Hur vi fick alla Svenska kanaler, samt Netflix på vår TV i Spanien, genom en tillfällighet.

Vi hade länge inställningen att man inte ska titta särdeles mycket på TV när man har semester, men vissa dagar kan det ändå kännas skönt att sitta i soffan och slötitta på någon serie samt hålla sig nyhetsuppdaterad.

Kort efter vårt lägenhetsköp i Spanien diskuterade vi om internet och Svenska Tv-kanaler, men kände inte riktigt att vi hade ett särdeles stort behov av det. En ny TV inköptes dock under andra besöket. I husets Kabel TV utbud finns det mer än 60 kanaler, varav samtliga var på Spanska eller dubbade, förutom två Engelskspråkiga som dygnet runt sänder 10-40 år gamla Amerikanska och Engelska kriminalserier odubbat. Ganska roligt att bl.a. återse Kojak och Hill Street Blues förvisso, men det blev lite tråkigt i längden.

På telefonerna loggade vi in och tittade på både på Teliaplay och Netflix, som vi har hemma i Sverige, men har man inte det går det även att i webbläsaren eller genom appar se SVT-play och TV4.

Ja, en telefon har en liten skärm, men det fungerade bra med läsglasögon på. Så har vi länge gjort i vår husbil när vi av olika anledningar inte kan få in några Tv-kanaler. Antingen när vi är utomlands eller befinner oss i antennskugga.
Efter ett tag sneglade jag lite avundsjukt på den relativt nyinköpta 50-tums Tv:n och undrade om det ändå inte gick att få över den lilla mobiltelefonbilden dit på något sätt.

Nästa resa tog jag därför stolt med mig en nyinköpt Cromecast, kopplade in den och försökte förtvivlat få över bilden, men kunde helt enkelt inte lyckas. Vi fick hjälp av flera andra, som inte heller lyckades. Det fick bli som förut, att se nyheter på mobilskärmen och gamla kriminalserier på Tv:n.

Dock tror jag att det finns gott om tekniska snillen som på bara några minuter hade lyckats med det, men inte vi. Googlade förtvivlat både här hemma och i Spanien för att försöka förstå varför. Den enda förklaringen jag kunde komma fram till, är att det förmodligen behövs en Router mellan sändningen från mobiltelefonen och Cromecastenheten, men är lång ifrån säker på att det är så.

Resan efter tog jag med mig en liten bärbar dator som enkelt kan uppkopplas till internet med telefonen, genom att man skapar en mobil hotspot på den. Ett litet lokalt Wifi nätverk som man loggar på med datorn. Allt fungerade utmärkt och jag började att använda datorns större skärm för att se de Svenska kanalerna. Blev riktigt nöjd faktiskt och lite bortskämd med den oerhörda skärmstorleken på 12 tum och att jag inte behövde använda läsglasögon längre för att se textremsorna.

En kväll, några dagar senare satte jag på den stora Tv:n för att titta på några gamla deckare och fick en underlig fråga på skärmen, på Svenska dessutom!

Vill du logga in på Wifi-nätverket?

Wifi-nätverket hade dessutom samma namn som det jag skapat på telefonen. Angav därför koden och en helt ny TV värld öppnade sig.
Plötsligt och av en slump, hade jag exakt samma kanaler på Tv:n i Spanien, som hemma i TV-soffan i Sverige.

Hur det kunde komma sig att Tv:n helt själv hittade Wifi-nätverket och “pratade Svenska” med mig samt hur det fungerar rent tekniskt, har jag ingen som helst aning om. Huvudsaken är att det fungerar.

Otroligt att det kan vara så svårt, men ändå så enkelt ibland.

Sverige 2023-01-20

En reflektion över fastighetspriserna i Spanien

Nyligen upptäckte jag förvånat att fastighetsmarknaden i Spanien markant hade förändrats under de senaste två åren. Kanske framför allt under den senare delen av 2022. Något jag helt hade missat. Tog mig därför lite tid till att undersöka det närmre och försöka hitta några möjliga orsaker.

Anledningen till att jag ville kontrollera det, var bl.a. efter en förfrågan i nov-dec 2022 om att försöka hjälpa till med att komma fram till ett rimligt pris för en lägenhet i Torrevieja som de kanske skulle köpa privat utan mäklare. Ville helt enkelt dubbelkolla att det jag uppgett var korrekt, vilket det senare visade sig inte vara.

Sedan mitten av 2020 har jag inte lagt ned särdeles mycket tid på att reflektera över eller analysera den Spanska bostadsmarknaden, utan antog att den var någorlunda oförändrad eller att till och med fastighetspriserna sjunkit något, så som de gjort i Sverige.

Uppenbarligen var det en felaktig slutsats. När jag började kontrollera det närmre, förstod jag ganska snart att det hade skett mycket tydliga förändringar. Inte bara en prismässig uppgång, utan även att utbudet kraftigt hade minskat.

Det står i stark kontrast till hur det är på den Svenska bostadsmarknaden, där både utbudet ökat och priserna gått ned med mellan 10 och 19 % och att det bedöms fortsätta till en genomsnittlig nedgång på 20%. Med tanke på det behövdes det kontrolleras närmare. Bl.a. genom att försöka hitta statistiska underlag. Inte minst för att jag skulle kunna ha missuppfattat det, men även kanske få svar på hur det i så fall kan komma sig att den Spanska fastighetsmarknaden klarat sig så bra, inte bara i förhållande till Sverige utan faktiskt också i ett internationellt perspektiv.

Genomgående när jag skriver om fastigheter i Spanien, gäller det även lägenheter, vilket det även i Spanien avses, då det är ägarlägenheter som åsyftas och är den alltigenom huvudsakliga ägandeformen.
På länken https://remulus.se/att-kopa-en-fastighet-i-spanien/ skriver jag f.ö. lite om skillnaderna i äganderätt när det gäller lägenheter i Sverige och Spanien.

Den största förändringen uppfattade jag det vara för mindre lägenheter i det lägre prissegmentet som förut var relativt lätta att hitta. Det hade, som jag uppfattat det, under många år före 2020 alltid funnits ett mycket stort utbud.
Speciellt mindre och billiga lägenheter, som under tiden mellan 2000-2007 var nybyggnationer specifikt tillägnade för utlandsköp, nyligen och unga flygfärdiga Spanjorer eller säsongsarbetare på turistorterna, någorlunda centralt, på 45-60 kvm i de större orterna i bl.a. Valenciaregionen, med ett utgångspris i prisspannet 50-80 000€. Ett utgångspris mellan 45-60 000€ i Torrevieja samt 60-80 000€ i Alicante i acceptabla lägen med rimligt gångavstånd till stranden. Lägenheter där solen på terrassen i söder/västerläge inte helt skyms av en grannfasad, samt att det finns en gemensam pool på området. Lägenheter som alltid varit av stort intresse, inte minst för utlandsköpare.

De är numera mycket ovanliga och svåra att hitta inom den budgetramen, så vad har hänt?

Har försäljningsnivåerna ökat?

Enlig INE, National Institute of Statistics, påbörjades bostadsmarknadsförändringen redan under mitten av 2021. Under de första 8 månaderna 2022 överfördes det högsta antalet fastigheter sedan finanskrisen 2007, vilket dessutom var en ökning med 21,3 % jämfört med redan höga nivåer under slutet av 2021.

Har utbudet minskat?

Den kraftig ökade försäljningsvolymen under senare delen av 2021 och hela 2022 har också inneburit att det skett en markant utbudsminskning. Detta främst i Valenciaregionen, där den t.ex. minskat med 27% i staden Valencia och 25 % i Alicante under fjärde kvartalet 2022, vilket f.ö. är den största minskningen nationellt sett. I hela Spanien har utbudet minskat med 7 %, jämfört med samma kvartal 2021.

https://www.idealista.com/news/inmobiliario/vivienda/2023/01/10/802984-la-caida-de-la-oferta-de-vivienda-en-venta-se-ralentiza-en-2022-solo-baja-un-3

Den 18:e januari 2023 presenterade Spaniens största bostadsförsäljningssida Idealista en mycket uppseendeväckande fastighetsmarknadsstatistik för december 2022. Ett förhållande på bostadsmarknaden som inte har existerat sedan finanskrisen 2007.

https://www.idealista.com/news/inmobiliario/vivienda/2023/01/18/803104-ventas-expres-un-20-de-las-casas-en-el-mercado-se-vendio-en-menos-de-una-semana

Det framgår att 20% av försäljningsobjekten annonserades mindre än en vecka, 15% mellan en vecka och en månad, 21% mellan en månad och tre månader, 29% mellan tre månader och ett år och resterande 14% i mer än ett år. De sistnämnda kan nog anses representera osäljbara eller felprissatta objekt och kan därför mer eller mindre borträknas som extremfall.

Förändringen är mycket markant och har fått stort medialt utrymme. Statistiken innebär bland annat, att rörligheten på fastighetsmarknaden numera kan jämföras med åren före finanskrisen, vilket innebär att ett tydligt och väsensskilt skifte har skett och vittnar om en uppenbar och anmärningsvärt gynnsam förändring av den Spanska bostadsmarknaden. Dessutom har detta skett mitt under en global finanskris.

Tidigare genomsnittlig annonseringstid, från första publicering till försäljning, har sedan 2008 och fram till 2021 varierat från som längst betydligt över ett år till som lägst 6 månader. Det har inneburit att säljare utanför storstadsregionerna Madrid och Barcelona, förväntat sig att den totala försäljningstiden inklusive den relativt komplicerade överföringsprocessen skulle ta mer än i vart fall 6 månader, men i många fall långt över ett år.

Något som helt enkelt förväntats av marknaden och aldrig egentligen ifrågasatts, utan hela tiden skyllts på den tidigare finanskrisen. Det har för säljaren inneburit kalkylerade merkostnader genom de fasta ägandekostnaderna. så som t.ex. fastighetsskatt, gemenskapsavgifter, mätaravgifter för elabonnemang, vatten, soptömning och försäkring.

Genomsnittlig försäljningstid per region 2020

2020 var den genomsnittliga försäljningstiden per region som lägst 3,5 månader i de attraktivaste storstadsregionerna och upp till 15,3 månader. I regionen Alicante var den 6,4 månader.

