Ett av de stackars sommarsulorna på vår gamla dam…
Domen var hård för vår gamla dam. Kompressorn var slut. Priset, 740€ för byte och återfyllning av systemet var i och för sig inte så särdeles kostsamt. Tror att det skulle kosta mycket mer i Sverige. Dock bedömde vi att det inte riktigt var värt det på en så pass gammal bil. Vi är dessutom inte här nere under högsäsong då vi tycker det är aldeles för varmt.
Vi tillhör en tuff generation och erfarenheterna av bilar under hela 80-90-talet utan AC gör oss härdade. Enda sättet var att rulla ned rutorna för att få det lite svalare. Vi överlever med andra ord utan AC även här, men kommer kanske att ändra ståndpunkt senare. Vi får se ur vi gör i framtiden.
Vid körning de senaste dagarna fick jag en déjà vu från “övningskörningen” i de tidiga tonåren med en 1968 Volvo Amazon. Körde första gången i 15-års åldern på inhägnat område. Kämpade inte minst med dragläget, men även med den oerhört tungstyrda ratten vid sidoparkeringar med mera. Fick en känsla av att vår gamla dam hade samma problem, trots servo. Mycket märkligt helt enkelt.
Tankade igår fullt på en bensinmack och tänkte att det kanske var dags att kontrollera lufttrycket, då det skulle kunna vara en möjlighet till den ytterst svårstyrda och tunga ratten.
När jag insåg att det skulle kosta 1€ med en myntapparat på pumpen och endast 4 minuter på mig att bli klar, var jag nära att av ren protest neka. Det är ju alltid är gratis i Sverige. Betalade dock motvilligt och upptäckte något som skulle kunnat få ganska allvarliga konsekvenser.
Lufttrycket i däcken som skall vara 2,3 Bar, var 1,17-1,19 på framdäcken och 1,22-1,27 på bakdäcken. Visserligen ingår bärgning i den Spanska försäkringen, men skulle vara lite väl skämmigt om något av däcken på grund av lågt lufttryck hade ramlat av fälgen på motorvägen eller vid en vägbula.
Stolt sträckte bilen upp sig allt mer och ökade säkerligen 5 cm i höjd. Bilen blev som ny att styra och det var nog den billigaste renoveringen av en bil jag gjort på länge.
Vilken skillnad! Nu rullar den faktiskt i låga hastigheter och kupéljudet minskade markant.
Tänk så lätt det är att glömma att åren och tiden går fort när man bara använder den under semestrarna. Värt att hålla koll på.
Ta hand om era bilar och ha en underbar semester i solen.
Dags för återbesök så här fem månader senare till Playa Punta Prima. Missade av någon anledning att fotografera den lilla men naggande goda stranden vid förra besöket.
Blev ett återbesök med bil och efter att ha missat nedfarten från N332 några gånger kom jag till slut rätt. Parkerade på baksidan, eller kanske är det egentligen framsidan av Puntaprima Restaurante?
Baksida eller kanske egentligen framsida av Puntaprima Restaurante?
Var inte inne på restaurangen under förra besöket. Uppfattade då att den nog inte var så stor på insidan, men förstod nu att jag hade fel. Den är t.o.m. ännu större än uteserveringen med den fantastiska utsikten.
Tog en snabbtitt på menyn på deras hemsida, som f.ö. hittas enkelt med en QR-läsare på mobilen. Exklusiv fiskmeny med priser från lite under 20€. På köttmenyn fanns det även där rätter från lite under 20€, samt revbensstek för två personer från Angusrasen som kostade en bit över 70€. Sommeliern har sammansatt en mycket varierande vinlista med vin från 18.50€ till som mest 290€. Ett glas av alla sorter husets vin, inklusive två olika Cava, kostade 4.50€. Helt klart en restaurang som kommer att prövas en dag när man är inställd på fina viner, exklusiva rätter och en nota därefter. Ville inte passa på att prova husets vin då jag körde bil.
Tog därefter trapporna ned till stranden och slutligen foto…
Bild på den lilla men naggande goda stranden Playa Punta prima
… på Playa Punta Prima, som nog tyvärr kan ha lite problem med tång emellanåt, eller kanske att kommunen slarvar med räfsningen, såsom de är ganska duktiga med i vart fall i centrala Torrevieja. Det var på vissa ställen ganska mycket tång. Några badande fanns det, som dock inte kom med på bild då det endast var mycket korta bad. Förmodligen för att vattentemperaturen fortfarande är ganska låg i Medelhavet.
En trevlig sak är att det på dem flesta badstränderna i regionen finns speciella fotduschar, där irriterande sand lätt sköljs bort från fötterna innan man sätter på strumporna/skorna.
Avstängda fotduschar
Tyvärr är det inte säsong nu, så ingen av dem fungerade eller var snarare avstängda. Säsongen börjar inte förrän mitten av maj och sträcker sig till i början av september. De tänker nog inte på oss blåfrusna och soltörstande Nordeuropéer som flyger söderut och redan i mars och upplever en Svensk normalsommar och vissa som gärna badar när temperaturen i vattnet överstiger 16 grader.
Den välskötta strandpromenaden ovanför stranden. Vy söderut:
Den välskötta strandpromenaden ovanför stranden. Vy söderut.
Nedan, strandpromenaden norrut med restaurangens uteservering till vänster och det egentliga Punta Prima längs bort på bilden och ut i vattnet:
Strandpromenaden norrut med restaurangen till vänster.
Lite kommentarer:
Inte lika intressant att besöka Punta Prima med bil som med cykel eller i mitt fall elsparkcykel från Torrevieja längs med stranden som gjordes i november förra året. Lite av charmen försvann givetvis.
Synd även att de stänger av vatten, hiss med mera på stranden när det inte är säsong, men är inte unikt för den.
Nämnde i förra inlägget att det troligen inte är sol på stranden sen eftermiddag, men det verkar uppenbart som om det är det. Var där kl. 15.30 och det såg ut att kunna vara sol någon timma till. Kanske ända fram till 18.00 beräknat på vintertid och följaktligen ca 19.00 vid sommartid.
Trevlig att restaurangen verkar ha öppet året om, med fantastisk utsikt på uteserveringen, exklusiva rätter och vin på menyn. Kan dock uppenbart bli relativt kostsamt att äta där. Skulle tro att en fin måltid för två med huvudrätt, vin och efterrätt kostar från ca 80€ och uppåt, så inte en restaurang för den ekonomiskt sinnade, men troligen värt det. Kommer att besöka den någon gång och dela med mig av erfarenheterna.
Har allt mer den sista tiden förfasats över inlägg på Facebook när det gäller diskussioner om var, när och hur man bör eller måste Spanskregistrera sin bil som befinner sig i landet, samt vad som gäller med besiktning. Gissningar och uppenbar missinformation sprids och blir till slut felaktiga och potentiellt mycket dyrbara sanningar.
Skall därför en gång för alla försöka förklara hur lagstiftningen ser ut, till fromma för de många Svenskar som har en bil här. Lyssna och lär. Snälla… Var dock uppmärksamma på datumet när inlägget skrivs, då lagstiftningen är under förändring.
En gång i tiden, för bara några år sedan, var inte den Svenska Transportstyrelsen uppkopplad elektroniskt med den Spanska motsvarigheten DGT och polisen. DGT eller den Spanska polismyndigheten var inte heller uppkopplad mot den Svenska. Böter för fortkörning, rattfylla och felparkeringar tog evinnerlig tid och med stora problem att inkräva hos de Svenska fordonsägarna om det ens var möjligt. Det var lite Vilda Västern med en svenskregistrerad bil i Spanien. Diverse kommersiella inkassoföretag fick ibland den otacksamma uppgiften att på bästa sätt förhoppningsvis lyckas med att inkräva böterna för respektive Spansk Region. Så är det alls icke nu, men är en allt för lång historia att gå in på detalj här.
Ett gott råd i all välmening, kör aldrig en bil obesiktigad, onykter, för fort eller parkera fel, för dem hittar dig utan problem numera och kommer att inkräva böterna med en minutiös precision. En obetald fortkörningsbot eller vilken annan bot som helst, går numera automatiskt till Kronofogden om den inte betalas, genom ett nytt och förenklat EU-förfarande. Det går inte längre att, som var enkelt för några år sedan, smita från böter som utfärdats i ett annat EU-land genom att t.ex. strunta i att hämta ut rekommenderade brev från utlandet. En väsensskild skillnad mot för bara några år sedan.
Kortfattat kan man säga att den Spanska motsvarigheten till Transportstyrelsen och den Spanska polisen har avsevärt större möjligheter idag att samarbeta och har numera genom direktaccess tillgång alla EU-länders Nationella Trafikregister.
Kommer att i kronologisk ordning försöka förklara de vanligaste och allvarligaste missuppfattningarna:
Påstående: Om en Svenskregistrerad bil befinner sig mer än 183 dagar i Spanien (mer än ett halvt år) är man skyldig att Spanskregistrera den.
