Det var många utlandssvenskar som blev skrämda idag då det testades ett nytt larmsystem för mobiltelefoner. Meddelandet som skickades från myndigheterna till alla mobiltelefoner i Vega Baja och Elche var att floden Segura hade svämmat över.
Givetvis var inte alla medvetna om att det endast var ett test, så Facebook och Twitter svämmades snabbt över av frågor om något allvarligt hade hänt, vilket det alltså inte hade.
Upplevelsen för en del var mycket obehaglig, då långt ifrån alla var medvetna om testet i förväg, där en del menar att det vore lämpligt att skicka t.ex. ett SMS i förväg för att informera om vad som är på gång.
Dessutom skickades meddelandet endast på Spanska och Engelska. Verkar som om myndigheterna tror att samtliga turister och utlandsboende kan något av språken, vilket tyvärr är helt felaktigt.
Min sambo som för tillfället befinner sig i vår lägenhet Torrevieja ringde förskräckt hem för att få information om det som stod i varningen var korrekt, samt hur pass allvarligt det var.
Efter lite Googling stod det klart för oss att det bara var ett test.
ES-Alert-systemet är numera är integrerat i Agencia de Seguridads varningssystem tillsammans med de olika regionerna. I detta fallet Respuesta a las Emergencias de la Generalitat Valenciana.
Systemet har möjlighet att skicka ett meddelande till alla mobiltelefoner som är påslagna i ett specifikt område. På så sätt kommer de personer som befinner sig i ett område som drabbas av t.ex. en naturkatastrof, skogsbrandbrand, jordbävning eller annat, att höra ett högt ljud på sin mobil som i sin tur visar en varningstext på Spanska och Engelska. Ljudet och varningstexten försvinner först när användaren av mobilen bekräftar att meddelandet är läst.
Dagsturen gick som vanligt ned till Playa Cura som blivit favoritstranden. 22 grader. Folk som solar och några få som badar och klarar av medelhavstemperaturen på 16-17 grader, men de var inte så många.
Den 19 mars firas alla pappor i Spanien. Eller i vart fall de flesta.
Restaurangerna längs med strandpromenaden annonserar på sina trottoarpratare att de har specialerbjudande med “Menu especial Dia del Padre”.
Menu especial Dia Del Padre
Kyrkklockorna ringde, kanske lite extra flitigt och kyrkorna fylldes inför den för många katoliker obligatoriska söndagsmässan. Välklädda fruar med klänningar, dyrbara smycken och uppsatt välkammat hår. Män i skjorta och finkläder. Alla hedrade de Jungfru Maria och Jesus kanske något lite mer än vanligt.
Mässan och familjehögtiden avslutades i de flesta fall denna speciella dag med en middag på en fin restaurang för att fira pappa. I vart fall var det så, oftast…
Träffade av en tillfällighet, tidigt på eftermiddagen en mycket blyg och svårfotograferad äldre man som jag kom att börja samtala med. Något söder om Curastranden. En mycket intressant diskussion som varade i mer än två timmar. Mannen kom försiktigt gående, välklädd, med skjorta, finbyxor med pressveck och välputsade skor från söndagshögmässan i den närliggande kyrkan, Iglesia de la Inmaculada Concepción på Plaza del Constitution.
Vi satt i lä på de långa och av cement/betong gjutna “bänkarna” i skydd av den höga stenpiren. Språkförbistringarna brydde vi inte så mycket om. Huvudsaken var att vi förstod varandra hjälpligt.
Frågetecken i texten innebär att jag inte riktigt eller särdeles precist förstod vad han menade, så det är lite av gissningar som dessutom kan vara missuppfattningar. Ber om överseende med det, men är inte så bra på Spanska. Än…
Den något blyga Alberto
Alberto 83, en ärrad och lite ledsen man och vilket skulle visa sig lite senare, ganska ensam, talade inget annat språk än Spanska, men hade en mycket intressant och levande historia att berätta.
I slutet av 50-talet hade han under sina studier i Madrid träffat sin blivande fru. Han hade flyttat från en liten? lantgård? jordbruk? som hans föräldrar ägde, till att vara inneboende i ett litet rum i Madrid för att studera teknik av något slag. Förstod inte riktigt vad han menade, men det handlade i vart fall om att göra ritningar på delar som sedan skulle produceras i någon metallindustri.
Studierna pågick i två år, varefter han blev lärling? 1961, lite utanför centrala Madrid på ett företag som gjorde just sådana ritningar. Ofta var delarna redan tillverkade, men det skulle göras ritningar på dem ändå. Det var enligt honom ett ganska stort och välkänt företag.
Hans fästmö, väntade troget på honom för att han skulle få sin första riktiga anställning och 1964 gifte dem sig. Några år senare fick de sitt första barn -66? en son, vilket skulle följas av ytterligare en son några år senare. Han tyckte inte att han kunde? eller kanske ville? försörja fler barn, då han även försörjde sin hustru som inte arbetade längre utan istället tog hand om familjen.
Hon och hennes föräldrar tyckte annorlunda. Det var enligt honom, både i hans egen och sin frus släkt inte särdeles vanligt att “bara” ha två barn. Men det blev ändå inte fler.
De bodde ganska trångt men ingen av dem klagade. Båda kom från landsbygden till storstaden. Han menade att hela? eller i vart fall ytterområdena i Madrid var mycket smutsiga och undermåliga för dem som just hade flyttat in och att de fick nöja sig med att bo i hyreslägenheter?, eller med andrahandskontrakt på något sätt? som inte hade vatten eller toaletter.
Det fanns dock toaletter på bakgårdarna eller någon annan stans utomhus. Deras toalett låg på andra sidan gatan i ett speciellt hus? barack? där de fanns i en lång rad och användes av många andra hyresgäster som bodde i närheten, samt att det även fanns några tunnor på innergården där de kunde tömma sina pottor.
Tunnorna där var dock ofta fulla. Förstod inte riktigt om de även gjorde 2:an i pottorna men det verkade så. Utedass var f.ö. något de båda använt under hela uppväxten, så inget ovanligt för dem. Dessutom hade lägenheten? de bodde i ett enda gemensamt kök på hela våningsplanet som de fick dela med alla de andra hyresgästerna.
Förstod inte riktigt om det var ett egentligt hyreshus eller om de och många andra grannar hyrde av någon i andra hand, men att vissa ägde lägenheterna? Klart var i vart fall att det inte var särdeles säkert om de fick bo kvar så länge till? eller om de kanske ville flytta till något bättre? Vatten och avlopp fanns f.ö. bara i det gemensamma köket, så det verkade nästan vara någon sort av rumsuthyrning, snarade än en lägenhetsuthyrning? trots att han specifikt använde ordet lägenhet om där de bodde.
Efter att båda deras föräldrar gått bort på slutet av 70-talet och efter komplicerade bråk?, oenigheter?, arvstvister?, med de övriga arvtagarna och som uppenbarligen tog många år, 5 år?, köpte de ett hus ganska centralt i Madrid. Han var nu arbetsledare av något slag och hade bl.a. egna lärlingar?, nyanställda? som han bestämde över. Familjen var även stolta ägare till en bättre begagnad bil. En vit Fiat av en modell jag inte känner till som var 124? eller möjligen 144?