Det har länge gett uppenbara fördelar för den aktive köparen, men främst för kontantköpare. De som innan köpet har finansieringen ordnad och kan locka med inte endast en snabb affär utan att den även faktiskt genomförs. Den allvarliga finansieringsproblematiken i Spanien innebar att vissa år blev mer än 20% av alla påbörjade fastighetsköp, ofta med betald handpenning och skrivna kontrakt inte genomförda, varefter handpenningen fick återbetalas, eller att t.o.m. köparen ibland förlorade den och att fastigheten fick nyannonseras.

Den genomsnittliga prutmånen vid fastighetsköp under perioden 2008-2018 har noga undersökts. Bl.a. genom ett flertal forskningsprojekt, där de ungefär samstämmigt kommit fram till att den generellt, nationellt sett, dock med vissa regionala avvikelser och för mycket attraktiva objekt, i genomsnitt varit mellan 9% jämfört med det ursprungliga utgångspriset.
En av de främsta orsakerna till den relativt stora prutmånen var bl.a. den mycket långa försäljningstiden. Försäljningstiden har nu alltså anmärkningsvärt och markant betydligt förändrats under 2022, varför man med god grund kan anta att även prutmånen gjort det. När utbudet minskar, efterfrågan ökar och försäljningstiden minskar, bör man rimligen kunna förutsätta att det är så.

Har fastighetspriserna gått upp?

Fastighetspriserna har ännu inte nått upp till priserna före 2007, utan är nationellt sett fortfarande 20 % lägre. Med justering för inflation, innebär det att fastighetspriserna idag är ca 25 % lägre än vid toppen under 2007.

CPI-Index Spanien jan 2007-jan 2023

När det gäller kommunen Alicante, var priserna som lägst 24,7% lägre än toppen 2007, men har sedan dess stigit 17,8 % och ligger idag ca 7 % lägre, utan hänsyn tagen till inflation. Under det fjärde kvartalet 2022 ökade priserna med 0,7 %.

2021 steg fastighetspriserna med 4,4% och 8% 2022. Det innebär alltså att fastighetspriserna ökat med mer än 12% på två år.

Fastighetsprisindex jan 2021-okt 2022. Källa Eurostat.

Möjlig framtid och lite perspektiv

Att fastighetspriserna i Spanien de närmaste åren framöver, under och efter 2023 fortsatt skall gå upp, förefaller närmast osannolikt. Det skulle förvåna mig om lågkonjunkturen inte förr eller senare även kommer att påverka priserna även i Spanien och det förutspås en prisnedgång på åtminstone ca 1 % under 2023.

Dock finns det ett flertal faktorer som uppenbart är kontraindikativa.
Kort efter den Spanska finanskrisen, infördes mycket strikta lånerestriktioner. Främst var det belåningsgraden som sänktes till 75 % av marknadsvärdet. Särskilt måste det nämnas, att belåningsgraden inte baseras på köpeskillingen, såsom det är i Sverige, utan genom en restriktiv marknadsvärdering som ofta är lägre än den faktiska köpeskillingen. Samtidigt förkortades återbetalningstiden. Idag överstiger den mycket sällan 30 år och är i normalfallet 10-20 år.

Privathushållens belåningsgrad har i Spanien sjunkit från som mest 88,9 % 2009, till internationellt sett mycket låga 62,7 % 2021. I Sverige hade vi samma år Europas näst högsta på 95,5%, vilket dessutom sannolikt har ökat under 2022.


I Sverige förväntar vi oss inte i egentlig mening att helt återbetala fastighetslånet under den egna livstiden, förutom delvis och i vissa fall inte alls med amorteringsfrihet. Vi överlämnar helt enkelt problemet, om vi ens anser det vara något, till arvingar eller nästa generation.

Vi ser restskulden snarare som obetydlig eller ens knappt existerande. Restskulden förutsätter vi, att när vi till slut ligger i kistan, är en försumbar och obetydlig summa efter inflation och prisuppgång. I det sammanhanget glömde vi kanske medvetet bort, eller snarare förträngde livsomständigheter som arbetslöshet, skilsmässor, byte av arbetsort eller andra livsavgörande skeenden, men framförallt kraftiga räntehöjningar.

Restskulden och belåningsgraden får då plötsligt helt andra påträngande dimensioner. Dessa fastighetsskulder, i den Svenska folksjälen stadfästa som obetydliga och försumbara i en lågräntevärld med ständigt stigande fastighetspriser, kan enkelt få ett helt nationellt finansiellt system i allvarlig gungning, vilket skedde inte bara i Spanien 2008, utan även i USA, med ett flertal bankkonkurser med efterföljande familjetragedier som konsekvens. Tragedier som skar djupt i alla socialgrupper och gjorde miljontals personer hemlösa .

Detsamma skedde i Spanien, även om inga banker gick i konkurs, men endast på grund av den Spanska statens kraftiga subventioner. EU övervägde t.o.m. att på samma sätt som Grekland införa en tvingande EU-överstatlig tvångsförvaltning. Endast på grund av omfattande ekonomiska reformer kunde de undvika det. Kort efter finanskrisen steg arbetslösheten från låga 7% till över 22% 2012. Motorn i den Spanska ekonomin var det extremt intensiva nybyggandet. Mellan 2003 och 2007 byggdes det ca 700 000 nya bostäder per år.

2011, med en rekordhög arbetslöshet, fanns det mer än 1,5-2 miljoner osålda nybyggen, bankerna ägde mer än en halv miljon återtagna fastigheter samtidigt som ytterligare betydligt mer än en halv miljon var till salu av privatpersoner.

Det innebar, att när det var som värst under åren 2011-12, fanns det åtminstone 2,5-3 miljoner fastigheter på försäljningsmarknaden. I flera regioner var det mer än 25% av samtliga bostäder och Nationellt sett omkring 10% av det totala bostadsbeståndet på 26 miljoner. Det beräknas f.ö. att bankerna fortfarande sedan dess äger ca 100-120 000 av dem, men att de numera till största delen består av mycket svårsålda objekt och är idag avskrivna och inte längre räknas som tillgångar i bokföringen.

Några av konsekvenserna blev tyvärr att hemlösheten i Spanien ökat med över 24% sedan 2011 och har bl.a. gett grogrund för en stark och växande aktiv folkrörelse av husockupationer. Rörelsen har dessutom politiskt stöd på vänsterkanten, som menar att bostäder som är obebodda, eller som inte används under långa perioder, som t.ex. bankåtertagna fastigheter eller semesterbostäder, är till större nytta för dem. Tyvärr ställer de oftast till med mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser för de enskilda ägarna, då lagstiftningen ännu inte riktigt är anpassad för sådana situationer och en avhysning idag är mycket kostsam och kan ta mer än ett år om det ens är möjligt. Men det är en helt annan och lång historia, som jag kanske tar upp senare. Spanien är f.ö. det land där de ojämförligt flesta husockupationerna sker i Europa idag.

Tyvärr och på ett liknande sätt som man agerat på fastighetsmarknaden den senaste tiden i Sverige, resonerade man innan den Spanska finanskrisen. Efteråt tänkte man radikalt om och lagstiftade om genomgripande finansiella förändringar, så som bl.a. belåningsgrad och återbetalningstider.

Att få lån i Spanien idag till ett fastighetsköp, utan en realistisk och fullständig återbetalning under den egna livstiden är mycket svårt. Att låna efter 60 års ålder är därför inte lätt, vilket t.ex. många pensionerade Svenskar fått erfara. Med ett stort eget kontantkapital procentuellt sett, ungefär 50%, är det numera möjligt, men innebär med tillägg för de höga överföringsavgifterna, att det egna kapitalet behöver vara 60-65% av det totala köpbeloppet. Den låga belåningsgraden har därför också inneburit att en stor del av de internationella fastighetsköpen i Spanien inte har kunnat fullföljas.

Den låga belåningsgraden, som för yngre spanjorer är normalt sett högst 75%, tillsammans med den korta återbetalningstiden har visserligen gjort att det varit svårt för dem att komma in på bostadsmarknaden, men ger en finansiell stabilitet för det nationella kreditsystemet. Uppenbart är den Spanska kreditmarknaden mycket stabilare och starkare än det Svenska, samtidigt som den privata belåningsgraden är låg.

I juli 2022 godkände Madrids stadsfullmäktige förslaget, att personer under 35 år med kommunal borgen, skall ges möjlighet till att få 30-årslån på upp till 95% av bostadens värde https://www.comunidad.madrid/en/noticias/2022/07/20/comunidad-madrid-facilitara-mi-primera-vivienda-concesion-95-hipoteca-menores-35-anos

samt att ett flertal storbanker numera erbjuder det nationellt i en mindre och mycket begränsad omfattning, under förutsättning att minst två personer enskilt borgar för hela lånesumman. Detta kan ha påverkat bostadsmarknaden något, vilket jag kanske kommer att undersöka närmre i en nära framtid.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att finns indikationer på att, med hänsyn tagen till prisuppgång, möjligen minskad prutningsförhandling samt den försvagade Svenska kronan, ett fastighetsköp i Spanien kan vara upp till 15-20 % mer kostsamt idag än för två år sedan.

Sverige 2023-01-19

Äventyrlig utflykt till Parque de la Mata & Playa de la Mata

Efter ett flertal utflykter med Elscootern, var det dags för en lite längre sådan. Många hade pratat så gott om naturreservatet La Mata och den norra saltsjön Laguna Salada De Mata, så det var dags att undersöka saken själv.


Tyvärr, så här i efterhand får jag nog bedöma utflykten som lite dumdristig och väl äventyrlig i delar av den.


Google Maps stakade ut en bra cykelväg trodde jag:

6,4 km som kanske skulle kanske bli 15 km totalt med lite felkörningar eller impulser att besöka lite mer. Såg bra ut, varefter äventyret startade efter en tidig lunch, en söndag i mitten av november.


Redan innan bron över motorvägen N-332, började jag tycka det var lite obehagligt. Ingen rolig väg över och som jag därför ville lämna så fort som möjlig. Det bara såg lite konstigt ut i fjärran, till höger, innan sjön som syns på fotot (lite till höger om staketet). Det fanns ju inte riktigt någon cykelväg där, eller?