Nej, nej, nej… En bil är inte en fysisk person som är skyldig att skatteregistrera sig i Spanien om den vistas här mer än 183 dagar om året. Enligt både EU-lagstiftning, Spansk Nationell och Svensk lag finns det ingen tidsgräns för hur länge ett Svenskt eller f.ö. annat utlandsägt fordon får vara i Spanien. Skulle dock ägaren befinna sig i landet mer än 183 dagar om året, skall man skattskriva sig, varefter även bilen då skall vara registrerad i samma land. Lagstiftningarna innebär därför att de flesta semesterfordon inte behöver registreras i landet de befinner sig i. Dock kan det möjligen, men är ytterst tveksamt, i vissa Spanska regioner finnas lokal lagstiftning som anger annat, men det finns i vart fall inte i Alicante- eller Malagaregionen.
Om någon läsare skulle kunna hänvisa till en lokal lagstiftning som anger annat, skulle det vara mycket! uppskattat med en kommentar. Transportstyrelsen ger däremot uppgifter på sin hemsida om detta som uppenbart och otvetydigt är felaktiga, att en bil skall registreras i landet där den huvudsakligen används. Det finns inget som helst lagstöd för det överhuvudtaget. Efter mejlkontakt med en specifik förfrågan, bekräftar de uppgifterna jag angett ovan samt felaktigheterna på deras hemsida. Trots det, tar de sig tyvärr inte tid för att ta bort eller rätta skrivningen. Deras skrivning tror jag är en av huvudanledningarna till att det sprids så många felaktigheter om detta på nätet. EU-lagstiftningen anger klart och otvetydigt att huvudregeln är att en bil skall vara registrerad i det land där ägaren är bosatt.
Man har dessutom rätt att fritt välja att registrera en bil i alla EU-länder trots att man inte är skattskriven (folkbokförd) där, som t.ex. i Spanien. Förutsättningen är att man har en fast adress, vilket är fallet om man har ett semesterboende som man hyr en längre period eller äger. Ytterligare en förutsättning, förutom detta, är att man har ett Spanskt NIE-nummer. I Sverige heter det för utländska medborgare Samordningsnummer.
ITV i Spanien
Påstående: Det går bra att besiktiga en Svensk bil i Spanien och köra med den här, trots körförbud i Sverige, bara den är besiktigad på ITV, motsvarande den Svenska bilbesiktningen. Körförbudet gäller bara i Sverige.
Nej, nej nej… En bil som har körförbud i ett EU-land har automatiskt körförbud i hela EU, trots att körförbudet är utfärdat i landet den är registrerad i. Det är endast myndigheten/förvaltningen i det land där bilen är registrerad som kan utfärda körförbud på grund av utebliven kontrollbesiktning och ingen annan, men innebär alltså inte att körförbudet inte gäller i andra länder.
Sedan EU-undantaget för utlandsbesiktning avskaffades för Svenska bilar i september-oktober 2022, finns det idag ingen annan möjlighet än att besiktiga bilen i Sverige. Undantag ges inte längre, ännu, men kan kanske eventuellt komma att förändras genom förnyad EU-lagstiftning, samt att det möjligen kommer att etableras Svenska besiktningsföretag i Spanien som samarbetar med den Svenska Transportstyrelsen. Den Svenska Fordonsslagen utesluter inte en möjlighet till detta. Samtliga Svenska besiktningsföretag skall dock vara ackrediterade, godkända, av Swedac samt att det skall ske en årlig revision. Ackrediteringen och den årliga revisionen sker både skriftligt och med personliga besök och inspektioner på anläggningen. Dessutom måste företaget vara en Svensk juridisk person (ett företag), med huvudkontor i Sverige.
Huvudsakligen är det en fullständigt felaktig uppfattning att en Spansk besiktning av en svenskregistrerad bil skulle vara giltig för en bil som har körförbud i Sverige. Det kan bli en mycket dyrbar erfarenhet. Det är aldrig tillåtet att köra en Svenskregistrerad bil med körförbud i Spanien, hur väl den än har gått igenom ITV. De som tror att körförbudet gäller endast i Sverige har tyvärr helt fel. Körförbudet gäller i hela EU, men är utfärdat av en Svensk myndighet, Transportstyrelsen.
Diskussionen huruvida en svensk hel/halv/trafikförsäkring, eller garageförsäkring gäller när den finns eller körs i Spanien med körförbud lämnar jag delvis därhän, då det är olika för respektive försäkringsbolag, men huvudsakligen är ett Svenskt trafikförsäkringsbolag enligt lag är skyldiga att utfärda åtminstone en trafikförsäkring enligt Trafikskadelagen (1975:1410) och försäkringsrörelselagen (2010:2043), för ett fordon som inte är avställt, men har körförbud. Det följer logiskt och analogt skrivningen i den Svenska lagstiftningen, som anger att det är tillåtet att köra ett fordon med körförbud till reparation eller besiktning, så länge bilen är trafikförsäkrad.
Ett kryphål som använts av bl.a. svenskar, har varit lagtexten i den Svenska fordonsslagen som anger, att trots körförbud får bilen köras kortast lämpliga sträcka till verkstad för reparation eller besiktning. Den Spanska polisen är ofta medvetna om detta och har tidigare haft ett icke lagenligt överseende, då det samma gäller för flera andra EU-länder. Dock inte för Spanskregistrerade bilar. Den Spanska fordonslagen anger klart och tydligt att samtliga motorfordon, även utlandsregistrerade, som används i den spanska trafiken måste vara skattade, försäkrade och ha en giltig besiktning. Det finns idag numera ett flertal och alldeles färska exempel på att obesiktigade utlandsägda bilar har fått lämnats på plats och sedan bogserats bort till en uppställningsplats, vilket säkerligen kommer att bli vanligare i framtiden. Polisen har som nämnts tidigare numera direktaccess till alla bilregister i EU och kan på några sekunder få reda på om bilen har körförbud eller inte.
Påstående: Jag kan avregistrera min bil i Sverige och parkera den på gatan utanför min fastighet/lägenhet när den inte används.
Nej, nej, nej… En avregistrerad Svenskregistrerad bil, eller inte heller någon annan avställd bil överhuvudtaget får parkeras på offentliga/kommunalt/statligt ägda parkeringsplatser eller gator i Spanien. En bil, även om den är utlandsägd, måste vara besiktigad, skattad och försäkrad. Ingen enda bil i Spanien får finnas i trafiken, på gator eller parkeringsplatser utan detta. Detta gäller även om den inte körs eller är tänkt att användas på ett tag. Skall en bil parkeras och vara avställd, måste den förvaras på privatägd mark. Den Spanska lagstiftningen är något otydlig, men antyder att marken bör vara inhägnad eller åtminstone klart avskild. Det kan vara i ett stängt privat garage, en privat uppfart med grind vid ett radhus eller villa, gensamhetsparkering som är avgränsad och ägs/sköts av en Comunidad/skötselförening eller en flygplatsparkering.
Den Spanska polisen har outtalat haft överseende med avställda utlandsägda bilar som parkeras på annat sätt, endast av icke lagenlig hänsyn. Främst för att inte störa turismen för mycket, men kommer garanterat att allt mer följa lagstiftningen. I flera kommuner, bl.a. Torrevieja och Alicante har detta, som politikerna anser vara ett problem diskuterats vid ett flertal tillfällen de senaste åren, där de uttalat att de önskar att polisen skall arbeta mer aktivt med detta. Då det under högsäsong oftast är brist på parkeringsplatser, anser de att avställda och långtidsparkerade bilar upptar parkeringsplatser som istället hade kunnat användas av andra.
Lagstiftningen innebär att de kan välja mellan att beslagta nummerplåtarna eller att bärga bort bilen. Till och med Svenska husbilar med bl.a. kostsam Malusskatt som ställs av när de är parkerade här, riskerar att få böter, beslagtagna registreringsskyltar eller att bilen fraktas bort.
Ganska nyligen (september 2022) fick f.ö. en svensk familj med en parkerad och avställd husbil böter för detta i Torreviejaregionen på en parkeringsplats vid La Matastranden, där de dessutom blev informerade om att de övervägde att också beslagta registreringsskyltarna. En husbil kan dock stå avställd och uppställd på en avgränsad camping, men får aldrig avställd parkeras på någon enda av de Spanska offentliga parkeringsplatserna eller gatorna.
Uppgifterna i inlägget är i flera steg verifierade och faktakontrollerade varför bloggförfattaren är relativt säker på att uppgifterna är korrekta.
Metamorfosen är till slut fullbordad. Vår stackars lilla och lite gistna dam, som i flera år kämpat med snö och slask har nu slutligen emigrerat permanent och har fått ett nytt medborgarskap. Vintersulorna lämnades f.ö. kvar, som en hämnd och åminnelse av ett hårt och kallt tidigare liv. Nej, nu skall det njutas av värme och sol och sommartofflorna skall för all framtid användas hädanefter.
I juli 2021 var det stressiga tider. Inte bara med att leta efter en mycket liten bil som överhuvudtaget skulle kunna köras ned i garaget. Hur trånga Spanska garage kan vara, kan bara dem förställa sig som har kört ned i ett sådant.