Båda sönerna studerade teknik. Den äldste sonen på Universitetet, vilket han uppenbarligen var mycket stolt över och den yngre sonen läste “bara” på gymnasiet? yrkesskola? som han själv hade gjort. Något mycket allvarligt hände den äldste sonen, men förstod inte riktigt vad . I vart fall förolyckades han i samband med? på grund av? någon sorts maskin på arbetet, där han klämdes? eller ramlade ned? eller fick någonting eller den över sig?
Sonen var då gift och hade inga barn. Alberto hade f.ö. fortfarande en liten, men ganska komplicerad kontakt med hans sons f.d. fru som inte gift om sig trots att det var över 30 år sedan olyckan, men hon var tydligen sambo?, särbo? med en man. Hon hade fått en försäkring utbetald med ett förtidskapital? samt en livränta? I vart fall köpte hon en lägenhet i Madrid efter olyckan och fick ännu pågående utbetalningar för sin förolyckade man, men summan var numera tydligen inte värt någonting alls nästan, så hon var ganska fattig.
I mitten? slutet? av 80-talet hade de både råd och bestämt sig för att köpa ett semesterhus i Torrevieja. Då det enlig honom var som så, att de som inte var rika köpte hus nära den fiskstinkande och bullrande hamnen där det dessutom blåste mycket och husen därmed var relativt billiga. De rika köpte små Finkor längre ifrån. De köpte därför ett ganska fint semesterhus med två våningar och tre sovrum med Medelhavsutsikt ca 300 m norr om hamnen.
När han gick i pension 2002? valde de att flytta permanent till Torrevieja och deras son med familj fick flytta in deras hus i Madrid. De bodde f.ö. fortfarande kvar i samma hus.
Något som gjorde honom mycket besviken, var att på 90-talet byggdes de flera höghus som fullständigt förstörde utsikten för dem i Torrevieja. Idag var det nästan ingen sol alls och definitivt ingen utsikt längre.
2020? gick hans fru bort i Covid och det var då problemen började på allvar med de anhöriga och arvstvisten påbörjades. Alberto och hans fru ägde tillsammans även huset i Madrid där den yngste sonen bodde med familj när hon gick bort. Både den yngste sonen samt hans äldsta sons f.d. fru, änkan, menade båda att de hade arvsrätt.
Är tyvärr inte tillräckligt insatt i den Spanska arvsrätten, men som han försökte förklara: Eftersom de som föräldrar till den avlidne sonen ägde huset i Madrid när han förolyckades och dessutom gjorde det vid hans frus bortgång 2020?, skulle även den äldsta sonens hustru, änkan ha rätt till ett arv. Det fanns ett testamente där de angett, att om någon av deras söner skulle gå bort, skulle dennes fru ärva sonens del av tillgångarna de hade i Madrid när de skrev det. Främst en del av värdet på huset de ägde. Så var det menat, men änkan menade att det gällde hela det nuvarande arvet.
I vart fall, vilket han var helt klar över, hade den yngsta sonen rätt till arv från mamman, både från huset i Madrid och det i Torrevieja, dessutom innan Alberto själv var borta. Han hade besittningsrätt? och kunde bo kvar i huset i Torrevieja. Men, då den ouppklaradearvstvisten med äldste sonens änka låg i luften som ett gift i släktrelationen, förhindrades hela arvsskiftet vilket ledde till att ingen av dem hörde av sig längre. Ingen av dem skulle få något arv överhuvudtaget innan det var helt utrett hur det skulle fördelas, vilket innebar att ingen av dem ville höra av sig, så han var ensampå den Spanska fars dag, “Dia Del Padre”.
Tack för att du delade med dig av din mycket intressanta historia.
Parque de las Naciones och Jardin Parque de las Naciones är namn på olika delar av den största parken Torrevieja. Namnet på hela parken är dock det som är skrivet på skylten ovan, Jardin de las Naciones.
Den södra delen av parken heter Parque de las Nationes och den Norra, som är en skalenlig modell av Europas länder i miniatyr med alla dess nationsflaggor hissade, heter Parque Jardin de las Naciones. Med andra ord heter parken olika beroende på vilken del av den man avser.
-Jaha, så nu skall du sitta och mata duvorna i parken istället, sade den spydige Valdemar med stödkrage och giftgula solglasögon, en sen kväll från den Stockholmska grannbalkongen karskt och cyniskt i ett av avsnitten, när Beck sade att han skulle gå i pension. Orden fanns kvar lite i bakhuvudet när jag återigen bestämde mig för att skära lite bröd och ta med mig till den berömda parken. Det är 10 år till pension för mig, men tycker det är trevligt i alla fall. Är kanske lite gammaldags?
Det finns f.ö. inte mycket som kan tilläggas som inte redan är sagt, skrivits, eller fotograferats angående den berömda parken, men tänkte ändå delge min lilla promenad, några reflektioner och lite fotografier.
Den 25 mars 2023 och temperaturen är nästan irriterande hög. 27 grader, vindstilla och varmare än en genomsnittlig högsommardag i Sverige. Åtminstone en gång varje semesterperiod besöks parken, vilket innebär att det snart blivit ett tiotal sedan vi köpte lägenheten för några år sedan.
Den Nordöstra ingången till parken, fotografi nedan, ligger vid rondellen där gatorna Ronda Cesar Canovas Girada och Calle De Orihuela möts. Ca 1000 m norr om hamnen. Uppförsbacke hela vägen, så det kan vara bra med lite motion om man utgår därifrån.
Den Nordöstra ingången till parken
Precis innan för ingången, foto nedan, finns en skylt där man kan få lite information.
Lite information om parken. Skylt precis innanför ingången.
Lite förvirrande med de olika namnen på samma park, men ovanstående foto anger som nämnts tidigare, samlingsbenämningen på parken, Jardín de las Nationes. Parken är ganska stor på 40 000 kvadratmeter och den största i centrala Torrevieja.
Nedan, fotografi från Norra delen ned i parken Sydväst som kallas Parque de las Nationes .
Sydväst ner i parken på delen som heter Parque de las Nationes.
Ca 300 m längre ned, finner man stenen, foto nedan, som ser ut att sväva i luften av vattenstrålarna och är en mycket berömd installation/skulptur som fotograferats många gånger. Får försöka att någon gång ta reda på vad konstnären hade för tanke när han skapade den, men ganska uppenbart kommer man ju att tänka på vattnets kraft.
Den av vattenkraft “svävande” stenen
I bakgrunden på bilden ser man alla de flaggstänger och en del av parken som skalenligt återger alla länder i Europa. En bättre bild på detta finns nedan:
Alla Europas flaggor och ett skalenligt Europa
Finns ett flertal bilder på nätet som ovanifrån och mycket bra visar hur de noggrant byggt upp ett Europa i miniatyr.
Lite längre ned i parken, stirrar en tupp mig stint in i ögonen och deklarerar högljutt att jag är inne på hans revir och vill visa för omgivningen, men kanske främst hönorna i närheten, att han är herre på täppan.
Högljudd tupp som försvarar sitt revir
Längst ned i parken finns en mycket populär lekplats, Parque Infantil,som besöks av föräldrar och barn hela året. Foto nedan:
Populär lekplats i parken, längst söderut.