Jodå, den finns, i vart fall på kartan…

…men var inte så väl lämpad för en scooter. Möjligen skulle en cykel vara det. I vart fall inledningsvis…

Kunde köra lite försiktigt och sakta några hundra meter, innan det blev mycket värre.

Det här var helt enkelt ingen cykelväg längre. Hade t.o.m. problem med att gå på den. Fick fälla ihop scootern och bära den långa sträckor. Kom efter ett tag fram till ett flera kilometer långt staket med en öppning och ingångsstig. Efter ett tag fanns det knappt någon stig kvar.

I långa sträckor var cykelvägen inte ens en stig. D.v.s. att de var i mycket! sämre skick än den på bilden ovan.


I fjärran hade jag dock skymtat sjön, så jag gissade att jag var på någorlunda rätt väg, men visste inte riktigt säkert hur långt det var. Google Maps fungerade inte heller så bra och informerade om att den endast kunde ge en ungefärlig position. Vilket den gjorde. Jag befann mig enligt den ungefär mitt ute i fältet till höger på ovanstående bild.


Jag var uppenbart i egentlig mening vilse. Fick bära scootern långa sträckor över små fält efter kompassriktningen istället. Mycket vätska var som tur nedpackat och användes vid de flertaliga pauserna.


Så här efteråt kan man konstatera att jag nog skulle ha vänt om långt tidigare istället, men äventyrargenen tog över lite för mycket.
Det finns kanske en bättre väg än den jag tog, men det kommer jag inte att försöka undersöka närmre i framtiden. Blev faktiskt lite rädd periodvis att inte klara ut det, med tanke på mina från början lite trasiga fötter.
Till slut kom jag dock fram till en bättre väg

Som jag kunde köra sakta och försiktigt på och kom sedan fram till…

…vägen som i sin tur leder fram till…

…utsiktstornet som var det planerade slutmålet för utflykten.
Utsikt över sjön, som f.ö. var mycket större än jag trodde.

Nedanstående foto på den egentliga ingången till naturreservatet, som jag starkt rekommenderar er att använda istället för den “vägen” jag använde. En stor parkeringsplats finns dessutom alldeles intill.

I anslutning till ingången finns det en liten, men trevlig botaniskt trädgård med ett flertal växter. Bl.a. Rosmarin, som det doftade starkt av där jag var vilse.

Man skulle ju kunna tro att äventyret skulle ta slut där och att det bara var att åka hem, men icke. Att återvända samma väg jag kom ifrån var inte ett alternativ. Efter spaning på Google Maps blev valet att köra mot..

…Norra Playa Torre de la Mata.
Återigen lite obehagliga vägar under och efter en tunnel nära rondellen vid N332…

…och ut vid sidan av den stora vägen. Som tur var fanns en cykelväg bredvid.

Ned för backen 500 m, svängde till vänster och kom slutligen, som en bonus, fram till…

norra Playa de la Mata. Efter en välbehövlig medhavd mat- och dryckespaus, körde jag lite söderut till…

…den långa strandpromenaden. Jag var vid det laget så uttröttad att jag långsamt och försiktigt, kanske och förmodligen mot trafikreglerna, körde längs med havet och ända ned till…

…återbesök av södra Playa de la Matastranden.
Efter ytterligare paus och förfriskning och njutande av utsikten, var det dags för hemfärd. Då scootern aldrig tidigare varit ute på en så pass lång resa, var det intressant att veta om det fanns något kvar av batteriet. Jodå…

… den hade nog klarat lite till. Däremot hade inte jag gjort det. Efter lite mer än fem strapatsrika timmar var vi äntligen hemma igen för en välbehövlig vila.


Sammanfattning:


Obegripligt att Google Maps markerat ut vägen till höger efter vägbron som cykelväg. Är nog snarare ett önsketänkande av stadsplanerare och kartritare. Kanske finns det en annan och bättre väg som inte jag hittade.


Dessutom var det ett virrvarr av många olika vägar och vägstumpar. Minst ett tiotal, så det var rena labyrinten. Det är INTE lätt att ta sig fram där. Varken med cykel eller scooter eller ens att gå. Vill bestämt varna för dem vägarna. Fick bära nästan en kilometer sammanlagt, vilket egentligen är helt orimligt och faktiskt ganska farligt utan ordentliga vandrarkängor. Många stigar hade t.ex. både stora stenar, men framför allt mängder med mindre och vassa stenar överallt.


Det positiva övervägde ändå. Om än inte allt, så det mesta. De många kvittrande fåglarna och den fantastiska äkta, något karga och torra södra Spanska landskapet, som inramades av den genomträngande och omisskänneliga underbara doften av bl.a. Oregano och Timjan. Skulle givetvis ha stannat till och plockat lite. Fyllt kryddburkarna och tagit med lite hem till Sverige. Men, det är ju så lätt att vara efterklok.


Så här efteråt har jag funderat lite över om det möjligen var så att jag egentligen gick mellan och ibland rakt över ett flertal odlingsåkrar. Det var nästan orimligt många och stora täta ansamlingar av krydd- och örtplantor för att vara naturligt. Men det var det kanske. Den äkta rena Spanska naturen. Det är ju ett naturreservat och där får man väl inte bruka jorden?

T.ex. var hela det gröna fältet till höger på bilden på ett av dem ovanstående bilderna, (där Google Maps menade att jag befann mig mitt i ett fält), ett hektarstort område av enbart Timjan.


Gångstigarna längs med sjön och fram till utsiktstornet och vidare till kryddträdgården var inga problem att ta sig fram på. Jämna och fina med många parkbänkar, flera med bord för kunna stanna en stund för en picnic, eller bara vila sig en stund och njuta av omgivningarna.

Att cykla är f.ö. inte tillåtet på den anlagda stigen från utsiktstornet ända fram till utgången.


Vill ändå rekommendera en utfärd till naturreservatet. Kommer nog själv att återbesöka det snart. Då med målet ta mig den fyra kilometer långa vandringsstigen västerut. Ända från den östra ingången (den som finns på foto ovan), fram till utsiktstornet “Torre Observatorio Canal de las Salina” som ligger vid den västra sidan av sjön och mitt emellan de två saltsjöarna.


Att jag dessutom som avslutning fick ett verklighetsperspektiv på hur bred, men framförallt lång stranden La Mata faktiskt är, var ju bara en bonus. Kan rekommenderas som en enskild och mycket trevlig promenad på några kilometer.


Sverige 2022-11-29

En tur till Punta Prima

Mitten av november 2022.

Punta prima. En plats jag i förstone hörde talas om som ett bra ställe för kustnära spöfiske. Sedan att det även var ett litet samhälle i kommunen Orihuela Costa, eller kanske snarare ett mindre bostadsområde. Söder om Torrevieja med en liten och väl gömd strand, fick jag höra senare. Det skulle tydligen vara ett mycket trevligt och personlig område.

Men, hörsägen är inget jag litar på endast, så det behövdes helt enkelt undersökas.

Google Maps är behjälplig med mycket och återigen gavs det en föreslagen rutt. Anledningen till att jag benämner det som föreslagen, är att det oftast visar sig vara det. Ett flertal felkörningar och omvägar är inte ovanligt. Snarare hör det till vanligheterna…

6,3 km enkel resa kan mycket väl innebära 15 km med returen, men det klarar en full laddning på scootern galant, vilket bevisades några dagar tidigare vid utflykten till Södra La Matastranden. Den turen kan du f.ö. läsa om på denna länken:

https://remulus.se/en-runda-till-playa-de-la-mata

Första stoppet (Foto 1) blev vid slutet av den centrumnära och mycket välkända stranden Playa del Acequión, som ligger söderut inne i den stora hamnen i Torrevieja och Norrut från den gamla saltpiren, ända fram till Canal de Acequión, som går från saltsjön och ut i Medelhavet, intill den första pirarmen i innerhamnen.

Minst 20 restauranger och ett flertal pubar finns i tält på stranden mellan husen och vattnet på den ca 500 m långa stranden.

På andra sidan saltpiren och inte mer än kanske 100 meter därifrån, rakt söderut finns…

Playa De Los Naufragos (Foto 2). Bl.a. med uppsatta nät för Beachvolleyboll, boulebanor och en bred strandpromenad. Då jag var osäker på om det var tillåtet att köra på den, blev det att köra upp på den större vägen, vilket inte kändes så tryggt dock, med mycket trafik och dubbelfilig väg. Höll mig istället på en parallellväg till den istället…

…som ligger till höger, på andra sidan buskarna. Vägen (Foto 3) kan mycket väl vara en s.k. interurban väg, vilket innebär att det inte är tillåtet att cykla eller köra scooter på, så därför valde jag att hålla till höger om denna.

Så fort det var möjligt svängde jag höger och ned på en mycket lugnare och enfilig väg…

…med stora lyxvillor intill havet (Foto 4). Givetvis hade alla villor som låg mot havet privata stränder och magnifik havsutsikt. Lugnt och fint kom jag vidare till…

… något som heter Ferris Playa (Foto 5), där Torrevieja syns längst bort i bakgrunden.

På nedanstående (foto 6), knappt hundra meter söderut i motsatt riktning från det tidigare, ser man…

början på den ca 2 km långa strandvägen (foto 6) som leder ända ned till Punta Prima .

Vid slutet av strandpromenaden och alldeles i närheten, endast 50 m till höger från detta (Foto 7, med Torrevieja i bakgrunden) ligger…

… Punta Prima (Foto 8), med flera spöfiskare som hoppas på napp och kanske t.o.m. en god och vällagad nyfångad medelhavsfisk till kvällsmat.

Kan mycket väl hända att jag packar ned fiskeutrustningen och återbesöker. Kommer givetvis att hoppas på lite napp och en välsmakande fiskgryta eller Paella på kvällskvisten senare samma dag.

Färden fortsatte ca 200 m längre söderut (Foto 9), (något felplacerat på kartan. Skall vara 200 m längs kusten från foto 8), då det skulle undersökas vidare om de rykten jag hört stämde om…

…den nästan obefintliga och lilla badstranden Playa Punta Prima ens fanns, mer än i hörsägen. Lär vara den minsta stranden i hela regionen.