Mattor uppklistrade på pelare och hörnor, bara för att inte fullständigt repa sönder lacken är som tur är standard. En normalsvensk bil är i stort sett omöjlig att få ned. Min sambo vågar fortfarande inte efter två år varken köra upp eller ned. Det kan i förstone tyckas vara lite klent, men samtliga som vet hur det kan se ut och hur trångt det kan vara, vet mycket väl hur det är och förstår henne fullständigt. Lovar…
Lägenheten var sedan länge överförd och en mängd saker skulle ned. Vi hade nog under några år framöver kanske kunnat ta ned allt partivis under kanske 4-5 flygresor genom att släpa på fullpackade 20 kg resväskor eller alternativt köpa det mesta där nere. Men nej, vi bestämde att vi ville ha en mängd privata och specifikt svenska saker. Saker vi kände till. Det där med släpandet av väskor på flygplatser, hyrbilar och depositioner samt tvivelaktiga och potentiellt mycket dyra hyrbilsrepor och lackskador var inte något för oss. Speciellt inte då vi lyxat till lägenhetsköpet med garage och allt.
Nej, vi ville att det skulle det stå en egenägd alldeles privat bil och vänta förväntansfullt och startklar på oss under semestrarna. Inte en endaste krona skulle de sannolika bucklorna och reporna kosta oss. Det Svenska EU-undantaget för besiktning var ännu gällande. Trots det besiktigades vår lilla och något gistna pärla i förtid i Sverige bara några dagar innan nedfärden. Kanske skulle den sedan ändå köras hem ibland tänkte vi, för att ha en kort semester i Sverige. Men nej. De 300 milen från Sverige till Spanien är många och mycket långa, så vi bestämde att det aldrig skulle bli en sådan lång resa med bil igen.
Stressigt var det. Tidigt på morgonen i slutet av juli kl. 04.00, med en extremt fullpackad bil startade färden. Rödby-Puttgarden avklarades en tidig förmiddag och milslånga köer på Autobahn väntade. I en fruktansvärd asfalstshetta i norra Tyskland, slutade klimatanläggningen att fungera. Totalt och fullständigt. Det var 30 grader ute med klarblå himmel och gassande sol. Över 50 grader i bilen och inte ett moln på himlen. I den oerhörda hastigheten av 5 km i timmen sniglade sig bilen söderut i mer än 4 timmar. Mitt i natten blev det övernattning i södra Frankrike. 7 timmar senare med en enkel frukost i magen bar det söderut igen.
Norra Spanien och ännu varmare. Temperaturmätaren på instrumentpanelen som maximalt kan visa 55 grader klarade inte av att avgöra hur varmt det var i kupén. Den fungerar sedan dess inte som den skall f.ö. och visar numera minusgrader när det uppenbart är mer än 20 grader. Exakt 48 timmar efter starten var bilen framme och nere i ett svalt garage.
Aldrig mer någonsin kommer den att köras norrut igen kom vi överens om. Kände dessutom ett metafysiskt och absolut medhåll från den glödheta svartlackerade plåten på den något ålderstigna bilen.
Några månader senare blev vi på det klara med att något Svenskt besiktningsundantag inte var på fråga längre, varför det var dags att planera för permanent emigration och registrering i det Spanska bilregistret. Det Spanska språket är inte omöjligt att lära sig. Alls icke, då det ligger nära Italienska, franska och latin, men fick anse oss besegrade då det gällde de snåriga lagtexterna och formaliteterna för att överföra en bil. En Gestoria fick anlitas.
Efter mycket Googlande och goda råd på Facebook, kontaktades ett välrenommerat företag, som f.ö. ligger alldeles i närheten av Carrefour och ITV (Den Spanska besiktningen) i Torrevieja per mejl och vi fick ett prisförslag.
Egentligen var det nog alldeles för kostsamt att genom en Gestoria, eller ens alls omregistrera en så pass gammal dam, men i oktober kördes ändå bilen dit varefter nycklarna överlämnades inför den förestående registreringsbesiktningen. De skötte allt. Absolut allt och inget behövdes göras av någon annan. Det kostade ungefär 30% av begagnatpriset vi gett i Sverige. Hade vi gjort det helt själv kom jag fram till att vi hade sparat ca 250€. Nu kom det att kosta ca 800€ totalt vilket berodde på på att bilen var relativt gammal, mer än 10 år. Skatten beräknas bl.a. på marknadsvärdet.
En nyare bil som bara är några år gammal kan kosta över 3000€ att överföra. T.ex. kostade en Volvo V70 från 2016, totalt 1450€ att överföra enligt uppgifter från en Svensk jag träffade och pratade med på den Gestorian vi båda använde oss av.
Formellt sett är det inte speciellt komplicerat att utan hjälp och helt själv registreringsbesiktiga en bil här, men går inte in på i detalj hur man går till väga. Det blir i vart fall några besök på det lokala Sumakontoret och registreringsbesiktning på ITV, betalningar och kvittoförevisande innan man själv tillåts att tillverka nummerplåtarna, som f.ö. bara tar några minuter, men det är en lång historia som jag utelämnar här. Andra kan detta mycket bättre och vet precis hur man gör. Dock är det nästan obligatoriskt att åtminstone klara av det Spanska språket på en ganska hög nivå.
Kontrollerade bilpriserna i Spanien efter den dyrbara omregistreringen och vad en likvärdig spanskregistrerad bil som vår skulle kosta. Som så många andra Spaniensvenskar kunde vi som en liten tröst konstatera att välhållna och välservade lågmilare är mycket dyrare här än i Sverige.
Några timmar senare skickade de ett SMS om att registreringsbesiktningen var klar och att bilen kunde hämtas. Inga anmärkningar. Bilen gick igenom med rent papper och fick förklarat att de nya registreringshandlingarna och de nya nummerplåtarna kunde hämtas om ca 2 veckor. De erbjöd även servicen att leverera dem hem personligen. Jag valde det förstnämnda. De skulle ringa eller SMS:a när allt var klart. De gjorde så och plåtarna hämtades.
Då bilen formellt sett i det läget var avregistrerad i Sverige, skulle egentligen nummerskyltarna ha satts på innan man körde med den, samt att den skulle vara försäkrad i Spanien. Kontrollerade dock noga innan färden med den Svenska Transportstyrelsen och kunde konstatera att den fortfarande var både registrerad, skattad och försäkrad i Sverige. Det visade sig senare, att det tog mer än två månader innan den blev avregistrerad i det Svenska registret. Vägskatten hade f.ö. Gestorian betalt fram tills nästa skatteperiod som var i maj året efter och ingick i priset.
Dagarna efter var det dags att resa norrut, med flyg som tur var och bilen förvarades i ett slutet garage. Dock oförsäkrad med de Svenska nummerplåtarna fortfarande på. Att ha en avställd och oförsäkrad bil på en spansk parkeringsplats eller gata är förknippat med stora risker för omhändertagande och bortforsling av polisen, vilket jag kommer att skriva mer om i detalj senare. Men i ett ljummet och låst garage två våningar under mark stod den tålmodigt och väntade på oss inför nästa semester.
Hemifrån och i Sverige per mejl blev den försäkrad i ett Spanskt försäkringsbolag. Det var bara att slutligen byta ut nummerskyltarna och köra den varhelst den ville.
Lite till behövdes dock fixas innan det hela har klart. Autogiro för fordonsskatten är ganska bra att ha. Att köra en oskattad bil kan bli mycket dyrt. Förutom böter på upp till 2000€ samt bortforsling till polisupplag, kan registreringsskyltarna beslagtas på plats. Allt detta sker utan undantag om man skulle drista sig till att förutom köra med en obetald skatt även köra oförsäkrat. Vill varna för att polisen är helt obevekliga om de skulle ertappa en bilist med att göra detta. Därför var det lämpligt att ordna med autogiro på skatten såsom redan var ordnat med försäkringen.
Hur gör man då detta? Ganska enkelt faktiskt.
Det finns olika Sumakontor som ansvarar för olika saker. Vissa handhar endast fastighetskatt medan andra fixar mer eller mindre allt annat. Tog en promenad med IBAN numret i fickan noga nedskrivet och gick till ett Sumakontor på adressen Calle Patricio Perez 20 i Torrevieja. Efter en liten och ängslig väntan, då jag trodde att det var obligatoriskt att i förtid boka tid på nätet eller per telefon, vilket visade sig vara felaktigt, träffade jag en mycket trevlig äldre herre bakom en disk som dock inte talade ett endaste ord Engelska.
Med de fåtaliga och garanterat felaktigt uttalade Spanska orden ordnade det sig enkelt: Impuesto sobre vehículos al débito directo. Orden var noga nedskriva på en papperslapp, men han förstod direkt. Några minuter senare, efter noga granskning av legitimation och bankuppgifter och en underskrift på en datorplatta var det hela fixat. Fick dessutom ett kvitto på det.
Kvitto på det fixade autogirot på fordonsskatten
Dock, när jag försökte förklara att jag också ville ha en miljödekal till bilen, havererade det totalt. Till slut var det en annan besökare som kunde förklara på knappändig Engelska att det kunde man göra på något som hette Oficina de Correos. Vad det nu skulle vara hade jag ingen som helst aning om, men det låg bara några hundra meter från där jag var. Fick adressen och sedan hjälp av oumbärliga Google Maps för att hitta fram till vilket visade sig vare ett nästan alldeles ordinärt Spanskt Postkontor.