Efter en runda längst söderut och sedan runt parken på andra sidan dammen, blev jag klar över att våren för länge sedan kommit till Torrevieja och att det var sommarväder. I det Nordöstra hörnet av parken blommade sommarblommorna redan. Foto nedan…
Sommarblommorna blommade
Dags att mata duvorna, med det medhavda brödet. Foto nedan:
Duvmatningsdags
Nja, lite fega var dem, så var tvungen att kasta ut brödet lite. Efter en stund kom det både Duvor, Tuppar och Fiskmåsar för att äta. Del blev till slut en hel fågelflock som samlades runt mig.
Fågelflock av både Duvor, Tuppar och Fiskmåsar.
Mycket svåra att fotografera, men i hela parken och uppe i träden, ytters sparsmakade f.ö. som uppenbarligen ratar bröd som diet, finns det ett flertal olika sorters papegojor. Lyckades dock att fotografera en av dem. Foto nedan
Sparsmakad papegoja i trädet ovanför min matning
Sammanfattning och lite kommentarer:
Parken ligger ganska centralt i Norra delen av Torrevieja Centrum och är lätt att både hitta och komma till. Parkeringsplatser för bil har i vart fall under senhöst och vår till synes varit lätta att hitta i närheten. Antingen på Calle de Orihuela innan rondellen om man kommer söderifrån, eller i bostadsområden runt omkring.
Trafikbruset från motorvägen N-332 som går längs hela den västra delen av parken kan vara ganska irriterande beroende på vindriktningen, men hörs alltid ganska väl. Även motorvägsavfarten in till Torrevieja, först till CV-905 och sedan Calle De Orihuela går längs med den norra delen, så trafikljud går inte riktigt att undvika, men är bättre i den södra delen, vid lekplatsen.
I hela parken är det tillåtet att cykla, samt att köra elsparkcykel, även om de flesta väljer att gå. Ett varv på gångstigarna runt hela parken är ca en kilometer och med några korta vilopauser kan hela parken ganska lätt upplevas på en timme.
Då det finns bl.a. en bra lekplats med ett flertal gungor, klätterställningar, rutschbana och sandlåda i den södra delen, är den mycket lämplig för barnfamiljer. Tror även att barnen också kan uppskatta alla de olika fåglarna som finns. Dock kan det vara så att parken inte uppskattas så mycket av tonåringar.
Fick tyvärr en mycket sur kommentar av en äldre Spanjor om att man inte skall mata fåglar med bröd, vilket jag i och för sig vet och har hört förr, men eftersom de stödmatas flera gånger dagligen av kommunen tror jag inte att mina tre stackars brödskivor gör någon större skillnad. Skall dock kontrollera det noggrannare och kanske göra som honom och alla de andra pensionärerna i parken verkar göra, köpa lyxiga vildfågelblandningar och solrosfrön att mata dem med.
Men, känner mig ändå ännu inte tillräckligt pensionsmogen för det. Att mata duvor, tuppar och fiskmåsar med lyxmat känns lite fel ännu. Använder nog bröd ett tag till. Men, kanske lyckas man genom ett dietskifte även locka till sig några av dem flertalet olika och uppenbart kräsmagade papegojarterna som finns i parken?
Kommer troligen inte att lyckas skriva något som inte redan är skrivet om denna mycket välkända marknad som pågår varje fredag kl. 8.00 till 14.00, varav vissa anger att den stänger redan kl. 13.00. Såg att det var en del som packade ihop vid 13.30 tiden. Även om jag nog inte skriver något nytt, skall jag ändå försöka guida er lite och berätta om de saker man kan köpa där.
Som turist i några veckor här nere, köper man kanske främst diverse kläder, som t.ex. sommarklänningar, blusar, T-shirts, hattar och solglasögon, vilket inte är några som helst problem att hitta, men om man har ett semesterboende tittar man allt mer även på alla frukter, grönsaker, fisk med mera som finns här. Dock, inledningsvis frestas turisterna även av väskor med mera.
En riktig turistfällaVäskor i tusental för att fresta turister.Mer turistfällor
Men, som sagt, när man har semesterboende här och ordnar maten ofta, istället för att alltid äta ute, sneglar man plötsligt på andra saker. En trevlig fiskafton kanske med väl tillagad färsk eller torkad Medelhavsfisk?
Färsk och torkad Medelhavsfisk
Inlagda oliver på mer än 50 olika sätt frestar gommen oerhört.
Inlagda oliver på mer än 50 olika sätt.
Idag var jag inte på marknaden för att köpa någonting överhuvudtaget, då både kylskåpet och garderoben är full. Maten kommer troligen att räcka längre än vad jag är här, men har grannar som jag skämmer bort och ger dem all eventuell överbliven mat när jag reser hem. Dock var det ytterst svårt att inte tjuvstarta den Svenska Midsommaren då jordgubbarna här nere mognar som bäst just nu. Oerhört frestande faktiskt.
Färska och solmogna nyplockade Spanska jordgubbar
Nej, en snåljåp är jag och ger inte 3,50€ per kilo, när jag vet att det finns billigare. Köpte ett halvkilo (ca en liter) av annan säljare för jämnt 1€ och begav mig nedåt och mot stranden för att mumsa på mina nyköpta fynd.
Backen ned från marknaden till stranden där mina nyligen införskaffade fynd som skulle provsmakas.
Mums vad gott det ser ut, att äta nyplockade och ljumna jordgubbar och liksom midsommarfuska fullständigt i 27 graders värme med Medelhavsutsikt, på en strand i Torrevieja.
Totalt midsommarfusk
Jag kunde inte behärska mig, utan var helt enkelt tvungen att i förtid äta solmogna och nyplockade jordgubbar, Flera månader innan den Svenska Midsommaren. Men, jag lovar, endast Svenska jordgubbar, Svenska jordgubbar är. De smakade naturligtvis inte lika gott som våra. Inte på långa vägar. Lite hårda i konsistensen och nästan lite ludna av alla jordgubbsfrö.
Otroligt konstiga jordgubbsfrö.
Borstade t.o.m. bort en del av dem innan. Mycket märkligt. Konsistensen var dessutom nästan som en rädisa.
Nej, den svenska Midsommaren med jordgubbar och grädde kommer inte att missas. Det här räknas inte riktigt på samma sätt. Har inte ens dåligt samvete för att ha fuskat, då jordgubbarna visserligen var ganska goda, men inte alls i närheten av de Svenska.
Plötsligt skakade hela lägenheten, lite innan kl. 24.00 igår. Trodde först att någon av grannarna tappat eller kanske vält en välfylld bokhylla eller en annan mycket, mycket tung möbel på golvet. Förstod dock ganska snabbt att det omöjligen skulle ha skakat på det viset om det vore så.
Gick ut på terrassen för att se om någon annan reagerat och kanske tänt belysningen, men allt verkade lugnt. Var dock orolig för efterskalv, så vågade inte gå och lägga mig direkt. Stannade uppe en timme till och allt var lugnt resten av natten.
På morgonen såg jag i samtliga sociala medier att det inte bara var jag som känt skalvet.
Skalvet som var 3.1 på Richterskalan var nytt rekord för mig. Det förra var på 2,2 i Skåne på 70-talet, men det kändes annorlunda och var mycket längre än detta. Skalvet här, varade bara i några sekunder, men givetvis avsevärt starkare. Dessutom, jordbävningen skedde mycket nära Torrevieja, 16 km österut i Medelhavet. Det är den kraftigaste jordbävningen på i vart fall 10 år så pass nära. Den 13 augusti 2018 skedde det dock en jordbävning med magnituden 4,0 45 km Nordväst om Torrevieja, men kändes enligt flera uppgifter av mycket minde än den som skedde igår. Den skedde, förutom på ett längre avstånd, även på ett större djup.