Längs med havet ett par hundra meter längre fram såg jag den, men jag missade att fotografera av någon outgrundlig anledning. 100 meter njutbar sandstrand fanns det dock alldeles något säkert, men inte en endaste meter mer. Några hundra soldyrkande och badtörstande samtidigt, så skulle de vara som packade sillar. Lovar… Däremot fanns det..

… en sandad yta delvis med gräs ovanför sandstranden (över vallen som skyddar mot havet) som skulle kunna vara utmärkt för den något mindre kräsne att sätta en solstol på och njuta av solen och salta bad.

Skulle tro att det mesta av sandstranden hade spolats bort av höstvågorna när jag var där och det var mest en stenstrand. Troligtvis gör dem som med många andra stränder i regionen, fyller på med sand inför säsongen. Har sett fotografier med mycket mer sand än vad den hade nu.

Något som imponerade på mig var att…

…det finns möjlighet för handikappade att ta sig ända från början av stranden (foto 8), längs hela stranden fram till trapporna på den södra änden, där det finns en hiss. Mycket imponerande. Tyvärr så stänger de av den redan den 15 september. Ovanför trapporna…

Har man en fin utsikt över stranden ända till Punta Prima.

Hemvägen var inte tillnärmelsevis lika exotisk och intressant, förutom att det finns en bra cykelväg längs med N332 och som jag på hemvägen använde mig av. Ända från rondellen, “Rotonda de Punta Prima”. Var hemma på mindre än en halvtimme.

Hela rundturen tog lite över tre timmar, med en mat och dryckespaus på ca 30 minuter längst ute på Punta Primaudden.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att det var en trevlig eftermiddagsutflykt som jag gärna gör om. Gillade dock inte den stora vägen ovanför Playa De Los Naufragos och skall försöka ta reda på om det är tillåtet att använda cykel/elscooter på strandpromenaden. Skulle man få det, så kan man komma ända fram till Punta Prima längs med stranden, undantaget två sträckor.

  1. Där strandpromenaden från Playa De Los Naufragos tar slut. Man får då ta sig upp till den stora vägen, Av Desiderio Rodrigues och sedan ned mot havet till vänster efter 3-400 m och fram till Av Mare Nostrum. (foto 4).
  2. Man kan heller inte komma ända ned till stranden/havet på den sistnämnda vägen alls (ca 1 km), då det uteslutande var privata ständer där. Det är först i slutet av den, vid Ferris Playa (Foto 5 och 6) man gör det.

Det går inte heller att cykla eller använda elscooter på delar av strandpromenaden efter Ferris Playa, då den i delar är väldigt smal och i ganska dåligt skick. Det hade regnat dagen innan, så det fanns även många och ganska stora och djupa vattenpölar. Man får istället leda cykeln/elscootern vid vissa ställen.

Att Playa Punta Prima samt bostadsområdet runt omkring anses vara personligt och familjärt håller jag med om. Liten men naggande god strand i en skyddad vik med sol i stort sett hela dagen, förutom möjligen under sen eftermiddag. Kanske kan det dock bli lite väl trångt där under högsäsongen.

Bra initiativ att ha en hiss vid stranden och första gången jag sett det i Spanien, men inte OK att de stänger av den redan i mitten av september.

På strandpromenaden ovanför finns det en restaurang med fantastisk utsikt som absolut skall provas i framtiden.

Lär bli fler besök här.

Sverige 2022-11-27

En runda till Playa De La Mata

En dag i början av november 2022 fick elscootern arbeta flitigt. Anledningen till att jag ibland inte går eller cyklar, som kanske annars vore det naturliga valet, beror på en trafikolycka för snart 30 år sedan. Båda fötterna blev allvarligt skadade och beroende på hur dagsläget är med dem, får jag ibland använda detta “hjälpmedel”. Fördelen med att låta bilen stå i garaget, är dessutom att man ser så mycket mer och är närmre den fantastiska naturen i och omkring Torrevieja.

Playa De La Mata, en strand jag bara hade hört talas om i Facebookgrupper samt att perifera bekanta (vänners vänner) har har ett hus där och alltid talar så väl om stranden.

Men… Första gången jag hörde talas om den, lät det inte så bra i mina öron, då det enligt min ytterst begränsade Spanska, borde Mata betyda död. Det var kanske, trodde jag först, en strand där många fiskebåtar och handelsskepp gick i kvav och att många besättningsmän drunknade och dog som flugor just där.

Så illa var det nu inte och fick det ingående förklarat av en Spaniensvensk som menade att det visserligen kan betyda det jag trodde, men att namnet kommer genom betydelsen av en speciell buskväxt eller typ av planta som det finns det en hel del av just där.

Med hjälp av Google Maps planerades rutten:

6,4 km dit. Borde innebära ca 15 km totalt med några avstickare och felkörningar här och där, vilket innebär att batteriet kommer att räcka, förhoppningsvis…

Första stoppet blev utmed den välkända och dramatiska klippkusten ca 2 kilometer efter Playa De Los Locos vid Cala De Los Trabajos. (Foto 1)

Har varit där flera gånger tidigare och oftast sett många spöfiskare, som kastar sina fiskedrag långt ut i havet, men inga idag…

Kort efteråt, ca en kilometer, stannade jag för att njuta av utsikten och ta ytterligare ett fotografi (mellan Foto 1 och 2, missade att markera ut det på kartrutten), nära Cala Del Mojon, och ca 100 m innan det välkända hotellet Masa International, nästan helt upp för den långa och kraftiga uppförsbacken. Stackars cyklister som måste kämpa med den…

Turen fortsatte uppför ca 200 m till och nästa paus blev vid Parque de la Torre del Moro (Foto 2), med fantastisk utsikt över både Torrevieja och ända bort till min slutdestination.

Urspunget till det ganska primitiva vaktornet lär vara i början av 1300-talet för att vakta La Mata- och Torreviejakusten och varna för pirater och erövrare. 1378 blev det dock attackerat av muslimska krigare från havet och blev sedan raserat.

På 1500-talet återuppbyggdes det av den historiskt kända och militära ingengören Juan Bautista Antonelli och fick då det namnet det har idag, “La Torre del Moro”

Flera gånger under 1900-talet har det blivit renoverat och 1985 beslutades det att klassas som kulturhistoriskt byggnadsminne, tillsammans med den omliggande 23 000 kvadratmeter stora parken. Den senaste renoveringen skedde 1994.

Turen gick vidare uppför den kraftigt stigande backen. Kom till slut över krönet där scootern i nedförsbacken ivrigt och ljudligt varnade för något jag först inte förstod vad det var, förrän jag tittade på hastighetsmätaren. 36 km/h. Hastighetsrekord, men uppenbart både farligt och olagligt. Så det blev att bromsa ordentligt. Tyvärr missades avfarten ned till stranden och var nästan ända framme vid motorvägen N-332. Var bara att vända och köra uppför igen.

Körde även då för långt och kom istället ned till Urbanisationen Cabo Cervera, (Foto 3) men det gjorde absolut ingenting, tvärtom. Mycket fint ställe…

Slutdestinationen var endast femhundra meter framför mig, något till vänster från mitten i bilden, så det var bara att köra tillbaka…

ock komma fram till denna gatan och (Foto 4) avtagsvägen nedåt…

…till detta stället. Äntligen framme trodde jag, (Foto 5) men insåg ganska fort att detta bara är en liten del av den mycket långa stranden La Mata, samt att stranden på foto bortom soptunnan faktiskt heter Playa Cabo Cervera och ingenting annat.

Dock, precis till vänster om denna, finns en skylt som berättar att…

…den södra delen av La Mata stranden, Playa de la Mata sur (Foto 6) börjar där, men bara är en liten bit av den långa stranden.

100 m norrut stannar jag för en längre rast och njuter ändå av att med viss tvekan ha nått mitt mål för dagen.

Sätter mig på en strandpromenadbänk (Foto 7) och inmundigar medhavd dryck och förtäring. Njuter av den varma novembersolen och de modiga medelhavsbadarna. Den 10 november var det otroliga 24 grader i vattnet, vilket är ovanligt, t.o.m. för att vara i södra Spanien.

Var tvungen att försöka få en glimt av den övriga Lamatastranden, som uppenbart är mycket lång. (foto 8 nedifrån den södra delen).

Sammanfattning:

En ganska oproblematisk tur, förutom felkörningarna, som dock gav tillfälle till att även besöka Urb. Cabo Cervera. Den långa backen uppför, ända från ca 500 m från slutet av Playa Los Locos och upp till krönet några hundra meter efter tornet Torre del Moro, suger nog musten av dem flesta cyklister.

Den välskötta parken runt tornet, är väl värt en liten paus och en promenad med fantastisk utsikt över kusten och havet.

I början av stranden finns en stenlagd strandpromenad med ett flertal restauranger med havsutsikt och som kommer att besökas i framtiden.

Att Playa de la Mata var så pass lång, var jag inte riktigt klar över innan och inbjöd till förnyad undersökning.

Hela Playa de la Mata kom för övrigt av en tillfällighet att besökas senare samma vecka, vid avslutningen av en mycket! strapatsrik och lång utfärd till Parc de la Mata.

Sverige 2022-11-27

Elsparkcykel & Elscooter del 2, sista delen. Vad gäller i Spanien?

Debattvågorna om elsparkcyklar har gått höga även i Spanien. Kanske t.o.m. ännu högre och intensivare än i Sverige, vilket har inneburit ett flertal förändringar och skärpningar de senaste åren till en med Svenska mått mätt, mycket hård lagstiftning.

I Spanien jämställs de av myndigheterna ungefär huvudsakligen, dock med vissa begränsningar om var man får köra, med ett motorfordon. Detta innebär att det är (dock av jurister starkt ifrågasatt) liknande trafikregler och bötesbelopp som vid bilkörning, samt att förutom att de kan beslagtas på plats, även att man eventuellt får sitt körkort indraget/ogiltigförklarat eller att man t.o.m. skulle kunna få fängelse.