Bara att ta en kölapp i maskinen på vinst eller förlust, för att sedan stå i kö. Efter ca 20 minuter var det min tur. Den mycket unga mannen bakom disken kunde inte ett endaste ord Engelska, men efter att med en penna uppritat hur jag trodde ett miljömärke såg ut, förstod han vad jag menade och förklarade med hjälp av Google Translate att jag måste uppvisa något som hette “Permiso De Circulation”.
Bara att ta sig hemmåt och hämta rätta papper och återigen fixa en kölapp. Givetvis var jag numera oerhört förberedd efter flitigt användande av Google Translate. T.o.m så pass att jag numera visste att ett miljömärke förmodligen hette “etiqueta ambiental para el coche”, eller i vart fall något ganska snarlikt.
De rätta dokumenten är mycket viktiga i Spanien
Att sedan trycka på rätt knapp på köbiljettmaskinen var inte det lättaste, men så här den den ut:
Köbiljettmaskinen på postkontoret.
Sedan att trycka på rätt benämning för ärendet var rena gissningen, men ser nu i efterhand att man faktiskt kan välja Engelska på den.
Bild på kölappsmaskinens bildskärm
Inget av alternativen när det gällde ärenden för en bil syntes, så av ren tur tryckte jag längst ned till höger på “Siguente” och plötsligt fanns valet “Trámites de vehicolos” och följaktligen skrev den ut en lapp som ser ut enlig nedan:
Kölappen för fordonsärenden på postkontoret
Den mycket trevliga gamla damen kunde garanterat och uppenbart inte ett endaste ord Engelska, men med den enkla meningen “etiqueta ambiental para el coche”, fixades allt på några minuter. Fem Euro fattigare och med min spegelvända etikett på ett papper för uppklistrande på insidan av framrutan, gick jag nöjt hem och behöver numera inte oroa mig för att bilen är oförsäkrad, oskattad eller får böter när vi kör in i områden som kräver en miljödekal. Bara att sätta den nyinköpta dekalen på insidan och undersidan av framrutan på passagerarsidan.
Miljödekal för vår kära gamla dam
Den tidiga förmiddagen blev till en förnöjd eftermiddag när allt var ordnat. Imorgon väntar en ny dag och då det skall letas efter en bilreparatör som kan fixa den havererade klimatanläggningen.
Ytterligare äventyr med ett Spanskt bilägande väntar.
Spanien 2023-03-15
För mer information finns det en mycket bra sida på Sumas hemsida som dessutom är på Engelska och som pedagogiskt förklarar hur man kan ordna med autogiro. Det går tydligen även att göra det per telefon. För att kunna logga in på deras hemsida behöver man BankID från antingen Sabadell, eller Caixa bank. BankID skall tydligen kunna gå att ordna om man besöker någon av de bankerna personligen. Är inte särdeles säker på att dem uppgifterna även gäller för Expats, de som inte är skrivna i Spanien, men det verkar så. Det kan rimligen även bli ytterligare problem om man inte har något konto i någon av dem bankerna.
Efter den svåra bilolyckan på tidigt 90-tal, konstaterade läkaren att jag skulle bli rullstolsbunden långt innan jag fyllde 50. Nu har jag passerat den åldern, sitter inte i rullstol, går ganska obehindrat, men orden finns för alltid kvar i bakhuvudet om att det nog blir så i en framtid i alla fall.
I mer än två och ett halvt år, med otaliga operationer däremellan, tog jag till slut mina första stapplande steg våren 1994. Jag fick trots allt behålla båda fötterna, hyffsat fungerande.
Händelserna formade för alltid mitt framtida liv, där allting sedan dess handlade om att omgivningen skulle vara, eller skulle kunna vara möjligt att handikappanpassa. Även om jag idag ganska obehindrat kan gå flera kilometer ibland när fötterna mår bra, finns ändå tanken om den framtid läkaren stakade ut. Hus och lägenhetsköp skulle hädanefter alltid vara eller kunna bli handikappanpassat.
Erfarenheterna och råden som ges här, är med bakgrund av de egna erfarenheterna. Kan givetvis inte riktigt sätta mig in i hur det är att vara t.ex. permanent ryggmärgsskadad. Dock vet jag väl och har erfarenhet av att vara bunden till en rullstol och inte kunna gå alls, men hjälpligt använda armarna och med muskelkraft kunna flytta/lyfta benen. Den som läser och har avsevärt svårare handikapp, får försöka ha överseende med det perspektivet.
Inlägget skrivs bl.a. men inte alls endast, för att min sambo har en släkting som är ryggmärgsskadad och rullstolsbunden, samt funderar på att köpa något semesterboende i Spanien. Hon har hört (Googlat) om att Torrevieja inte skulle vara handikappvänligt.
Jag håller inte med, även om det finns ett flertal möjliga hinder, vilket dock inte är unikt för just Torrevieja. Däremot har kommunen aktivt arbetat de senaste 30 åren för att försöka göra så gott de kan.
Satt på en strandpromenadbänk ungefär på mitten av den 400 m långa Playa Del Curastranden, när tanken slog mig. Skulle jag kunna komma ned till stranden och bada som rullstolsbunden?
Följ med på fotosessionen och bilda dig en egen uppfattning, för själv tror jag att det det är fullt möjligt.
Playa Del Cura, prästens strand, är den mest centrala stranden i Torrevieja. De första två Fotografierna, efter kartan, är i mitten av stranden norrut och sedan söderut, tredje fotot är skylten som är i den norra ändan. De efterföljande fotografierna är sedan ca 30 m ännu mer norrut från skylten, varefter de i följd alla är är söderut, förbi Cura och ytterligare ca 300 m ned mot hamnpiren. Räknade inte alla rullstolsramperna, men de var i vart fall mer än 5 st.
Först kartan över Curastranden och förbi, där de sista fotografierna togs:
Fotografier norrut och sedan söderut från ungefär mitten av stranden:
Fotografi norrut
Om man tittar väldigt noga på fotografiet, ser man en liten röd “friggebod” där strandvakterna håller hus. Mellan åtminstone maj-september, går det att där låna en rullstol med bredare däck, för att lättare kunna komma ned till vattnet och inte gräva ned sig och “fastna” i sanden, som man gärna gör med en vanlig rullstol, som ju har smala däck.
Cura stranden söderut ungefär från mitten
Skylten som berättar lite om stranden måste ju givetvis fotograferas:
Skylten på den norra delen av Playa Del Cura
Ca 20-30 m norrut från skylten finns den första trärampen ned mot stranden, ytterligare 20m norrut, i ryggen s.a.s. finns den röda “Friggeboden” där det går att låna specialrullstolar under högsäsong. Varför de inte har den servicen under en längre period än maj-september är lite dåligt, då ju många nordbor som har lägenhet och hus är där även på vintern:
30 m norr om informationsskylten och den första rampen.
Ca 20 meter längre söderut hittar man en gjuten ramp som också kan användas av en rullstol:
Gjuten ramp ned till stranden.
På bilden ser man i bakgrunden rampen på den tidigare bilden och den röda stugan där man kan låna en “strandrullstol”.
100 m längre söderut finns ytterligare ramp ned:
Ramp ned till stranden med fotdusch.
Spanjorerna (men många fler förutom Svenskar) är uppenbarligen påhittiga. En liten fotdusch installerad på stranden för att få bort irriterande sand innan de nybadade fötterna får strumpor igen.
Avslutningen av den förra rampen med fotduschen väl placerad
Ca 100 m söderut hittar man nästa ramp:
Ytterligare 100 m söderut.
Jo, 100 m ytterligare söderut så finns ännu en ramp, med en bekväm fotdusch, men jag skulle inte våga åka ned där själv med en rullstol, då den inte är så välunderhållen:
Saknas lite plankor här…
Kommunen har kanske missat eller glömt att underhålla alla ramperna. Jag skulle i vart fall inte vilja åka ned där utan personlig assistans. Ser lite väl dristigt ut att göra det. Man vill ju inte gärna fastna där..
Bilden under är ca 100 m efter Cura, där det även där finns en bra ramp ned:
100 m efter cura, med en ramp ned.
När vi nu lämnat Playa Del Cura söderut ca 100 m, samt tagit oss ytterligare ca 100 m förbi den föregående rampen, finns det ett mycket! bra ställe för en rullstol. Hela platsen är jämn. Gjuten eller med plattor och det finns en ramp nästan ända ned till vattnet.
Plattsatt och gjuten badplats.
Under högsäsong finns det badvakter samt handikappanpassad toalett och en välfungerande dusch, inte bara för fötterna. Under vilka månader de finns där vet jag inte, men kommer att ta reda på det. I vart fall finns det där under maj-september. Bilden under är från samma badplats:
ca 200 m söderut från Playa Del Cura finns denna badplats.
Platsen är mycket lättåtkomlig från strandpromenaden med rullstol. Tror att denna kanske är den bästa och mest lättillgängliga stranden/badplatsen i hela Torrevieja centrum för rullstolsbundna. I vart fall hade jag själv med en rullstol, utan assistans, inte haft några större problem att komma ända ned till sanden och ned till vattnet, även med min “vanliga” rullstol.
