Ännu ett nytt terrordåd av en fredsälskande religion. Eller är den i grunden det?

Islam är fredens religion menar de flesta Muslimer. En vanlig inställning av dem som går på fredagsbönen i källarmoskén och ber hemma eller på arbetet fem gånger om dagen vända mot Mecka, så som stipuleras i Koranen att en troende Muslim skall göra. Visa sin underkastelse och kämpa för att leva rättroende.

För några år sedan läste jag läste Koranen. Bara för att få en uppfattning om vad det handlar om. 10 år tidigare läste jag hela Bibeln också, så jag har lite att jämföra med.

En sak slog mig direkt. Bl.a. att förhållningssättet och viljan till våld skiljer sig grundläggande åt.

Att Gamla Testamentet bl.a. uppmanar till våld kan man inte komma ifrån, det förekommer på flera ställen. Målet med uppmaningarna i gamla testamentet verkar vara att få fram en bra människa. Metoderna är att på olika sätt avliva dem som väcker guds vrede och ofta ber han människor om hjälp. Historien om när Moses var på Sinaiberget och skrev ned 10 Guds budord på stentavlorna var att de kristna, trots tydliga besked att inte tillbe avgudar, tillverkat och tillbett guldkalven. Gud och Moses blev mycket arg och ber Levi´s barn att döda alla de hittar. ”vid pass tre tusen man” faller den dagen (2 Mos 32:28).

Även Allah gillar våld och uppmuntrar sina anhängare att mörda för sin tro, till exempel i sura 4:74:

Låt då dem kämpa för Guds sak som är villiga att ge upp detta jordiska liv för att vinna evigheten! Vare sig han stupar eller segrar, skall Vi skänka den som kämpar för Guds sak en riklig belöning. 

Men det finns en avgörande skillnad. I Bibeln bekymrar sig bara Gud när hans eget folk inte lyder reglerna. Andra bryr han sig inte om.

Även Allah blir besvärad när de troende begår brott mot religionen, men blir också provocerad och djupt störd av att det existerar folk som inte är muslimer, alltså otrogna.

I Gamla Testamentets ber Gud sina troende att ingripa mot deras trosfränder, medan Allah ber sina troende ingripa även mot helt utomstående. Att en god muslim ska bekämpa otrogna, trots att det kan kännas fel för den som utför det, upprepas i Koranen, till exempel i sura 2:216:

Det är en plikt för er att strida och detta är förhatligt för er. Men det kan hända att något är er förhatligt och [ändå] är detta ett gott för er; och det kan hända att ni älskar något och [ändå] är detta ett ont för er – Gud vet, men ni vet inte.

Ett likartat tema är att en muslim inte får vara rädd för fegisar som försöker avstyra våldet (som i sura 4:77,78):

Har du inte sett hur de som blivit tillsagda: ”Upphör med ert våld, förrätta bönen och erlägg allmoseskatten”, [beter sig] när de får befallning att kämpa? Några av dem visar sådan fruktan för människorna som skall visas Gud – ja, större fruktan – och de säger: ”Herre! Varför har Du befallt oss att kämpa? Ge oss ett kort uppskov!” Säg: ”Livets fröjder är få; evigheten har mer att bjuda den som fruktar Gud och [ingen] skall få lida ens den orätt som ryms på en tråd. Var ni än befinner er kommer döden att hinna ifatt er, även om ni skulle [fly upp] i höga torn”.

Gamla Testamentets Gud bryr sig alltså inte om några andra än sitt eget folk till skillnad från Allah. Kristendomen är ingen missionerande religion. (Gamla Testamentets Gud blev inblandad i missionsverksamhet först efter Jesus, som på sitt sätt var en extremist, men aldrig gillade våld.)

För Allah, däremot, är missionen, andra folks omvändelse till islam, mycket viktig och fundamental. Kampen går ut på leta upp de otrogna, sanningens förnekare och tvinga dem att välja mellan död och konvertering, till exempel enligt sura 8:38-40:

[Muhammad!] Säg till sanningens förnekare: ”Om ni gör slut på [ert motstånd mot tron] skall det förflutna förlåtas er, men om ni återupptar [er fientliga hållning, bör ni tänka på] hur det gick för forna tiders folk [som ville trotsa Gud].” 

Och kämpa mot dem till dess förtrycket upphör och all dyrkan ägnas Gud. Om de upphör ser Gud vad de gör; men om de vänder om [och på nytt gör motstånd mot tron] skall ni veta att Gud är er beskyddare – den mäktigaste Beskyddaren och den bäste Hjälparen av alla! 

Samtidigt som jag läser och funderar över detta, vet jag att många hävdar att Islam är fredens religion. Det finns belägg för det i Koranen, till exempel sura 25:63:

Den Nåderikes [sanna] tjänare går lugnt och värdigt [och utan later] på jorden, och när avgudadyrkarna vill inleda ett samtal med dem, svarar de med fredshälsningen. 

Mitt problem är att Koranen bitvis är motsägelsefull. Det stör mig nästan lika mycket som om jag själv varit muslim. Jag har därför aktivt letat efter en tolkning som skulle kunna visa på något annorlunda. En sådan finns, nämligen att fred ska utbryta när Den Nåderikes [sanna] tjänare till slut lyckats omvända eller förinta alla otrogna. Det är ett logiskt tankesätt men konsekvenserna är ju att mänskligheten i ett sådant läge inte skulle ha några religiösa motsättningar kvar, då alla som inte är Muslimer antingen är omvända eller mördade. Det kanske tar ett tag för Muslimerna att nå dit, men som Den Nåderike så tröstefullt uppmanar dem (sura 2:153):

Troende! Sök med tålamod [Guds] hjälp i bönen! Gud är sannerligen med de tålmodiga, de som håller ut. 

Ett tilltalande drag i denna tolkning är att den kan förklara varför Koranen ibland uppmanar till och ibland tar avstånd från mord. Se exempelvis sura 25:68:

Och de [ Den Nåderikes [sanna] tjänare; Romulus anmärkning] anropar aldrig en gudom vid sidan av Gud och de berövar aldrig en människa livet – som Gud har förklarat heligt – annat än i rättfärdigt syfte, och de avhåller sig från äktenskapsbrott. Den som begår dessa svåra synder skall få sona dem med en exemplarisk bestraffning… 

Något mer rättfärdigt syfte än att omvända otrogna verkar ju knappt finnas. När Den Nåderikes [sanna] tjänare (den rättroende, besvarat avgudadyrkarna med fredshälsningen kan de lugnt och värdigt [och utan later] föreslå de otrogna (ickemuslimer) omvändelse alternativt avrättning.

Med andra ord är Islam i grunden, dock något trevande i vissa avsnitt, men huvudsakligen en våldsbejakande och invasiv religion, vilket med uppenbar tydlighet slås fast i Koranen.

En troende Muslim skall enligt Koranen söka upp de otrogna och antingen omvända eller döda dem.

Då skulle man ju vilja hoppas, genom att se på sig själv som svalt troende i ett Lutheranskt land, att Muslimer överlag är lika lite troende. Som en “normalsvensk”, som inte bryr sig speciellt mycket om tro överhuvudtaget. Tyvärr är det alls icke så. Förleds inte att tro annat. Majoriteten av dem som anser att de är Muslimer, tar sin tro på mycket stort allvar.

Men detta är ju bara min uppfattning. Det finns givetvis många fler, men kanske en av många förklaringar till en stor del av de Muslimska terrordåden runt om i världen?

Eller?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

17 + 2 =