Tyvärr, som ofta när det gäller Spansk lagstiftning, är den svårtolkad eller feltolkad av myndigheter eller båda samtidigt. Dessutom finns det förutom Nationellt, även ett stort utrymme för Regional, Kommunal och lokal områdeslagstiftning. Det innebär att det är mycket svårt att på detaljnivå kortfattat och ibland t.o.m. faktiskt inte alltid möjligt. att koncist och precist redogöra vad som gäller specifikt i de olika regionerna och städerna/kommunerna.

När det gäller den Nationella lagtiftningen, är det just nu (sedan januari 2022) nedanstående nationella bestämmelser som gäller enligt myndigheterna. Vill dock påpeka, att den troligen återigen kommer att skärpas och tydliggöras i en nära framtid. Detta bl.a. för att det uppmärksammats att alla de tidigare, men även den nuvarande lagstiftningen delvis har feltolkats av bl.a. DGT.

Genom information från den Spanska, någorlunda motsvarigheten till Transportstyrelsen, Dirección General de Tráfico (DGT), kan man ändå någorlunda kortfattat sammanfatta på vilket sätt de tolkat den nuvarande Nationella lagstiftningen. Dock måste det tydligt klargöras att de alltså tolkar trafiklagarna, vilket de f.ö. allt för ofta gör helt tokigt. Tyvärr händer det ibland att de publicerar uppenbart felaktig information som går längre och utöver vad det egentligen har lagstiftats om.

Då de även har till uppgift att kontrollera efterlevnaden av trafikreglerna på alla statliga vägar med hjälp av en mycket stor trafikpolisorganisation, innebär det att de på grund av dessa feltolkningar ibland ger helt felaktiga böter.

För att komplicera det ytterligare, finns det även kommunala och regionala poliser, som har att tolka, förutom de Nationella, även de regionala och kommunala. Ofta har de inte tillräcklig kunskap att göra det på ett korrekt sätt, så tyvärr finns det även där åtskilliga exempel på felaktigt utfärdade böter.

Även om DGT uppenbart usprungligen tolkat den Nationella lagen fel, vilket de i och för sig senare delvis backat ifrån efter protester från bl.a. jurister och advokater och numera anger det endast som rekommendationer, hävdar vissa trafikpoliser fortfarande att bl.a. kraven på belysning, reflex bak på ryggen samt hjälmtvång ändå gäller. Det är kanske bäst att följa det ändå, så att man inte får böter i onödan.

När det gäller utrustningskrav uppger DGT forfarande delvis felaktigt och summariskt att vissa minimikrav skall vara uppfyllda. Detta kommer dock att förändras och skärpas betydligt efter januari 2024. Alla som säljs därefter måste vara certifierade och godkända innan, för att vara lagliga att använda.

De som är sålda före certifieringskravet, kommer under en övergångsperiod att få dispens fram till januari 2027. Det vill säga, att elsparkcyklar som inte har eller klarar av den certifieringen, då inte längre får användas alls och kommer därför att kunna beslagtas av polisen.

Kraven på en ocertifierad elsparkcykel fram till den 22 januari 2027 och som är såld före den 22 januari 2024 menar DGT är:

Minst ett bromssystem som kan kontrolleras från styret

Ringklocka,

Röd reflex bak, vit fram samt två st orange på vardera sida, fram och bak.

Vit belysning framtill och röd baktill.

Maximal hastighet mellan 6-25 km/h.

Vid körning i mörker eller dålig sikt, belysning samt reflexmaterial baktill på ryggen, t.ex. en reflexväst.

Obligatoriskt användande av hjälm.

Om man läser lagtexten, så anger den inte krav på belysning eller reflexväst i mörker eller begränsad sikt, utan endast att det är scooterförarens ansvar att tydligt kunna uppmärksammas av andra trafikanter. Detsamma gäller att hjälmkravet skall ha lagstiftats lokalt. Något Nationellt beslutat hjälmtvång finns alltså inte.

Angående körning:

Alla trafikljus, trafikskyltar och gällande hastighetsbegränsningar skall följas, samt att man inte får köra i några tunnlar, på motorvägar, i motorvägskorsningar, på interurbana vägar (mellan olika städer) eller tvåfiliga vägar.

I en del större städer, som t.ex. Madrid, är det klart avgränsat på officiella kartor var det är tillåtet att köra, men oftast är det inte så och det kan därför vara svårt att veta vad som gäller. Generellt är det dock så, att utan kommunal begränsning, är det tillåtet att köra på alla urbana vägar (stadsgator, då högst troligt även tvåfiliga sådana). Ibland finns det cykelvägar mellan olika städer och områden, som alltid är tillåtna att använda. Som t.ex. längs N-332 söderut mellan Torrevieja och Punta Prima samt under vissa sträckor norrut till Torrelamata.

Generellt försöker de bygga ut nätet av cykelvägar där det inte redan finns, så att det att det i framtiden skall vara möjligt att cykla mellan de flesta mindre städer. Detta genom att bygga cykelvägar längs med större vägar där det inte finns mindre lokalgator att komma fram på. Såsom de bl.a. gjort i omgivningarna i och omkring Torrevieja och Alicante.

Bötesbeloppen vid t.ex. fortkörning och körning mot rött ljus är f.ö. samma som vid bilkörning.

Exempel på trafikregler och böter:

Åldersgräns 16 år. Vårdnadshavare är solidariskt ansvariga att betala böter på 100€ för minderåriga barn. Detta betalningsansvar gäller f.ö. även alla andra böter till barn under 18 år.

Åka utan hjälm 200€, samt att elsparkcykeln beslagtas och sedan kan uthämtas på upplag efter att böterna samt eventuella transport och förvaringskostnader är betalda.

Användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning, 200€.

Användning av hörlurar, 200€.

Två personer på samma elsparkcykel, 100€.

Körning på trottoar eller gångbana, 200€. Regionala/kommunala/lokala bestämmelser kan skilja sig åt, då det kan vara tillåtet att köra på vissa promenadstråk i gånghastighet.

Utan belysning eller reflekterande kläder på natten eller vid dålig sikt, 200€. Starkt ifrågasatt av jurister och advokater, men DGT har ändå ännu inte backat från detta.

Angående trafikonykterhet:

Följande uttalade och skriftlig tillkännagivelse (Dictamen 2/202) gjordes av “Fiscal de Sala coordinador de seguridad”, ungefär trafiksäkerhetsverket, vid en presskonferens den 21 juni 2021, bl.a. när det gäller onykterhet där de menade att det kan hänvisas till artikel 379 i den Spanska Trafiklagen, Codigo Penal (ley 3996/1995), samt därigenom även till andra lagrum i deras motsvarighet till Brottsbalken och därför skulle följande gälla:

500€ vid över 0.5 promille men under 1 , 1000€ andra gången under en 12-månaders period samt indraget körkort om den som kör har ett, i 1-4 år, eller vid en alkoholhalt över 1 promille upp till 1.2. Över 1.2 promille åtal och 180-360 dagsböter samt eventuellt även 3-6 månades fängelse eller 31-90 dagars samhällstjänst samt indraget körkort mellan 1-4 år.

Om man vägrar alkoholtest 1000€ samt ev. fängelse mellan 6-12 månader. Vid all påvisbar narkotika i blodet, 1000€. Vid dessa förseelser skall elsparcykeln beslagtas på plats och i allvarliga fall även destrueras. Vid höga promillehalter skall även körkortet beslagtas.

Detta skulle därmed innebära, även om det är oklart, att ett utländskt körkort fysiskt skulle kunna omhändertas eller åtminstone att giltigheten under en tid spärras, enligt den Nationella lagstiftningen. D.v.s. förklaras ogiltigt i landet under en tid. Vid allvarliga trafikbrott skall i så fall även Transportstyrelsen informeras om detta och körkortet kan då återkallas i Sverige. Det sistnämda, nationell ogiltighet och vidarebefordran av information gäller för övrigt i de flesta EU-länder vid allvarliga trafikbrott. Bl.a. kan ett utländskt körkorts giltighet spärras i Sverige.

Att hänvisa till dessa lagrum, har starkt ifrågasatts av de flesta jurister. Bl.a. av en domare i Valencias Högsta Domstol. Hon menar att uttalandet och skrivelsen på flera punkter är felaktigt. Felet i grunden är, menar hon, att en elsparkcykel inte kan, så som de gör, likställas med ett motorfordon om kriterierna för detta inte är uppfyllda (olaglig elsparkcykel). Hon hänvisar bl.a. till att regleringen av elsparkcyklar i den Nationella lagen endast finns i ett annex till motortrafiklagen och inte någonstans hänvisar till det centrala i denna frågan, brottsrubriceringen i artikel 379 i samma lag, angående trafikonykterhet vid framförande av motorfordon. Däremot skall det hänvisas till annan lagstiftning, den som gäller för elcykel och cykel, samtidigt som hon ytterligare påpekar, att deras uttalande och skrivelse även strider mot EU-rätten.

Tyvärr är det genomgående i det Spanska rättssytemet, att myndigheterna tydligt och ofta visar att de inte har tillräcklig kunskap att på rätt sätt tolka en lag, vilket ibland leder till allvarliga personliga konsekvenser och långa och kostsamma domstolsförhandlingar.

Det bästa är givetvis att inte köra elsparkcykel onykter, då man uppenbart kan riskera hårda straff. Jag menar med vissa belägg, att böter mellan 500-1000€, samt att den kan beslagtas är det värsta som kan hända på grund av onykterhet, förutom att man kanske även får överklaga om man nu skulle få ett hårdare straff. Att man får 1000€ i böter om man nekar alkoholtest är uppenbart, då samma bl.a. gäller även för cykel och gående. Man får inte neka ett alkohol- eller drogtest i Spanien.

Att använda en elsparkcykel som inte uppfyller grundkraven, då främst om de överskrider maxhastigheten på 25 km/h genom t.ex. elektronisk manipulering eller att den vid tillverkningen inte har begränsad max hastighet, 500€ i böter samt att den skall beslagtas.