Lycka till med era semestrar och var INTE rädda för att åka till Torrevieja, trots att ni kanske behöver en rullstol för att ta er fram.
Att turister handduksreserverar solstolar vid poolen på charterhotell är något som nog alla har sett eller själva gjort när de varit på semester. Jag skriver lite om det här:
Numera har många hotell regler för detta och försöker få bort fenomenet. Solstolar, där många av dem som största delen av dagen inte används mer än av en handduk. Tyvärr är det ju så, att oftast är det väldigt trångt runt poolen och för få solstolar, så om man vill sola på eftermiddagen finns det ibland inga som är lediga. Finns det några, så kan de mycket väl vara i skuggan, så på ett sätt förstår jag dem som gör så. Att det finns ett liknande fenomen med strandparasoll var jag lyckligt ovetande om, tills för några år sedan.
Hösten 2021 åt jag lunch på en av restaurangerna vid strandpromenaden på Playa Cura i Torrevieja. Kom i samspråk med en Rysk familj med en dotter i 6-års åldern. De hade köpt en lägenhet på fjärde våningen ovanför restaurangen, med en som de målande berättade, fantastisk medelhavsutsikt och sol nästan hela dagen. De hade också fått ett s.k. “Golden Visa” på grund av bland annat lägenhetsinvesteringen. Deras “Golden Visa” innebar att de numera sedan något år tillbaka även var Spanska medborgare.
Det var för övrigt inte första gången jag hade ett längre samtal med en rysk familj som hade blivit Spanska medborgare. Det hade jag haft tidigare, på våren samma år där de förklarade att det var vanligt att de flyttade till ett EU-land, då de inte ville att deras barn skulle växa upp och gå i skolan i Ryssland. I just Torrevieja, men även i många andra Spanska städer, var det mycket vanligt.
Efter ett tag, när kaffet hade kommit in och frun och dottern badade, kom samtalet in på just stranden Cura, där han menade att det under högsäsong hade varit svårt för dem att få en bra plats där. Mannen menade att bl.a. på grund av att han betalat så mycket som han gjort för lägenheten, skulle de ha en egen avgränsad och specificerad yta som bara fick användas av dem och ingen annan. Han framförde även att det också endast skulle vara dem som bor närmast stranden som skulle få använda den. Ett sorts boendepass skulle behöva uppvisas för säkerhetsvakterna som skulle finnas för att spärra av stranden för obehöriga. Han var besviken över att det inte var så här, då det var mycket vanligt på badstränderna i Ryssland.
Sedan några år tillbaka hade de därför, på grund av de tråkiga omständigheterna med avsaknaden av säkerhetsvakter, alltid under högsäsong minst ett parasoll placerat på stranden för att i vart fall försöka få bort några av de “obehöriga badgästerna” och därigenom ha tillgång till sin alldeles egna plats när de ville. Det var dock mycket trist att de ibland försvann. Helt enkelt blev stulna, vilket han var mycket upprörd över. Dock var det inte så kostsamt att köpa nya, vilket de fick göra minst tre-fyra gånger om året och hade numera ett litet lager av parasoll i lägenheten. Ibland när de hade gäster på besök, ställde de givetvis upp fler. Ibland tre-fyra stycken. Han var förvånad över att jag inte gjorde som honom.
Insåg ganska snart att det var bäst att försöka hålla masken och inte gå i polemik med honom angående den krassa inställningen han hade till offentliga badstränder. Vi var uppenbarligen uppvuxna med helt olika perspektiv på tillvaron. Tänkte däremot tyst för mig själv på den Spanska lagstiftningen om hittegods och att man kanske skulle tipsa om att det finns minst ett parasoll på Curastranden som man kan inlämna till polisen, för att någon månad senare kunna kvittera ut utan kostnad.
Även om jag tills nyligen varit helt ovetande om fenomenet, har flera Spanska kommuner däremot uppmärksammat det de senaste åren. “Parasollkriget”, La guerra de sombrillas som det kallas, har lett till att flera kommuner numera ger dem som sätter upp ett parasoll före bestämda tider, eller sätter upp ett och sedan inte använder det under några timmar, dryga böter på mellan 750-3000 €.
Den för Svenska mått mätt höga bötessumman stämmer väl överens med den Spanska rättstillämpningen, att det skall vara mycket kostsamt att bryta mot lagen.
Samtidigt har det anställts strandvakter som har till uppgift att samla ihop de mänger av reservationsparasoll som finns på stränderna och som bedöms aktivt inte användas, för att sedan lämnas in till polisen, där ägarna kan hämta ut dem om de betalar böterna.
Som en strandvakt förklarar: -Det första jag gör är att se om det finns något annat i närheten, som en väska eller strandtofflor. Finns det något sådant, kan de vara ute i vattnet och bada och då låter jag det stå kvar.
Naturligtvis har parasollreservanterna ett motmedel mot detta och har lärt sig, att om badvakten är lurig, bevakar och väntar några timmar tills någon kommer, förnekar de att det är deras parasoll och tar den avsevärt lägre ekonomiska förlusten av att förlora ett parasoll.
Ibland lägger de också ut något annat billigt i närheten, som en strandkasse och en gammal dagstidning, utslitna strandtofflor eller några strandleksaker väl synligt, för att det skall se ut som om parasollet används.
Den Spanska djurskyddslagstiftningen har i mer än ett decennium debatterats och kritiserats hårt, både nationellt och internationellt. Bl.a. på grund av det, har en ny lag aktivt utarbetats de senaste åren.
Debatten om förslaget till den nya lagstiftningen har varit mycket tuff, men röstades till slut igenom i parlamentet den 9:e februari i år, för vidare bearbetning i den Spanska Senaten (Överhuset) varefter de efter denna, skickar lagstiftsskrivningen vidare till Parlamentet för slutgiltigt beslut. Man förväntar sig att den kommer att vara färdigbehandlad senare i år.
Tyvärr och som är allt för vanligt i Spanien, är den i sitt nuvarande skick mycket luddig, otydlig och svårtolkad. Man får verkligen hoppas på att det blir avsevärt bättre när den väl är på plats. Otydligheten består bl.a. av vilka djur som skall räknas som sällskapsdjur, då det i den nuvarande skrivningen omnämns att samtliga djur som bedöms kunna väga över två kilo som fullvuxna och finns sig i privat ägo skall kunna räknas som ett.
Just nu arbetas det med en lista med djur, där det ingående kommer att specificeras vilka husdjur som är tillåtna, vilket samtidigt innebär att samtliga andra djur som inte finns med på den inte kommer att vara tillåtna att ha som husdjur. Dock får de som dessförinnan äger ett som blir otillåtet behålla det, men inte skaffa fler.
Huvuddragen i lagstiftningen kommer att bli enligt följande:
Alla husdjur skall registreras i ett nationellt register samt chipmärkas.
Katter får vara ensamma högst tre dagar och hundar 24 timmar, vilket f.ö. är mycket längre än den Svenska lagstiftningen. Dock är det positivt att det numera finns en lagstiftning om detta överhuvudtaget, då det inte funnits tidigare.
Katter som vistas utomhus skall vara steriliserade.
Hundägare skall ha en giltig ansvarsförsäkring (tredjepartsförsäkring) som bl.a. täcker skador på människor eller andra djur.
Alla djuruppfödare, även de som föder upp sällskapsdjur måste vara licensierade och bl.a. följa nya utarbetade riktlinjer om avelslämplighet. Det kommer samtidigt att vara ett allvarligt brott att föda upp och vidareförsälja utan licens.
Butiksförsäljning av katter, hundar och illrar förbjuds 12 månader efter lagen träder ikraft och de får i framtiden endast sälja akvariefiskar, gnagare och fåglar.
Blivande hundägare skall vara godkända på en hundägarkurs innan köpet, samt att de som idag äger en får två år på sig att genomgå och bli godkänd på den.
Den nuvarande skrivningen om att förbjudna hundar är de som “Potentiellt är farliga” ändras till att “hundar måste genomgå och klara ett socialiseringstest”, vilket skall genomföras enskilt för varje hund. Det är idag dock okänt om det bara skall gälla vissa raser eller samtliga hundar.
Hundar och katter får aldrig vara utomhus dygnet runt. Framförallt inte på balkonger, terrasser och innergårdar, samt när de är utomhus måste ha möjlighet till skydd mot väder, som t.ex. regn och sol och ha tillgång till mat och vatten
Minimimått för burar samt vistelseutrymme i hemmet för lösgående djur (t.ex. katter och hundar) kommer att specificeras.
Lagen kommer att undanta arbetshundar i jordbruket och jakthundar om de har en spårsändare men skall ha tillgång till väderskydd, vatten och mat.
Det kommer inte att bli billigt att bryta mot lagen, då böterna blir mellan 500-200 000 €, samt husdjursförbud i upp till 10 år. De som bryter mot lagen skall kunna dömas till fängelse mellan 18 månader till tre år för dem allvarligaste brotten.
Något som är speciellt positivt är när det gäller förvildade djur i urbana miljöer, som t.ex. vildkattskolonier. I lagen klargörs det tydligt vem som ansvarar för dem. I framtiden kommer det att bli stadsförvaltningen/kommunernas enskilda ansvar att sterilisera och se till att de har det bra. Innan har det till största delen fått bekostas genom privata insamlingar.