Observera dock att tiden som anges på bilden nedan är UTC. Tiden i Spanien är när det är vintertid UTC+ 1. D.v.s. en timme senare. På sommaren är den UTC+2. Samma tid som i Sverige om det nu inte blir förändringar i framtiden, då varje EU-land numera själv får välja om de skall ställa om klockorna eller inte.
Ett av de stackars sommarsulorna på vår gamla dam…
Domen var hård för vår gamla dam. Kompressorn var slut. Priset, 740€ för byte och återfyllning av systemet var i och för sig inte så särdeles kostsamt. Tror att det skulle kosta mycket mer i Sverige. Dock bedömde vi att det inte riktigt var värt det på en så pass gammal bil. Vi är dessutom inte här nere under högsäsong då vi tycker det är aldeles för varmt.
Vi tillhör en tuff generation och erfarenheterna av bilar under hela 80-90-talet utan AC gör oss härdade. Enda sättet var att rulla ned rutorna för att få det lite svalare. Vi överlever med andra ord utan AC även här, men kommer kanske att ändra ståndpunkt senare. Vi får se ur vi gör i framtiden.
Vid körning de senaste dagarna fick jag en déjà vu från “övningskörningen” i de tidiga tonåren med en 1968 Volvo Amazon. Körde första gången i 15-års åldern på inhägnat område. Kämpade inte minst med dragläget, men även med den oerhört tungstyrda ratten vid sidoparkeringar med mera. Fick en känsla av att vår gamla dam hade samma problem, trots servo. Mycket märkligt helt enkelt.
Tankade igår fullt på en bensinmack och tänkte att det kanske var dags att kontrollera lufttrycket, då det skulle kunna vara en möjlighet till den ytterst svårstyrda och tunga ratten.
När jag insåg att det skulle kosta 1€ med en myntapparat på pumpen och endast 4 minuter på mig att bli klar, var jag nära att av ren protest neka. Det är ju alltid är gratis i Sverige. Betalade dock motvilligt och upptäckte något som skulle kunnat få ganska allvarliga konsekvenser.
Lufttrycket i däcken som skall vara 2,3 Bar, var 1,17-1,19 på framdäcken och 1,22-1,27 på bakdäcken. Visserligen ingår bärgning i den Spanska försäkringen, men skulle vara lite väl skämmigt om något av däcken på grund av lågt lufttryck hade ramlat av fälgen på motorvägen eller vid en vägbula.
Stolt sträckte bilen upp sig allt mer och ökade säkerligen 5 cm i höjd. Bilen blev som ny att styra och det var nog den billigaste renoveringen av en bil jag gjort på länge.
Vilken skillnad! Nu rullar den faktiskt i låga hastigheter och kupéljudet minskade markant.
Tänk så lätt det är att glömma att åren och tiden går fort när man bara använder den under semestrarna. Värt att hålla koll på.
Ta hand om era bilar och ha en underbar semester i solen.
Dags för återbesök så här fem månader senare till Playa Punta Prima. Missade av någon anledning att fotografera den lilla men naggande goda stranden vid förra besöket.
Blev ett återbesök med bil och efter att ha missat nedfarten från N332 några gånger kom jag till slut rätt. Parkerade på baksidan, eller kanske är det egentligen framsidan av Puntaprima Restaurante?
Baksida eller kanske egentligen framsida av Puntaprima Restaurante?
Var inte inne på restaurangen under förra besöket. Uppfattade då att den nog inte var så stor på insidan, men förstod nu att jag hade fel. Den är t.o.m. ännu större än uteserveringen med den fantastiska utsikten.
Tog en snabbtitt på menyn på deras hemsida, som f.ö. hittas enkelt med en QR-läsare på mobilen. Exklusiv fiskmeny med priser från lite under 20€. På köttmenyn fanns det även där rätter från lite under 20€, samt revbensstek för två personer från Angusrasen som kostade en bit över 70€. Sommeliern har sammansatt en mycket varierande vinlista med vin från 18.50€ till som mest 290€. Ett glas av alla sorter husets vin, inklusive två olika Cava, kostade 4.50€. Helt klart en restaurang som kommer att prövas en dag när man är inställd på fina viner, exklusiva rätter och en nota därefter. Ville inte passa på att prova husets vin då jag körde bil.
Tog därefter trapporna ned till stranden och slutligen foto…
Bild på den lilla men naggande goda stranden Playa Punta prima
… på Playa Punta Prima, som nog tyvärr kan ha lite problem med tång emellanåt, eller kanske att kommunen slarvar med räfsningen, såsom de är ganska duktiga med i vart fall i centrala Torrevieja. Det var på vissa ställen ganska mycket tång. Några badande fanns det, som dock inte kom med på bild då det endast var mycket korta bad. Förmodligen för att vattentemperaturen fortfarande är ganska låg i Medelhavet.
En trevlig sak är att det på dem flesta badstränderna i regionen finns speciella fotduschar, där irriterande sand lätt sköljs bort från fötterna innan man sätter på strumporna/skorna.
Avstängda fotduschar
Tyvärr är det inte säsong nu, så ingen av dem fungerade eller var snarare avstängda. Säsongen börjar inte förrän mitten av maj och sträcker sig till i början av september. De tänker nog inte på oss blåfrusna och soltörstande Nordeuropéer som flyger söderut och redan i mars och upplever en Svensk normalsommar och vissa som gärna badar när temperaturen i vattnet överstiger 16 grader.
Den välskötta strandpromenaden ovanför stranden. Vy söderut:
Den välskötta strandpromenaden ovanför stranden. Vy söderut.
Nedan, strandpromenaden norrut med restaurangens uteservering till vänster och det egentliga Punta Prima längs bort på bilden och ut i vattnet:
Strandpromenaden norrut med restaurangen till vänster.
Lite kommentarer:
Inte lika intressant att besöka Punta Prima med bil som med cykel eller i mitt fall elsparkcykel från Torrevieja längs med stranden som gjordes i november förra året. Lite av charmen försvann givetvis.
Synd även att de stänger av vatten, hiss med mera på stranden när det inte är säsong, men är inte unikt för den.
Nämnde i förra inlägget att det troligen inte är sol på stranden sen eftermiddag, men det verkar uppenbart som om det är det. Var där kl. 15.30 och det såg ut att kunna vara sol någon timma till. Kanske ända fram till 18.00 beräknat på vintertid och följaktligen ca 19.00 vid sommartid.
Trevlig att restaurangen verkar ha öppet året om, med fantastisk utsikt på uteserveringen, exklusiva rätter och vin på menyn. Kan dock uppenbart bli relativt kostsamt att äta där. Skulle tro att en fin måltid för två med huvudrätt, vin och efterrätt kostar från ca 80€ och uppåt, så inte en restaurang för den ekonomiskt sinnade, men troligen värt det. Kommer att besöka den någon gång och dela med mig av erfarenheterna.
Har allt mer den sista tiden förfasats över inlägg på Facebook när det gäller diskussioner om var, när och hur man bör eller måste Spanskregistrera sin bil som befinner sig i landet, samt vad som gäller med besiktning. Gissningar och uppenbar missinformation sprids och blir till slut felaktiga och potentiellt mycket dyrbara sanningar.
