En kort spontanutflykt som blev lite längre än planerat.

De stora salthögarna en bit från centrala Torrevieja har nog de flesta som varit i staden någon gång sett på håll. Idag var dags att se dem på närmre håll. Visste att de fanns vid Saltfabriken intill den man i folkmun kallar “Den Rosa Sjön”. Kände dessutom till att det går någon sorts turisttåg dit från försäljningsbodarna vid hamnen i Centrala Torrevieja, men fick Googleuppgifter om att de endast gick mellan juli-september. Då det var i mitten av novenber och så pass nära, skulle det ju vara en bagatell samt billigare att ta sig dit själv. Eller?

Inget var planerat för dagen, så det fick bli en titt på vännen Google Maps efter en näringsrik frukost med färska grönsaker och lite frukt. Snabbt gavs ett förslag på hur rutten skulle kunna se ut.

Ca två kilometer till Saltfabriken

Endast lite mer än två kilometer, innebar att mat och dricka inte ens skulle behövas packas ned, men med tanke på tidigare strapatser togs det med ändå, vilket senare skulle visa sig vara ganska förutseende.

Som nämnts tidigare anses de rutter som ritas upp endast vara förslag, då det nästan uteslutande blir en del omvägar och berikande “felnavigeringar”. Att köra vilse eller fel på semestern innebär ju ofta att man får se saker man inte hade räknat med eller ens visste fanns.

Ned för backen söderut på Av. Diego Ramirez Pastor…

Söderut på Av Diego Ramirez Pastor.

…förbi den lilla parken till vänster, vid slutet av gatan, där man svänger ned till höger…

Vägen ned till Saltfabriken.

Under viadukten vid N332 och fram till…

Grinden innan Saltfabriken

en låst och bevakad grind med skyltar om tillträde förbjudet. Dessutom, bakom grinden kom ett litet tåg med flera vagnar och turister på körande, så uppgifterna om att det inte körde i november stämmer inte.

Snopet. Inget att göra mer än att fotografera salthögarna på lite suktande avstånd. Otroligt vad de ser höga ut så här lite närmre, men ändå på avstånd. Kanske mer än 30 m och nog innehållandes flera år av saltförbrukningen i ett mindre land.

Salthögarna på ett retsamt avstånd

För att få lite tröst inspekterades även graffitimålningarna som var “ganska” fina. Ingenting som brukar gillas, då inställningen generellt är att graffiti oftast innebär att förstöra, men i sällsynta fall kan de faktiskt vara ganska fina. Så som dessa.

Graffiti på viadukten under N332
Graffiti på viadukten under N332

Så lätt skulle inte salthögarna komma undan, utan nu var det en utmaning att försöka komma närmre, samt att komma t.o.m. ända ned till saltsjön. Google maps gav ett förslag till rutt ned till det s.k. badstället i närheten av Urb. Torreta III.

Rutt från Saltfabriken till den s.k. badplatsen vid Saltsjön

3,3 km dit, vilket innebär en dagstur på ca 10 km totalt, vilket elsparkcykeln klarar galant. Uppskattade nu förutseendet med att det packades ned förplägnad och såg fram emot en liten eftermiddagstugga nere vid Saltsjön.

Bara att vända om, tillbaka ut på Av. Diego Ramires Paztor, ta vänster, 150 m norrut och sedan till vänster igen, till vägen som också den har en viadukt under N332. Såg att det på vänstra sidan av vägen fanns en mycket bra cykelväg ända ut till Torretaområdet som användes.

Avtagsvägen från Av. Diego Ram. Pastor på väg till saltsjön

Ville så gärna komma närmre salthögarna och körde efter ca en kilometer ned till vänster. F.ö. första avtagsvägen till vänster efter viadukten, men kom ändå aldrig riktigt nära dem.

Salthögarna fortfarande på ett något irriterande avstånd

Färden fortsatte ca 8-900 m parallellt med Saltsjön…

Väg norrut parallellt med saltsjön

tills det blev helt stopp längre fram. Kontrollerade kartan och kom fram till att det var som en labyrint och helt omöjligt att komma vidare rakt fram. Bara att vända och köra halvvägs tillbaka för att kunna komma ut på den ursprungliga rutten.

Vet inte vad området heter, bara att det liggen ca 1 km innan Torreta III. Det var i vart fall ett mycket fint område med uppenbart välskötta stora och kostsamma villor med prunkande trädgårdar. Nu i november verkade dock området vara ganska folktomt, men säkert fullt av människor under högsäsong.