Sammanfattningsvis är det mycket bra att det till slut har röstats igenom en övergripande djurskyddslagstiftning, som i ett internationellt perspektiv är acceptabel. Den tidigare lagstiftningen har i många delar varit uppenbart undermålig och skyddet för husdjur har till stora delar inte alls varit reglerad.
De stora salthögarna en bit från centrala Torrevieja har nog de flesta som varit i staden någon gång sett på håll. Idag var dags att se dem på närmre håll. Visste att de fanns vid Saltfabriken intill den man i folkmun kallar “Den Rosa Sjön”. Kände dessutom till att det går någon sorts turisttåg dit från försäljningsbodarna vid hamnen i Centrala Torrevieja, men fick Googleuppgifter om att de endast gick mellan juli-september. Då det var i mitten av novenber och så pass nära, skulle det ju vara en bagatell samt billigare att ta sig dit själv. Eller?
Inget var planerat för dagen, så det fick bli en titt på vännen Google Maps efter en näringsrik frukost med färska grönsaker och lite frukt. Snabbt gavs ett förslag på hur rutten skulle kunna se ut.
Ca två kilometer till Saltfabriken
Endast lite mer än två kilometer, innebar att mat och dricka inte ens skulle behövas packas ned, men med tanke på tidigare strapatser togs det med ändå, vilket senare skulle visa sig vara ganska förutseende.
Som nämnts tidigare anses de rutter som ritas upp endast vara förslag, då det nästan uteslutande blir en del omvägar och berikande “felnavigeringar”. Att köra vilse eller fel på semestern innebär ju ofta att man får se saker man inte hade räknat med eller ens visste fanns.
Ned för backen söderut på Av. Diego Ramirez Pastor…
Söderut på Av Diego Ramirez Pastor.
…förbi den lilla parken till vänster, vid slutet av gatan, där man svänger ned till höger…
Vägen ned till Saltfabriken.
Under viadukten vid N332 och fram till…
Grinden innan Saltfabriken
… en låst och bevakad grind med skyltar om tillträde förbjudet. Dessutom, bakom grinden kom ett litet tåg med flera vagnar och turister på körande, så uppgifterna om att det inte körde i november stämmer inte.
Snopet. Inget att göra mer än att fotografera salthögarna på lite suktande avstånd. Otroligt vad de ser höga ut så här lite närmre, men ändå på avstånd. Kanske mer än 30 m och nog innehållandes flera år av saltförbrukningen i ett mindre land.
Salthögarna på ett retsamt avstånd
För att få lite tröst inspekterades även graffitimålningarna som var “ganska” fina. Ingenting som brukar gillas, då inställningen generellt är att graffiti oftast innebär att förstöra, men i sällsynta fall kan de faktiskt vara ganska fina. Så som dessa.
Graffiti på viadukten under N332Graffiti på viadukten under N332
Så lätt skulle inte salthögarna komma undan, utan nu var det en utmaning att försöka komma närmre, samt att komma t.o.m. ända ned till saltsjön. Google maps gav ett förslag till rutt ned till det s.k. badstället i närheten av Urb. Torreta III.
Rutt från Saltfabriken till den s.k. badplatsen vid Saltsjön
3,3 km dit, vilket innebär en dagstur på ca 10 km totalt, vilket elsparkcykeln klarar galant. Uppskattade nu förutseendet med att det packades ned förplägnad och såg fram emot en liten eftermiddagstugga nere vid Saltsjön.
Bara att vända om, tillbaka ut på Av. Diego Ramires Paztor, ta vänster, 150 m norrut och sedan till vänster igen, till vägen som också den har en viadukt under N332. Såg att det på vänstra sidan av vägen fanns en mycket bra cykelväg ända ut till Torretaområdet som användes.
Avtagsvägen från Av. Diego Ram. Pastor på väg till saltsjön
Ville så gärna komma närmre salthögarna och körde efter ca en kilometer ned till vänster. F.ö. första avtagsvägen till vänster efter viadukten, men kom ändå aldrig riktigt nära dem.
Salthögarna fortfarande på ett något irriterande avstånd
Färden fortsatte ca 8-900 m parallellt med Saltsjön…
Väg norrut parallellt med saltsjön
…tills det blev helt stopp längre fram. Kontrollerade kartan och kom fram till att det var som en labyrint och helt omöjligt att komma vidare rakt fram. Bara att vända och köra halvvägs tillbaka för att kunna komma ut på den ursprungliga rutten.
Vet inte vad området heter, bara att det liggen ca 1 km innan Torreta III. Det var i vart fall ett mycket fint område med uppenbart välskötta stora och kostsamma villor med prunkande trädgårdar. Nu i november verkade dock området vara ganska folktomt, men säkert fullt av människor under högsäsong.
Tillbaka ut på vägen, fram till rondellen i Torreta, ned till vänster. På bilden finns ingången ned till sjön efter gräsmattan i det vänstra övre hörnet i det lägre buskaget.
Nedgången till sjön. Till vänster efter gräsmattans slut.
Ingången ned till sjön…
Ingången ned till Saltsjön
…där det alldeles intill finns en skylt som uttryckligen förbjuder bad. Har fått uppgifter om att man kan få upp till 1000€ i böter om man gör det.
Skylt som talar om att det är ett naturskyddsområde, samt att det är badförbud i sjön.
Vägen ned till sjön är bitvis ganska smal och besvärlig, med en del stora stenar, men fram för allt leriga och djupa vattenpölar då det regnat en del under natten. Fick bli en del omvägar, men det gick bra.
På stigen ned till Saltsjön
Slutligen framme, med salthögarna i bakgrunden.
Nere vid Saltsjön
Hmm… Det där med badförbud verkar inte riktigt fungera. Att bara doppa fötterna är nog inte jämställt med att bada, eller? Utanför fotot finns det dock minst två badande, men ville inte fotografera dem med tanke på att det är förbjudet. Kanske badar dem för att det är både benämnt och utsatt på kartan som en badplats. Kanske var det innan det blev ett badförbud?
“Badplatsen” vid Saltsjön
Efter en tidig lunch var det dags att ta sig hemåt. Gångstig med Urb. el Hondo i bakgrunden…
Gångstig med Urb. el Hondo i bakgrunden
…samt med lite varierande kvalitet på dem, men helt OK att ta sig fram på. Fick dock bära elsparkcykeln.
Varierande kvalitet på gångstigarna
Inga övriga utflykter eller felkörningar på hemvägen och efter totalt ca 2 och en halv timme totalt var turen avslutad.
Sammanfattning och lite synpunkter:
Lite synd att det inte gick att komma närmre Saltfabriken och salthögarna utan förbokad guide, komma vid speciella uppsamlingstider eller att åka turisttåget. Någon av dessa turer kommer dock att göras i framtiden.
Inga större svårigheter med cykelvägarna, (eller gångvägarna heller för den delen) då det var i bra skick efter Av. Diego Ramirez Pastor. Dock fanns det ett större vägarbete innan Torretaområdet, så det var lite knöligt att komma förbi det, då de hade anlagt provisoriska gång- och cykelvägar. Bilvägen var i delar helt avstängd. Det finns även ett flertal markerade parkeringsplatser i närheten, samt att det även går bra att parkera på gatorna omkring.
Omvägen ned till till vänster för att fotografera salthögarna, innebar att det blev en liten extratur på ca en kilometer, då det var omöjligt att göra annat än att vända rakt tillbaka efter vägens slut för att komma ut från området. Skulle ju kanske vara trist att göra det som gående om man inte räknat med en lite extra lång promenad. Villaområdet är dock mycket fint, med en del lyxvillor samt genomgående välskötta och prunkande trädgårdar. Så en del att se och inget att ångra.
Kunde inte hitta några skyltar som upplyste om var nedgången till saltsjön var, så den kom lite plötsligt, men var ändå inte särskilt svår att hitta. Vägen ned på ca 200 m var ganska besvärlig i delar, speciellt efter regnet, samt ibland mycket smal. Vet inte riktigt hur de fick ned barnvagnen som syns på en av bilderna. Kanske har de burit den vissa sträckor eller kanske finns det en annan väg ned?
Strandkanten var inte speciellt sandig, utan bestod snarare av både stora och mindre vassa stenar och hård lera. I vattnet var det mjuk lera med en del vassa stenar även där. Skall man bada om man gör det trots förbudet, vilket f.ö. verkar vara mycket vanligt, är det nog lämpligt att ta med badtofflor.
Sjön som kallas “Den Rosa Sjön” heter egentligen Laguna Salada de Torrevieja och är en av de två saltsjöarna nordväst om Torrevieja och den nedersta av dem.
Hela området omkring “badplatsen” är ett naturreservat. Har sett sjön mycket mer och tydligt rosa på sensommaren. I november var den inte speciellt färgrik. Möjligen hade den en ytterst liten nyans av rosa.
Vi hade länge inställningen att man inte ska titta särdeles mycket på TV när man har semester, men vissa dagar kan det ändå kännas skönt att sitta i soffan och slötitta på någon serie samt hålla sig nyhetsuppdaterad.