Skall därför en gång för alla försöka förklara hur lagstiftningen ser ut, till fromma för de många Svenskar som har en bil här. Lyssna och lär. Snälla… Var dock uppmärksamma på datumet när inlägget skrivs, då lagstiftningen är under förändring.
En gång i tiden, för bara några år sedan, var inte den Svenska Transportstyrelsen uppkopplad elektroniskt med den Spanska motsvarigheten DGT och polisen. DGT eller den Spanska polismyndigheten var inte heller uppkopplad mot den Svenska. Böter för fortkörning, rattfylla och felparkeringar tog evinnerlig tid och med stora problem att inkräva hos de Svenska fordonsägarna om det ens var möjligt. Det var lite Vilda Västern med en svenskregistrerad bil i Spanien. Diverse kommersiella inkassoföretag fick ibland den otacksamma uppgiften att på bästa sätt förhoppningsvis lyckas med att inkräva böterna för respektive Spansk Region. Så är det alls icke nu, men är en allt för lång historia att gå in på detalj här.
Ett gott råd i all välmening, kör aldrig en bil obesiktigad, onykter, för fort eller parkera fel, för dem hittar dig utan problem numera och kommer att inkräva böterna med en minutiös precision. En obetald fortkörningsbot eller vilken annan bot som helst, går numera automatiskt till Kronofogden om den inte betalas, genom ett nytt och förenklat EU-förfarande. Det går inte längre att, som var enkelt för några år sedan, smita från böter som utfärdats i ett annat EU-land genom att t.ex. strunta i att hämta ut rekommenderade brev från utlandet. En väsensskild skillnad mot för bara några år sedan.
Kortfattat kan man säga att den Spanska motsvarigheten till Transportstyrelsen och den Spanska polisen har avsevärt större möjligheter idag att samarbeta och har numera genom direktaccess tillgång alla EU-länders Nationella Trafikregister.
Kommer att i kronologisk ordning försöka förklara de vanligaste och allvarligaste missuppfattningarna:
Påstående: Om en Svenskregistrerad bil befinner sig mer än 183 dagar i Spanien (mer än ett halvt år) är man skyldig att Spanskregistrera den.
Nej, nej, nej… En bil är inte en fysisk person som är skyldig att skatteregistrera sig i Spanien om den vistas här mer än 183 dagar om året. Enligt både EU-lagstiftning, Spansk Nationell och Svensk lag finns det ingen tidsgräns för hur länge ett Svenskt eller f.ö. annat utlandsägt fordon får vara i Spanien. Skulle dock ägaren befinna sig i landet mer än 183 dagar om året, skall man skattskriva sig, varefter även bilen då skall vara registrerad i samma land. Lagstiftningarna innebär därför att de flesta semesterfordon inte behöver registreras i landet de befinner sig i. Dock kan det möjligen, men är ytterst tveksamt, i vissa Spanska regioner finnas lokal lagstiftning som anger annat, men det finns i vart fall inte i Alicante- eller Malagaregionen.
Om någon läsare skulle kunna hänvisa till en lokal lagstiftning som anger annat, skulle det vara mycket! uppskattat med en kommentar. Transportstyrelsen ger däremot uppgifter på sin hemsida om detta som uppenbart och otvetydigt är felaktiga, att en bil skall registreras i landet där den huvudsakligen används. Det finns inget som helst lagstöd för det överhuvudtaget. Efter mejlkontakt med en specifik förfrågan, bekräftar de uppgifterna jag angett ovan samt felaktigheterna på deras hemsida. Trots det, tar de sig tyvärr inte tid för att ta bort eller rätta skrivningen. Deras skrivning tror jag är en av huvudanledningarna till att det sprids så många felaktigheter om detta på nätet. EU-lagstiftningen anger klart och otvetydigt att huvudregeln är att en bil skall vara registrerad i det land där ägaren är bosatt.
Man har dessutom rätt att fritt välja att registrera en bil i alla EU-länder trots att man inte är skattskriven (folkbokförd) där, som t.ex. i Spanien. Förutsättningen är att man har en fast adress, vilket är fallet om man har ett semesterboende som man hyr en längre period eller äger. Ytterligare en förutsättning, förutom detta, är att man har ett Spanskt NIE-nummer. I Sverige heter det f.ö. Samordningsnummer.
ITV i Spanien
Påstående: Det går bra att besiktiga en Svensk bil i Spanien och köra med den här, trots körförbud i Sverige, bara den är besiktigad på ITV, motsvarande den Svenska bilbesiktningen. Körförbudet gäller bara i Sverige.
Nej, nej nej… En bil som har körförbud i ett EU-land har automatiskt körförbud i hela EU, trots att körförbudet är utfärdat i landet den är registrerad i. Det är endast myndigheten/förvaltningen i det land där bilen är registrerad som kan utfärda körförbud på grund av utebliven kontrollbesiktning och ingen annan, men innebär alltså inte att körförbudet inte gäller i andra länder.
Sedan EU-undantaget för utlandsbesiktning avskaffades för Svenska bilar i september-oktober 2022, finns det idag ingen annan möjlighet än att besiktiga bilen i Sverige. Undantag ges inte längre, ännu, men kan kanske eventuellt komma att förändras genom förnyad EU-lagstiftning, samt att det möjligen kommer att etableras Svenska besiktningsföretag i Spanien som samarbetar med den Svenska Transportstyrelsen. Den Svenska Fordonsslagen utesluter inte en möjlighet till detta. Samtliga Svenska besiktningsföretag skall dock vara ackrediterade, godkända, av Swedac samt att det skall ske en årlig revision. Ackrediteringen och den årliga revisionen sker både skriftligt och med personliga besök och inspektioner på anläggningen. Dessutom måste företaget vara en Svensk juridisk person (ett företag), med huvudkontor i Sverige.
Huvudsakligen är det en fullständigt felaktig uppfattning att en Spansk besiktning av en svenskregistrerad bil skulle vara giltig för en bil som har körförbud i Sverige. Det kan bli en mycket dyrbar erfarenhet. Det är aldrig tillåtet att köra en Svenskregistrerad bil med körförbud i Spanien, hur väl den än har gått igenom ITV. De som tror att körförbudet gäller endast i Sverige har tyvärr helt fel. Körförbudet gäller i hela EU, men är utfärdat av en Svensk myndighet, Transportstyrelsen.
Diskussionen huruvida en svensk hel/halv/trafikförsäkring, eller garageförsäkring gäller när den finns eller körs i Spanien med körförbud lämnar jag delvis därhän, då det är olika för respektive försäkringsbolag, men huvudsakligen är ett Svenskt trafikförsäkringsbolag enligt lag är skyldiga att utfärda åtminstone en trafikförsäkring enligt Trafikskadelagen (1975:1410) och försäkringsrörelselagen (2010:2043), för ett fordon som inte är avställt, men har körförbud. Det följer logiskt och analogt skrivningen i den Svenska lagstiftningen, som anger att det är tillåtet att köra ett fordon med körförbud till reparation eller besiktning, så länge bilen är trafikförsäkrad.
