t.ex. en reflexväst.
Obligatoriskt användande av hjälm.
Om man läser lagtexten, så anger den inte krav på belysning eller reflexväst i mörker eller begränsad sikt, utan endast att det är scooterförarens ansvar att tydligt kunna uppmärksammas av andra trafikanter. Detsamma gäller att hjälmkravet skall ha lagstiftats lokalt. Något Nationellt beslutat hjälmtvång finns alltså inte.
Angående körning:
Alla trafikljus, trafikskyltar och gällande hastighetsbegränsningar skall följas, samt att man inte får köra i några tunnlar, på motorvägar, i motorvägskorsningar, på interurbana vägar (mellan olika städer) eller tvåfiliga vägar.
I en del större städer, som t.ex. Madrid, är det klart avgränsat på officiella kartor var det är tillåtet att köra, men oftast är det inte så och det kan därför vara svårt att veta vad som gäller. Generellt är det dock så, att utan kommunal begränsning, är det tillåtet att köra på alla urbana vägar (stadsgator, då högst troligt även tvåfiliga sådana). Ibland finns det cykelvägar mellan olika städer och områden, som alltid är tillåtna att använda. Som t.ex. längs N-332 söderut mellan Torrevieja och Punta Prima samt under vissa sträckor norrut till Torrelamata.
Generellt försöker de bygga ut nätet av cykelvägar där det inte redan finns, så att det att det i framtiden skall vara möjligt att cykla mellan de flesta mindre städer. Detta genom att bygga cykelvägar längs med större vägar där det inte finns mindre lokalgator att komma fram på. Såsom de bl.a. gjort i omgivningarna i och omkring Torrevieja och Alicante.
Bötesbeloppen vid t.ex. fortkörning och körning mot rött ljus är f.ö. samma som vid bilkörning.
Exempel på trafikregler och böter:
Åldersgräns 16 år. Vårdnadshavare är solidariskt ansvariga att betala böter på 100€ för minderåriga barn. Detta betalningsansvar gäller f.ö. även alla andra böter till barn under 18 år.
Åka utan hjälm 200€, samt att elsparkcykeln beslagtas och sedan kan uthämtas på upplag efter att böterna samt eventuella transport och förvaringskostnader är betalda.
Användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning, 200€.
Användning av hörlurar, 200€.
Två personer på samma elsparkcykel, 100€.
Körning på trottoar eller gångbana, 200€. Regionala/kommunala/lokala bestämmelser kan skilja sig åt, då det kan vara tillåtet att köra på vissa promenadstråk i gånghastighet.
Utan belysning eller reflekterande kläder på natten eller vid dålig sikt, 200€. Starkt ifrågasatt av jurister och advokater, men DGT har ändå ännu inte backat från detta.
Angående trafikonykterhet:
Följande uttalade och skriftlig tillkännagivelse (Dictamen 2/202) gjordes av “Fiscal de Sala coordinador de seguridad”, ungefär trafiksäkerhetsverket, vid en presskonferens den 21 juni 2021, bl.a. när det gäller onykterhet där de menade att det kan hänvisas till artikel 379 i den Spanska Trafiklagen, Codigo Penal (ley 3996/1995), samt därigenom även till andra lagrum i deras motsvarighet till Brottsbalken och därför skulle följande gälla:
500€ vid över 0.5 promille men under 1 , 1000€ andra gången under en 12-månaders period samt indraget körkort om den som kör har ett, i 1-4 år, eller vid en alkoholhalt över 1 promille upp till 1.2. Över 1.2 promille åtal och 180-360 dagsböter samt eventuellt även 3-6 månades fängelse eller 31-90 dagars samhällstjänst samt indraget körkort mellan 1-4 år.
Om man vägrar alkoholtest 1000€ samt ev. fängelse mellan 6-12 månader. Vid all påvisbar narkotika i blodet, 1000€. Vid dessa förseelser skall elsparcykeln beslagtas på plats och i allvarliga fall även destrueras. Vid höga promillehalter skall även körkortet beslagtas.
Detta skulle därmed innebära, även om det är oklart, att ett utländskt körkort fysiskt skulle kunna omhändertas eller åtminstone att giltigheten under en tid spärras, enligt den Nationella lagstiftningen. D.v.s. förklaras ogiltigt i landet under en tid. Vid allvarliga trafikbrott skall i så fall även Transportstyrelsen informeras om detta och körkortet kan då återkallas i Sverige. Det sistnämda, nationell ogiltighet och vidarebefordran av information gäller för övrigt i de flesta EU-länder vid allvarliga trafikbrott. Bl.a. kan ett utländskt körkorts giltighet spärras i Sverige.