Tillbaka ut på vägen, fram till rondellen i Torreta, ned till vänster. På bilden finns ingången ned till sjön efter gräsmattan i det vänstra övre hörnet i det lägre buskaget.

Nedgången till sjön. Till vänster efter gräsmattans slut.

Ingången ned till sjön…

Ingången ned till Saltsjön

…där det alldeles intill finns en skylt som uttryckligen förbjuder bad. Har fått uppgifter om att man kan få upp till 1000€ i böter om man gör det.

Skylt som talar om att det är ett naturskyddsområde, samt att det är badförbud i sjön.

Vägen ned till sjön är bitvis ganska smal och besvärlig, med en del stora stenar, men fram för allt leriga och djupa vattenpölar då det regnat en del under natten. Fick bli en del omvägar, men det gick bra.

På stigen ned till Saltsjön

Slutligen framme, med salthögarna i bakgrunden.

Nere vid Saltsjön

Hmm… Det där med badförbud verkar inte riktigt fungera. Att bara doppa fötterna är nog inte jämställt med att bada, eller? Utanför fotot finns det dock minst två badande, men ville inte fotografera dem med tanke på att det är förbjudet. Kanske badar dem för att det är både benämnt och utsatt på kartan som en badplats. Kanske var det innan det blev ett badförbud?

“Badplatsen” vid Saltsjön

Efter en tidig lunch var det dags att ta sig hemåt.
Gångstig med Urb. el Hondo i bakgrunden…

Gångstig med Urb. el Hondo i bakgrunden

…samt med lite varierande kvalitet på dem, men helt OK att ta sig fram på. Fick dock bära elsparkcykeln.

Varierande kvalitet på gångstigarna

Inga övriga utflykter eller felkörningar på hemvägen och efter totalt ca 2 och en halv timme totalt var turen avslutad.

Sammanfattning och lite synpunkter:

Lite synd att det inte gick att komma närmre Saltfabriken och salthögarna utan förbokad guide, komma vid speciella uppsamlingstider eller att åka turisttåget. Någon av dessa turer kommer dock att göras i framtiden.

Inga större svårigheter med cykelvägarna, (eller gångvägarna heller för den delen) då det var i bra skick efter Av. Diego Ramirez Pastor. Dock fanns det ett större vägarbete innan Torretaområdet, så det var lite knöligt att komma förbi det, då de hade anlagt provisoriska gång- och cykelvägar. Bilvägen var i delar helt avstängd. Det finns även ett flertal markerade parkeringsplatser i närheten, samt att det även går bra att parkera på gatorna omkring.

Omvägen ned till till vänster för att fotografera salthögarna, innebar att det blev en liten extratur på ca en kilometer, då det var omöjligt att göra annat än att vända rakt tillbaka efter vägens slut för att komma ut från området. Skulle ju kanske vara trist att göra det som gående om man inte räknat med en lite extra lång promenad. Villaområdet är dock mycket fint, med en del lyxvillor samt genomgående välskötta och prunkande trädgårdar. Så en del att se och inget att ångra.

Kunde inte hitta några skyltar som upplyste om var nedgången till saltsjön var, så den kom lite plötsligt, men var ändå inte särskilt svår att hitta.
Vägen ned på ca 200 m var ganska besvärlig i delar, speciellt efter regnet, samt ibland mycket smal. Vet inte riktigt hur de fick ned barnvagnen som syns på en av bilderna. Kanske har de burit den vissa sträckor eller kanske finns det en annan väg ned?

Strandkanten var inte speciellt sandig, utan bestod snarare av både stora och mindre vassa stenar och hård lera. I vattnet var det mjuk lera med en del vassa stenar även där. Skall man bada om man gör det trots förbudet, vilket f.ö. verkar vara mycket vanligt, är det nog lämpligt att ta med badtofflor.

Sjön som kallas “Den Rosa Sjön” heter egentligen Laguna Salada de Torrevieja och är en av de två saltsjöarna nordväst om Torrevieja och den nedersta av dem.

Hela området omkring “badplatsen” är ett naturreservat. Har sett sjön mycket mer och tydligt rosa på sensommaren. I november var den inte speciellt färgrik. Möjligen hade den en ytterst liten nyans av rosa.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

two × 2 =