Jag äger min lägenhet, tror många i Sverige. Bara för att de har betalt för den.

Det kan inte vara mer fel. Man äger inte en bostadsrätt. Ur ett internationellt perspektiv är det nästan fullständigt unikt att man inte äger en bostad man betalat för, men det vet väldigt få.

Det var inte förrän lagstiftningen ändrades 2009 som det var möjligt med tredimensionell fastighetsbildning av bostadslägenheter i Sverige. Det innebär att man fram tills dess inte kunde äga en lägenhet. Fortfarande är det mindre än 0,1 procent som gör det i Sverige, men nästan alla som bor i en bostadsrätt tror att de gör det.

Under åren jag bodde i Köpenhamn på -90 talet försökte jag förklara vår unika bostadsform för mina danska vänner. Kommentarerna var många, bl.a. att ägarformen påminde allt för mycket om ett ryskt jordbrukskollektiv under Stalintiden. Jag höll aldrig med om det, men var och är fortfarande idag förundrad över hur många Svenskar som inte känner till något annat sätt att köpa en lägenhet på. De tror att bostadsrättsformen är den vanligaste i hela världen, när det tvärtom är mycket sällsynt.

Vilka allvarliga konsekvenser det får för bostadsvärderingen i förhållande till övriga världen glöms bort. Dessutom när man t.o.m. jämför bostadspriserna i Stockholm med London och New York och tycker det är billigt här. Då är man givetvis helt fel ute. Förutom att man har storhetsvansinne är det som att jämföra äpplen med bananer eller något ännu värre.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

twenty − 5 =