Att hänvisa till dessa lagrum, har starkt ifrågasatts av de flesta jurister. Bl.a. av en domare i Valencias Högsta Domstol. Hon menar att uttalandet och skrivelsen på flera punkter är felaktigt. Felet i grunden är, menar hon, att en elsparkcykel inte kan, så som de gör, likställas med ett motorfordon om kriterierna för detta inte är uppfyllda (olaglig elsparkcykel). Hon hänvisar bl.a. till att regleringen av elsparkcyklar i den Nationella lagen endast finns i ett annex till motortrafiklagen och inte någonstans hänvisar till det centrala i denna frågan, brottsrubriceringen i artikel 379 i samma lag, angående trafikonykterhet vid framförande av motorfordon. Däremot skall det hänvisas till annan lagstiftning, den som gäller för elcykel och cykel, samtidigt som hon ytterligare påpekar, att deras uttalande och skrivelse även strider mot EU-rätten.
Tyvärr är det genomgående i det Spanska rättssytemet, att myndigheterna tydligt och ofta visar att de inte har tillräcklig kunskap att på rätt sätt tolka en lag, vilket ibland leder till allvarliga personliga konsekvenser och långa och kostsamma domstolsförhandlingar.
Det bästa är givetvis att inte köra elsparkcykel onykter, då man uppenbart kan riskera hårda straff. Jag menar med vissa belägg, att böter mellan 500-1000€, samt att den kan beslagtas är det värsta som kan hända på grund av onykterhet, förutom att man kanske även får överklaga om man nu skulle få ett hårdare straff. Att man får 1000€ i böter om man nekar alkoholtest är uppenbart, då samma bl.a. gäller även för cykel och gående. Man får inte neka ett alkohol- eller drogtest i Spanien.
Att använda en elsparkcykel som inte uppfyller grundkraven, då främst om de överskrider maxhastigheten på 25 km/h genom t.ex. elektronisk manipulering eller att den vid tillverkningen inte har begränsad max hastighet, 500€ i böter samt att den skall beslagtas.
Vissa kommuner kräver även att de även skall ha en separat försäkring, som t.ex. Alicante. Troligen blir det så att i en nära framtid, kanske efter 2027, kommer det genom Nationell lagstiftning att krävas både registrering, registreringsskylt och försäkring. Så som lagstiftningen ser ut när det gäller certifiering efter 2024, verkar det som om det kan bli så. T.ex. skall det baktill finnas möjlighet att fästa en registreringsskylt.
Vilka lagar som specifikt gäller för en cyklar har jag inte någon djupare kunskap om, men skulle tro att den ligger nära vad som gäller elsparkcyckel/elscooter. Något att gräva i för framtiden kanske.
Kör försiktigt, följ lagarna och njut av friheten med en elsparkcykel eller elscooter!
Plötsligt uppenbarade det sig för några år sedan en ny och numera allt vanligare typ av hänsynslösa huliganer i trafiken. Berusade ungdomar på kvällarna i framför allt storstäder som susar förbi nästan ljudlöst. Parkerar, eller snarare slänger den var som helst när de väl är framme. På trottoarer, cykelbanor eller t.o.m ute i trafiken.
Andra kör som vettvillingar utan respekt för trafikregler. Mot färdriktningen, stannar inte vid rödljus eller stopplikt. Kör slalom i 20-25 km/h mellan gående på trottoarerna, där det endast verkar vara turen som gör att inte fler blir påkörda och allvarligt skadade.
Bland annat Sverige och Spanien har skärpt lagstiftning därför diskuterats flitigt de senaste åren. Dödsolyckan i Västerås i september 2021, då en äldre man cyklade omkull och senare avled efter att ha krockat med en sådan parkerad på en cykelbana, gjorde att debatten blev än mer livlig. Fortskaffningsmedlets framtid ifrågasattes av många. Några menade t.o.m. att ett totalförbud skulle införas.
Redan innan den debatten, höll en ny lag på att utarbetas och som började gälla den 1 september 2022. Något kortfattat är att de numera jämställs med en cykel och skall följa samma trafikregler och får därför t.ex. inte längre köras på trottoarer och gångbanor, samt att de skall parkeras på särskilt angivna platser.
Som tidigare gäller att de får ha en motor på max 250W, att de får gå i högst 20 km/h och att de som är under 15 år skall använda hjälm. Eftersom de är jämställda med en cykel, finns det inget klart yttryckt i lagstiftningen som reglerar om man får köra dem påverkad av alkohol.