Ett kryphål är dock lagtexten i den Svenska fordonsslagen som anger, att trots körförbud får bilen köras kortast lämpliga sträcka till verkstad för reparation eller besiktning. Den Spanska polisen är ofta medvetna om detta, då det samma gäller för flera andra EU-länder, dock inte för Spanskregistrerade bilar. Det finns numera ett flertal och alldeles färska exempel på att obesiktigade utlandsägda bilar har fått lämnats på plats och sedan bogserats bort till en uppställningsplats, vilket säkerligen kommer att bli vanligare i framtiden. Polisen har som nämnts tidigare numera direktaccess till alla bilregister i EU och kan på några sekunder få reda på om bilen har körförbud eller inte.
Påstående: Jag kan avregistrera min bil i Sverige och parkera den på gatan utanför min fastighet/lägenhet när den inte används.
Nej, nej, nej… En avregistrerad Svenskregistrerad bil, eller inte heller någon annan avställd bil överhuvudtaget får parkeras på offentliga/kommunalt/statligt ägda parkeringsplatser eller gator i Spanien. En bil, även om den är utlandsägd, måste vara besiktigad, inregistrerad, skattad och försäkrad. Ingen enda bil i Spanien får finnas i trafiken, på gator eller parkeringsplatser utan detta. Detta gäller även om den inte körs eller är tänkt att användas på ett tag. Skall en bil parkeras och vara avställd, måste den förvaras på privatägd mark. Den Spanska lagstiftningen är något otydlig, men antyder att marken bör vara inhägnad eller åtminstone klart avskild. Det kan vara i ett stängt privat garage, en privat uppfart med grind vid ett radhus eller villa, gensamhetsparkering som är avgränsad och ägs/sköts av en Comunidad/skötselförening eller en flygplatsparkering.
Den Spanska polisen har outtalat haft överseende med avställda utlandsägda bilar som parkeras på annat sätt, endast av icke lagenlig hänsyn. Främst för att inte störa turismen för mycket, men kommer garanterat att allt mer följa lagstiftningen vilket innebär att de kan beslagta nummerplåtarna eller bärga bort den. Till och med Svenska husbilar med bl.a. kostsam Malusskatt som ställs av när de är parkerade här, riskerar uppenbart att fraktas bort enligt den Spanska lagstiftningen. En husbil kan dock stå avställd och uppställd på en avgränsad camping, men får aldrig avställd parkeras på någon enda av de Spanska offentliga parkeringsplatserna eller gatorna.
Uppgifterna i inlägget är i flera steg verifierade och faktakontrollerade varför bloggförfattaren är relativt säker på att uppgifterna är korrekta.
Metamorfosen är till slut fullbordad. Vår stackars lilla och lite gistna dam, som i flera år kämpat med snö och slask har nu slutligen emigrerat permanent och har fått ett nytt medborgarskap. Vintersulorna lämnades f.ö. kvar, som en hämnd och åminnelse av ett hårt och kallt tidigare liv. Nej, nu skall det njutas av värme och sol och sommartofflorna skall för all framtid användas hädanefter.
I juli 2021 var det stressiga tider. Inte bara med att leta efter en mycket liten bil som överhuvudtaget skulle kunna köras ned i garaget. Hur trånga Spanska garage kan vara, kan bara dem förställa sig som har kört ned i ett sådant.
Mattor uppklistrade på pelare och hörnor, bara för att inte fullständigt repa sönder lacken är som tur är standard. En normalsvensk bil är i stort sett omöjlig att få ned. Min sambo vågar fortfarande inte efter två år varken köra upp eller ned. Det kan i förstone tyckas vara lite klent, men samtliga som vet hur det kan se ut och hur trångt det kan vara, vet mycket väl hur det är och förstår henne fullständigt. Lovar…
Lägenheten var sedan länge överförd och en mängd saker skulle ned. Vi hade nog under några år framöver kanske kunnat ta ned allt partivis under kanske 4-5 flygresor genom att släpa på fullpackade 20 kg resväskor eller alternativt köpa det mesta där nere. Men nej, vi bestämde att vi ville ha en mängd privata och specifikt svenska saker. Saker vi kände till. Det där med släpandet av väskor på flygplatser, hyrbilar och depositioner samt tvivelaktiga och potentiellt mycket dyra hyrbilsrepor och lackskador var inte något för oss. Speciellt inte då vi lyxat till lägenhetsköpet med garage och allt.
Nej, vi ville att det skulle det stå en egenägd alldeles privat bil och vänta förväntansfullt och startklar på oss under semestrarna. Inte en endaste krona skulle de sannolika bucklorna och reporna kosta oss. Det Svenska EU-undantaget för besiktning var ännu gällande. Trots det besiktigades vår lilla och något gistna pärla i förtid i Sverige bara några dagar innan nedfärden. Kanske skulle den sedan ändå köras hem ibland tänkte vi, för att ha en kort semester i Sverige. Men nej. De 300 milen från Sverige till Spanien är många och mycket långa, så vi bestämde att det aldrig skulle bli en sådan lång resa med bil igen.
Stressigt var det. Tidigt på morgonen i slutet av juli kl. 04.00, med en extremt fullpackad bil startade färden. Rödby-Puttgarden avklarades en tidig förmiddag och milslånga köer på Autobahn väntade. I en fruktansvärd asfalstshetta i norra Tyskland, slutade klimatanläggningen att fungera. Totalt och fullständigt. Det var 30 grader ute med klarblå himmel och gassande sol. Över 50 grader i bilen och inte ett moln på himlen. I den oerhörda hastigheten av 5 km i timmen sniglade sig bilen söderut i mer än 4 timmar. Mitt i natten blev det övernattning i södra Frankrike. 7 timmar senare med en enkel frukost i magen bar det söderut igen.
Norra Spanien och ännu varmare. Temperaturmätaren på instrumentpanelen som maximalt kan visa 55 grader klarade inte av att avgöra hur varmt det var i kupén. Den fungerar sedan dess inte som den skall f.ö. och visar numera minusgrader när det uppenbart är mer än 20 grader. Exakt 48 timmar efter starten var bilen framme och nere i ett svalt garage.
Aldrig mer någonsin kommer den att köras norrut igen kom vi överens om. Kände dessutom ett metafysiskt och absolut medhåll från den glödheta svartlackerade plåten på den något ålderstigna bilen.
Några månader senare blev vi på det klara med att något Svenskt besiktningsundantag inte var på fråga längre, varför det var dags att planera för permanent emigration och registrering i det Spanska bilregistret. Det Spanska språket är inte omöjligt att lära sig. Alls icke, då det ligger nära Italienska, franska och latin, men fick anse oss besegrade då det gällde de snåriga lagtexterna och formaliteterna för att överföra en bil. En Gestoria fick anlitas.
Efter mycket Googlande och goda råd på Facebook, kontaktades ett välrenommerat företag, som f.ö. ligger alldeles i närheten av Carrefour och ITV (Den Spanska besiktningen) i Torrevieja per mejl och vi fick ett prisförslag.
Egentligen var det nog alldeles för kostsamt att genom en Gestoria, eller ens alls omregistrera en så pass gammal dam, men i oktober kördes ändå bilen dit varefter nycklarna överlämnades inför den förestående registreringsbesiktningen. De skötte allt. Absolut allt och inget behövdes göras av någon annan. Det kostade ungefär 30% av begagnatpriset vi gett i Sverige. Hade vi gjort det helt själv kom jag fram till att vi hade sparat ca 250€. Nu kom det att kosta ca 800€ totalt vilket berodde på på att bilen var relativt gammal, mer än 10 år. Skatten beräknas bl.a. på marknadsvärdet.