Vissa kommuner kräver även att de även skall ha en separat försäkring, som t.ex. Alicante. Troligen blir det så att i en nära framtid, kanske efter 2027, kommer det genom Nationell lagstiftning att krävas både registrering, registreringsskylt och försäkring. Så som lagstiftningen ser ut när det gäller certifiering efter 2024, verkar det som om det kan bli så. T.ex. skall det baktill finnas möjlighet att fästa en registreringsskylt.

Vilka lagar som specifikt gäller för en cyklar har jag inte någon djupare kunskap om, men skulle tro att den ligger nära vad som gäller elsparkcyckel/elscooter. Något att gräva i för framtiden kanske.

Kör försiktigt, följ lagarna och njut av friheten med en elsparkcykel eller elscooter!

Länkar till lagstiftning:

https://www.boe.es/buscar/act.php?id=BOE-A-2003-23514

Länkar till lagstiftningstolkning:

https://revista.dgt.es/es/noticias/nacional/2019/12DICIEMBRE/1204instruccion-dgt-vehiculos-de-movilidad-personal.shtml

https://www.dgt.es/muevete-con-seguridad/viaja-seguro/en-patinete/

https://www.boe.es/boe/dias/2022/01/21/pdfs/BOE-A-2022-987.pdf

Länkar till övervägande om Elscooter/elsparkcykel egentligen kan räknas som motorfordon:

https://diariolaley.laleynext.es/Content/DocumentoRelacionado.aspx?params=H4sIAAAAAAAEAC2NQWvDMAyFf019KYykXVgvuqQ5ljG2sLtiC8fgWK0tZ82_n7ZW8JAe-qR3q5S3ke4Cll3wvL9SwmjKljhtC4y5khGcCjS7N9uqDgatVIwDWzi0fyasNOIEjeHsKPebTsKC8ZMKtG3XmTLzzzuuwaMETj3mx9vgHAxjo3V8PTXd0ayUiwLwHTwlITMHP19U8uALYbbzB3oCDa-LMvyC5Xp_bvoqoteTpK9_b2zUPqDQGSMl98z9BcfOoR7yAAAAWKE

Sverige 2022-11-25

Elsparkcykel & Elscooter. Lagar och regler del 1, Sverige.

Plötsligt uppenbarade det sig för några år sedan en ny och numera allt vanligare typ av hänsynslösa huliganer i trafiken. Berusade ungdomar på kvällarna i framför allt storstäder som susar förbi nästan ljudlöst. Parkerar, eller snarare slänger den var som helst när de väl är framme. På trottoarer, cykelbanor eller t.o.m ute i trafiken.

Andra kör som vettvillingar utan respekt för trafikregler. Mot färdriktningen, stannar inte vid rödljus eller stopplikt. Kör slalom i 20-25 km/h mellan gående på trottoarerna, där det endast verkar vara turen som gör att inte fler blir påkörda och allvarligt skadade.

Bland annat Sverige och Spanien har skärpt lagstiftning därför diskuterats flitigt de senaste åren. Dödsolyckan i Västerås i september 2021, då en äldre man cyklade omkull och senare avled efter att ha krockat med en sådan parkerad på en cykelbana, gjorde att debatten blev än mer livlig. Fortskaffningsmedlets framtid ifrågasattes av många. Några menade t.o.m. att ett totalförbud skulle införas.

Redan innan den debatten, höll en ny lag på att utarbetas och som började gälla den 1 september 2022. Något kortfattat är att de numera jämställs med en cykel och skall följa samma trafikregler och får därför t.ex. inte längre köras på trottoarer och gångbanor, samt att de skall parkeras på särskilt angivna platser.

Som tidigare gäller att de får ha en motor på max 250W, att de får gå i högst 20 km/h och att de som är under 15 år skall använda hjälm. Eftersom de är jämställda med en cykel, finns det inget klart yttryckt i lagstiftningen som reglerar om man får köra dem påverkad av alkohol.

Det är t.o.m. så, att man helt lagligt kan neka en polis ett utandningsprov precis som man kan göra om man cyklar onykter. Det är nämligen endast förare som framför ett motorfordon som kan tvingas till en nykterhetskontroll och det är inte en cykel, elcykel eller elsparkcykel enligt Lagen om vägtrafikdefinitioner, fordonslagen (2002:574)

I laglig mening finns det endast tre typer av motorfordon: Bil, motorcykel och moped. En elsparkcykel är inget av det, såtillvida att den uppfyller grundförutsättningarna om maxhastighet och motorstyrka.

Den enda skrivningen i Trafikförordningen (1998:1276) som reglerar onykterhet vid cykling eller framförande av jämförbara fordon, är i 3 kap 1 § i de gemensamma bestämmelserna:

“Fordon får inte föras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt.”

Detta innebär, att vilken alkoholnivå som är straffbar är svårbedömt och är endast aktuellt om personen utgör en uppenbar trafikfara eller har orsakat en trafikolycka, då andra lagar reglerar detta.

Frågan är om vi i Sverige med den, internationellt sett mycket lama lagstiftningen kan få bukt med vansinneskörningarna och få ordning på parkeringsproblemen.

Annat är det i Spanien, där lagstiftningen är ojämförligt strängare, med mycket höga bötesbelopp, samt att polisen i flera fall kan beslagta fordonet. Även fängelse ingår i straffskalan.

Alla som regelbundet använder en elsparkcykel, känner till fördelarna och vilket bra fortskaffningsmedel det faktiskt är. T.o.m. Transportstyrelsen anger det som en positiv utveckling då allt fler använder den för att pendla till jobbet och därigenom minskar annan konventionell trafikbelastning som i de flesta större städer är mycket hög. Samt att det är mer miljövänligt än att t.ex. köra bil, åka kollektivtrafik eller taxi.

Att de fått så dåligt rykte beror främst på dem som inte följer trafikreglerna och inte respekterar framför allt gående och cyklister men även andra i trafiken, utan snarare ser den som en leksak och inte ett praktiskt fortskaffningsmedel. Det är inte korrekt att de vettvillingar och snorvalpar som grovt missköter sig skall få användandet att bli så pass starkt ifrågasatt, att vissa t.o.m. vill ha ett totalförbud. Vi förbjuder ju inte bilkörning, bara för att ett fåtal missköter sig.

Kanske behövs det skolkampanjer och temadagar på samma sätt som sker idag när det gäller cykel, för att motverka fortsatta och eventuellt ökande problem. Jag är övertygad om att de kommer att bli vanligare i framtiden och både hoppas och tror att synen på dem kommer att förändras.

Elsparkcykeln har väldigt många fördelar. Inte minst genom att vara ett smidigt, enkelt och lättanvänt fordon för kortare sträckor. Då de flesta är hopfällbara tar de inte särkilt stor plats samt att de inte väger så mycket. Det innebär att de lätt kan bäras inomhus på jobbet eller hemma. De får också plats i en hiss. Detta gör att de inte behöver stå utomhus eller i ett cykelgarage med efterföljande risk för stöld och skadegörelse.

På tunnelbanor, tåg och bussföretag tillåter man dem numera i mån av plats. Bara de kan fällas ihop och har en maxlängd på 120 cm och en vikt under 15 kg. De räknas då som handbagage.

Utvecklingen går inte att stoppa och inom några år har vi troligen dubbelt så många på våra gator, där vi i en nära framtid förhoppningsvis kan samsas på ett respektfullt och trafiksäkert sätt.

Sverige 2022-11-25

Charterturisten som inte visste så mycket, fast han trodde det.

Efter misslyckandet med huset i Italien i maj 2015, https://remulus.se/husdrommarna-som-blev-begravda-i-en-kallare-pa-sicilien/ började besvikelsen lägga sig något när hösten kom och övergick i vinter.

Efter flera kvällars snöskottande, saltning och sandning sena och mörka kvällar efter arbetet, började drömmen försiktigt väckas till liv igen.

Min sambo, som då i stort sett inte varit i så många andra länder mer än Italien, började prata allt mer om Spanien och var intresserad av att ha en kortare semester där för att själv se hur det var. Hon har släktningar som hade köpt ett nybyggt hus söder om Torrevieja i Pilar de la Horodada som de pratade så väl om. Själv hade jag varit i Spanien ett flertal gånger på 90-talet, bl.a. på Mallorca och Ibiza, samt Teneriffa och Las Palmas, men även på fastlandet på 80-talet i Malaga och Marbella, så jag hade stor erfarenhet och kunskap trodde jag.

Typisk turistställe/by utanför Las Palmas på 70- och 80-tal


Mina erfarenheter hade inte varit de bästa, så jag försökte förklara varför man inte skulle semestra där och framför allt inte köpa något. Erfarenheterna skulle senare visa sig innehålla både felaktiga generaliseringar och en direkt okunskap om hur landet utvecklats de senaste 30 åren, men det visste jag inte då.

En chartersemester i Spanien bestod i stort sett av följande förklarade jag: En fårskock hämtades på flygplatsen i buss, varefter vi kördes till hotellet. Efter hotellfrukosten var dagens stora samtalsämne vilken restaurang man skulle välja för kvällsmaten. På turistorterna var det allt för många restauranger som hade som enda mål att servera dålig mat och vin för att skinna turister på så mycket pengar som möjligt. På den tiden fanns inte internet, så det blev istället muntliga rekommendationer från hotellpersonalen, reseledarna och ibland resenärer som varit där tidigare, vilket innebar väldigt varierande kvalitet.

Många erfarna soldyrkare reserverade solstol vid poolen redan på kvällen innan genom att lägga ut en reservationshandduk, vilket innebar att ofta var alla stolar alltid upptagna på de platser som hade sol hela dagen. Att flytta eller ta bort någon annans handduk, var något man inte ens vågade tänka på. Hade hotellet restaurang, var det en del som inte ens lämnade hotellområdet. Ett flertal verkade ha inställningen att de skulle göra allt för att sänka det genomsnittliga timpriset för solningen. Helst skulle nog hela semestern bli billigare än att gå på solarium hemma beräknat med antalet soltimmar, vilket en del f.ö. hade förberett sig med hemma för att kunna sola så mycket som möjligt. Allt skulle göras för att komma hem så brun som möjligt för att triumfatoriskt kunna uppvisa det hemma. Tonen på brunfärgen verkade vara en sorts markering för hur lyckad respektive misslyckad semestern varit.