Det är t.o.m. så, att man helt lagligt kan neka en polis ett utandningsprov precis som man kan göra om man cyklar onykter. Det är nämligen endast förare som framför ett motorfordon som kan tvingas till en nykterhetskontroll och det är inte en cykel, elcykel eller elsparkcykel enligt Lagen om vägtrafikdefinitioner, fordonslagen (2002:574)
I laglig mening finns det endast tre typer av motorfordon: Bil, motorcykel och moped. En elsparkcykel är inget av det, såtillvida att den uppfyller grundförutsättningarna om maxhastighet och motorstyrka.
Den enda skrivningen i Trafikförordningen (1998:1276) som reglerar onykterhet vid cykling eller framförande av jämförbara fordon, är i 3 kap 1 § i de gemensamma bestämmelserna:
“Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt.”
Detta innebär, att vilken alkoholnivå som är straffbar är svårbedömt och är endast aktuellt om personen utgör en uppenbar trafikfara eller har orsakat en trafikolycka, då andra lagar reglerar detta.
Frågan är om vi i Sverige med den, internationellt sett mycket lama lagstiftningen kan få bukt med vansinneskörningarna och få ordning på parkeringsproblemen.
Annat är det i Spanien, där lagstiftningen är ojämförligt strängare, med mycket höga bötesbelopp, samt att polisen i flera fall kan beslagta fordonet. Även fängelse ingår i straffskalan.
Alla som regelbundet använder en elsparkcykel, känner till fördelarna och vilket bra fortskaffningsmedel det faktiskt är. T.o.m. Transportstyrelsen anger det som en positiv utveckling då allt fler använder den för att pendla till jobbet och därigenom minskar annan konventionell trafikbelastning som i de flesta större städer är mycket hög. Samt att det är mer miljövänligt än att t.ex. köra bil, åka kollektivtrafik eller taxi.
Att de fått så dåligt rykte beror främst på dem som inte följer trafikreglerna och inte respekterar framför allt gående och cyklister men även andra i trafiken, utan snarare ser den som en leksak och inte ett praktiskt fortskaffningsmedel. Det är inte korrekt att de vettvillingar och snorvalpar som grovt missköter sig skall få användandet att bli så pass starkt ifrågasatt, att vissa t.o.m. vill ha ett totalförbud. Vi förbjuder ju inte bilkörning, bara för att ett fåtal missköter sig.
Kanske behövs det skolkampanjer och temadagar på samma sätt som sker idag när det gäller cykel, för att motverka fortsatta och eventuellt ökande problem. Jag är övertygad om att de kommer att bli vanligare i framtiden och både hoppas och tror att synen på dem kommer att förändras.
Elsparkcykeln har väldigt många fördelar. Inte minst genom att vara ett smidigt, enkelt och lättanvänt fordon för kortare sträckor. Då de flesta är hopfällbara tar de inte särkilt stor plats samt att de inte väger så mycket. Det innebär att de lätt kan bäras inomhus på jobbet eller hemma. De får också plats i en hiss. Detta gör att de inte behöver stå utomhus eller i ett cykelgarage med efterföljande risk för stöld och skadegörelse.
På tunnelbanor, tåg och bussföretag tillåter man dem numera i mån av plats. Bara de kan fällas ihop och har en maxlängd på 120 cm och en vikt under 15 kg. De räknas då som handbagage.
Utvecklingen går inte att stoppa och inom några år har vi troligen dubbelt så många på våra gator, där vi i en nära framtid förhoppningsvis kan samsas på ett respektfullt och trafiksäkert sätt.
Efter flera kvällars snöskottande, saltning och sandning sena och mörka kvällar efter arbetet, började drömmen försiktigt väckas till liv igen.
Min sambo, som då i stort sett inte varit i så många andra länder mer än Italien, började prata allt mer om Spanien och var intresserad av att ha en kortare semester där för att själv se hur det var. Hon har släktningar som hade köpt ett nybyggt hus söder om Torrevieja i Pilar de la Horodada som de pratade så väl om. Själv hade jag varit i Spanien ett flertal gånger på 90-talet, bl.a. på Mallorca och Ibiza, samt Teneriffa och Las Palmas, men även på fastlandet på 80-talet i Malaga och Marbella, så jag hade stor erfarenhet och kunskap trodde jag.
Typisk turistställe/by utanför Las Palmas på 70- och 80-tal
Mina erfarenheter hade inte varit de bästa, så jag försökte förklara varför man inte skulle semestra där och framför allt inte köpa något. Erfarenheterna skulle senare visa sig innehålla både felaktiga generaliseringar och en direkt okunskap om hur landet utvecklats de senaste 30 åren, men det visste jag inte då.