En nyare bil som bara är några år gammal kan kosta över 3000€ att överföra. T.ex. kostade en Volvo V70 från 2016, totalt 1450€ att överföra enligt uppgifter från en Svensk jag träffade och pratade med på den Gestorian vi båda använde oss av.
Formellt sett är det inte speciellt komplicerat att utan hjälp och helt själv registreringsbesiktiga en bil här, men går inte in på i detalj hur man går till väga. Det blir i vart fall några besök på det lokala Sumakontoret och registreringsbesiktning på ITV, betalningar och kvittoförevisande innan man själv tillåts att tillverka nummerplåtarna, som f.ö. bara tar några minuter, men det är en lång historia som jag utelämnar här. Andra kan detta mycket bättre och vet precis hur man gör. Dock är det nästan obligatoriskt att åtminstone klara av det Spanska språket på en ganska hög nivå.
Kontrollerade bilpriserna i Spanien efter den dyrbara omregistreringen och vad en likvärdig spanskregistrerad bil som vår skulle kosta. Som så många andra Spaniensvenskar kunde vi som en liten tröst konstatera att välhållna och välservade lågmilare är mycket dyrare här än i Sverige.
Några timmar senare skickade de ett SMS om att registreringsbesiktningen var klar och att bilen kunde hämtas. Inga anmärkningar. Bilen gick igenom med rent papper och fick förklarat att de nya registreringshandlingarna och de nya nummerplåtarna kunde hämtas om ca 2 veckor. De erbjöd även servicen att leverera dem hem personligen. Jag valde det förstnämnda. De skulle ringa eller SMS:a när allt var klart. De gjorde så och plåtarna hämtades.
Då bilen formellt sett i det läget var avregistrerad i Sverige, skulle egentligen nummerskyltarna ha satts på innan man körde med den, samt att den skulle vara försäkrad i Spanien. Kontrollerade dock noga innan färden med den Svenska Transportstyrelsen och kunde konstatera att den fortfarande var både registrerad, skattad och försäkrad i Sverige. Det visade sig senare, att det tog mer än två månader innan den blev avregistrerad i det Svenska registret. Vägskatten hade f.ö. Gestorian betalt fram tills nästa skatteperiod som var i maj året efter och ingick i priset.
Dagarna efter var det dags att resa norrut, med flyg som tur var och bilen förvarades i ett slutet garage. Dock oförsäkrad med de Svenska nummerplåtarna fortfarande på. Att ha en avställd och oförsäkrad bil på en spansk parkeringsplats eller gata är förknippat med stora risker för omhändertagande och bortforsling av polisen, vilket jag kommer att skriva mer om i detalj senare. Men i ett ljummet och låst garage två våningar under mark stod den tålmodigt och väntade på oss inför nästa semester.
Hemifrån och i Sverige per mejl blev den försäkrad i ett Spanskt försäkringsbolag. Det var bara att slutligen byta ut nummerskyltarna och köra den varhelst den ville.
Lite till behövdes dock fixas innan det hela har klart. Autogiro för fordonsskatten är ganska bra att ha. Att köra en oskattad bil kan bli mycket dyrt. Förutom böter på upp till 2000€ samt bortforsling till polisupplag, kan registreringsskyltarna beslagtas på plats. Allt detta sker utan undantag om man skulle drista sig till att förutom köra med en obetald skatt även köra oförsäkrat. Vill varna för att polisen är helt obevekliga om de skulle ertappa en bilist med att göra detta. Därför var det lämpligt att ordna med autogiro på skatten såsom redan var ordnat med försäkringen.
Hur gör man då detta? Ganska enkelt faktiskt.
Det finns olika Sumakontor som ansvarar för olika saker. Vissa handhar endast fastighetskatt medan andra fixar mer eller mindre allt annat. Tog en promenad med IBAN numret i fickan noga nedskrivet och gick till ett Sumakontor på adressen Calle Patricio Perez 20 i Torrevieja. Efter en liten och ängslig väntan, då jag trodde att det var obligatoriskt att i förtid boka tid på nätet eller per telefon, vilket visade sig vara felaktigt, träffade jag en mycket trevlig äldre herre bakom en disk som dock inte talade ett endaste ord Engelska.
Med de fåtaliga och garanterat felaktigt uttalade Spanska orden ordnade det sig enkelt: Impuesto sobre vehículos al débito directo. Orden var noga nedskriva på en papperslapp, men han förstod direkt. Några minuter senare, efter noga granskning av legitimation och bankuppgifter och en underskrift på en datorplatta var det hela fixat. Fick dessutom ett kvitto på det.
Kvitto på det fixade autogirot på fordonsskatten
Dock, när jag försökte förklara att jag också ville ha en miljödekal till bilen, havererade det totalt. Till slut var det en annan besökare som kunde förklara på knappändig Engelska att det kunde man göra på något som hette Oficina de Correos. Vad det nu skulle vara hade jag ingen som helst aning om, men det låg bara några hundra meter från där jag var. Fick adressen och sedan hjälp av oumbärliga Google Maps för att hitta fram till vilket visade sig vare ett nästan alldeles ordinärt Spanskt Postkontor.
Bara att ta en kölapp i maskinen på vinst eller förlust, för att sedan stå i kö. Efter ca 20 minuter var det min tur. Den mycket unga mannen bakom disken kunde inte ett endaste ord Engelska, men efter att med en penna uppritat hur jag trodde ett miljömärke såg ut, förstod han vad jag menade och förklarade med hjälp av Google Translate att jag måste uppvisa något som hette “Permiso De Circulation”.
Bara att ta sig hemmåt och hämta rätta papper och återigen fixa en kölapp. Givetvis var jag numera oerhört förberedd efter flitigt användande av Google Translate. T.o.m så pass att jag numera visste att ett miljömärke förmodligen hette “etiqueta ambiental para el coche”, eller i vart fall något ganska snarlikt.
De rätta dokumenten är mycket viktiga i Spanien
Att sedan trycka på rätt knapp på köbiljettmaskinen var inte det lättaste, men så här den den ut:
Köbiljettmaskinen på postkontoret.
Sedan att trycka på rätt benämning för ärendet var rena gissningen, men ser nu i efterhand att man faktiskt kan välja Engelska på den.
Bild på kölappsmaskinens bildskärm
Inget av alternativen när det gällde ärenden för en bil syntes, så av ren tur tryckte jag längst ned till höger på “Siguente” och plötsligt fanns valet “Trámites de vehicolos” och följaktligen skrev den ut en lapp som ser ut enlig nedan:
Kölappen för fordonsärenden på postkontoret
Den mycket trevliga gamla damen kunde garanterat och uppenbart inte ett endaste ord Engelska, men med den enkla meningen “etiqueta ambiental para el coche”, fixades allt på några minuter. Fem Euro fattigare och med min spegelvända etikett på ett papper för uppklistrande på insidan av framrutan, gick jag nöjt hem och behöver numera inte oroa mig för att bilen är oförsäkrad, oskattad eller får böter när vi kör in i områden som kräver en miljödekal. Bara att sätta den nyinköpta dekalen på insidan och undersidan av framrutan på passagerarsidan.