Tidigt 80-tal i sena tonåren, skulle vi tuffa singelkillar varje kväll göra en “pubcrawl”, vilket innebar att man skulle dricka sig igenom så många barer som möjligt på en kväll. Två öl här och en drink där. Man skulle vara högljudd och kaxig i tonen, flörta med alla tjejer man såg för att försöka få hem dem till hotellrummet. Höjdpunkten och betydligt ökad status i gruppen var att tillbringa en natt med dem. Dagen efter var det nya barer och jaktmarker som skulle utforskas. Eventuellt uttryckande av åsikten av det förnedrande i att göra så, var lönlöst i ett sällskap med hormonstinna alfahannar.

På 90-talet hade jag bildat familj och vi hyrde då oftast bil för att se annat än turisthotellen och poolerna. Problemet var ofta att de generellt inte pratade Engelska utanför turiststråken. Dock gick det ändå någorlunda med teckenspråk och en välbläddrad turistparlör.

Tyvärr verkade den ursprungliga Spanska kulturen antingen redan vara avlivad, eller i vart fall på utdöende på dem turistöarna vi besökte. Uppfattade det som om att tillväxten av turistnäringen och byggandet av alla hotell och skapandet av ett flertal nya stora semesterstäder under 80-90 varit allt för snabb och ogenomtänkt. Att man glömt bort och förstört mycket av det ursprungliga. Kanske som en motreaktion efter Francodiktaturen. Mitt i allt detta glömdes det bort, eller kanske t.o.m. förnekades stora delar av det äkta Spanska. Kanske genom någon sorts skam över diktaturarvet.

Som jag sade till min dåvarande fru på mitten av -90talet under en semester på Las Palmas:

-Det är som om de tagit en stor bulldozer och schaktat bort det genuina Spanska och sänkt det i havet på tryggt avstånd från alla turiststränder och byggt upp en loppmarknad av hotellkomplex, pooler, dåliga restauranger och barer, bara för att slå mynt av rika turister.

-Nej, Spanien var inget för mig försökte jag förklara. Överallt fanns turister som bara var ute efter solbränna, skräniga ungdomar, usel och dyr turistmat, suvenirförsäljare som sålde dåliga märkeskopior och endast hade som mål att lura oss på pengar, samt att kulturen bestod av hotellkomplex, pooler och i bästa fall badstränder med sand.

Spanien hade därigenom sedan dess blivit en ointressant turistdestination, samtidigt som inställningen till att sola, bada och dricka billig alkohol övergått till att söka efter upplevelser och utföra diverse aktiviteter, samt att insupa kultur och försöka hitta det genuina. Sett i backspegeln, har turismen som tur är generellt sett på ett mycket positivt sätt, utvecklats från att vara en kulturellt steril aktivitet, till att numera ge ett allt större bidrag till, samt ett aktivt strävande arbete både lokalt och nationellt för bevarande och utveckling av både natur och kultur.

Trots mina betänkligheter flög vi ned till Spanien påsken 2016. Hyrde en bil och en radhuslägenhet (Duplex) i Gran Alacant, som ligger på en kulle några kilometer från Medelhavet, mellan Alicante och Torrevieja på Costa Blanca.

Många av mina fördomar skulle få sig en rejäl törn och fick därför i flera avseenden omvärdera min tidigare stelbenta uppfattning.

Sverige 2022-10-17

Husdrömmarna som hänsynslöst blev begravda i en källare på Sicilien.

2009 började vi i företaget med återkommande inköpsresor till Italien. De första åren åkte vi, min sambo och jag, dit tre gånger om året, sedan två. När vi var där, blev det alltid några hela dagar ledigt, ibland upp till tre fyra, vilket innebar att vi passade på att utforska i stort sett hela den norra delen av landet. Långa och många resor till både turistmål och större städer, men även mindre byar och samhällen. Oftast avslutades mässbesöken med en vecka eller två på Sicilien, där vi gjorde detsamma. Körde runt och utforskade flitigt till hyrbilsfirmornas förtvivlan. Flera gånger blev det över 100 mil per vecka, främst de första åren. Målet var att någorlunda och systematiskt upptäcka större delen av Sicilien.

Då många av tillverkarna inte pratade Engelska, f.ö. än värre med de flesta som bor på Sicilien, blev jag “tvingad” att lära mig Italienska någorlunda. Det tog några år, men plötsligt på en mässa 2011 blev det hela och sammanhängande meningar. Kunde därmed förhandla priserna på ett annat sätt än tidigare och fick helt enkelt lön för mödan och blev än mer sporrad.
Till slut blev vi utbjudna av en leverantör på en äkta Italiensk restaurang, där vi inlevelsefullt diskuterade politik och andra samhällsfrågor och jämförde länderna. Vi fick dock välbehövlig hjälp från en av deras anställda, som översatte de svåraste begreppen från Engelskan och Italienskan. Det visade sig för övrigt att problematiken de hade 2011, överensstämde någorlunda väl med de aktuella Svenska, men att den politiska polariseringen (som senare tyvärr även kom till Sverige) var avsevärt mer uttalad då.

Både jag och min sambo gillade norra Italien men började älska Sicilien. Palermo, Marsala, Sciacca, Agrigento, Syracusa, Messina men fram för allt fantastiska Catania. Vi kom att sakna och längta söderut varje kall vinterdag i Sverige. Tanken om att köpa något eget i solen började utformas och materialiseras.
Det var bara några problem vi inte riktigt kunde komma över. Maten, de mycket dåliga vägarna, trafikträngseln, parkeringsproblemen och oändligt med skräp i nästan varje dike. Vi är dock fullt medvetna om att vi är mycket kräsna när det gäller mat.

Messina


Det talas så mycket om den Syditalienska menyn, men vi blev oftast besvikna på det som serverades. De senaste åren vi var där, valde vi tillslut att nästan helt laga vår egen mat och dessutom ta med matsäck på våra upptäcktsresor.


Ja, vi är noga med mat, men i längden är det inte hållbart att två såskonnässörer och fritidskockar aldrig får sås till maten, att köttet smakar hormoner eller är felaktigt tillagat, överkokt/stekt fisk och att ketchup och majonnäs är det enda standardtillbehöret. Dock, är man villig att betala 50-100 €/person, går det att hitta bra mat, men inte alltid ens då.

Hösten 2011, lyckades vi hitta en restaurang i Catania med sås på menyn, alldeles i närheten av Castello Ursino. Ryggbiff med grönpepparsås. Vi blev serverad en skämd, halvrutten köttskiva som dessutom inte var ryggbiff. De torkade grönpepparkornen nyligen hällda i såsen, knastrade när man tryckte på dem med gaffeln. Vi smakade inte mer än en tugga var som vi spottade ut. När vi vägrade betala, höll de fysiskt kvar mig och efter någon minut kom det från köksingången in tre ytterst obehagliga hotfulla pistolbeväpnade personer. Efter långa förhandlingar med ägaren och en kock som skämdes och som från början uppenbart var klar över vad han serverat, “tvingades” jag motvilligt betala halva notan.

Under åren 2012-2015 spenderade vi semestrarna uteslutande på den norra delen, på kusten mellan Palermo och Messina. Efter några år lyckades vi till slut hitta några enstaka restauranger med acceptabel mat till rimliga priser, bl.a. i Marina Di Patti och Gioiosa Marea, men valde ändå att främst tillaga vår egen mat hemma, i de lägenheter vi hyrde.

Gioiosa Marea
Gioiosa Marea


Efter långa och många diskussioner, intensivt letande och visningar av många hus, lade vi till slut i maj 2015 bud på ett hus med milsvid utsikt över de Sicilianska bergen med en glimt av medelhavet. Centralt i en bergsby med några tusen invånare, 15 km från kusten.

San Piero Patti
San Piero Patti

Blankpolerad krämfärgad Carraramarmor i hallen, samt alla av de sex rummen på två av de tre våningarna, trappan i rödtonad granit. Ingång till källaren utifrån gatan, med 500 liter vintunna, tvättstuga, antik kvarnsten och tvätthäll från medeltiden som fanns bevarad enda sedan huset uppfördes. Eget vatten, men även kommunalt, då det var problem med tillgången på sommaren. På andra våningen fanns utgång till en terrass från de tre sovrummen, som var byggd längs sidorna på den södra och västra fasaden. Utgång från köket på tredje våningen till en stor terrass med kvällssol och fantastisk utsikt. Bredvid huset, inmurat i den gamla stadsmuren som uppfördes på 1300-talet och som är husets norrvägg i två plan, en vedeldad ugn med bl.a. bakhäll som husägaren genom ett mer än sexhundra år gammalt servitut fick använda.


Mäklaren menade, att när hela familjen med tre barn bodde där, fyllde de på vintunnan en gång om året. -Det är bara att ringa någon av de lokala vintillverkarna, så kommer de med en liten tankbil och fyller den. Det hade dock blivit lite dyrare de sista åren menade han, så numera fick man ibland betala upp till en Euro per liter, förutsatt att man betalde kontant.


Helt enkelt ett fantastiskt hus för pengarna. Dessutom inom budget. Smakfullt komponerat lyxmaterial överallt där inget sparats på detaljerna. Nyligen renoverat med bl.a. nya fönster och värmeanläggning. Priset, en bra bit under 100 000 €.


Efter ytterligare besök dagen efter, lade vi ett bud som godkändes av säljaren, varpå handpenningen skulle överföras dagen efter kl. 10.00. Kl. 17.00 ringde vi advokaten som vi hade kontaktat i förväg från Sverige. Han visste redan vilket hus det var och skulle kolla upp det.


Tidigt på morgonen dagen efter ringde advokaten och informerade oss om att han kontaktat mäklaren och avbokat handpenningsmötet. Han ville istället träffa oss på förmiddagen. Vid mötet informerade han oss om att källaren inte hade giltigt bygglov och därmed att huset inte går att överföra till en ny ägare.
När ägarna under en modernisering och ombyggnad 1987 grävt ut källaren ytterligare och byggt igen den ursprungliga trappan från det som nu var vardagsrummet, hade de lämnat in bygglovsritningar och fått dem godkända. Tyvärr hade de inte betalt en nödvändig stämpelavgift på motsvarande ca 50 Euro (på den tiden var det dock Lire) för att formalisera och registrera bygglovet. Det skulle därmed behövas ett nytt bygglov, som troligen inte skulle beviljas. Hela stadskärnan och alla byggnader var numera kulturminnesskyddade.