Kort efter vårt lägenhetsköp i Spanien diskuterade vi om internet och Svenska Tv-kanaler, men kände inte riktigt att vi hade ett särdeles stort behov av det. En ny TV inköptes dock under andra besöket. I husets Kabel TV utbud finns det mer än 60 kanaler, varav samtliga var på Spanska eller dubbade, förutom två Engelskspråkiga som dygnet runt sänder 10-40 år gamla Amerikanska och Engelska kriminalserier odubbat. Ganska roligt att bl.a. återse Kojak och Hill Street Blues förvisso, men det blev lite tråkigt i längden.
På telefonerna loggade vi in och tittade på både på Teliaplay och Netflix, som vi har hemma i Sverige, men har man inte det går det även att i webbläsaren eller genom appar se SVT-play och TV4.
Ja, en telefon har en liten skärm, men det fungerade bra med läsglasögon på. Så har vi länge gjort i vår husbil när vi av olika anledningar inte kan få in några Tv-kanaler. Antingen när vi är utomlands eller befinner oss i antennskugga. Efter ett tag sneglade jag lite avundsjukt på den relativt nyinköpta 50-tums Tv:n och undrade om det ändå inte gick att få över den lilla mobiltelefonbilden dit på något sätt.
Nästa resa tog jag därför stolt med mig en nyinköpt Cromecast, kopplade in den och försökte förtvivlat få över bilden, men kunde helt enkelt inte lyckas. Vi fick hjälp av flera andra, som inte heller lyckades. Det fick bli som förut, att se nyheter på mobilskärmen och gamla kriminalserier på Tv:n.
Dock tror jag att det finns gott om tekniska snillen som på bara några minuter hade lyckats med det, men inte vi. Googlade förtvivlat både här hemma och i Spanien för att försöka förstå varför. Den enda förklaringen jag kunde komma fram till, är att det förmodligen behövs en Router mellan sändningen från mobiltelefonen och Cromecastenheten, men är lång ifrån säker på att det är så.
Resan efter tog jag med mig en liten bärbar dator som enkelt kan uppkopplas till internet med telefonen, genom att man skapar en mobil hotspot på den. Ett litet lokalt Wifi nätverk som man loggar på med datorn. Allt fungerade utmärkt och jag började att använda datorns större skärm för att se de Svenska kanalerna. Blev riktigt nöjd faktiskt och lite bortskämd med den oerhörda skärmstorleken på 12 tum och att jag inte behövde använda läsglasögon längre för att se textremsorna.
En kväll, några dagar senare satte jag på den stora Tv:n för att titta på några gamla deckare och fick en underlig fråga på skärmen, på Svenska dessutom!
Vill du logga in på Wifi-nätverket?
Wifi-nätverket hade dessutom samma namn som det jag skapat på telefonen. Angav därför koden och en helt ny TV värld öppnade sig. Plötsligt och av en slump, hade jag exakt samma kanaler på Tv:n i Spanien, som hemma i TV-soffan i Sverige.
Hur det kunde komma sig att Tv:n helt själv hittade Wifi-nätverket och “pratade Svenska” med mig samt hur det fungerar rent tekniskt, har jag ingen som helst aning om. Huvudsaken är att det fungerar.
Otroligt att det kan vara så svårt, men ändå så enkelt ibland.
Nyligen upptäckte jag förvånat att fastighetsmarknaden i Spanien markant hade förändrats under de senaste två åren. Kanske framför allt under den senare delen av 2022. Något jag helt hade missat. Tog mig därför lite tid till att undersöka det närmre och försöka hitta några möjliga orsaker.
Anledningen till att jag ville kontrollera det, var bl.a. efter en förfrågan i nov-dec 2022 om att försöka hjälpa till med att komma fram till ett rimligt pris för en lägenhet i Torrevieja som de kanske skulle köpa privat utan mäklare. Ville helt enkelt dubbelkolla att det jag uppgett var korrekt, vilket det senare visade sig inte vara.
Sedan mitten av 2020 har jag inte lagt ned särdeles mycket tid på att reflektera över eller analysera den Spanska bostadsmarknaden, utan antog att den var någorlunda oförändrad eller att till och med fastighetspriserna sjunkit något, så som de gjort i Sverige.
Uppenbarligen var det en felaktig slutsats. När jag började kontrollera det närmre, förstod jag ganska snart att det hade skett mycket tydliga förändringar. Inte bara en prismässig uppgång, utan även att utbudet kraftigt hade minskat.
Det står i stark kontrast till hur det är på den Svenska bostadsmarknaden, där både utbudet ökat och priserna gått ned med mellan 10 och 19 % och att det bedöms fortsätta till en genomsnittlig nedgång på 20%. Med tanke på det behövdes det kontrolleras närmare. Bl.a. genom att försöka hitta statistiska underlag. Inte minst för att jag skulle kunna ha missuppfattat det, men även kanske få svar på hur det i så fall kan komma sig att den Spanska fastighetsmarknaden klarat sig så bra, inte bara i förhållande till Sverige utan faktiskt också i ett internationellt perspektiv.
Genomgående när jag skriver om fastigheter i Spanien, gäller det även lägenheter, vilket det även i Spanien avses, då det är ägarlägenheter som åsyftas och är den alltigenom huvudsakliga ägandeformen. På länken https://remulus.se/att-kopa-en-fastighet-i-spanien/ skriver jag f.ö. lite om skillnaderna i äganderätt när det gäller lägenheter i Sverige och Spanien.
Den största förändringen uppfattade jag det vara för mindre lägenheter i det lägre prissegmentet som förut var relativt lätta att hitta. Det hade, som jag uppfattat det, under många år före 2020 alltid funnits ett mycket stort utbud. Speciellt mindre och billiga lägenheter, som under tiden mellan 2000-2007 var nybyggnationer specifikt tillägnade för utlandsköp, nyligen och unga flygfärdiga Spanjorer eller säsongsarbetare på turistorterna, någorlunda centralt, på 45-60 kvm i de större orterna i bl.a. Valenciaregionen, med ett utgångspris i prisspannet 50-80 000€. Ett utgångspris mellan 45-60 000€ i Torrevieja samt 60-80 000€ i Alicante i acceptabla lägen med rimligt gångavstånd till stranden. Lägenheter där solen på terrassen i söder/västerläge inte helt skyms av en grannfasad, samt att det finns en gemensam pool på området. Lägenheter som alltid varit av stort intresse, inte minst för utlandsköpare.
De är numera mycket ovanliga och svåra att hitta inom den budgetramen, så vad har hänt?
Har försäljningsnivåerna ökat?
Enlig INE, National Institute of Statistics, påbörjades bostadsmarknadsförändringen redan under mitten av 2021. Under de första 8 månaderna 2022 överfördes det högsta antalet fastigheter sedan finanskrisen 2007, vilket dessutom var en ökning med 21,3 % jämfört med redan höga nivåer under slutet av 2021.
Har utbudet minskat?
Den kraftig ökade försäljningsvolymen under senare delen av 2021 och hela 2022 har också inneburit att det skett en markant utbudsminskning. Detta främst i Valenciaregionen, där den t.ex. minskat med 27% i staden Valencia och 25 % i Alicante under fjärde kvartalet 2022, vilket f.ö. är den största minskningen nationellt sett. I hela Spanien har utbudet minskat med 7 %, jämfört med samma kvartal 2021.
Den 18:e januari 2023 presenterade Spaniens största bostadsförsäljningssida Idealista en mycket uppseendeväckande fastighetsmarknadsstatistik för december 2022. Ett förhållande på bostadsmarknaden som inte har existerat sedan finanskrisen 2007.
Det framgår att 20% av försäljningsobjekten annonserades mindre än en vecka, 15% mellan en vecka och en månad, 21% mellan en månad och tre månader, 29% mellan tre månader och ett år och resterande 14% i mer än ett år. De sistnämnda kan nog anses representera osäljbara eller felprissatta objekt och kan därför mer eller mindre borträknas som extremfall.
Förändringen är mycket markant och har fått stort medialt utrymme. Statistiken innebär bland annat, att rörligheten på fastighetsmarknaden numera kan jämföras med åren före finanskrisen, vilket innebär att ett tydligt och väsensskilt skifte har skett och vittnar om en uppenbar och anmärningsvärt gynnsam förändring av den Spanska bostadsmarknaden. Dessutom har detta skett mitt under en global finanskris.
Tidigare genomsnittlig annonseringstid, från första publicering till försäljning, har sedan 2008 och fram till 2021 varierat från som längst betydligt över ett år till som lägst 6 månader. Det har inneburit att säljare utanför storstadsregionerna Madrid och Barcelona, förväntat sig att den totala försäljningstiden inklusive den relativt komplicerade överföringsprocessen skulle ta mer än i vart fall 6 månader, men i många fall långt över ett år.
Något som helt enkelt förväntats av marknaden och aldrig egentligen ifrågasatts, utan hela tiden skyllts på den tidigare finanskrisen. Det har för säljaren inneburit kalkylerade merkostnader genom de fasta ägandekostnaderna. så som t.ex. fastighetsskatt, gemenskapsavgifter, mätaravgifter för elabonnemang, vatten, soptömning och försäkring.