Miljödekal för vår kära gamla dam
Den tidiga förmiddagen blev till en förnöjd eftermiddag när allt var ordnat. Imorgon väntar en ny dag och då det skall letas efter en bilreparatör som kan fixa den havererade klimatanläggningen.
Ytterligare äventyr med ett Spanskt bilägande väntar.
Spanien 2023-03-15
För mer information finns det en mycket bra sida på Sumas hemsida som dessutom är på Engelska och som pedagogiskt förklarar hur man kan ordna med autogiro. Det går tydligen även att göra det per telefon. För att kunna logga in på deras hemsida behöver man BankID från antingen Sabadell, eller Caixa bank. BankID skall tydligen kunna gå att ordna om man besöker någon av de bankerna personligen. Är inte särdeles säker på att dem uppgifterna även gäller för Expats, de som inte är skrivna i Spanien, men det verkar så. Det kan rimligen även bli ytterligare problem om man inte har något konto i någon av dem bankerna.
Efter den svåra bilolyckan på tidigt 90-tal, konstaterade läkaren att jag skulle bli rullstolsbunden långt innan jag fyllde 50. Nu har jag passerat den åldern, sitter inte i rullstol, går ganska obehindrat, men orden finns för alltid kvar i bakhuvudet om att det nog blir så i en framtid i alla fall.
I mer än två och ett halvt år, med otaliga operationer däremellan, tog jag till slut mina första stapplande steg våren 1994. Jag fick trots allt behålla båda fötterna, hyffsat fungerande.
Händelserna formade för alltid mitt framtida liv, där allting sedan dess handlade om att omgivningen skulle vara, eller skulle kunna vara möjligt att handikappanpassa. Även om jag idag ganska obehindrat kan gå flera kilometer ibland när fötterna mår bra, finns ändå tanken om den framtid läkaren stakade ut. Hus och lägenhetsköp skulle hädanefter alltid vara eller kunna bli handikappanpassat.
Erfarenheterna och råden som ges här, är med bakgrund av de egna erfarenheterna. Kan givetvis inte riktigt sätta mig in i hur det är att vara t.ex. permanent ryggmärgsskadad. Dock vet jag väl och har erfarenhet av att vara bunden till en rullstol och inte kunna gå alls, men hjälpligt använda armarna och med muskelkraft kunna flytta/lyfta benen. Den som läser och har avsevärt svårare handikapp, får försöka ha överseende med det perspektivet.
Inlägget skrivs bl.a. men inte alls endast, för att min sambo har en släkting som är ryggmärgsskadad och rullstolsbunden, samt funderar på att köpa något semesterboende i Spanien. Hon har hört (Googlat) om att Torrevieja inte skulle vara handikappvänligt.
Jag håller inte med, även om det finns ett flertal möjliga hinder, vilket dock inte är unikt för just Torrevieja. Däremot har kommunen aktivt arbetat de senaste 30 åren för att försöka göra så gott de kan.
Satt på en strandpromenadbänk ungefär på mitten av den 400 m långa Playa Del Curastranden, när tanken slog mig. Skulle jag kunna komma ned till stranden och bada som rullstolsbunden?
Följ med på fotosessionen och bilda dig en egen uppfattning, för själv tror jag att det det är fullt möjligt.
Playa Del Cura, prästens strand, är den mest centrala stranden i Torrevieja. De första två Fotografierna, efter kartan, är i mitten av stranden norrut och sedan söderut, tredje fotot är skylten som är i den norra ändan. De efterföljande fotografierna är sedan ca 30 m ännu mer norrut från skylten, varefter de i följd alla är är söderut, förbi Cura och ytterligare ca 300 m ned mot hamnpiren. Räknade inte alla rullstolsramperna, men de var i vart fall mer än 5 st.
Först kartan över Curastranden och förbi, där de sista fotografierna togs:
Fotografier norrut och sedan söderut från ungefär mitten av stranden:
Fotografi norrut
Om man tittar väldigt noga på fotografiet, ser man en liten röd “friggebod” där strandvakterna håller hus. Mellan åtminstone maj-september, går det att där låna en rullstol med bredare däck, för att lättare kunna komma ned till vattnet och inte gräva ned sig och “fastna” i sanden, som man gärna gör med en vanlig rullstol, som ju har smala däck.
Cura stranden söderut ungefär från mitten
Skylten som berättar lite om stranden måste ju givetvis fotograferas:
Skylten på den norra delen av Playa Del Cura
Ca 20-30 m norrut från skylten finns den första trärampen ned mot stranden, ytterligare 20m norrut, i ryggen s.a.s. finns den röda “Friggeboden” där det går att låna specialrullstolar under högsäsong. Varför de inte har den servicen under en längre period än maj-september är lite dåligt, då ju många nordbor som har lägenhet och hus är där även på vintern:
30 m norr om informationsskylten och den första rampen.
Ca 20 meter längre söderut hittar man en gjuten ramp som också kan användas av en rullstol:
Gjuten ramp ned till stranden.
På bilden ser man i bakgrunden rampen på den tidigare bilden och den röda stugan där man kan låna en “strandrullstol”.
100 m längre söderut finns ytterligare ramp ned:
Ramp ned till stranden med fotdusch.
Spanjorerna (men många fler förutom Svenskar) är uppenbarligen påhittiga. En liten fotdusch installerad på stranden för att få bort irriterande sand innan de nybadade fötterna får strumpor igen.
Avslutningen av den förra rampen med fotduschen väl placerad
Ca 100 m söderut hittar man nästa ramp:
Ytterligare 100 m söderut.
Jo, 100 m ytterligare söderut så finns ännu en ramp, med en bekväm fotdusch, men jag skulle inte våga åka ned där själv med en rullstol, då den inte är så välunderhållen:
Saknas lite plankor här…
Kommunen har kanske missat eller glömt att underhålla alla ramperna. Jag skulle i vart fall inte vilja åka ned där utan personlig assistans. Ser lite väl dristigt ut att göra det. Man vill ju inte gärna fastna där..
Bilden under är ca 100 m efter Cura, där det även där finns en bra ramp ned:
100 m efter cura, med en ramp ned.
När vi nu lämnat Playa Del Cura söderut ca 100 m, samt tagit oss ytterligare ca 100 m förbi den föregående rampen, finns det ett mycket! bra ställe för en rullstol. Hela platsen är jämn. Gjuten eller med plattor och det finns en ramp nästan ända ned till vattnet.
Plattsatt och gjuten badplats.
Under högsäsong finns det badvakter samt handikappanpassad toalett och en välfungerande dusch, inte bara för fötterna. Under vilka månader de finns där vet jag inte, men kommer att ta reda på det. I vart fall finns det där under maj-september. Bilden under är från samma badplats:
ca 200 m söderut från Playa Del Cura finns denna badplats.
Platsen är mycket lättåtkomlig från strandpromenaden med rullstol. Tror att denna kanske är den bästa och mest lättillgängliga stranden/badplatsen i hela Torrevieja centrum för rullstolsbundna. I vart fall hade jag själv med en rullstol, utan assistans, inte haft några större problem att komma ända ned till sanden och ned till vattnet, även med min “vanliga” rullstol.
Lycka till med era semestrar och var INTE rädda för att åka till Torrevieja, trots att ni kanske behöver en rullstol för att ta er fram.