Vid ombyggnaden hade husets ingående vatten med mätare och huvudkran, samt elcentralen lagts där och därför behövdes det tillgång dit. Vi fick alternativen att justera ritningarna med hjälp av en arkitekt, mura igen ingången utifrån och göra en lucka i golvet från vardagsrummet. Dock behövdes det bygglov för det också och som troligen inte skulle godkännas, men kanske skulle ingen uppmärksamma det menade han. Dock skulle vi få problem om vi tänkte sälja det någon gång i framtiden. Andra alternativet skulle vara att mura igen källaren, justera ritningarna och öppna den något år senare och hoppas på att ingen märkt något. Vi skulle givetvis också då få problem vid en eventuell senare försäljning.

Han målade upp ett värsta scenario om att vi i båda fallen skulle kunna få böter på mellan 2 000-5 000 Euro om det upptäcktes. Eventuellt skulle vi även kunna bli polisanmälda och dömda för brott. Mäklaren hade dessutom till honom uppgett att man skulle kunna muta någon att ändra i handlingarna, så att det såg ut som om bygglovet betalts. Advokaten höll med om det och menade att det var fullt möjligt, men inget han rekommenderade oss att göra.


Om vi betalt handpenningen men inte köpt huset, hade säljaren förmodligen motsatt sig att betala tillbaka den. Vi hade då fått gå vidare juridiskt och blev informerade om att genomsnittstiden för en sådan process var sju år. Förutom kostnaderna för processen, hade det dessutom inte varit säkert att vi ens fått några pengar tillbaka.

Besvikna gick vi därifrån och försökte så gott vi kunde njuta av den lilla tid vi hade kvar på semestern, med långa efterföljande diskussioner på kvällarna och dålig sömn. Det blev inget husköp.


Väl hemma i Sverige slutade vi helt att prata om våra semesterhusdrömmar i många månader. Vi har inte varit på Sicilien sedan dess och kanske var det sista gången.

Det var som om drömmarna hänsynslöst blev begravda i en källare, i en liten bergsby med milsvid utsikt, med en glimt av Medelhavet.

Fem år senare var vi mycket glada över att det inte blev något.

Sverige 2022-10-13

Att få en Spansk lagfart del 2. Advokaten, samt en Svensk eller Spansk fullmakt

Som nämnts i tidigare inlägg, är det relativt komplicerat att få en lagfart i Spanien, med många fallgropar och mycket som behöver kontrolleras. De flesta, både säljare och köpare använder sig därför av en jurist- eller advokatfirma som stöd i processen. På många Svenska internetsidor uppges generellt ofta juristkostnaderna till 1 % av köpeskillingen, vilket är betydligt och nästan oförsvarligt förenklat, då det både kan understiga eller överstiga det. Här kommer jag att mer i detalj gå igenom bl.a. detta.

Marknaden för de som hjälper till med fastighetsköp är stor och det finns i alla populära områden ett stort antal företag och personer som gör detta. En del föredrar svensktalande, vilket oftast är mer kostsamt än en engelsktalande. De flesta engelsktalande tar 1000-1500 € för en komplett service, medan de svenska ofta kostar mellan 1300-3500€. Jag har tyvärr även hört talas om helt orimliga kostnader på upp till 4-5000€. En del tar istället ett fast arvode baserat på 1 % av köpeskillingen, men det är inte så vanligt längre, men vissa erbjuder det fortfarande på fastighetsöverförelser över 150-200 000€. På priserna tillkommer moms och ofta även kostnader för ansökan av NIE-nummer och stämpelskatt för en Spansk fullmakt. Kostnaderna är exklusive eventuella merkostnader för att få hjälp med att upprätta ett banklån, vilket kan variera en del beroende på objektet men blir ofta en merkostnad på ca 100-200€.

En rimlig totalkostnad 2022 bör vara runt 1400-1800€, inklusive moms och kostnader för hjälp med NIE-nummer och registrera en fullmakt, men inte en låneansökan.

Det är viktigt att på förhand få en komplett kostnadsspecifikation och fast pris, då många tyvärr lämnar ett initialt lågt pris för att locka kunder men fyller på med kostnader för tjänster man kanske inte var medveten om är nödvändiga eller behövliga, eller annat som inte ens är efterfrågat. Ibland kan det handla om tilläggskostnader för att öppna bankkonto, överföra diverse abonnemang, översättningskostnader eller vilket tyvärr är vanligt, att de kallar in till möte för att skriva testamente till en orimligt hög kostnad som många tror ingår i priset, då de ofta inte upplyser om det i förväg.

Ett känt exempel på att utgifterna kan öka betydligt från den ursprungligt lämnade prisuppgiften, är en välkänd Advokatfirma med Svensktalande personal i Torrevieja, som inledningsvis anger en kostnad, men som i flera, om inte i de flesta fall, har fördubblats och ibland ännu mer under processens gång. Företaget rekommenderas dessutom alltid utan undantag i samtliga facebooktrådar som gäller det området när det efterfrågas rekommendationer. Troligen är företaget mycket uppskattat av Svenskar och är man inte priskänslig, kan det kanske vara ett bra alternativ.

Man bör försöka undvika att be mäklaren rekommendera vem man skall anlita, då de ibland har samarbetsavtal om provision, vilket dels kan göra servicen onödigt dyr, samt att om det är problem på vägen, skulle kunna uppstå lojalitetskonflikter mellan köpare och mäklare. Om man ändå gör det, kan det vara bra att få flera alternativ.

Vid en Googlesökning på ”sälja köpa hus i Spanien”, eller på Engelska ” Conveyancing Service Spain” samt att man lägger till det specifika området eller staden i texten, ger oftast tillräckligt många svar. Det viktigaste är att kontrollera omdömen och att dessa verkar rimliga, samt att man även kontrollerar och läser de negativa.

Ibland är det inte en jurist eller advokat som är den som köparen har mest kontakt med under köpet, utan en anställd utan juristexamen som arbetar under ansvar och vägledning av en utbildad sådan. Skillnaden mellan en Jurist och en Advokat, är att den senare är medlem i det Spanska advokatsamfundet, Colegio de Abogados, samt måste ha en ansvarsförsäkring. Om man kontaktar en Jurist, bör det kontrolleras att denna har detta.

En kortfattad, oftast men inte för alla, ganska komplett arbetsgång:

  • Apostillestämplad fullmakt, eller Spansk fullmakt
  • Kontroll av lagfart, skatteskulder, att säljaren betalt alla avgifter m.m.
  • Upprättande av preliminära köpehandlingar, reservationskontrakt.
  • Underskrift av de preliminära köpehandlingarna
  • Betalning av handpenning till klientmedelskonto (rekommenderas starkt)
  • Eventuell fastighetsbesiktning som bör utföras innan betalning av handpenning
  • Ansökan av NIE-nummer (Obligatoriskt om man inte redan har det)
  • Eventuell låneansökan, värdering och inteckning av fastigheten
  • Underskrift av den slutgiltiga köpehandlingen på ett Notariekontor och vid samma tidpunkt slutbetalning
  • Registrering av lagfarten och senare ett utdrag.
  • Ev. öppnande av Spanskt bankkonto vilken kan göras tidigare och parallellt med andra punkter.
  • Överföra el, vatten och sophämtningsabonnemang (de två senaste oftast ett gemensamt) m.m. Ordna inloggningsuppgifter till dessa, samt teckna en fastighetsförsäkring.
  • Informera ägarföreningen om ägarbytet.
  • Ev. registrera Autogiro, även på framtida skattekostnader
  • Ge skatteverket information om NIE-nummer, samt kontaktuppgifter till den som ansvarar för framtida skattedeklarationer.

När man till slut har hittat en lägenhet eller hus man vill köpa, samt en Jurist- eller Advokatfirma, är oftast följande steg att ordna med en fullmakt.

Om man inte har möjlighet eller inte vill personligen närvara vid alla de olika möten som behövs i processen, upprättas en Svensk eller Spansk fullmakt. Fullmakten ger företaget eller enskild namngiven person rätt att företräda dig i kontakt med olika myndigheter, banker och andra företag. Vid upprättande av en Svensk fullmakt, överlämnas, mailas eller skickas texten till dig, oftast på två språk, Spanska samt Engelska, Svenska eller annat valt språk, där texten oftast står i två kolumner bredvid varandra eller är två skilda likalydande dokument. Tillsammans med en legitimationskopia (oftast krävs en passkopia) skall samtliga sidor av dessa dokument skrivas under i närvaro av en Svensk Notarius Publicus. Ofta är det många handlingar och därför behövs inte en fullständig underskrift på samtliga, utan initialer räcker som bevis på att de är genomlästa, förutom på de sidor där namnet är fullt utskrivet samt på legitimationskopiorna. Dessa dokument häftas sedan ihop och förseglas i ryggen eller ett hörn med ett säkerhetssigill, så att de inte kan separeras och manipuleras.

Efter den första notariens underskrifter, stämpling och försegling, är det dags för en Apostille, vilket innebär att en annan Notarius Publicus måste intyga att den förra gjort rätt. Vid båda besöken måste legitimations- eller passhandlingar uppvisas i original. Att tänka på är att de Svenska Notarius publicus måste kunna minst ett av språken i dokumentet, annars skall de först översättas av en auktoriserad översättare.

Utan Apostillestämpling är dokumentet ogiltigt som fullmakt i Spanien. Det har även hänt att de nekat dess giltighet beroende på att de inte förseglat eller underskrivit dokumenten på ett korrekt sätt, eftersom fullmakten även behöver godkännas av en Spansk Notarie.

Fullmakten kan också utfärdas på plats i Spanien med personlig närvaro, tillsammans med advokatfirman och en Notarie, vilket är enklare. Kostnaden för en Svensk Apostillestämplad fullmakt varierar, men är normalt runt 2-3000:- och för en Spansk är stämpelskatten ca 50-100€.

Fortsättning följer i del 3

Sverige 2022-06-20