En chartersemester i Spanien bestod i stort sett av följande förklarade jag: En fårskock hämtades på flygplatsen i buss, varefter vi kördes till hotellet. Efter hotellfrukosten var dagens stora samtalsämne vilken restaurang man skulle välja för kvällsmaten. På turistorterna var det allt för många restauranger som hade som enda mål att servera dålig mat och vin för att skinna turister på så mycket pengar som möjligt. På den tiden fanns inte internet, så det blev istället muntliga rekommendationer från hotellpersonalen, reseledarna och ibland resenärer som varit där tidigare, vilket innebar väldigt varierande kvalitet.
Många erfarna soldyrkare reserverade solstol vid poolen redan på kvällen innan genom att lägga ut en reservationshandduk, vilket innebar att ofta var alla stolar alltid upptagna på de platser som hade sol hela dagen. Att flytta eller ta bort någon annans handduk, var något man inte ens vågade tänka på. Hade hotellet restaurang, var det en del som inte ens lämnade hotellområdet. Ett flertal verkade ha inställningen att de skulle göra allt för att sänka det genomsnittliga timpriset för solningen. Helst skulle nog hela semestern bli billigare än att gå på solarium hemma beräknat med antalet soltimmar, vilket en del f.ö. hade förberett sig med hemma för att kunna sola så mycket som möjligt. Allt skulle göras för att komma hem så brun som möjligt för att triumfatoriskt kunna uppvisa det hemma. Tonen på brunfärgen verkade vara en sorts markering för hur lyckad respektive misslyckad semestern varit.
Tidigt 80-tal i sena tonåren, skulle vi tuffa singelkillar varje kväll göra en “pubcrawl”, vilket innebar att man skulle dricka sig igenom så många barer som möjligt på en kväll. Två öl här och en drink där. Man skulle vara högljudd och kaxig i tonen, flörta med alla tjejer man såg för att försöka få hem dem till hotellrummet. Höjdpunkten och betydligt ökad status i gruppen var att tillbringa en natt med dem. Dagen efter var det nya barer och jaktmarker som skulle utforskas. Eventuellt uttryckande av åsikten av det förnedrande i att göra så, var lönlöst i ett sällskap med hormonstinna alfahannar.
På 90-talet hade jag bildat familj och vi hyrde då oftast bil för att se annat än turisthotellen och poolerna. Problemet var ofta att de generellt inte pratade Engelska utanför turiststråken. Dock gick det ändå någorlunda med teckenspråk och en välbläddrad turistparlör.
Tyvärr verkade den ursprungliga Spanska kulturen antingen redan vara avlivad, eller i vart fall på utdöende på dem turistöarna vi besökte. Uppfattade det som om att tillväxten av turistnäringen och byggandet av alla hotell och skapandet av ett flertal nya stora semesterstäder under 80-90 varit allt för snabb och ogenomtänkt. Att man glömt bort och förstört mycket av det ursprungliga. Kanske som en motreaktion efter Francodiktaturen. Mitt i allt detta glömdes det bort, eller kanske t.o.m. förnekades stora delar av det äkta Spanska. Kanske genom någon sorts skam över diktaturarvet.
Som jag sade till min dåvarande fru på mitten av -90talet under en semester på Las Palmas:
-Det är som om de tagit en stor bulldozer och schaktat bort det genuina Spanska och sänkt det i havet på tryggt avstånd från alla turiststränder och byggt upp en loppmarknad av hotellkomplex, pooler, dåliga restauranger och barer, bara för att slå mynt av rika turister.
-Nej, Spanien var inget för mig försökte jag förklara. Överallt fanns turister som bara var ute efter solbränna, skräniga ungdomar, usel och dyr turistmat, suvenirförsäljare som sålde dåliga märkeskopior och endast hade som mål att lura oss på pengar, samt att kulturen bestod av hotellkomplex, pooler och i bästa fall badstränder med sand.
Spanien hade därigenom sedan dess blivit en ointressant turistdestination, samtidigt som inställningen till att sola, bada och dricka billig alkohol övergått till att söka efter upplevelser och utföra diverse aktiviteter, samt att insupa kultur och försöka hitta det genuina. Sett i backspegeln, har turismen som tur är generellt sett på ett mycket positivt sätt, utvecklats från att vara en kulturellt steril aktivitet, till att numera ge ett allt större bidrag till, samt ett aktivt strävande arbete både lokalt och nationellt för bevarande och utveckling av både natur och kultur.
Trots mina betänkligheter flög vi ned till Spanien påsken 2016. Hyrde en bil och en radhuslägenhet (Duplex) i Gran Alacant, som ligger på en kulle några kilometer från Medelhavet, mellan Alicante och Torrevieja på Costa Blanca.
Många av mina fördomar skulle få sig en rejäl törn och fick därför i flera avseenden omvärdera min tidigare stelbenta uppfattning.