Genomsnittlig försäljningstid per region 2020
2020 var den genomsnittliga försäljningstiden per region som lägst 3,5 månader i de attraktivaste storstadsregionerna och upp till 15,3 månader. I regionen Alicante var den 6,4 månader.
Det har länge gett uppenbara fördelar för den aktive köparen, men främst för kontantköpare. De som innan köpet har finansieringen ordnad och kan locka med inte endast en snabb affär utan att den även faktiskt genomförs. Den allvarliga finansieringsproblematiken i Spanien innebar att vissa år blev mer än 20% av alla påbörjade fastighetsköp, ofta med betald handpenning och skrivna kontrakt inte genomförda, varefter handpenningen fick återbetalas, eller att t.o.m. köparen ibland förlorade den och att fastigheten fick nyannonseras.
Den genomsnittliga prutmånen vid fastighetsköp under perioden 2008-2018 har noga undersökts. Bl.a. genom ett flertal forskningsprojekt, där de ungefär samstämmigt kommit fram till att den generellt, nationellt sett, dock med vissa regionala avvikelser och för mycket attraktiva objekt, i genomsnitt varit mellan 9% jämfört med det ursprungliga utgångspriset. En av de främsta orsakerna till den relativt stora prutmånen var bl.a. den mycket långa försäljningstiden. Försäljningstiden har nu alltså anmärkningsvärt och markant betydligt förändrats under 2022, varför man med god grund kan anta att även prutmånen gjort det. När utbudet minskar, efterfrågan ökar och försäljningstiden minskar, bör man rimligen kunna förutsätta att det är så.
Har fastighetspriserna gått upp?
Fastighetspriserna har ännu inte nått upp till priserna före 2007, utan är nationellt sett fortfarande 20 % lägre. Med justering för inflation, innebär det att fastighetspriserna idag är ca 25 % lägre än vid toppen under 2007.
CPI-Index Spanien jan 2007-jan 2023
När det gäller kommunen Alicante, var priserna som lägst 24,7% lägre än toppen 2007, men har sedan dess stigit 17,8 % och ligger idag ca 7 % lägre, utan hänsyn tagen till inflation. Under det fjärde kvartalet 2022 ökade priserna med 0,7 %.
2021 steg fastighetspriserna med 4,4% och 8% 2022. Det innebär alltså att fastighetspriserna ökat med mer än 12% på två år.
Fastighetsprisindex jan 2021-okt 2022. Källa Eurostat.
Möjlig framtid och lite perspektiv
Att fastighetspriserna i Spanien de närmaste åren framöver, under och efter 2023 fortsatt skall gå upp, förefaller närmast osannolikt. Det skulle förvåna mig om lågkonjunkturen inte förr eller senare även kommer att påverka priserna även i Spanien och det förutspås en prisnedgång på åtminstone ca 1 % under 2023.
Dock finns det ett flertal faktorer som uppenbart är kontraindikativa. Kort efter den Spanska finanskrisen, infördes mycket strikta lånerestriktioner. Främst var det belåningsgraden som sänktes till 75 % av marknadsvärdet. Särskilt måste det nämnas, att belåningsgraden inte baseras på köpeskillingen, såsom det är i Sverige, utan genom en restriktiv marknadsvärdering som ofta är lägre än den faktiska köpeskillingen. Samtidigt förkortades återbetalningstiden. Idag överstiger den mycket sällan 30 år och är i normalfallet 10-20 år.
Privathushållens belåningsgrad har i Spanien sjunkit från som mest 88,9 % 2009, till internationellt sett mycket låga 62,7 % 2021. I Sverige hade vi samma år Europas näst högsta på 95,5%, vilket dessutom sannolikt har ökat under 2022.
I Sverige förväntar vi oss inte i egentlig mening att helt återbetala fastighetslånet under den egna livstiden, förutom delvis och i vissa fall inte alls med amorteringsfrihet. Vi överlämnar helt enkelt problemet, om vi ens anser det vara något, till arvingar eller nästa generation.
Vi ser restskulden snarare som obetydlig eller ens knappt existerande. Restskulden förutsätter vi, att när vi till slut ligger i kistan, är en försumbar och obetydlig summa efter inflation och prisuppgång. I det sammanhanget glömde vi kanske medvetet bort, eller snarare förträngde livsomständigheter som arbetslöshet, skilsmässor, byte av arbetsort eller andra livsavgörande skeenden, men framförallt kraftiga räntehöjningar.
Restskulden och belåningsgraden får då plötsligt helt andra påträngande dimensioner. Dessa fastighetsskulder, i den Svenska folksjälen stadfästa som obetydliga och försumbara i en lågräntevärld med ständigt stigande fastighetspriser, kan enkelt få ett helt nationellt finansiellt system i allvarlig gungning, vilket skedde inte bara i Spanien 2008, utan även i USA, med ett flertal bankkonkurser med efterföljande familjetragedier som konsekvens. Tragedier som skar djupt i alla socialgrupper och gjorde miljontals personer hemlösa .
Detsamma skedde i Spanien, även om inga banker gick i konkurs, men endast på grund av den Spanska statens kraftiga subventioner. EU övervägde t.o.m. att på samma sätt som Grekland införa en tvingande EU-överstatlig tvångsförvaltning. Endast på grund av omfattande ekonomiska reformer kunde de undvika det. Kort efter finanskrisen steg arbetslösheten från låga 7% till över 22% 2012. Motorn i den Spanska ekonomin var det extremt intensiva nybyggandet. Mellan 2003 och 2007 byggdes det ca 700 000 nya bostäder per år.
2011, med en rekordhög arbetslöshet, fanns det mer än 1,5-2 miljoner osålda nybyggen, bankerna ägde mer än en halv miljon återtagna fastigheter samtidigt som ytterligare betydligt mer än en halv miljon var till salu av privatpersoner.
Det innebar, att när det var som värst under åren 2011-12, fanns det åtminstone 2,5-3 miljoner fastigheter på försäljningsmarknaden. I flera regioner var det mer än 25% av samtliga bostäder och Nationellt sett omkring 10% av det totala bostadsbeståndet på 26 miljoner. Det beräknas f.ö. att bankerna fortfarande sedan dess äger ca 100-120 000 av dem, men att de numera till största delen består av mycket svårsålda objekt och är idag avskrivna och inte längre räknas som tillgångar i bokföringen.
Några av konsekvenserna blev tyvärr att hemlösheten i Spanien ökat med över 24% sedan 2011 och har bl.a. gett grogrund för en stark och växande aktiv folkrörelse av husockupationer. Rörelsen har dessutom politiskt stöd på vänsterkanten, som menar att bostäder som är obebodda, eller som inte används under långa perioder, som t.ex. bankåtertagna fastigheter eller semesterbostäder, är till större nytta för dem. Tyvärr ställer de oftast till med mycket allvarliga ekonomiska konsekvenser för de enskilda ägarna, då lagstiftningen ännu inte riktigt är anpassad för sådana situationer och en avhysning idag är mycket kostsam och kan ta mer än ett år om det ens är möjligt. Men det är en helt annan och lång historia, som jag kanske tar upp senare. Spanien är f.ö. det land där de ojämförligt flesta husockupationerna sker i Europa idag.
Tyvärr och på ett liknande sätt som man agerat på fastighetsmarknaden den senaste tiden i Sverige, resonerade man innan den Spanska finanskrisen. Efteråt tänkte man radikalt om och lagstiftade om genomgripande finansiella förändringar, så som bl.a. belåningsgrad och återbetalningstider.
Att få lån i Spanien idag till ett fastighetsköp, utan en realistisk och fullständig återbetalning under den egna livstiden är mycket svårt. Att låna efter 60 års ålder är därför inte lätt, vilket t.ex. många pensionerade Svenskar fått erfara. Spanska banker har ofta en övre gräns på 70 år för lånets återbetalning, men med ett stort eget kontantkapital, 50% eller mer är det numera möjligt, men innebär med tillägg för de höga överföringsavgifterna, att det egna kapitalet behöver vara mer än 60-65% av det totala köpbeloppet. Den låga belåningsgraden har därför också inneburit att en stor del av de internationella fastighetsköpen i Spanien inte har kunnat fullföljas.
Den låga belåningsgraden, som för yngre spanjorer är normalt sett högst 75%, tillsammans med den korta återbetalningstiden har visserligen gjort att det varit svårt för dem att komma in på bostadsmarknaden, men ger en finansiell stabilitet för det nationella kreditsystemet. Uppenbart är den Spanska kreditmarknaden mycket stabilare och starkare än det Svenska, samtidigt som den privata belåningsgraden är låg.
samt att ett flertal storbanker numera erbjuder det nationellt i en mindre och mycket begränsad omfattning, under förutsättning att minst två personer enskilt borgar för hela lånesumman. Detta kan ha påverkat bostadsmarknaden något, vilket jag kanske kommer att undersöka närmre i en nära framtid.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att finns indikationer på att, med hänsyn tagen till prisuppgång, möjligen minskad prutningsförhandling samt den försvagade Svenska kronan, ett fastighetsköp i Spanien kan vara upp till 15-20 % mer kostsamt idag än för två år sedan.
